Det där blåregnet ...

... som påminner så mycket om Ystad .., och allra mest om "Det engelska bokcaféet", då beläget i ena delen av en fyrlängad innergård och på vars tak just blåregnet formligen vällde ut över takkanten, så där .., likt en kaskad i blått!

Året var 2003, det var min första sommar som ensamseglare. Det hände att jag brukade äta soppa på caféet och aldrig hade jag väl kunnat drömma om att en gång i mitt liv skulle jag själv ha detta ljuvliga! Blåregnet, alltså. 

Bokcaféet lades ner, precis som så mycket annat i centrum. 

Den alltid så rara innehavaren hette Alina, kom från Polen och påminde till utseendet om min mamma. Det kanske också bidrog.

Så här kunde det se ut när man passerade caféet.

Hög igenkänning ...

 

Besökte biblioteket i Harplinge idag och det är ju så praktiskt, detta att man med hjälp av bibliotekskortet kan öppna ytterdörren och detta att låna eller återlämna, det sköts ju såklart via en dator.

Idag var där ingen bemanning, däremot en kvinna (möjligen mamma, men kanske lika gärna en mormor eller farmor) som hade två småttingar i sällskap, en flicka och en pojke. 

Jag stod och väntade på min tur vid datorn, när flickan tittade på mig en stund, log och plötsligt frågade vad jag hette och därefter om jag hade några barn eller barnbarn. Det var sannerligen inte vad jag hade förväntat mig (om jag nu förväntat mig nånting  alls och jag tänkte, skulle Elliot ställa den frågan, just om barnbarn ...?), men jag svarade att jodå, såväl barn som barnbarn och så var det ju namnet, Elisabet alltså.

Men hur många barn hade jag? Tre, svarade jag och fyra barnbarn. 

Och flickan fortsatte och frågade om det var flickor eller pojkar och var dom bodde, kanske någon bodde i Harplinge och vad hette dom egentligen?

"En bor i närheten av Stockholm, en bor i Malå långt norrut i landet och den yngste - han som är lillebror - han bor i Skåne", svarade jag och flickan tycktes nöjd med svaret. 

Hennes bror, som jag trodde var betydligt yngre, sa just inte ett pip, utan gick mest omkring och letade efter något läsbart. 

Vi lämnade biblioteket samtidigt och jag log inombords och tänkte att den tösen påminde så mycket om .., ja, inte om en yngre version av mig själv - i den åldern var jag rätt blyg - mera som jag är nu. Och jag tänkte på alla vänsterhänder och allt som människor berättat när jag ställt frågor och jag tänkte också på hur oförvägen hon var.

Så fick jag veta att hon hade fyllt sex år och det hade hennes lillebror också gjort, aha .., dom var alltså tvillingar!  Och så sade dom hejdå, hon vinkade glatt .., och jag körde hemåt. Alldeles varm i hjärtat var jag.

 Dagens fönster ...., eller Dagens Räv.

"Nu är räven här igen!" ropade pv lyckligt igårkväll, det var väl vid niotiden. 

Å, detta är så vanvettigt roligt! 

I säkert en halvtimmes tid stod räven där och knaprade på solrosfrön (!!!) och jag öppnade fönstret och slängde ut några köttbullar, men se, det begrep inte räven .., nej, nu på morgonen såg jag hur kråkan  norpade sig av detta goda och flög iväg med två köttbullar i näbben.

Hur vi gör med Sigge när räven är här? Ja, han får hålla sig inomhus. Vid halv 5 i morse ville han gå ut och då fick han göra det, men kom in så snart han kissat .., jag stod och väntade på honom.

Apropå räven ..., jag har flera gånger sagt till pv att det på vissa ställen längs vår uppfart luktar räv. "Hur vet du hur räv luktar ..?" har han svarat och det har varit omöjligt att säga varför. Då kom jag ihåg att när jag var sex, sju år år kanske, kom pappa hem med en rävunge och i ett par dagars följde den lilla räven mig tätt i hasorna, även när jag gick till grannpojken (han som jag gifte mig med vid åtta års ålder) och kanske doftade den räven på något visst sätt .., och måhända fastnade den doften i någon del av minnets doftarkiv .., så där tillsammans med nyslaget hö hos mormor i Dikanäs och doften av min pappas rakvatten? 

Kanske kan det vara så.

Prat och mera prat ...

Idag skulle pv:s pappa - eller "far" som pv själv säger - ha fyllt 103 år, om han fått vara i livet. 

Det är han, Viking, som syns på bilden som sitter på kylskåpsdörren, alldeles intill en lycklig Elliot som, när bilden togs, precis tänkt sig att fånga en krabba.

"Om du skulle beskriva din pappa ..., vad skulle du då säga ..?" frågar jag pv. 

"Tjaaa du, vad ska man säga .., han var väldigt musikalisk, spelade mandolin, piano, gitarr, dragspel och banjo, helt oskolad .., duktig på att bygga och snickra var han också .., ganska social när det var fester och sånt, men tämligen tystlåten för övrigt (ungefär som pv, tänker jag).

Viking var född i Bjärlöv i Skåne, men tillbringade mesta delen av sitt liv i Småland.I tre år hade Viking varit död när jag själv kom in i bilden, men jag har hört mycket talas om honom. Och nu sitter han alltså på kylskåpsdörren här i Stensjö. Teckningen under Viking, är gjord av en ung Karin (numera tonåring) och barnbarn till Eva och Ulf. Titeln hade kanske kunnat vara "En dag på stranden" och jag tycker att det är så fascinerande hur mycket denna tös fick med av så kallat strandliv. 

Har idag haft besök av Eva från Tyresö och hennes make - han, den halvlånge -. Vi satt nog ute i säkert två timmar och jysses, så mycket vi hann gå igenom. 

Den avhoppade diplomaten .., UD .., och diplomaten som plötsligt dog, läkemedelskostnader, stomiproblem, teknikintresse, könsroller i vår uppväxt (Evas pappa ville helst inte att hans fru skulle arbeta, min egen pappa hade alltid bästa platsen vid matbordet ..), dåligt vägunderhåll på Kreta, resor till Japan, fåglar - mest kråkor och så kärrsångaren - , Donald Trump, grannens fina säng som havererat, ja, det tog liksom aldrig slut! 

Det var nära ögat att det börjat regna ., jag tyckte att jag kände några få droppar på handen, men mer än så blev det inte. 

Ikväll besök och övernattning av pv:s bror Tommy som kommer från Småland. Han och hustrun har lämnat Fallnaveka och bor nu i Rataryd i ett vackert gammalt hus med punschveranda och med stooora kastanjer på tomten .., och där fanns gott om uthus och andra utrymmen! Tidigt i morgon åker de båda herrarna till Kungsbacka för årsmöte i vindkraftsföreningen. 

Ikväll final i Eurovision Song Contest. Aldrig att jag orkar titta på hela sändningen, men håller tummarna att KAJ vinner. Fågelsångsnatten i P1 - natten mot idag - lyssnade jag till lite nu och då; det är väl ungefär som Melodifestivalen .., nånting att samlas kring för intresserade. En slags virtuell eller mental "lägereld". 

Eftersom jag inte kunde sova, tittade jag även på GVFÖ och förundrades storligen över hur öppna deltagarna är om nästan allting, även om sitt sexliv - eller brist på sexliv -. Emellanåt blir jag så generad, så jag vänder bort blicken och jag känner mig som vore jag född på 1800-talet.

Dagens fönster ...

En hel svärm med kattfönster kom ikväll från Porto och från madamen som skymtar i fönstret. Det hade  n ä s t a n  kunnat vara Sigge som satt där och tittade ut, men Sigge är sååå mycket smalare. 

Tack annannan! säger jag.

Fredag ...

En solig dag, som så många andra numera. Inte en droppe regn på evigheter. 

Än så länge har vi inte belagts med bevattningsförbud, så jag vattnar och tar del av tips på nätet på hur man kan hålla växterna vid liv, ja, när man själv inte är hemma.

Vid 6-tiden i morse cyklade pv iväg till skolan i Getinge. Det blev undervisning för åttor och nior - handlade om lag och rätt - och hinduism och buddhism. 

Själv ägnade jag mig åt att klippa ner torra grenar från den jättelika - men numera nersågade flädern - till småkvistar lämpliga till kaminen. 

Den stora plasttunnan som rymmer sextio liter och som vi i vanliga fall samlar regnvatten i (men nu inte har haft en droppe vatten i sig) fylldes med kvistarna och det blir perfekt för så där lite "små-eldning". Men minst ännu en omgång med sekatören återstår.

Resultatet av sekatörarbetet, ja, det visar sig väl i natt när jag kommer att vakna med helt avdomnad högerhand, så där så att det känns som om den håller på att explodera och snart ska flyga ut genom fönstret. Men om jag tar två Alvedon någon timme  i n n a n   läggdags, då kanske det hjälper?

Klippte sedan gräset. Jag tycker verkligen OM att gå med gräsklipparen, även om det är ganska bökigt när man har en evighetslång sladd med sig. Fast .., man vänjer sig. Och än så länge har jag inte råkat klippa av sladden. 

Ännu en fläder ska nog tas ner .., ser ni den? Uppe till höger i bilden. Den är helt övervuxen av murgröna och tar sådan plats!

Åkte och handlade (även till friherrinnan) och mötte pv i Skallkroken. Tanken var ett eftermiddagsdopp, men det blåste kuling .., nej, vi skippade det hela. 

Blommande blåregn = lycka! 

Den köptes på Åbergs Handelsträdgård i Ystad för flera år sedan och jag blir lika glad var vår när den blommar. 

För övrigt? 

Hela havet stormar tycks råda på UD. Först detta med Tobias Thyberg, idag får vi veta att en hög diplomat, samme man som greps igår, nu är död!

Och ikväll kommer meddelanden om att  journalisten Joakim Medin som suttit fängslad i Turkiet, sitter på ett plan hem till Sverige. Så skönt för hans familj och hans fru!

Att underbara skådespelerskan Meta Velander avlidit i en ålder av 100 år, får vi också veta.

Tala om turbulenta dagar!

Ps. Var ju omåttligt glad när jag vann över pv i såväl nutidsquizzet (DN) som det med orden, det var väl någon eller några veckor sedan. Idag gick det desto sämre. 6 av 10 rätt på Nutidsvarianten. Där vann han, om än knappt. På orddelen hade vi 10 av 12 båda två och fel på samma ord. Så kan det gå när man mopsar sig. Ds. 

 Nästan som mindfulness ....

Såna här filmer är nästan det bästa jag vet! 

Så alldeles omåttligt intressant att se hur andra människor lever. Ska se om den idag när pv ändå hoppar in som vikarie i Getinge. Filmen var i sig var så vilsam, så jag somnade igårkväll, ja, innan den var tillända.

Dagens fönster ....

... fångades av mig själv, det var på biblioteket i förrgår. 

På ett bord i den ganska stora entrén, fanns det här Muminhuset. Tänk, att när man inom sig uttalar ordet Mumin, hör jag inom mig Birgitta Ulfsons härliga röst. 

Kommer plötsligt ihåg att Birgitta Ulfson uppträdde på biblioteket i Ystad och riktigt vad det handlade om, det minns jag inte, men hon tycktes så himla sympatisk!

Så här såg det ut. När jag googlade på B.U kom jag till detta! Det har inte direkt med B.U att göra, men är ju så finurligt, jag menar, ljudfilerna! 

Och så här. 

Tänkte mig att låna någon bok, men till detta räckte inte orken, eller .., jag hittade inget som lockade. Får ta mig an någon av de jag har i bokhyllan. Torgny Lindgrens alster kan jag läsa om och om igen, om det bara får gå några år mellan varven.

Ortsnamn hemma och borta ...

Hemmaorden först som jag minns dem. Adak (många klasskamrater, där bodde även Nisse, trogen vän på Facebook, död sedan något eller några år tillbaka), Kokträsk (Johannes Renström, stort original, kompis till min pappa), Släppträsk (tunnbrödet, förstås!), Malå, Rentjärn, Åmliden, Björksele, Kristineberg (gruvan!), Sorsele, Gargnäs (där bodde exets mormor och morfar, Anna och Villehard Lindberg), Fårberg, Fårträsk (min klasskamrat Martin, den förste som dog av klasskamraterna), Svedjan (Kerstin och Carl-Olof), Arvidsjaur (där bodde min faster Anna-Maria och min syster Rigmor), Medle, Myckle (såg jag blommande äppelträd för första gången i mitt liv),  Kalvträsk (pappas uppväxt), Norsjö (vacker kyrka), Springliden, Talliden (där bodde mina systrars morbror Oliver - uttalas som oliver i en burk, med långt iii - med sin fru Erna), Lillholmträsk, Ruskträsk, Rusksele, Vormsele (hemslöjdsutställning varje sommar), Lossmen, Husbondliden, (stort pingstvänsmöte sommartid)  Risliden, (Sigurd och hans fru Rut, morbror och moster till mina systrar) och en hel hop med andra namn. 

Namn på vägskyltar på väg till Sthlm, de flesta mellan Falkenberg och Torup: Sletås, Hälsoböke, Eften, Drängsered, Glöshult, Måsared, Bästhult, Kammarebo, Kvinja, Bökhult, Käringanäs.

Dessa namn var vad pv skrev upp, allt eftersom jag styrde mot målet. Sen bytte vi chaufför och jag var för trött för att anteckna alla namnen. Det visade sig att han hade kvar dem i sin mobil. Nu är dom här.

Ännu mera Emil Näsvall ...

I Björkhagen finns detta ljuvliga, med ovan nämnde konstnär som upphovsman. Vilket arbete han måtte ha lagt ner på alla figurer! Här kan man läsa mera om detta krumeluriga! 

Och om jämtlänningen herr Näsvall, född 1908, kan man få veta mera om man klickar in sig på den här länken. Till exempel att när Emil redan i tidig ålder visade goda anlag för konst och skulptur, fick han ekonomisk hjälp av sina grannar för att kunna studera. Vilka underbara grannar!

Och så här såg han ut, Emil Näsvall, som om han hade fått leva i nio dagar ytterligare, hade kunnat fira sin 57:e födelsedag. 

Han ser ut som en trevlig man, tycker jag.

Torsdag ...

Så var det dags igen. I drömmen är jag återigen kassörska och ska räkna dagens kassor, men hittar inte den svarta kassalådan med alla pengar i. 

En yngre kollega försöker trösta mig och säger att lådan nog kommer fram, nej, jag ska inte vara orolig, det ordnar sig. 

Och jag försöker memorera var jag senast såg den. Bar jag inte ner den till kontoret? Tappade jag den längs "vägen"?

Vaknar vid sextiden, med så mycket oro inombords och stört omöjligt är det att ta sig ur drömmen. 

Kommer ner till köket, upptäcker att jag igår glömde att ta medicinen .., kommer inte ihåg mycket av gårdagskvällen. 

Fortfarande sååå förkyld. Ingen hämtning av Edvin för pv:s del idag, då även Hilda är sjuk, ja, även Martin.

Vi tar en sväng till till Falkenberg för att lämna ifrån oss den kapsejsade frysboxen, men också för att köpa rutnät inför gjutningen av golvet i det nya rummet, samt ett skydd till plommonträdet, så där så inte all bark gnags av. Och pv får inte glömma att boka rörmokare (golvvärmen) och säkert elektriker också.

Strålande solsken ute. 

Och igår på Familjechatten .., nej, inte från Malå, men väl från Bjäresjö, utanför Ystad. Ni kan tro att jag älskade även den platsen på jorden. Det var Tommy E som fångade kvällsbilden.

Torsdagsfönstret ...

... är egentligen bara själva fönsteröppningen, ty själva fönstret är nymålat och ligger på tork. 

Detta är utsikten när man duschar här nere i badrummet (pv duschar uppe hos sig) och det är ju inte klokt så underbart det är! Jag kan stå länge och bara titta ut.

Snabbt tur och retur ....

Plötsligt får pv för sig att vi ska åka till Varberg för att köpa tomatplantor. Ja, han har redan besökt Plantagen i Flygstaden, men blev så besviken .., gängliga och taniga plantor och tämligen dyra. 

Egentligen har jag ingen större lust att följa med, jag känner mig så trött, men tänker att kanske hittar jag några fina pelargonior. 

Det är ynka fem mil till Varberg och nästan alltid hopplöst att hitta en ledig p-plats när man väl är framme. Nu blev det ett väldigt snabbt besök. 

Vips, hade pv hittat och köpt fyra olika tomatsorter (3 för 100:-, frodiga och fina!) och själv fann jag vackra pelargonior (samma sak där, 3 för 100:-), men salladen som friherrinnan gärna ville att vi skulle handla till henne, nej, dom hade inte kommit ännu. 

Tog det en kvart, så var vi klara? Och kallt var det - nordanvind -!

Hade planer (pv hade fixat kaffe i termos och fikabröd) att slå oss ned i Galtabäck för 11-kaffe, men jag orkade inte. Är så vanvettigt förkyld.

Den fina skulpturen heter "Maj" och är gjord av Emil Näsvall. Så fin, så fin! Minns jag rätt, så finns Maj - hon som ser så målmedveten och stark ut, även i Vilhelmina och Söderhamn.

Dagens fönster ...

... i gränderna i San Sebastian, kom en schäfer (?) lugnt ut på balkongen och lade sig. 

Lugnt och skönt ovan gatuvimlet.

Hälsn.

Bert

// Tack Bert! Ett fönster och en hund .., kan det bli bättre?

Och så blev det tisdag .., och Dagens Fönster (bild 2).

Efter att plötsligt ha blivit knalldålig igår - med hemsk hosta, ont i halsen och totalt slut på - däckade jag på soffan, allt medan Sverige vann över Finland i hockeyn. 

"Men den matchen såg du inte mycket av, du sov nog i två timmar minst!" sa pv. 

Jaså, på det viset. 

Sov gott hela natten, behövde inte ta några Vicks tabletter, vaknade halv sex, gick ner och upptäckte att den svarta katten nog varit på besök, ty där fanns inte tillstymmelse till vare sig torrfoder eller frikassé i Sigges skålar. 

Vi kurade tillsammans, Sigge och jag själv här på soffan Ektorp och jag fylldes av sån tacksamhet över att han är så kelig mot mig. 

Ja, kelig och kelig .., han låter mig i alla fall gosa med honom och jag får pussa honom på pannan och stryka  f ö r s i k t i g t  på hans lena mage. 

"Jaa, du är verkligen mattes katt ...", säger pv ibland. 

Jo, så är det, men det beror ju på att det är jag som gullar med honom och är den som ger honom godaste maten.

Idag är det ljuvligt ute och när jag senare på morgonen började känna mig bättre - hostan gav med sig någorlunda - gick jag ut och vattnade i rabatterna, iklädd nattlinnet och min blå sticketröja. 

Nattlinnet inhandlades för ett par år sedan på postorder från Cellbes och är väl något som min mormor gärna hade burit. Bomullstyget är så urtvättat, men så omåttligt mjukt och lent, så det är inte sant! 

Nej, någon sexbomb är det inte han begåvats med, den ärade pensionatsvärden.

Och från Malå kom den här bilden igårkväll vid halvtiotiden. Tänk, att jag kan känna doften ända hit. Ja, jag förstår om ni blir less på alla malåbilder, men det blir inte jag ,-).

Vad händer för övrigt? Jo, pv har sågat ner en hög och stendöd fläderbuske och intill stod en lika eländig syrén och båda hade snärjts in närapå helt och hållet av murgröna! Skönt att lufta upp baksidan lite. 

Konstaterade också att det i fjol planterade plommonträdet, fått besök av antingen högresta harpaltar, men mest troligt rådjur, vilka gnagt av barken nästan helt och hållet på en av de nedre grenarna. Kanske får vi sätta hönsnät runt om, så det inte blir rena frukostbordet för gästerna.

Och för övrigt tycker jag på gränsen till synd om den hastigt avgångne nationelle säkerhetsrådgivaren, Tobias Thyberg. Och jag ångrar att jag nästan raljerade över hur dumt det var med bilderna, att inte tänka sig för! Efteråt kändes det som att slå på en som redan ligger. Förlåt, vill jag säga.

Måndagsbild hemifrån ...

Bilden togs av Maria.

Tjamstaberget till vänster, där slalomsäsongen nu är tillända och där är sjukstugan som ligger så tryggt  nere vid foten av berget. Det var hos mamma i övernattningsrummet på sjukstugan som man kunde lyssna till berguvens hoande.

Jag minns sommardagar på 60-talet när vi tog båten och puttrade iväg över sjön, till Ludvigsudde på andra sidan. Där fanns en liten sandstrand - modell oerhört liten - men ändå, en strand! Och saft och Mariekex och kaffe till pappa och mamma. Jag minns en super 8-film där jag sitter i båten och håller upp en liten docka och pappa ler mot kameran och det var sommar förstås. Ett kort ögonblick i ens liv, men ändå ..., något som etsat sig fast i minnet.

Det slår mig plötsligt, att många av de barndomsminnen som fastnat mer än andra, är från mammas filmer. Kanske har man sett dem så många gånger, ja, att det helt enkelt är därför?

Dagens fönster ...

Från Landskyrkan i Skellefteå kommer den här bilden - samt det outsägligt vackra korfönstret - och det var ellem som hade håven redo! 

Tack ellem!  Det var vänligt av dig!

Från lördag till söndag ...

Kort resumé. När Maja igår givit sig av till väninneträffen i Falkenberg (spa med övernattning), tog vi pojkarna och installerade oss i båten. K a n s k e  att vi skulle övernatta, men helt säkra var vi inte. Pv tog båda gossarna på kämpig promenad upp på det som kallas "Skallen", allt medan jag försökte städa lite där vi skulle sova och i "köket" och toaletten. 

Trötta pojkar kom tillbaka någon timme senare .., då blev det stekta delikatesskötbullar med pastafjärilar till middag och oj, så dom åt! Delikat tillbehör: Felix ketchup! När åt jag detta senast? Eller, när använde jag ketchup till middag senast? Tyckte jag det var gott? Ja, det, tillsammans med pastan, gick bra som hast-middag.

Vid sjutiden kanske somnade den yngste och halv nio gick den äldste i säng. En låg hos pv i akterruffen, den andre hos mig på den breda sängen i "köket". Läste om Måns och Mari om vår, sommar, höst och vinter, men innan vi hann till slutet, så hade min sovkompis däckat. 

Vaknade senare på natten av att jag frös och ibland svettades .., nej, ingen sjukdom, men det blir lätt råfuktigt i båten den här tiden på våren. 

En värmefläkt stod ibland påslagen .., ibland stängdes den av, då det blev på tok för varmt. Och jag ville ju inte att lille Viggo skulle ligga och frysa, då han har en förmåga att slänga av sig sitt täcke - sovandes i båten eller inte -.

Åkte hem och åt frukost, äggröra med bacon eller macka och ett glas juice till den som vet vad han vill. Orkade inte tjafsa om vikten av nyttigheter.

Och så vid halvtolv-tiden kanske, var här tomt och tyst, men bara i några timmar, ty sedan fick vi glatt överraskningsbesök av Sonja, dottern Maria och de två sönerna Elliot och Alfred. 

Trivsamt, som alltid. 

Ständigt nya besök får vi av den svarta katten! När frysen avled, kokade jag bara upp den laxsida som tinat upp och slängde ut bitarna till herr eller fru Kråka. Nej, inte alls .., den som kom först var katten och den tycktes så hungrig! Åååå, detta gör mig tokig av ångest! 

Tittade ut genom rumsfönstret och såg den komma gående vid eken .., den tittade upp på mig och stannade upp ., och jag tänkte att hjälp, om du inte har något hem och går här hungrig! Hittade inte min mobil för att ta en bild och när jag väl hade den i handen, hade katten försvunnit. Ska försöka efterlysa eventuella ägare här i närheten. Sååå skönt det skulle vara om jag i alla fall visste att den inte är utslängd bara.

"Men det är ju bara att sluta att ge fåglar och andra mat ..", sa någon. 

Nej, det är inte så enkelt. Inte vill jag att den katten ska gå hungrig! Inte fåglarna heller. (Ja, jag vet, fåglar hittar mat på andra håll.)

Nu Mästarnas Mästare. Sigge intill mig. Känner mig fylld av glädje.

Lördagsfönstret ...

... fångades i Hjo och jag tycker att det var så vackert!

Vid tretiden på morgonen ...

Tillsammans med Elliot har jag natten mot idag legat i pianorummet, det som en gång kallades för "Gunnars Rum". Hela natten har fönstret stått på glänt och Sigge har varit så jobbig .., "varför ligger du nu plötsligt här matte .., i ett annat rum .., i en annan säng än den vanliga?"

Han har vägrat att gå ut, men hela tiden jamat och haft sig. Förmodligen irriterad över att allt är så annorlunda. När han äntligen hoppar upp i sängen (som nu är som en dubbelsäng), tittar han förvånat på gossen intill mig .., och lägger sig ner en liten stund. 

Utanför fönstret - i syrénbuskaget - har i ett par timmars tid pågått den allra ljuvligaste serenad. Det är gärdsmygen som underhållit och den låter nästan som en kanariefågel! Lämnade sängvärmen, tassade ut på gården i bara nattlinnet och spelade in konserten. Den ska jag lyssna till under kulna vinterdagar.

Nu, när klockan snart är kvart i sex och alla sover (utom Sigge, som sitter i fönstret och tittar mot fröautomaten till ...) har nästan allt fågelkvittret upphört. Allt som hörs är väggklockans tickande och knattret mot tangenterna. Nej, nu hör jag lille Viggo prata uppe i det som är mitt sovrum. 

Just så är det här i gula huset på kullen, den här lördagen .., den tionde maj.

Mors Dag ...

Idag fyller AP fyrtionio år. Det är hon som är till vänster på bilden. Och igårkväll tog hon flyget från Arlanda till Lycksele för en studentåtertäff (30 år sedan ...) och från Malå tog då Maria bilen för att dels hämta lillasystern vid flyget, men därefter delar dom rum på Hotell Lappland i Lycksele. 

Så roligt för dem!

Och stort GRATTIS Anna! (Luggen hade hon klippt själv).

Här en bild från förra helgen och den där rultiga lilla pigan, ja, hon såg ut så här när hon mockade i Tristans box. (Eller heter det kanske spilta?)

Hästintresset har följt med i minst fyrtio år.

Förväntanshelg ...

Bäst av allt: Ikväll kommer Elliot, Viggo och mamma Maja. I morgon ska hon på spa med övernattning någonstans i Halland och vi får ha pojkarna för oss själva lördag till söndag någon gång. 

U n d e r b a r t! 

Men inte bara det .., i morgon fyller AP fyrtionio år (Mors Dag för mig alltså), hockey-VM inleds ikväll (egentligen är jag inte så värst intresserad av hockey, men VM på hemmaplan .., jo, då ska jag titta!) och så Eurovisionsfnalen där jag för första gången på evigheter har en riktig favorit!   Nähäpp, så var det inte alls och det visste han som aldrig tittar på Eurovisionfinalen!! Den visar sig vara nästa helg.

Och så har den nye nationelle säkerthetsrådgivaren tackat för sig, efter knappt ett dygn. i sin nya tjänst, allt på grund av någon bild av personlig/känslig karaktär på en dejtingsida. Jo, jo. 

Jag undrar jag .., säg om tio år .., när dagens ungdomar ska söka viktiga tjänster och har tillbringat stor del av sin fritid på Tiktok och alla andra sidor .., vem ska våga söka en tjänst där ens bakgrund ska kollas upp med lupp? Och hur  k a n  man glömma att berätta såna här saker, när man nu söker en för riket så viktig tjänst? Blir lockelsen alltför stor? Skäms man? Eller har någon före detta flick, - eller pojkvän kontaktat pressen? 

Sånt kan man fundera på, så här en fredag i maj (när jag - otroligt nog - vann över pv i såväl DN:S ordkunskap som i nutidsquizzet, vilket inte händer ofta .., och borde ju därmed köpa en tårta eller något annat smarrigt att fira det hela med!) 

Mindre roligt är att den frysbox som vi fick överta när våra f.d. grannar Gun och Göran flyttade, den som står i garaget .., ja, att den havererat .., och detta upptäcktes igår. Bara att kassera rubbet. 

"Men ..., räven kanske vill ha ...?" höll jag på att säga, men sa det inte.

Dagens fönster och en räv ...

Glädjen var mer än stor .., när jag tidigt på morgonen lämnade sängen och som vanligt ställde mig vid sovrumsfönstret och tittade ut. Skulle där kanske vara något rådjur på gång ..? Kanske en älg? Nej, men RÄVEN! 

Grannen Annelie en bit bort har berättat att hon sett den hos sig och pv mötte den nere vid potatislandet förra veckan och nu stod den och mumsade på kokta och skruttiga majskorn som jag slängt ut till fåglarna. 

En räv som äter majskorn? Jaha, nu ska man få ångest för att räven kanske också är hungrig? 

När Sigge sedan - efter sin frukost - gick ut på tomten, höll han noga koll, ja, t.om klättrade någon meter upp i ett träd och det har jag inte sett honom göra på åratal! Kanske ville han testa sin förmåga att rädda sig?

Och den som undrar vad det är för bula som pv har på ryggen, så är det ett så kallat lipom.

Efteråt .., när Sigge kommit in igen, var det skönt att vila med huvudet på mattes arm.

Manfred ...

Så här såg det ut igår hemma i Malå, då karavanen med - kanske mest ungdomar - men även andra, deltog i manifestationen för att hedra den unge Manfred som tog sitt liv förra helgen. Flera malmbilar (däribland den Manfred själv hade kört å jobbets vägnar) körde i täten och övriga kom efteråt. Så alldeles oerhört fint gjort, tycker jag. 

Nog måste det värma föräldrar, mor,- och farföräldrar, syskon och övrig släkt och alla vänner, att känna att man inte är ensam i allt detta ledsamma.

Krångel att kommentera ....?

Fick igår ett meddelande från Bettan i Lund som berättade att det numera inte går att kommentera här på bloggen. Det är ju himla trist, såväl för den som  v i l l  kommentera och lika tråkigt för mig. Man vill ju inte stänga ute människor.

Tro mig, jag har inte ändrat någonting i inställningarna och förstår bara inte hur det kan bli så här. 

Så länge - ibland löser det sig själv av någon obegriplig anledning - kan den som önskar att säga sin mening skicka det skrivna till antingen min mejl - bisse151@gmail.com - eller på messenger eller som sms. Då lägger jag in kommentaren med avsändarens namn.  

(När detta skrivs har vit rök kommit ut från Vatikanens skorsten .., människor jublar och så perfekt tajmat av SVT:s nyheter som fick berätta om det i direktsändning. Eller det var den i mina ögon suveräna Jennifer Wegerup som berättade det hela.)

Noterar när jag jämför de här två kontaktannonserna, att den 60-åriga"killen" gärna vill träffa någon som är betydligt yngre (25 år yngre, t.ex), medan den snygga, tillika adliga och rökfria konstnärinnan, söker en jämnårig eller äldre herre.

Jag undrar hur det gick för dem.

Och så ett kvällsfönster ....

... från ellem i Skellefteå! 

Tack snälla! säger jag.

Onsdagkväll ....

En utedag blev det. Planterat ännu några lavendelplantor och flyttat två andra växter. Kämpar med ormbunksungdomarna .., vill inte få bort alla, men de flesta. Upptäckte att rödstjärten kommit, i alla fall till vår tomt. Älskar rödstjärten ., denna pigga fågel som darrar så på rumpan och gärna slår sig ned på ett spad-handtag och sitter där och håller koll. Om några dagar är det nog dags för näktergalen. 

För någon timme sedan ringde Maria. Hon var ute på promenad med hundarna och just då kom en till synes evighetslång karavan av bilar, allt för att hedra minnet av den för mig okände Manfred, en ung man från samhället, en ung man som inte längre orkade leva. 

Längst fram i kortegen körde Manfreds pappa och bror lastbilen som denne M hade kört tidigare och med blommor där längst fram

"Jag ser inte ens slutet .., det är hur många bilar som helst!" sa Maria, tydligt berörd.

Redan nu har tydligen Suicide Zero fått in drygt 110 000 kr till Manfreds minne. 

Ibland döljs detta med självmord, man tystar ner, nästan som om det vore skamligt. Jag vet någon som inte berättade för släkten .,. det var så väldigt svårt som förälder att ha förlorat ett barn på det viset. Så många skuldkänslor!

I morgon är det torsdag och det är då som pv ska åka till Vessigebro tillsammans med två andra från SPF-Kvarnen och tävla i länskampen i någon slags quiz. Det är många olika SPF-föreningar som deltar från Halland och vinnande lag går till Riksfinalen. oklart var den går.

Själv tänker jag då köpa en ros som ska sättas i en av de numera rätt skruttiga trätunnorna som står intill rabatten, den mot sydväst. 

Och så här såg det ut nere vid Kärleksstigen i Malå igårkväll. Maria tog bilden.

Dagens fönster ...

... en hel drös faktiskt, fångades i fina trästaden Hjo, ja, det var i söndags. Mannen på bilden plockade upp skräp och någon minut senare upptäcktes en krossad glasflaska med mängder med glasbitar på marken, vilket också åkte i papperskorgen. 

(Vad får människor att känna en sån obetvinglig lust att - efter att ha druckit ur en flaska - krascha densamma? Vad blir det för glädje? Jag fattar det inte.)

Tll Hjo vill jag återvända och då ha gott om tid. 

Här kan man få en känsla av Hjo - åtta korta 1-minutsfilmer - himla finurligt,tycker jag.

Tisdag ....

Bilden: Nu sätter dom små penséerna fart! 

Så är det vardag igen. En tisdag. Ingen körsång för pv:s del, då körledaren är bortrest. Vi äter frukost och tittar på Nyhetsmorgon där Jan Björklund intervjuas om sitt kommande arbete som riksmarskalk. Det blir nog bra, tänker jag. I nästan hela mitt liv har jag röstat på folkpartiet och jag har alltid tyckt att denne herr Björklund verkar så sympatisk. (Ja, jag vet .., det är inte därför man röstar på ett parti, men å andra sidan skulle jag aldrig rösta på ett parti med en till synes osympatisk partiledare.)

Såg en glimt från Agendas partiledardebatt där Centerns nya partiledare Anna-Karin Hatt gav SD-ledaren ett resolut svar-på-tal angående något som hade med EU att göra. Jo, hon kan nog bli bra. Jag tror verkligen att hon kan lyfta Centerpartiet.

Vardag, ja. Tvättmaskinen ska snart få träda i tjänst .., pv sitter och tittar på sin mobil och Sigge, som legat nära mig hela natten, har i snart en timmes tid suttit vid fönstret här bakom soffan och spanat på små ekorrar vilka kalasar på solrosfrön.

"Nej, nu cyklar jag till hamnen och gör klart med stagen och bommen och allt det andra ...!" säger pv. 

Själv utlovar jag 11-kaffe och kanske ett dopp i ett betydligt varmare vatten än Vätterns iskalla fem plusgrader.

Bilden visar ett av träden på torget i Hjo och dom här underbara färgerna fick mig genast att åka baklänges i tidsmaskinen .., ty just de här färgerna fanns i i en ryamatta i mitt barndomshem.  

Det var något så kontemplativt, detta att sitta vid ett bord och trä den böjda nålen med rätt färg på garnet och så knut-efter-knut-efter-knut, enligt ett visst  schema. 

Mattans mönster var designat av Ingrid Skerfe-Nilsson och nog är det underligt att man kan glömma hur mycket som helst från det som hände sextio år tillbaka i tiden, men ryamattans designer, hennes namn kommer man ihåg. 

I minnets arkiv, där är det minsann inte mycket logik, ja, vad beträffar vad som sparas eller inte, i alla fall inte i min hjärna. Barndomskamraternas telefonnummer, jodå, dom sitter ännu som gjutna .., (men jag kan fortfarande inte pv:s mobilnummer!), liksom klasskamraternas alla namn (Elsy Ingrid Gunilla, t.ex) .., och bilarnas registreringnummer (AC 40420) och vilka cigaretter tant Dagny rökte (Bill utan filter). Sånt sitter ännu. Hur tänkte Skaparen där? Det kan man fundera på.

Dagens fönster ...

 

.... fångades utanför Ronny och Jalehs hus i Arboga. 

Om jag fattade det rätt, ska det här vackra - men slitna huset - renoveras och där ska tydligen bli flera lägenheter.

Hårda bud ....

Nej, inte i Mellerud, däremot i Reftele i Jönköpings län, men i Gislaveds kommun. 

Varför stannade vi till där? Jo, pv blev sugen på kaffe och i den här lilla butiken kunde han köpa en pappmugg med kaffe till priset av 26 kronor. Den som driver butiken visade sig vara en tämligen ung man och jag frågade honom hur i all världens dagar en sån liten affär - i ett samhälle med knappt två tusen invånare - kan bära sig?

Det blev en stunds intressant prat. Vi fick veta att det väl är på den så kallade vippen, ja, att få det att gå runt och vi fick också veta hur stor differensen är mellan olika tider på året och var i månaderna människor befinner sig. Veckor med lön eller pension, kan försäljningen fyrdubblas och andra veckor kan det verkligen vara kärvt. 

Jag berättade om min upplevelse att öl, cigaretter och spel hänger ihop och då log han och pekade på stapeln med öl just vid kassan, jo, det säljs tydligen väldigt mycket öl, det är storsäljaren, liksom cigaretter. Nu är det sju år sedan jag gick i pension, men det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges, då ägaren berättade (jag frågade) att en ask gul Blend betingar ett pris av 82 kronor! Och även om det säljs mycket cigaretter, så är vinsten per paket inte mer än 4 kr.

Strongt att hålla ut och försöka driva butiken vidare! Hade det varit min affär, hade jag nog ställt ut några sommarblommor där utanför och gjort lite fint, men nu är det ju inte min affär. 

Och inte visste jag detta om Reftele! Och inte det här heller!

Nu fick ni minsann veta ganska mycket om butiken i Reftele.

Ny bild ...

I alla år (eller i alla fall sedan 2003)  har det på kylskåpsdörren i Upplands Väsby suttit en fotomagnet med en liten sexårig Emma och hennes mormor - som ju är jag -. Vi tog bilden på Centralen i Sthlm, om jag minns rätt. 

Igår - tjugotvå år senare - tog vi en ny bild, hemma i hennes och sambons lägenhet.

Söndag 4:e maj ...

Efter besöket hos Emma, tog vi sikte på Hjo, men som så ofta annars här i livet, skippade jag den planen och frågade pv om han kunde tänka sig att stanna till i Arboga, ja, innan  vi skulle köra vidare?

I Arboga bor nämligen exets ungdomsvän Ronny. Honom träffade jag första gången när jag var sexton år och hade börjat sällskapa med Tommy och oj, så jag tyckte om denne lågmälde unge man (född 1951) med sin underfundiga humor! 

När Maria föddes 1972, då följde Ronny med den nyblivne pappan till Skellefteå BB och när jag - några år tidigare - låg på Umeå lasarett efter bilolyckan, då kom Tommy och Ronny dit tillsammans och hälsade på.

Under en period i livet bodde han hos oss i Sollentuna ., vi har semestrat i Grekland tillsammans och ingen skrev så underbara brev som Ronny! (Minns ännu hans blyertstextade rader från en bussresa på Irland!)

Så småningom flyttade såväl Ronny som vi själva .., nu hade jag inte träffat honom sedan 2003, då, när jag blev ensamseglare. 

Tills igår då. 

Bilden från deras veranda. 

Googlade fram adressen .., aha, nära Arbogaån, men där var ingen hemma. Ingen svarade på mobilen heller, så vi beslöt att vända, men JUST DÅ, kom en svart bil körande och då kände jag ju igen dem! 

Sååå roligt detta var! 

Ronny är ingen som tar plats .., han lämnade it-världen, läste till läkare och har aldrig ångrat sig. Jaleh - hans fru - arbetade som specialistsjuksköterska på KS, men nu är båda pensionärer. Nu är hon dessutom poet och har fått minst en - jag tror två - böcker utgivna.

Så många minnen som kom upp .., och vi berättade om våra liv .., om tro, om krånglande knän .., om att komma till ett annat land med två barn och hamna i Kristineberg utanför Malå .., om att välja bort alkohol .., om våra barn och mycket annat.

På väg därifrån skickade jag ett sms och berättade om hur glad jag kände mig efter besöket och hur mycket det betydde! Ronny är ingen vän av stora ord, han är mer den lågmälda typen. 

Senare på dagen när vi kommit till hotellet, kom detta till min mobil: 

"Stort tack själva, det var verkligen en stor och strålande och omtumlande överraskning. Så roligt att få återuppväcka goda positiva minnen från förr."

När vi sedan lämnat Arboga, då frågade jag pv (denne genomsnälle man!) om han möjligen kunde tänka sig ännu ett litet stopp, nämligen hos mossfolk i Hallsberg? Henne har jag träffat en gång tidigare, när vi hade bloggträff i Steninge, det var i maj 2009.

Jodå, det kunde han tänka sig. 

Så vi körde den korta sträckan till Hallsberg, hittade rätt adress och jag kände igen huset från bilderna från bloggen. Ringde på dörrklockan ., den yngre av pojkarna - H - öppnade dörren och tycktes så omåttligt förvånad när jag frågade om hans mamma var hemma?

Oj, vilken kram hon bjöd på och så roligt även detta var! 

Maken Anders kom ner (ja, mer eller mindre beordrades av hustrun ,-) från övervåningen .., vid köksbordet satt den äldre sonen - N - och vi fick även se en av husets katter, den orangefärgade som spatserade i halltrappen och med rumpan i vädret.

Egentligen hade vi bara tänkt oss att säga hej i all hast, men lite kaffe hann vi med och sen iväg igen. 

Med inte sååå mycket batteri kvar på bilen, kom vi fram till Hjo vid sjutiden. 

Fick vårt rum .., åt god - men ganska dyr mat - i hotellets bistro (övriga matställen stängde tidigt) och när vi väl gick till sängs, var det ungefär som att sövas - tjopp, bara -! 

Med mossfolk är det så, att när jag själv låg svårt sjuk i covid på lasarettet i Halmstad, då åkte hon samtidigt in på sjukhus i .., Örebro, var det väl? Sååå oroliga vi alla blev! Men så här pigg och go ser hon ut numera.

Så var gårdagen. 

En dag fylld av möten. Nästan lika trött har jag varit idag, kanske mest mentalt.

Dagens fönster ..... 

... fångades igår hos Emma och hennes pojkvän, men det var bara Emma som var hemma. 

Å, så fint till dom bodde! Från alla fönster såg man träd eller buskar och inte var det långt till vattnet heller! 

I augusti när pv och Halmstad Kammarkör ska sjunga på Åland ett par dagar, då stannar jag kvar i Stockholm. 

Emma har lovat mig gästrummet.

"Och mormor. det är jättenära till tunnelbanan och Mörby Centrum är ändstation!" förklarade hon. 

Detta var utsikten från köksfönstret.