"
Bettan! Glöm ej lungröntgen kl.14.30!" hade jag skrivit på min anslagstavla på jobbet.
Och när klockan är lite över två susar jag iväg på cykeln och parkerar utanför sjukhuset .., tar hissen till plan 3 .., känner inte igen mig sedan jag var där med mamma .,. ny reception, jaha ja ..,, och så hittar jag en ledig stol i väntrummet.
Nu har jag lärt mig .., så på skånskt vis hälsar jag på de övriga ..,
"hej på er alla ..!" när jag slår mig ner.
Och där till höger om mig upptäcker jag Lilly som var trogen kund i lilla affären, ja, tillsammans med maken Nisse som inte längre är i livet ., och intill henne sitter dottern som är i min ålder.
Vi pratar om kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år och vi pratar om alla ägare som har kommit och gått i den affären.
"Jag handlar där ännu, men det är lite annorlunda numera, om man säger så .., mannen i kassan brukar sitta och titta på arabiska filmer i sin dator, den står vid kassabandet .., och ibland pratar han i sin mobil, men allra mest står dom och röker utanför entrén ..", säger Lilly.
Mitt emot mig sitter en man i svårbestämd ålder.
Hans högra öga är
helt igenmurat och alldeles lilafärgat, jag har god lust att fråga honom om han har åkt på däng, men vågar inte?
Det finns gränser.
Och där är en annan man i rullstol och en lång herre som slår sig ner och genast tar av sig skorna.
"Han sko av sig ...", som min pappa skulle ha sagt.
(Sa vi verkligen så? Jo, det tror jag. "Jag måst sko av mig ...").Efter en kvart kanske, kommer en sköterska och ropar upp mitt namn.
Jag hänvisas till nåt som liknar en skrubb där jag får ta på mig en vit landstings-t-shirt och jag känner nästan inte igen mig själv .., ty till
min förvåning kan man tro att jag har
yppiga bröst .., jag, som aldrig nånsin har åtsittande kläder, ja, det här blir en ny upplevelse!
Att röntga lungorna går i ett huj; det är som ett löpande band bara.
"Vänd dig om, håll andan .., andas ut!"
"Stå stilla!" Fyll lungorna, håll andan! Andas!"
Efteråt får jag lämna T-shirten i en tvättkorg (vilket slöseri .., använd i fem minuter!) .., och sedan är allt klart och jag cyklar hemåt i solskenet.
Nu stundar tågresa till landet Halland och till pEllegubben!
Åååå, vad jag längtar!