söndag 18 maj 2014

Olikheter i vården ....

Töser i Falkenberg .., hopefully friska knän på dem alla!


Häromdagen bad jag Monet i Frankrike att berätta lite om hur eftervården i Frankrike fungerar, ja, för alla dem som fått knäprotes.

Igår fick jag svar, i form av ett långt och intressant mejl och även om mycket är ungefär likartat, finns det vissa områden där det skiljer sig markant och man kan undra vad det beror på?
Har den franska sjukvården outsinliga resurser?
Hur finansieras det hela; jag fattar det liksom inte, ty Frankrikes ekonomi lär ju ändå inte vara världens bästa?

Det här pratet intresserar kanske bara mig själv och någon annan som genomgått samma sak .., ni andra med friska knän, kan ju gå ut i solskenet!

Har någon av läsarna med knäprotes lust att tillföra diskussionen något, så varmt välkomna med era synpunkter!

Nu ska jag försöka att jämföra lite.

1. Blodförtunnande får även vi. I Hässleholm fick man sprutor som man själv injicerade, ungefär som vid diabetes, i Halland var det piller.

2. Ispåsar att kyla det opererade knäet fick man i Hässleholm, inte här, men jag har ju kvar mina sen förr, så dom används.

3. Tandinfektioner .., ja, har man sånt blir man inte opererad. Frågades efter i Hässleholm, inte här.

4. Sjukgymnastik har man rätt till, men särskilt avancerad är den inte.

5. Antibiotika (som enligt Monet ges rätt frikostigt i Frankrike) har jag inte fått alls.

Så här skriver Monet:

//Redan första dagen får man med hjälp av en  särskild mekanisk/elektrisk skena som benet läggs i för att börja flexa knäet. Man är OERHÖRT noga med att det ska vara i rätt vinkel och i många fall förordar man också - för stabilitetens skull en särskild ortopedisk skena som stöd. Det finns ett stort antal instruktioner om hur man sen INTE får göra det ena och det andra med sina ben men jag antar att du fått information om sånt av sjukgymnasten? Inte ligga med knäna ihop, inte lägga benet på kudde, sätta sig på rätt sätt, resa sig på rätt sätt, inte vrida sig eller böja sig framåt etc.



Vårdtiden är mellan 4-7 dagar här och sedan rekommenderas vårdhem i cirka tre veckor. Inte alla har råd med det (har man en tilläggsförsäkring kostar sånt ingenting). Man kan också komma till ett sådant hem som dagpatient. Man går annars 3-4 gånger i veckan till sin sjukgymnast och är man gammal och har svårt att komma dit själv så kommer sjukgymnasten hem till dig. Hem kommer också distriktssköterskan de första två  veckorna VARJE DAG för att sköta och lägga om såret. (Det gjordes på Bengt också så det är rutin)



Man får instruxer av sjukgymnasten om det man inte får göra och det man kan göra själv. Men det är de som är utbildade och ser till att man gör på rätt sätt och de följer också utvecklingen på ett helt annat sätt än vad jag tror görs i ditt fall. De arbetar tillsammans med en i simbassäng, på motionscykel, behandlingsbordet och med olika typer av hjälpmedel som man inte har i hemmet. Här hade du heller ALDRIG själv fått bestämma om att bada eller KÖRA BIL. Det får man göra här mycket sent i läkningsprocessen, då ska man ha varit kryckfri i flera veckor och ha tillräcklig styrka för att både kunna gasa, bromsa och växla. Ett sånt beslut tas av kirurgen som man träffar vid flera återbesök, det första redan efter 2.4 veckor. Samma sak gäller bad, det bestämmer kirurgen och lika gäller när man får lov att gå upp och ner i trappor. Det är väldiga instruxer kring just det verkar det som.



Det finns mängder med information till anhöriga - allt från att se till att det blir en halkfri och snubbelfri hemmiljö till att de måste ta över ett stort antal hemuppgifter. Det du skriver om att du diskar, putsar fönster, hänger tvätt (och böjer dig ner för att lägga in tvätt) håller på i trädgården etc skulle INTE ha varit tillåtet här. Det är för tidigt och är för stor risk att man snedvrider benet när man håller på med den sortens vardagssysslor. Det är också viktigt hur man sitter och ligger och framförallt får man inte korsa benen eller luta det opererade benet mot kryckan när man sitter vilket tydligen många gör. Man får heller inte lyfta tungt under de första månaderna och ledordet är som vanligt här: FÖRSIKTIGHET.//

Ja, så helt olika skiljer sig alltså den här biten av vården i våra länder.
Nu kan det ju vara så att i andra delar av Sverige är det annorlunda och även i andra delar av Frankrike?

Vad tycker jag själv?

Jo, det jag verkligen saknar är återkopplingen till den kirurg som opererade mig; det hade jag önskat .., kanske två-tre veckor efter operationen och det hade inte behövt vara världens längsta möte, men ändå, jo, ett möte hade varit önskvärt.

Det är möjligt att det är så att man inte ska hänga tvätt eller diska etc, men det kan jag på en gång säga, att skulle jag leva efter den franska modellen i DET avseendet - dvs - att i princip inte ägna mig åt något annat än rehabilitering, då hade jag i gengäld hamnat på psykiatrisk klinik och det är ju inget fel i det, men det hade ju också krånglat till det.

Inte ligga med knäna ihop är ju en omöjlighet om man gör det naturligt?
Jag vaknar alltid på det viset ,-)

Att köra bil efter 5 veckor, det beslutet tog jag själv, eftersom jag kände mig helt okej med att använda vänsterfoten - egentligen skulle sjukgymnasten säga ja, men han vet ju inte mer än vad jag vet själv -, så där utgick jag från mitt eget omdöme.

Det skulle vara intressant att veta hur utfallet blir på såna här operationer i respektive land.
Har Sverige fler patienter med bekymmer efteråt, än t.ex. Frankrike?
Och är jag kanske är en ovanligt olydig patient?

Hur som haver: stort tack Monet som tog dig tid och berättade! 




 

5 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, det blev tokigt det här med radsavstånden, en jag får inte till det och ska nu göra det jag inte bör göra, dammsuga ,-)

Ni får uthärda.

annannan sa...

Nu är jag definitivt inte expert på health care economics, men jag kunde ju inte låta bli att googla.

Det är en skog av statistik. Det första man hittar är total expenditure, det vill säga summan av vad som betalas med skattepengar och vad som patienter själva betalar i form av avgifter och försäkringar.

Frankrike och Sverige spenderar ungefär lika mycket skattepengar på sjukvården, enligt OECD (länk till sida där man kan hämta excel-fil med data):
http://www.oecd.org/els/health-systems/oecdhealthdata2013-frequentlyrequesteddata.htm

3204 US-dollar per capita för Sverige och 3160 för Frankrike.

Av detta är allmänfinansieringen (skatter etc) 81.6% i Sverige och 76.8% i Frankrike.

En tydligare skillnad ser man när man relaterar den totala kostnaden till BNP: I Sverige går 9.5% av BNP till sjukvården medan det är 11.6% i Frankrike.

Det verkar alltså som att man accepterar att lägga mer pengar på sjukvården i Frankrike än man gör i Sverige. Hur stor del av statsbudgeten detta får i de olika länderna kan man dock inte se i OECDs statistik.

Elisabet. sa...

Pv log när jag tog upp frågan om finansiering och sa ..."ja, ja, det är väl delar av jordbruksstödet som går till sjukvården ,-) "

Monet sa...

Tack anannan för intressanta uppgifter. Med tabke på att de ekonomiska skillnaderna trots alt verkar relativt små mpste jag säga att man här i Frankrike verkar utnyttja sina resurser bra mycket effektivare än i Sverige.

Jag tror att den medicinska vårdkvaliteten är jämförbart hög. Den stora skillnaden är tillgänglighet, samsyn kropp och själ, inga administrativa överbyggnader som i Sverige, satsning på både förebyggande vård men framförallt på den efterföljande. Det finns också så många aktörer i form av både privata och kommunala sjukhus och specialistläkare plus husläkare och apotekspersonal som fångar upp de vanligaste krämporna direkt. Systemet med hemmabesökande distriktssköterskor plus jourdoktorer som kommer hem inom en timme är också annorlunda plus att man här ansvarar för sina egna journaler. Hur ser allt det här i Portugal undrar jag nyfiket? Jag skrev nyss på egna bloggen, http//sydfranskby.blogspot.com om den franska vården, du får gärna svara där!

Elisabet. sa...

Monet och annannan: tack till er båda ..., var fick jag det ifrån att det var cruella som kommit med det övre svaret, jag har t.om. tackat henne ,-)
Tack Anna i Porto!
Och ja, det skulle vara intressant att veta hur det är där också.