Ikväll ....

Bad i havet, om man med "bad" menar att man doppar sig helt hastigt.

Ljuset är magiskt.

Mörka moln från söder på väg in mot land.
Så småningom skulle regnet komma.

Och mot norr, eller mer som mot öster.
Lite ljusare.

Efter badet tog vi bilen och åkte till Boberg för att se hur det var med Suseån.
Oj, oj, oj!
Ser ni vattnet som snart når valvet på den vackra bron!!

Vilken tur att skörden hunnit bärgas!
Nu ligger åkrarna under vatten.

Vid dammen i Boberg dåååånade det när den annars så lugna Suseån nu mest liknade
en norrländsk älv!

Bakom mig finns dammen .., jag lade ut en film på Instagram och där ser och hör man vilka mängder med vatten som forsar fram!

Dålig skärpa - mobilbild - men så här vacker är bron vid Boberg.
Aldrig att jag skulle våga bo så nära en damm .., jag skulle vara livrädd att barn, barnbarn eller
något husdjur skulle dråsa i vattnet!

Mindre = bättre.

Nu, när tiden tillsammans med Molly går mot sitt slut .., börjar vi förstå varandra på riktigt.
I stället för att hon och harry får vara i vardagsrummet när vi arbetar, får dom kampera i ett avsevärt mindre utrymme; nämligen i hallen, och tänk, det fungerar hur bra som helst!

Alldeles tysta är dom när vi kommer hem och smyyyyger mot dörren!
Mindre, blev bättre.

En sak vill jag framhålla och det är att Mollys husse och matte verkligen gjorde vad dom kunde för att det här skulle fungera; det var liksom inte fråga om att bara slänga iväg henne hit.

Två gånger körde dom upp dom tjugotvå milen från Malmö, tillbringade mest hela dagarna här, gick till stranden och lämnade henne hos mig .., ja, och likadant var det den tredje gången och allt gick då bra.

Det är inte lätt att veta hur en unghund (eller äldre heller för den delen) fungerar på bortaplan och visst, det har varit dagar då jag förtvivlat, men i det stora hela älskar jag den här hunden!

Och många av oss har väl haft - eller har - barn som närapå drivit oss mot galenskapens brant, särskilt när dom var i tonåren .., och nog älskade vi väl dem ändå?

Så är det med Molly också.

Här, på bilden, ligger dom utlsagna efter någon timmes bus ute på tomten.
Underbart att kunna ha dem lösa, ingen springer iväg .., jag städar här inne .., tittar till dem mellan varven .., sätter mig på stentrappan och dricker kaffe .., får nån slick på kinden och klappar om dem .., och känner mig rik.

Just så är det.

(Och ja, här blandas de, dom och dem friskt. Det är sånt man får ta när man läser här,.)

Hemma-hos-reportage, ja, nästan.

Men först en sväng till Getinge, där det är stora problem med översvämningar!
Här, i det som mest liknar en sjö, är det åkermark annars.
Eller i alla fall en lägda.
Det är inte klokt så mycket vatten där är!

Sen svänger jag förbi hos friherrinnan.
"Om du sätter på kaffe, så håller jag nybakat bröd ...", säger jag, halvvägs framme.
Jodå, det går bra.
Och det är rena bageriet i huset på Steninge Kustväg - här, på brickor, ligger lldeles nybakade havrekex -.
Eller "tjex", som dom säger här i Halland.

Och pariservåfflor har hon också bakat, men beklagar sig .., ååå, dom var svåra att få fina!
Men goda är dom!

Arbetsbänken.
Det är varmt i köket ..., doftar hemtrevligt.

Brytbrödet som jag hade med mig .., inhandlat på Hemköp och gräddat där.
Det kan inte vara enkelt att driva ett bageri numera, när butikerna får hem bröd som är färdiga att skjutsas in i ugnen .., och så .., vips, är det klart!

Det är inte bara Anna-Lena i Tumba som har den där särskilda husmorsgenen, det har även Lena.
Man har kanske fått fel namn?
Och en av burkarna står nu i vårt kylskåp.
Tack Lena!

   
Förutom hunden Shejken, så finns i huset även en katt som heter Ozzy.
Det är inte vilken bondkatt som helst, han är stilig värre och ganska underlig.
Ja, alltid när jag har kommit på besök, ligger Ozzy under filten som han själv knölar ihop och gömmer sig undan.
Enstöring, är bara förnamnet!   

I hallen hänger affischen - nu inramad - som Lena fick när hon slutade i affärebn.

Servetter till dom äldre ...

Igår i programmet som handlade om Sveriges bästa äldreboende; ja, tanken var ju att det
skulle bli just så .., berättade föreståndaren att såna extravaganser som servetter när det skulle
dukas fint, det var en lyxvara och ville dom köpa något sådant, så fick den ansvariga först kontakta någon tjänsteman eller kvinna på kommunen för att få det beviljat.

Helt ärligt tycker jag att det är mer än skamligt!

Så nu tänkte jag så  här .., kan vi inte gå ihop och posta fina servetter till Smedsbergets äldreboende?

Ja, jag tänker i alla fall göra det.

Adressen är Smedsbergets äldreboende, Smedbergsvägen 2, 921 35 Lycksele.

Och skäms ekonomiförvaltningen på kommunen!
(Detta är ett kommunalt boende, då är det ännu mera skamligt, tycker jag).

Dagens ...

Dagens fynd.
I rat-garderoben upptäcker jag en tunika/blus från förra seklet, i alla fall från tiden i Ystad.
Minns jag inte fel, hade även Ulrika en likadan?
Och ååå, som jag tycker om vita bomullskläder i enkla modeller!
Nu blir det ett kärt återseende och jag kan bara ha den när jag är ensam här hemma, ty det är lufthål under ärmarna.

Dagens I-landsfundering: nog har väl ändå scrubbisarna blivit alldeles omåttligt tunna och
enbarmliga?

Jag tillhör den delen av mänskligheten som inte har någon diskmaskin och aldrig har haft någon längtan efter en sådan heller (mina barns pappa, som sällan diskade, åkte ut på byn för att köpa en glödlampa och kom hem med en diskmaskin, det var under malåtiden och jag bara gapade!); nej, jag tycker om att diska ..,  finner det avstressande, helt enkelt.

Diskborste går bort - men såna här scrubbis fungerar bra för mig - om dom nu inte hade blivit så fjuttiga. Illa av fabrikanterna, som förstås vill tjäna mera pengar på snabbt utslitna varor.

Dagens Molly.
Så här ser man ut när man - olovandes - har norpat lite av sigges mat och fått bassning av matte.
Aja, baja!

Lilla goa, fina Molly .., om du visste vad jag kommer att sakna dig, även om du är en riktig liten krumelurolyding!
Vem ska nu sitta och skälla på gapande flodhästar i tv-rutan .., och vem ska nu skälla ilsket på den där gamla farbrorn som i ett Rapporinslag går med rullator ...?
Och vem ska hämta pappersasietter och riva dem i små, små bitar och vem ska ligga med huvudet i mitt knä när det är simtävlingar på tv? 

Jo, förvisso längtar jag tills du återvänder till Skåne, men jag vet också att jag kommer att sakna dig alldeles omåttligt mycket .., ja, det har hänt att jag fått tårar i ögonen bara vid tanken på hur tomt det kommer att bli.
Så glad jag är att vi fick lära känna dig!
Vet du Molly, jag fick brev från min syster som bor i Australien, så här skrev hon:

"Din lånehund verkar vara en vild en.
Vi har en god vän som hade en likadan - Buster - och han var tämligen galen de första 5-6 åren, men sedan blev han underbart fin.
Och vår Fluffy blev ju inte av med valpfasonerna förrän i 14-års åldern.
Sophia däremot har alltid varit lugn och aldrig gnagt på något olovligt.
Nu skall jag laga blomkålsgratäng med baconbitar och ost i såsen, vilket jag har älskat sedan jag fick det när jag låg på Malå sjukstuga för ryggen.
Hoppas det ordnar sig med dina knän.
Kramar Birgitta."

Där ser du, det finns nog hopp för dig också!  
 
 

Torsdagmorgon ...

Tänk, så underbart det är att känna sig pigg!
Och tänk, så hemskt för alla som dag ut och dag in aldrig får uppleva den känslan!

Men är man nu så lyckligt lottad, då kan man stiga upp ..., börja ordna med Zoegas kaffe .., ladda mobilen ..., man kan ta fram det goda brödet från Pågens (Skärgårdskakor, som blivit en storsäljare i sommar) och lite lagrad ost till detta .., ååå, då blir man sååå lycklig!

I alla fall övertecknad.

Och nu ska hundarna få mat .., vi ska gå på promenad och dom ska få rasa av sig ute på gräsmattan .., jaga en frisbee (molly är smart och när hon väl får tag i den, gömmer hon sig under husvagnen dit harry inte kommer åt henne ..) och jag ska läsa GP och bara njuta.

Gratistidningen Halmstad 7 Dagar ska också läsas.

Och jag ska putsa fönster ..., om ni visste så glad jag är för dom här fönsterna, även om dom har sina brister (den svarta gummilisten mellan rutorna, t.ex, HUR kan någon konstruktör hitta på nåt så idiotiskt, till för övrigt vita fönsterdetaljer ...!) och när pv är klar med utsidan, ska det bli fint här inne också .., just nu får det vara så här, de går bra det också; det räcker med att lyssna på morgonens nyhetssändning om den avrättade amerikanske journalisten så ..., ja, så tänker jag att det är en bagatell .., det ordnar sig.

Jag vet också att många menar att så kan man väl inte resonera i all oändlighet; detta att det finns alltid nånting som är värre?

Jodå, det går jättebra!!

Nu blir det promenad. 

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Nordisk förening av bästa slag! skriver Elisabet.

Skriver inte det bästa i veckan utan det bästa i sommar.
Dotterns bröllop utan tvekan!

Sedan veckan då vi hade lilla Noelle hos oss på ön, bara så underbart.
Ville inte att den skulle ta slut.

Nu är det vardag igen och man får drömma sig tillbaka till den underbara sommaren som varit.

Kram Babsan

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan var att vår äldsta var hemma under några dagar. Vi åkte upp till Åkersjön, där vi alltid tillbringade påsken när barnen var små. Vi tänkte plocka hjortron men hittade bara sju stycken.

Däremot sprang vi på ett fint kantarellställe och snabbt hade vi plockat fem liter. Vi gick en sväng uppe på Önrun, som har en härlig utsikt mot fjäll och sjö.

Kram Eva

Dagens fönster ...

.... finns på Kirkkokatu i Nykarleby i finska Österbotten.

Vilka fina färger!

Tack ellem!

Rapport från en sjuksal och en stentrappa ...

Och jag ÄLSKAR nagellacket!

Hela natten har det värkt i benen och på morgonen tar jag två tabletter, av den där sorten som 

en i byn förärade mig och jag borde förstås ha vetat bättre, men kommer heller inte ihåg att jag mår illa av dem.  

Det tar bara en dryg halvtimme innan illamåendet sköljer över mig. 

Som havsvågor ., ja, som långsamma dyningar ., är det! 

Och jag blir yr i huvudet och orkar inte ta hundarna på promenad; släpper bara ut dem på gräsmattan och sitter tillbakalutad mot ytterdörren, med rumpan på stentrappan. 

Blundar.

Efteråt går jag en trappa upp och lägger mig i sängkammaren. 

Båda hundarna gör mig sällskap. 

Några timmar senare - samma illamående - tänker jag att nu måste dom ut igen .., och jag öppnar dörren och upptäcker en stor pajform fylld med sallad och mangold! 

Det är från grannarna förstås och jag inser att dom nog knackat på, men inte fått något svar.

Vilar igen. 

Lyssnar till underbare sommarprataren Mustafa Can - ett program som går rakt in i mitt hjärta! -. 

Tack du som tipsade om detta! 

(Solbritt i Ystad).

Vid mina fötter ligger Molly och sover. 

Det spelar ingen roll att hon - mellan varven - är hopplös, å, så jag tycker om henne! 

När programmet är tillända får hundarna komma ut på gräsmattan igen och precis som tidigare sätter jag mig på stentrappan. En vit frottéhandduk får agera jacka.
Då upptäcker jag friherrinnan som kommer gående på gården.

"Ja, nu måste jag se hur det är ställt med dig, det svarar inte i vare sig mobilen eller den ordinarie telefonen och bäst det är har du ramlat och slagit dig halvt ihjäl, vill du ha hjälp med hundarna förresten?" säger denna alltid så omtänksamma människa.

Så dricker vi kaffe (hon gör) och jag tar fram muggen som jag beställt och som egentligen var tänkt som en present till Skorpionmadamen, men själva bilden är placerad så tokigt till på muggen, så jag beslöt att den får bli en när-Lena-kommer-på-besök-egen-mugg.

Det är hennes hund Shejken som ni ser på bilden.
Jag lägger mig på soffan, orkar inte vara sällskaplig, medan Lena slår sig ned i fåtöljen och småpratar en stund. Vilken underbar vän hon är!

Och nu är klockan snart fyra och jag har tagit på mig den nya limegröna klänningen, exakt likadan som den förra, sydd av samma kvinna i Varberg .., och det blir som den allra bästa medicinen och ute på gräsmattan leker harry och molly ...,  till höger om datorskärmen står en bukett med rosa luktärter .., pv har ringt och är hemma vid halv sex och kanske går vi till havet med hundarna om vädret står sig ., kanske tar jag ett dopp .., och tillvaron känns bra.

Just så.

Mitt eget bästa ...

En ledig dag fylld med illamående och yrsel.
Orkar bara släppa ut hundarna på gräsmattan .,. sätter mig på stentrappan och lutar mig bakåt mot ytterdörren .., mår illa .., ännu mera illa .., ropar in hundarna .., lägger mig på soffan och drar överkastet Indra över mig ..., molly vid mina fötter och harry i fåtöljen.

Och så lyssnar jag till detta.
Vilken berättare!

Hemsk morgon ....

Illamående ..., kräkhink.

Tack och lov för sånt här.

Sju på morgonen ....

Gråväder.
Rejäl blåst.
Jag tänker på alla som bor i Getinge med omnejd, där vattnet trängt sig in i husen.

Från min syster i Australien kommer rapporter om den kyligaste vintern på hundra år.
Här är det skyfallsliknande regn som gäller numera.
Jo, Miljöpartiet kommer säkert att få bra med röster i det här valet.

Vaknar redan vid 5-tiden .., lyssnar till vågskvalp från P1 .., tänker att jag har tre lediga dagar
framför mig. Värk i benen .., lägger handen på pv:s mage .., känner trygghet.

Igår besök hos ortopedspecialisten.

Intet nytt under solen. 

Dagens fönster ...

Rara vännen Bente i Norge, hon passade på att ta fram fönsterhåven under ett besök hos en väninna.
Fönstret påminner alldeles omåttligt om mitt favoritfönster .., det med utsikten från ett kök i Skottland och med hästar som skymtar där utanför.

Tack snälla Bente!

Nånting helt underbart ... 

... att titta på, är det här programmet.

Bara en mil härifrån ...

... är det rena katastrofläget.

Allt är som bekant relativt här i världen.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Solklart bästa var att Karl-Johansvampen kommit. Det är ett riktigt K-J-år.
Vi kom hem med 23 kg!! i söndags.

Sir John How. Vi är ett slags kollegor, faktiskt.

Små, knubbiga och de flesta helt felfria.
Det är inte lika kul att rensa så mycket, men man känner sig rik efteråt!


// Elisabet säger: ni som läser här vet ju att ofta letar efter Lyckliga Par.
Anna-Lena och John .., det ..., är ett lyckligt par.

Något mindre att sitta på ....

Idag, när jag kom från ortopedmottagningen,
upptäckte jag att soffan Ektorp nu har betydligt mindre stoppning.

Å, Gud.

Det bästa för en pensionatsvärd ...

Ja mitt bästa var att det gick så bra att springa milen på Prinsens minne, och att det gick så bra även för Hilda och Patrik.



Nu blev jag sugen på att försöka göra en klassiker nästa år igen.
PV

Ulrikas bästa ...

Jag har just varit på ett till stickläger i Fattigskogens Vildmarksby söder om Malung. Helt fantastiskt roliga dagar tillsammans med ett litet gäng (vi var bara 7 st denna gång) som blev väldigt tight och nära.

Jag har fått en ny "syster" :-) och vänner för livet.
På fotot är det Julia, Åsa och jag.

Fattigskogen är en underbar plats med vidunderlig utsikt, och man mår såå gott där!

Det händer också en massa annat spännande i tillvaron just nu. :)
BRA saker!

Ulrika.

Det bästa för en Lundafarmor ...

Hej Elisabet!

Kräftgången ingick i veckans bästa för min del. 

En av sönerna, som bor utomlands, har för två veckor hyrt en liten gård mitt ute i det böljande österlenska åkerlandskapet. 

Jag, min man och ännu en son och ett tonårigt barnbarn var ditbjudna på kräftskiva i lördags. 

 

Innan vi smorde kråset hittade vi en härlig promenadrunda kors och tvärs och upp och ned längs fälten. Någon kom på att döpa vårt nyfunna promenadstråk till Kräftgången. 

 

Två dagar till njöt vi av Österlen, men de dagarna var kryddade med enorma regnskurar och inbjöd inte till promenader. 

 

Ett besök på Christinehofs slott var trevligt, men vi kunde inte gå någon vandringsled i deras ekopark på grund av regnet. 

 

Hälsar lundafarmorn.

Ann i Göteborg hänger på  ....

Det bästa förra veckan var absolut att jag bestämde mig för att ta ledigt efter utställningen.

Det slet mer än vad jag trodde och veckan ägnades åt mig själv, inköp av nya gåskor och lite sockstickning.

Bästa terapin i världen!

Bästa hälsningar
Ann

Eva i Tyresö vill också vara med ...

Det allra bästa är svampen som kommit nu i regnet.
Underbart gott!

Det finns både soppar och kremlor.
De växer upp på en natt !!
I reservatets björnskog känner man sig som i fjällen!

Hälsningar Eva.

Och det bästa för Turtlan ....

Hej!

Mitt veckans bästa är när jag kom till stugan i lördags em. Sjön låg alldeles spegelblank och det var ljummet i luften. Mörka moln men just då inget regn.

Bytte snabbt om för ett bad. Badtermometern visade på 20 C så det var helt underbart där i sjön. La mig att flyta och bara njöt. Länge.

Sen efter badet så gick det bara en kort stund så blåste hela sjön upp och regnet kom.

Ja det gäller att fånga ögonblicket!

Turtlan

Det bästa för Agnetha i Skelleftehamn ...

 

Det bästa för mig hände egentligen den 9 augusti men jag har inte hunnit skicka in tidigare, får kanske vara med ändå. 

Kram Agnetha.

 

 

//Elisabet säger: ååå, det var alltså när yngsta dottern skred till altaret! Grattis från mig!

Det bästa .....

Ja, hur har ni det govänner ...?

Har ni något som gjorde hjärtat extra varmt ...?

Nånting som fick er att känna glädje ....., ja, så där lite mer än vanligt?

Eller bara helt vanlig vardagsglädje?

I så fall får ni mer än gärna dela med er!

Mejla det hela till bisse151@gmail.com, så är ni med i lotteriet.

Vinsterna presenteras under veckans gång .., och tack Lena i Gävle för portobidraget som kom med posten igår! Sååå vänligt av dig!

Collaget här ovanför visar spridda hjärtevärmarstunder från lite nu och då.

Välkomna med era bidrag!

Finurligheter ....

"Hej!

Vår sista semestervecka var vi i närheten av Nykarleby i Österbotten. 

I den lilla staden finns det nåt så fantastiskt som en anläggning för mattvätt! Den ligger bredvid brandstationen och får användas av vem som vill, helt gratis.

Man vill ju inte att folk ska tvätta mattor i havet längre, så då är ju detta en jättefin service. Jag hade tagit med mig några mattor hemifrån och använde nån semestertimme till att skura.

Trevligt! Dessutom var det helt perfekt torkväder och med mattmangeln fick man ur det mesta vattnet innan. Detta får bli en tradition när det är lämpligt väder!

kram från ellem"


/ Elisabet säger: ellems bilder hade allesammans hamnat i skräpposten och har legat där och trängts bland "grattis, du har vunnit 70 miljoner dollar"-mejl sedan i slutet av juli och hade det inte varit för att ellem frågat om bilderna alls kommit fram, ja, då hade dom nog legat där ännu.
Tack snälla! säger jag.
Sånt här - mattvätt-arrangemanget - är ju bara så helt krumelurigt och praktiskt och vettigt! Man undrar om det är en man eller kvinna som åstadkommit det hela.

Dagens fönster ....

... fångades i Nykarleby i finska Österbotten och den som höll i håven, det var ellem.

Tack snälla! säger jag.

Och är någon intresserad av hur en äldre man pratar på den dialekten (hur intressant som helst, tycker jag ...), så klicka då här.

Lite fakta om Nykarleby hittar man här.