Det är på Öresundståget mellan Malmö och Halmstad, som jag börjar prata med kvinnan som sitter mitt emot mig.
Jag frågar om blombuketten som ligger på det lilla bordet mellan oss.
"Ja, jag har köpt den på torget i Malmö, visst är den vacker ..?" säger hon.
Och så, simsalabim, har dörren liksom öppnats.
Det visar sig att kvinnan, som heter Karin, har tillbringat dagen i Malmö där hon passat sitt barnbarn och nu är hon på väg hem till Ängelholm.
Lite trött är hon allt .., att passa en sprallig tvååring är inte det lättaste.
Och vi pratar om barn; om
glädjen med barn och barnbarn.
"Ja, nu har jag min dotter Malin .., men jag hade även en son, Jesper .., men han dog i motorcykelolycka när han var tjugonio år ..., säger Karin.
Och hon berättar om sonen som tillsammans med goda vänner hade åkt mc nere vid stranden och inte fort heller .., nej, men nånting hakade upp sig och där var stenar på sidan av vägen och sonen vurpade och en av stenarna trängde in under hjälmen, (hon visar mot pannan ..."så här ...") och på så sätt tog livet slut för tjugonioåringen.
"Telefonen ringde hemma, det var från sjukhuset i Lund och dom ville att vi
omedelbart skulle komma och vi åkte ner .,. men huvudingången var stängd och vi irrade fram och tillbaka i nån slags panikoch när vi kom in sa någon att
kom med här och vi undrade varför dom sa just så .., men det var för sent ....", säger Karin.
I slutet av april skulle Jesper ha fyllt fyrtio år, om han hade fått leva.
Hur var han, sonen?
Karin ler mjukt.
"Ja .., han var glad .., alltid så positiv .., han var fjorton år när vi skildes min man och jag och det tog honom hårt .., och han var .., ja, han var duktig och ganska djup också ...", säger hon.
Hur överlever man att förlora ett barn?
Man har förstås inget val.
"Ibland tänker jag ..,
ååå, det här måste jag berätta för Jesper ....! Sen kommer jag ju ihåg att han inte längre finns med oss ...", fortsätter Karin.
Och hon själv då?
Hur är
hennes liv?
"Ja, men det är bra .., jag är född 1942, jag är nog en
typisk Oxe .., jordnära och ..., ja, jag älskar att gå på loppmarknader och har arbetat på Åhléns, på herravdelningen .., jaha, hur jag trivdes .. mellan ett och tio ...? tjaaa, åtta, skulle jag nog säga."
Fritiden? Den som hon nu äger själv.
"Jag tycker om att resa .., helst till Italien .., och jag har åkt på bussresor till Prag, Paris, Gardasjön och Venedig ..., jag läser mycket deckare .., och har just avslutat
en bok av Herman Lindqvist.
Om hon skulle börja om?
"Haha .., då skulle jag vilja arbeta som hårfrisörska .., det låter kanske fånigt, (nä, inte det minsta!) men jag har alltid tyckt om att pyssla med andras hår."
Men nu ska hon hem till sin lägenhet i Ängelholm.
I kassen som står på golvet har hon födelsedagspresenten till barnbarnet, det paketet ska han få till helgen.
Ja, ungefär så är det med den rara kvinnan Karin Carlsson ("Carlsson med C", säger hon och ler varmt ...) som har vänster tumme upp, är lillasyster ..., och som under två timmar blir min reskamrat på livets väg.
Just så.
