Nån slags resumé ....

Lördag.
Tidningsläsande i soffan Ektorp.
Om Hanne Kjöller ..., tycker jag.

Vid 13-tiden ringer telefonen.
I andra änden hör jag en bekant röst .., det är hon som nu har varit sjukskriven i fyra månader och har tuffa behandlingar att genomgå och som berättar om hår som tunnas ut och tunga ben och viktnedgång, men ååå, rösten är precis sig lik!

"Det är inte så farligt ändå Bettan .., man får ta det som det kommer och vet du, jag kanske inte har hundra vänner, men jag har i alla fall tio och alla är så omtänksamma och snälla mot mig och jag behöver sällan vara ensam här hemma  .., och nej, deprimerad är jag inte alls, livet är som det är och  .., och jo, du kan tro att jag saknar kunderna, jag tänker ofta ., undrar om dom där sommargästerna har kommit och undrar just om den där gamla kvinnan lever ännu ..., ja, kunderna saknar jag verkligen ...., nej, jag går inte ut så mycket, jag orkar helt enkelt inte ..., men livet känns ändå bra, ja, jag siktar på att vara tillbaka 2016!" säger hon och jag hör leendet genom luren.

Jag tänker att hon är den mest jordnära människa jag någonsin har träffat.
Så trygg i sig själv.

Vid halv tre är det dags för jobb.
Ett trivsamt gäng att kampera med är det .., här är My som har fixat etiketter till kräftskiveattiraljer!
My läser i Lund och jag blir alltid lika glad när jag tänker på hur drivna många av sommarjobbarna är; två av dem ska läsa till läkare, någon läser till lärare och vi har andra som redan undervisar ., där är en meteorolog, en sjukgymnast, härlige Charlie som arbetade i charken och läste på Chalmers .., där är en journalist .., och inte att förglömma Linus som efter sommarjobbet ska börja arbeta på Kvibille Mejeri, inte långt härifrån. Han ska lära sig att göra ost; kanske Cheddar! Så härligt!

Igår hade jag i kassan en äldre kvinna och vi pratade val av yrke och hon berättade att hon "arbetat inom vården". Det slog mig då att läkare och sjuksköterskor sällan eller aldrig säger just så, att dom arbetar "inom vården", nej, det är oftast undersköterskor eller vårdbiträden - om det finns några längre -, som använder sig av det uttrycket.

Vid femtiden får jag nog!

Vid kvart över nio är vi klara för dagen och låser och larmar butiken.
Passerar Steninge och tänker att ett kvällsdopp hade suttit bra, men baddräkten är hemma och så här såg det ut i förrgår när pv och jag själv slog oss ned på stranden i just Steninge, en av oss tog ett dopp i havet och sen blev det middag på Göstas.

Söndag.
Det omtalade lågtrycket har anlänt och det är grått och eländigt ute.

I ett par dagars tid har pv klagat över sin vänstra höft.
Nej, att sitta på stolen i köket går inte.
Så ovanligt .., att han har ont!
Det blir till att vila på soffan Ektorp och med harry vid fotänden.




Själv lyssnar jag om och om igen till Ismael Lo, sångaren från Senegal.
Den som sett underbara filmen Allt om min mamma, känner igen sången.

Fem arbetspass kvar.
Ett av dem är idag.

Söndagsfönstret ...

Ett alldeles bedårande litet fönster - från Skee kyrka i Bohuslän - har den här madamen fångat!

Tack snälla! säger jag.

Mer om kyrkan kan man läsa här.

Och lite mer personligt beskrivet här ...

Sex kvar ...

Hit ska vi alltså åka ...

Gråmulen morgon med vind i träden!
Regnet har varit på besök, men inte nåt märkvärdigt .., och tvätten som hängdes ut igår hann torka (delvis för att pv tog in det sista ..., tack, tack!) och nu är det stillsam morgon med Ring-så-spelar-vi, DN och en billighetsprenumeration på Svenska Dagbladet (99:- för fem veckor!, inte undra på att tidningarna har det svårt ...) .., frukosten är avklarad och jag ska, om några timmar, ta mig an sista arbetssvängen innan det är dags att åka till Bornholm.

En veckas semester.

Letar lite på nätet och skriver upp sånt som verkar intressant.
Konstmuseet i Gudhjem ..., ett keramikmuseum i Rönne .., Martin Andersen Nexös barndomshem i Nexö (han som skrev Pelle Erövraren) .., kyrkor förstås .., Fjärilsparken - även den i Nexö - och så får man hoppas på någorlunda väder.

Slänger ett getöga på SMHI:s tiodagarsprognos.
Vi åker inte nu på måndag men nästa och då, på väderlekssidan, är det ett svart regnmoln över Bornholm.

"Nåja, det kan ändra sig förstås ...", säger pv.

Sex arbetspass kvar.

Lördagsfönstret ...

Barbro i Uppsala - ni vet, från Piteå från början - har tydligen besökt Hufvudstaden och där fångat några fönster från Östermalmhallen.

Det tackar jag för!

Ett kvällsfönster ...

Annica i Karlstad - Turtlan -, hon hade mer som en fönstertrål med sig och just därför blir det ett extrakvällsfönster .., även det från Töreboda.

"Det här fönstret med klänningarna fanns hos en sömmerska som kallade sig "prinsessan" enligt skylten på dörren. Jag såg någon skymta därinne i butiken. Ångrade mig att jag inte fångade det andra fönstret också."

Turtlan

När den slår till ...

Kanske var det resan till Ghana - all längtan och förväntan som samlats på hög i ett halvårs tid -, och sen hela alltet där; alla upplevelser som strömmade in i hjärnan och hjärtat och så sen .., förvandlingen när affären blir till nånting helt annat än den i vanliga fall är .., när tiden aldrig räcker till och man konstant känner sig otillräcklig .., ja, men jag tror nog att det sammantaget är allt detta som har gjort mig så förfärligt trött ett tag.

Inte alltid,
Men ofta.

Och idag tar vi bilen in till stan; jag bokar tid för synundersökning (tänker på min morbror som var blind .., jag tycker att min syn har försämrats nåt så hemskt på kort tid) och får tid i mitten av augusti och det går bra .., väntar på pv som har åkt till sitt jobb för att göra nånting med datorn, men han har glömt lösenordet och jag sitter på en bänk vid slottsparkeringen och väntar och väntar och till sist kommer han.

I stället för att åka direkt hem, parkerar vi nere vid hamnen, mitt emot där Sonja bor och promenerar lite. Vi ser båtägare fixa frukost eller lunch .., och små eller större hundar som vilar på däck .., vi ser också ett antal män som sitter på några bänkar och dricker öl .., en av dem hejar vänligt och jag tänker att så kan ju livet också vara.

I jättelika krukor frodas blomster av alla de slag och jag tänker att betydelsen av kreativa stadsträdgårdsmästare inte nog kan överskattas!  Titta, det är ju som en marsipanros!

På andra sidan - det som pv påstår kallas Söderkaj - ser det ut så här.
Går man till vänster, följer man Nissan som mynnar ut i havet och det är ju såna här hus, som dom längst till vänster på bilden, man ser överallt numera .., i alla fall där det finns vatten.

I Helsingborg och Malmö och i Hammarby kanske?

En pytteliten sjömanskyrka finns vid kajen och där inne står expediten/föreståndaren och pratar i telefon och lägger ifrån sig luren när vi kommer in .., "vänta ett tag!" säger hon till personen i andra änden av luren och det känns som om man inte vill besvära .., men hon är vänlig och fikat är billigt och av enklaste slag .., 12:- för en halv fralla med leverpastej och smörgåsgurka och kaffet är gott.

Vid ett bord bakom oss sitter ett sällskap friherrar och diskuterar vilken sorts gräsklippare som är den bästa.

Solen strålar.
Ja, det blir som en liten paus.

I bilen, på väg hem, somnar jag nästan.
Vi stannar till på Elgiganten .., köper en ny kaffebryggare .., och väl hemma lägger jag ut ett täcke på gräsmattan och somnar i solen .., ja, jag ligger nog där i en och en halv timme .., vaknar till och hör och ser humlor och andra småkryp som surrar omkring i gräset .., en bit därifrån ligger harry utslagen och sover så gott ..., och mot österväggen står pv uppflugen på en rostig stege och håller på med det fjärde fönstret, som nu är på plats.

Nu cyklar vi ner till havet och tar ett dopp.
Måhända energin återvänder.

Lediga-dags-fönstret ....

Aldrig någonsin har det kommit såå många fönster susande genom rymden och landat i min dator!
Det är fönster från Töreboda, Finland, Närke, Dresden, Öland och om det nu dröjer lite innan just ditt fönster kommer på plats, så vet du/ni härmed orsaken.

S t o r t   tack till er alla!
(Och ja, fortsätt bara!)

Dagens fönsterfångare är Bert i Luleå.
Så här skriver han:

"Ett kvällsfönster från Brändöskär i yttersta havsbandet. 
Finns i 1600-talskapellet på ön. 

 Mvh Bert".

Dagens fönster ....

Den som har fångat det här fönstret, det är en kvinna vars blogg från sekund ett gick rakt in i mitt hjärta, ja, säkerligen i mångas. Den första bloggen - den som jag minns som först -, handlade ofta om hästar och det var bilder från hästryggen och korta texter.

Sen kom nästa blogg som är lika icke-inställsam, men fylld av ...., ja, av liv och kloka tankar.

Jag blir alltid så lycklig när jag upptäcker att bloggen uppdaterats.

Idag, innan jag börjar arbeta, ska hon - för andra gången - titta in på kaffe.
In eller ut.

Vem det är?

Jo, det är hon som så generöst erbjöd sig att fixa till den där bölden på mitt finger .., den som har försvunnit bara så där utan vidare. Hon som trivs på hästryggen och som bor och arbetar i det som många kallar för "Norrland", men som egentligen är beläget i mitten av vårt avlånga land.

Det är Doktorn på Mottagningen.

Och det var på Varbergs fästning hon fångade fönstret.

Här finns ännu ett exempel på hennes tankar ...

nnnn

Onsdag blir en dag fylld med bad (och Nelly kanar ner från en hal klippa och ploppar i ett stormigt hav .., men blir fångad av Räddningspatrullen på plats, nämligen Anders som också skulle bada) .., och ett besök i Halmstad hanns också med .., ett Halmstad så fullproppat med människor och precis på varenda uteservering var det fullsatt .., jahaja, vi får förklaringen sedan ..,  hemmagruppen Roxette skulle ha konsert på Örjans vall, då förstod vi.

Sist av allt ett kvällsdopp i Haverdal, där det är så långgrunt så man nästan kan promenera till Danmark innan man kommer till djupt vatten.

Idag är det torsdag.
Solen strålar!

Dagens fönster ...

... kommer från Töreboda och det är Turtlan som varit framme med håven.

Ni anar inte så stor fångst hon fick!

Tack snälla! säger jag.

Ledig dag ....

Fast först igårkväll .., ¨åååå, första gången i sommar som jag  i n t e har stängning, utan får sluta klockan åtta och det är så ljuvligt så det är inte sant! På Skepparstugan i Steningen sitter redan övriga familjen samlad när jag väl kommer och det blir några timmar med räkfrossan, pastasallad, tunt skivad oxfilé och några röror .., potatisar .., ja, och så efterrätt till allt detta.

Hemöver tar Anders min cykel och vi andra får skjuts av Äldsta Dottern.
Nästan hemma stannar vi bilen och inväntar sonen .., vi står på rad i mörkret och ropar "ååå hej, åå hej!", precis som på Vasaloppet och vi gör vågen och Emil springer en sträcka med sin morbror som cyklar som en raket!

Något förvånad torde mannen blivit som kom cyklande  f ö r e  Anders och där stod vi i kvällsmörkret och hejade som galningar, men han bara looog och sträckte armarna i luften, så där som till segergest!
Härligt!

Idag vaknar vi till ganska fint väder, men rejäl blåst.
Anders, Emil, pv och jag själv tar ett morgondopp. Vågorna är stora och jag vågar inte gå ifrån klipporna som dom andra .., utan går i från land. Nelly är som galen av glädje och håller sig nära de övriga och vips glider hon ner från hala klippan och ramlar i vattnet .., men då ingriper räddningspatrullen i form av Anders och sen ska hon nödvändigtvis hoppa i från en annan klippa, det är när hon ser mig simma där ute bland vågorna!

Efteråt blir det frukost på altanen .., en omgång Plump som vinns av hon som är mormor - och hon vinner rejält - bara två plumpar på hela omgången och hela 190 poäng och då hoppade vi ändå över ettorna.

Nu är det fisksoppa på gång .., jag har cyklat till och från affären och ska nu cykla till Ugglarp, bara vilar mig lite .., och Emil och pv spelar golf .., övriga har åkt till Varberg.
Detta är sista dagen tillsammans på ett tag .., så underbart roligt det är och har varit!

Och hon skurar golv och har sig här hemma ...

På Skepparstugan.
Hon som är Störstasyster pekar med nästan hela handen.
Lillebror ler.

Onsdagsfönstret ...

.... finns i Närke.

Ulrika hade håven redo och det tackar jag för.

Resumé ....

Gårdagen: långpromenad med Äldsta Dottern och Mågen.
Efteråt vi-tar-vad-vi-har-lunch på altanen - i solsken -!
Cykeltur till jobbet.
Full fart, förstås .., långa köer .., mycket som inte hinns med, men jag fyller på godis och läkemedel så gott det nu går.
Hade en kund framför mig som sa två ord och jag frågade var han kom ifrån - han visade sig vara från Adak -, bara nån mil från Malå!!
"Men vad faaan ...!" sa han och log varmt.
Det gjorde även kunden som stod intill.
Hemåt vid kvart över nio och cykeltur - men nu åt andra hållet -.
I Steninge parkerar jag cykeln och pv och Emil kommer med bilen.
U n d e r b a r t  kvällsdopp!

Efteråt.
"Ja, men så kallt var det inte ....", säger Emil.
Jag tar en bild på hans ben och undrar vad han egentligen har sysslat med i sommar ...?
Fine, goe Emil som sedan lånar elcykeln och pinnar på hemåt.
Ja, till Stensjö, alltså.
Vi passerar honom och jag öppnar bilrutan och ropar "heja Sverige! heja Sverige!"
Tänker för ett ögonblick på den stundande veckan i Sälen i mars. 

Kommer hem och möts av levande ljus .., eld i kaminen (halleluja så härligt!), en paj i ugnen (tack Äldsta Dottern!) och så blir det kortspel igen. Plump, förstås. Den här gången vinner pv och jag upptäcker, långt senare, att jag nog måste presentera mig för barnbarnet.
Ajabaja, mormor heter inte Eikedahl längre, utan Nilsson.
Goddag-goddag.

Det här med det genetiska och vad som går i arv, det är intressant, tycker jag.
Mina barn ska nog vara glada åt att mammans gener hållit sig någorlunda på plats och inte skuttat vidare .., och när jag ser Äldsta Dotterns neccessär, då ler jag och tänker att detta, att ha så fin ordning och så många olika attiraljer .., ja, det kommer då garanterat inte från mig.
På Instagram säger däremot en madame i Skåne att "det där kunde ha varit min".
Men en sak har vi gemensamt, den förstfödda och jag själv: vi är sverigemästare på att spilla.
Helst på våra tröjor/koftor/t-shirts.

Och nu är det ny dag.
Ikväll blir räkfrossa på Skepparstugan i Steninge ..., och från Malmö kommer sonen och ska sova över.

Tisdagsfönstret ...

Utsikten över den svenska sommaren genom ett fönster i en f d. rallares bostad i Moskosel.
Där finns inte längre någon rallare utan en loppis.

Hälsningar Guy. 

//Tack snälla! säger jag.

Före och efter ...

Före.
Det gamla fönstret.
Sprucket och eländigt.
Det bästa hade förstås varit om vi höjt fönstret, men nu är det som det är.

Den svarta fågeln, som mest av allt liknar en Sothöna, inhandlades på marknaden i Accra.

En måndag ...

När Emil är på besök - eller tvärtom, ni vi är där eller på semester tillsammans -, då blir det en hel del spelande. Pv har lärt honom backgammon och det tog inte lång stund efter ankomsten igår, så föreslog någon (en lintott) att det vore läge för en match.
Vinnare: Emil.

Någon - en vänsterhänt lintott -, övar sig på autografen ....

Senare på kvällen blev det Plump med fyra deltagare: Emil, hans pappa Peter, pv och jag själv.
Vinnare blev Peter och som tvåa - endast 1 ynka poäng bakom vinnaren -, kom hon som är mormor.
En sista match backgammon - pv mot Emil - vanns av Emil.
Heja! Heja!

Under årens gång har det varit oerhört mycket kortspelande.
Tavlan som sitter näst längst upp till vänster, visar Emils trofé som vinnare av dom "kretensiska mästerskapen" i plump; det var den tredje juli år 2013 då han vann det allra sista spelet .., vi satt på balkongen och hörde syrsorna spela .., allt medan korten fördelades på bordet.

Någon gång sommaren 2010 ...., varje kväll spelade vi utanför vår lilla lägenhet.

En annan omgång Plump ..., på grekiska ön Kefalonia tillsammans med Emma.
Vi spelade tretton kvällar på raken och mormor - som inte lägger sig platt och låtsasförlorar, inte ens för ett elvaårigt barnbarn -, vann alla kvällarna.
Beundransvärt var att Emma inte gav upp och vägrade fortsätta spelandet!
Här funderas det över korten ...., HUR många stick ska hon fixa att ta ..?

Nu är det måndag och Emil och pv har åkt för att spela golf - faktiskt hela dagen! -.
Själv ska jag arbeta och himlen är jämngrå ...., det har regnat natten mot idag och man kan ju hoppas på lite solsken.

Dagens fönster ...

Fönstret i vårt rum på Öland. Och jo, det var havsutsikt, även om det inte riktigt syns på bilden!

/Fru Fräken

//Tack snälla! säger jag.

Igår ....

På Instagram skrev jag att gårdagen nog går till historien - min historia - som den mest stressfyllda arbetsdagen i mitt liv och så kändes det. Det har förstås med ålder att göra också; jag har tre och ett halvt år kvar tills det är dags att bli friherrinna (om man nu får leva tills dess) och säkerligen gör det sitt till?

Och mitt i alla evighetslånga köer visar det sig att vi missat att baka trettio baguetter till en jättelik buffé som skulle hämtas och jag nästan svimmade, men det löste sig och underbare sommarjobbaren Linus tog sin bil och körde ut dom nygräddade bröden till festdeltagarna (festen/middagen hade ännu inte börjat) och för detta ska han få minsann få medalj!

Så snart vi stängt för kvällen tog jag sikte på Steninge .., cyklade fort .., upptäckte att renfanan nu är på gång (hösttecken känns det som ..., i alla fall sensommar ..) och lägdorna som nu är slagna blommar i vitt ..., jag såg strandskator och två överkörda små kaniner ..., och väl framme i Steninge kom pv med bilen och harry och nelly där bak.

Det blåste rejält; vågorna slåg hela tiden över piren och jag fick hålla i mig ordentligt i stegen, rädd för underströmmar som skulle dra ut mig till havs. Men så underbart det var!!

Kände mig lycklig i timmar efteråt!
Låg i sängen och lyssnade till Sverker "Plus" Olofssons sommarprat och tänkte att han pratar så fort att det känns på gränsen till stressigt, men rätt intressant var det och jag tyckte bra om hans program - (log för mig själv åt hans tankar om Slussen i Stockholm ...), men kanske inte om musiken. Däremot slog det mig att det nog var enbart kvinnliga artister ..? Kan det ha varit så? 

Och nu en ledig söndag!
Halleluja, pris och ära!

Steg upp tidigt .., körde till affären och räknade kassorna, då den som egentligen skulle ha gjort det, var sjuk igår ...,, och jag kände hur det kliade i fingrarna att börja fronta hela butiken, men någon måtta får det vara och det måste väl anses på gränsen till sjukligt att inte kunna koppla bort arbetet ens när man är ledig? Å, så jag önskar att där funnits en avstängningsknapp i ens huvud ..., så där så när man cyklar hemåt tänker man inte en sekund på jobbet!

Och idag kommer äldsta dottern, mågen och Emil hit!
Lycka, det också.
Det är andra tider nu .., Emma sommarjobbar, har körkort och gör som hon vill.
Småttingar blir stora.
Mormor blir äldre.

Dagens fönster ....

Ja, det var tänkt att ett kyrkfönster från Skee skulle vara dagens variant, men det behöver vila sig lite och kommer nästa söndag.

Det här kom susande genom rymden igår.
Texten lyder så här:

"Bakrutan på en 27 år gammal vw campingbil.

Spanar ut över tallskogen vid Knuthöjdsmossen. Jan promenerar en sväng på spången där ute och plåtar smålom. Själv latar jag mig just nu. Ligger i fosterställning på det korta sätet och småsurar över det lite blåsiga och kyliga vädret.

Har hängt upp cykeln igen, efter att ha cyklat in till Hällefors och köpt jordgubbar och glass.

Snart ska jag sätta på kaffe."

/Mian

 

// Just det, det är alltså sländfångerskan Mari som förevigat ett ögonblick i husbilen. 

Tack snälla! säger jag.

mycket blir gjort

vi städar och röjer
vaskar golv
och rengör badrum

handlar madrassöverdrag
och lammfärs

sen tittar jag på klockan
och ser att det snart är dags

allt medan tony benett
sjunger om the very thought of you

Dagens fönster ...

Ett fönster från Närke ..., då är det Ulrika - som idag är i Värmland på rally -, som varit framme med håven. I morgon är det söndag, då kommer ett kyrkfönster från Skee.

Vad som sig tilldrager i landet Halland ....

"Såja, harry .., du är en ju en duktig pojke du ..."säger kloklipperskan.

Jo, Harry och Nelly har fått manikyr hos den rara kvinnan i Haverdal.
Harry, som annars skakar som ett asplöv i vinden när vi - med klotången i ena handen närmar oss -,  sitter alldeles stilla och låter sig till och med mutas med hundgodis .., han som aldrig bryr sig i mat.

Nelly bryr sig inte så värst i såna världsliga ting .., hon låter sig - om än något motvilligt - pysslas med och hoppar sedan glatt ner från den lilla altanen och tar sig en titt i trädgården, allt medan vi väntar på att harry ska bli klar.

Och sen då?

Jo, sen skuras en husvagn (den allergiske mågen kommer på besök ...), gästrummet uppe städas, golv vaskas, fönster putsas, köksfönsterkarmarna grundmålas .., en pelargonia får ny plats och ger i sin tur plats åt en vacker buskros - en gåva från pv:s faster - .., solen flödar .., himlen är ljust blå och om två timmar cyklar jag till jobbet och hoppas på ett kvällsdopp så där vid halv tio.

Dagens fönster ...

"Ett litet dassfönster från en ö sydväst om Kristinehamn.

Här ska vi stanna inatt på vår färd på Vänern.
Det guppar en hel del vid bryggan just nu. Hoppas det mojnar under natten.

Turtlan och Kapten Långstrump."

//Tack Turtlan! säger jag.

Tur och retur ...

Så där knallblå är inte himlen, men min Iphone väljer att visa den så, utan filter, t.om.

Nåja, vackert var det i alla fall när jag alldeles nyss cyklade till Ugglarp för att köpa grönsaker till eftermiddagens fisksoppa ..., och så hemåt igen och det gäller att hålla sig vid sidan om .., ingen vägren finns och jag är livrädd att hamna för långt ut åt endera hållet, ty där är mycket trafik nu i juli.

I hagarna låg föl och vilade .., medan deras mödrar stod alldeles intill och höll lite vakt.
Stoooooora flockar med starar hade flyguppvisning .., det var till och med bilister som stannade och tittade .., helt fantastiskt var det!

Och nu bär det iväg åt andra hållet.

Nu ska jag ta sikte på fiskbilen utanför affären i Haverdal;: fisk till soppan ska inhandlas!

Här hemma håller pv ställningarna; dvs, han pysslar med köksfönstret.

en onsdagkväll ...

... går jag i säng klockan åtta noll-noll piiiiip

sover hela natten rakt av

med undantag för avdomnade händer som måste skakas igång

vaknar vid sex

stiger upp vid sju

gör mig prickig-korv-mackor

och Zoegas kaffe

och blir pigg och glad igen

En dag i juli ....

... ringer jag till bageriet i Slöinge och beställer två baguetter och när jag kommer dit för att hämta bröden, ringlar sig kön långt utanför den lilla butiken och längst fram i kön står en kvinna som har svårt att bestämma sig och i säkert tjugo minuters tid står hon där och funderar och tvekar och frågar och frågar och vi som står där och väntar och ser hur kön blir ännu längre - nu når den ut på parkeringen -, håller på att gå i atomer.

Expediten, en ung kvinna med ett varmt leende, är ett under av vänlighet och tålamod och borde få medalj!

På förmiddagen får vi besök från nordöstra Skåne; det är pv:s faster Maj-Britt och hennes man Stig och så dottern Pia med make och dotter. Alla utom Stig åker till Ullared, ja, han tycker väl att Gekås är nånting man kan avstå, nej, han blir kvar och sitter i flera timmar ute på altanen och tar det lite lugnt.

Ja, inte bara!
Efter ett besök i växthuset tycker Stig att det är dags att åtgärda lite .., så han tar hand om tomatplantorna (vi har låtit dem växa alltför ymnigt förstås ...) och en lång lönnslana blir till stång för plantorna och pv hjälper till och det blir så fint, så fint!

Och så spankulerar han omkring lite på gården .., tycker kanske att det är fler saker än växthuset som kunde åtgärdas :)

Här är Stigs vänstra hand.
Stig är 85 år, han är Skytt och fött i Gryt i nordöstra Skåne .., är mellanbarn och har arbetat med att bygga ställverk och de sista tjugo åren var han vaktmästare på ett äldreboende - där måste denne gemytlige man ha varit som klippt och skuren -, tänker jag.

När jag tar bilden av hans hand, upptäcker jag  i n t e  att två fingrar är kapade.

Men pv känner förstås till det.

"Ja, jag var fjorton år när det hände .., jag skulle klyva späntved och vips, så högg jag av fingrarna! Min storebror Gösta satte mig på cykelns pakethållare och så pinnade han iväg till Knislinge, tre kilometer bort .., och sen blev det bil till Kristianstad där ena fingertoppen - som dinglade löst bara - klipptes bort och så syddes det som var kvar ihop", berättar Gösta.





Den dialekten som Stig talar - nån slags göingemål - är för mig nästan omöjlig att förstå, om jag inte har personen framför mig. I telefon hade det varit stört omöjligt.

Här diskuterar pv och Stig det här med dialekter .., pv minns hur han som lillpojke på besök hos sin farmor, tidiga morgnar hörde sin far och sin farmor sitta och samtala vid köksbordet och hur lite han - pv -, förstod av pratet.

Stig å sin sida säger att det är konstigt det där .., för barnbarnet Kim som också bor i Bjärlöv, har inte alls den dialekten.

Så var det, den där dagen som var igår.

Dagens fönster ....

Ååå, så glad jag blir när bloggvänner eller andra har fönsterhåven med sig!

Som här .., Cecilia N på väg från Koster till Strömstad och så kommer hon ihåg .., ja, just ja, var har jag nu håven och så kommer en bild susande genom rymden!

Tack snälla! säger jag.

Och så har jag ju den där moroten ....

En bra dag på jobbet igår. 

Underbara, rara, fina töser att jobba med och hon som är chef i charken i vanliga fall - men nu har fått ny knäled och blir hemma i ett par månader - dök upp och plötsligt hördes hennes röst i snabbtelefonen.

"Bettan .., vill du att jag ska sätta på kaffe till dig ..?" sa hon och jag, som inte visste att hon befann sig i affären, trodde nästan att det spökade. 

Men vilken glädje!

Fint i fikarummet var det när hon åkte hemåt och kaffebryggarkannan rengjord och elegant. Som jag saknar henne! Jordnära och trygg .., alltid smajlande.

Det är inte bara hon som är borta i charken, det är även hennes kompanjon som är svårt sjuk och inte vet vi hur länge hon blir hemma? Ja, hon är precis lika saknad! Som ett stort hål blir det när trogna arbetskamrater inte längre är på plats.

 

Vid kvart över nio var vi klara för dagen och vi skrattade gott, Elin och jag själv, ty hjälpas så förvirrade vi var där på slutet. Hon hade glömt att dra in grönsakerna och lägga plast över kanelbullarna, själv kom jag på att jag inte loggat ut från Svenska Spel och ATG och inte hade jag skrivit ut postpapperet med alla betaltransaktioner som varit under dagen, så det var bara att gå tillbaka till kassan och göra rätt. 

Sen cykeltur hemåt; det fortaste jag kunde. 

 

Nej, inte direkt!
Från Västerhagens dansbana (inte alls långt från affären, nån minut med cykel bara) hördes musik och jag stannade till och tog mig en titt.

Parkeringen - en enorm lägda - var fullsmockad med bilar .., och här och där stod cyklar parkerade.
En ung kvinna - kund i affären - kom ungefär samtidigt som jag själv och hon berättade att ikväll skulle hon ge dansen en chans .., ja, hennes pappa hade sagt till henne att numera bjuder även kvinnor upp, jo, nu kanske ...!

Sist av allt ett lååångt dopp i havet i Steninge!
Det blåste rejält och eftersom det ibland blir utströmmar, vågade jag inte simma iväg, utan höll mig alldeles intill piren, men ååååå, så ljuvligt!
Bilden togs efteråt, på väg hem.

Medan jag badade, stod pv på stranden och huttrade och frös och min älsklingskofta hade han tagit på sig. Några kunder från affären kom förbi, iklädda tjockjackor och alla var dom helt eniga: den som badar frivilligt en sån kväll, måste vara aningen vrickad.

Jodå, det tror jag säkert .. men härligt var det!
Ja, mer än härligt .., det bästa som finns i livet!

Och så här såg Steninge ut mot söder till.

Idag är  l e d i g!
Helt fri!
Och eftersom nån är sjuk på jobbet, blir det mer än vanligt på schemat .., lö-sö-mån-tis-tors-fre-lördag.  Ett långt pass och enormt mycket att göra, nåja, sommaren är som bekant kort och när september kommer återgår vi till ordinarie stängningstider, då är jag hemma halv nio, i stället för kvart i tio.

Och alla bad blir till glädje-längtansmorötter.

Dagens fönster ...

Det märks att det är sommartid.
Nu är det många som har fönsterhåven med sig och det tackar man för.

En av dem - som packat ner håven -, är Cecilia N.
Så här skriver hon:

"Så här ser det ut i Skövde.
Det talas mycket om hur försenade tåg är. Men vi kommer in i god tid till Skövde.
Tio minuters paus minsann."

Han var från Norge ....

Igår på jobbet.
En norrman i 40-årsåldern kommer fram och frågar om jag vet var han kan få tag i en taxi?

Jag säger att i Haverdal finns ingen, det måste bli från Halmstad i så fall, men det blir ju dyrt.
"Ska du åka långt?" frågar jag.

Nej, han har bara handlat så mycket och tycker att det blir så förfärligt tungt att kånka på kassarna till stugan som familjen har hyrt i Haverdal, nå, men han bestämmer sig för att välja apostlahästarna.

"Men du kan låna min bil och så får du bara ställa tillbaka den sen .., den står på baksidan av affären, vänta ska jag hämta nyckeln!" säger jag och medan mannen protesterar (nej, det kan jag slett ikke!) hämtar jag nyckeln och förklarar var bilen står och att jag litar på att den kommer tillbaka, förresten är det många vittnen, så det är nog lugnt.

Mannen vågar knappt sträcka fram handen för att få nyckeln .,. men så ropar en annan kund, en kvinna som hört det hela ..."kom med mig, jag skjutsar dig till stugan, är det dina kassar som står här utanför ...?" och det är det och mannen bara gapar och fyrar av ett leende som inte går av för hackor.

Och så går han, men kommer efter några sekunder tillbaka, tar mig i handen och säger "takk  Elisabet!"

Och sen en annan kund som ska skicka ett Expressbrev till en stad i mellansverige och det tar evigheters evighet för honom att sortera papperen som ska läggas i det gröna post-kuvertet och jag väntar och väntar och väntar och säger att ..."ja, nån kurs i stresshantering behöver du då sannerligen inte gå .., för tala om att inte jaga upp sig ..", (det är nämligen så att det är bråttom, snart ska den som hämtar dagens post komma och det är ju brått att få iväg brevet ...).

Då ler mannen och säger att han faktiskt leder kurser i just stresshantering och så blir det en stunds prat om detta, allt medan han sorterar och sorterar och sorterar.

Och nej, hans brev hanns inte med, men se det bekymrade honom inte.

En härlig kväll.
Mänskliga möten.
Så mycket värme.

Ps. från Nelly ..... Ds.

Jag glömde ju det viktigaste!

Igårkväll när E slutat för kvällen, skulle vi möta henne i Steninge och så skulle vi fika och Berra och Maggan tog bilen, men pv, han satte mig i nånting som heter cykelkorg och så fick jag sitta där hela vägen till Steninge! Det var jättehäftigt!

Det blev inget fika, för det var inget särskilt fint väder, men Elisabet, hon badade ändå förstås och hon var den absolut enda på hela stranden som gjorde det, jag förstår inte, hon är nog lite knäpp ändå.