Hösten 2007.
Emil ringer hem och pratar med "mamma".
Alldeles strax ska vi ta tåget till Köpenhamn och sammanstråla med Kent och så blir det övernattning på Nebo hotell nära stationen .., och morgonen därpå lyfter planet från Kastrup, mot Samos i Grekland.
Det blir en övermåttan ljuvlig liten resa.
Kent bor på hotell La Plage som saknar air condition och det är inte långt ifrån att han dör av värmeslag.
Emil och hans mormor däremot, vi bor på ett litet, litet hotell direkt på stranden.
När vi öppnar balkongdörrarna, har vi havet framför oss.
Hotellet är billigare än La Plage.
Och vi har luftkonditionering.

Frånsett resan hem till Västerbotten, arbetar jag hela sommaren.

Pensionatsvärden tänker ägna sina fria veckor - frånsett bilresan - till segling i Bohuslän och sedan börjar ju skolan igen.

Och nu sitter jag här och surfar runt på såna här sidor.

Tänk er ..., mitten av september ..., ett ljummet hav .., en lägenhet nära stranden.

Grekisk sallad till lunch.

Och middag.

Jag är så h ä r nära att klicka på "gå vidare" ... "boka resa", men har inte råd.

Nu gäller det att ha is i magen och kanske satsa på en restresa.

I tygbutiken ...

.. filmar jag den härliga innehaverskan och även kvinnan i butiken intill - där det sys upp kläder - men båda filmerna blir för långa och jag får inte in dem här på bloggen och det är väl nån mening med det också.

Men den här då?

Två unga män kommer in för att köpa gardintyg till en av stans nattklubbar.

Den ene av männen bär lilla Stella i famnen.

Världens bästa Elenor ...

Tänk, att i sommar ska min svägerska eller före detta svägerska (men har man varit en sån i trettiofyra år, då är man det nog för evigt ...) vara här och ta hand om Pelle, medans hans matte susar iväg norröver.

I nästan två veckor blir hon här, svägerskan.

Hon och lilla hunden Dino.

"Nej, inte den där kaxige lille sprätten ..!" tänker nog Pelle.

Det var Dino som försökte visa Pelle var skåpet skulle stå (läs: vem som bestämde över matskålen ...) i somras.

Hur det hela slutade?

Dino backade.

Och Pelle tyckte att hundmat var himla smarrigt.

Omväxling förnöjer ...

Ovanpågrannen Erik, han har fått en ny vägg-i-vägggranne.

"Hur går det ..?" frågar jag.

Jodå, det går väl bra.

"Om det inte vore för att han sitter uppe halva nätterna och över sig på att spela el-gitarr och han kan visst bara ett enda ackord .., det vore trevligt med lite variation ..!" säger Erik leende.

Och min egen festglade granne, han tar det lugnt numera.

Peppar-peppar.

// ellis skriver i en kommentar att ..."och under sig har han (ovanpågrannen) en som spelar samma låt i daaaagar .....".

Ja, precis så är det.
Just nu är det denna.

Hon känner sina får på gången, den västmanländska madamen.

Från kassörska till ortopedläkare.


I massor av år har jag haft problem med mitt vänstra knä och när jag förra hösten fastnade i säkerhetsbältet i pv:s bil och stöp pladask i asfalten, så gjorde det inte direkt saken bättre.
(Det beror såklart på fallet .-)

Nu har jag haft konstant ont och våldsam värk i knäet, som dessutom låser sig i visssa lägen.

Och vid lågtryck blir det sju resor värre.

"Har du ringt Ortopeden?" frågar eller påminner mig pv stup i tre.

"Ojdå, nä, det har jag glömt ..", svarar jag varje gång.

Men nu har jag.

Kommit ihåg.

Och jag frågar sekreteraren på ortopedmottagningen om jag måste gå via vårdcentralen och få remiss där, eller kan jag boka tid för undersökning utan att ta den omvägen?

Hon säger att helst via vårdcentralen, men hon kan även skicka ett papper så kan jag själv remittera mig.

Ojdå!

Något sådant har jag aldrig hört talas om.

"Då ber jag att få ett dylikt hemskickat, så kan jag prata med Doktor Elisabet och så får hon remittera mig ...", säger jag till sekreterardamen.

Och så blir det.

Så himla praktiskt!

Pelle blir lycklig ...

När min ovanpågranne Erik tittar in som hastigast nu på morgonen .., då blir Pelle så glad!

Han f l y g e r upp ur soffan Ektorp och vet inte hur gärna han vill bli ompysslad av Erik!

Ja, har man riktigt tur, så kanske han har med sig lite kokt fisk ...? tänker nog Pelle.

(Erik brukar nämligen vara kattvakt när jag är bortrest. Då är det han som ser till att Pelle har mat och nykokt fisk och att kattlådan är fräsch och fin och lite småprat och kel blir det också.)

Grattis Torun, Agnetha och annannan!

Idag fyller vännen Torun år.

Hon är ett år yngre än bloggmadamen, men har börjat räkna baklänges - rent åldersmässigt -, så egentligen fyller hon bara 53 idag.

Det där finurliga sättet att räkna ska jag minsann också börja med ,-)


På morgonen efter att jag hade sovit över hos Torun.
Jag skriver brev på deras kylskåpsdörr.

Hos Torun och hennes familj har jag upplevt så mycket innerlig värme och omtänksamhet och kanske har det att göra med att födelsedagsbarnet är från Umeå .., det här att det känns så lättsamt .. så totalt-ickekrusidulligt.

Hade jag bott aningen närmare och haft bil och inte haft möte på jobbet ikväll (på min lediga dag ....), då hade jag minsann knackat på dörren i Staffanstorp och stått beredd med en stor och varm kram till födelsedagsmadamen.

Jag måste bara berätta en sak som säger rätt mycket om både undertecknad och Torun.

När hon var för något år sedan eller mera, var även pensionatsvärden på besök.

"Du måste veta att Torun, hon är oerhört intensiv ...", säger jag, så där så han ska veta.

Och så när vi alla är samlade, ska jag springa över till lilla affären och då, i köket, säger Torun till pensionatsvärden: "Ja, du vet väl att .., ja, Elisabet, hon är v ä l d i g t intensiv ...".

Gissa, om pensionatsvärden looooog.

Så här kommer en stor och varm kram till dig Torun!

En annan som har fyllt år, men den andra juni, det är hemifrånvännen Agnetha.

Vi umgicks nästan dagligen under en stor del av malåtiden .., hon och dåvarande maken Jonny kom ofta nersnippande på kvällarna och drack kaffe .., inget märkvärdigt .,. men trivsamt.

Och vi har semestrat tillsammans .., kört bil till Bohuslän och susat iväg till Grekland.

Det har varit gott om skratt och glädje!

Här får Agnetha ett försenat grattis och en stooor kram, hon också!

Blombuketten är till er båda!

Och så läser jag att en bloggmadame i Portugal också har födelsedag den här veckan!

Det är den där damen som har så himla många n i sin signatur, - ja, när hon kommenterar - och hennes blogg läser jag med största intresse och när hon skickar fönster .., då blir det alltid förväxlingar .., antingen på grund av avsändaren eller så för att mottagaren inte har tagit fram läsglasögonen.

Grattiskram till dig också!

Dagens fönster ...

Lediga-dags-fönstret kommer från madamen i Västmanland

Och själva fönstret har en spännande historia.

Om ni klickar här så ....

Kväller ...

Anders & Meja.
Meja ä l s k a r Anders, men när kapten Lintott kommer på besök, då tar han över förstaplatsen.
Då viker inte Meja en tum från lintottens sida.
Och det regnar och regnar.
"Himla praktiskt med kapuschong på din anorak, men jag har kepsen bakfram så får jag inte regnet i nacken .., det går det också...", säger Anders.

Och så ringer sonen och frågar om jag vill göra honom och Meja sällskap på promenad längs havet, ja, i så fall kommer han förbi och hämtar mig.

Ute är det hällregn.

"Ja, gärna!" säger jag.
(Om pv läser detta mitt svar ..., kommer han att falla avsvimmad till golvet ...)

Och vi går längs havet och det blåser friska vindar och vattnet är grönturkosfärgat och skummet yr mot bryggorna .., slår upp mot stora stenar och Meja springer i vattenpölar och hämtar pinnar.



Sonen frågar om jag har börjat söka arbete i landet Halland och det blir prat om trygghet och att våga och om behov av trygghet och lite annat sånt.

Alldeles oerhört snäll är han mot sin mamma.

Bra reklam ...

Någon som har sett Sverker "Plus" Olofsson i trailern där han läxar upp små barn som står vid diskesrenen och säljer saft?

Ååååå, den är helt underbar!!

Vilken självironi!

Titta bara!

Från vännen Gerd i Norsjö, inte långt hemifrån, kommer dom här bilderna.

En man som målar på sina händer och det är ju sanslöst vad han kan åstadkomma!



Synd bara att jag inte vet vad konstnären heter ...?



Titta och förundras!



Kolla på ögat,till exempel!



Och själva u t t r y c k e t hos djuret!

Magnifikt!

Oväntat samtal ...

Här sitter jag när telefonen ringer.

Klockan 19.20 ringer telefonen.

Det visar sig vara min läkare på vårdcentralen, Malin Resman, som nu vill höra hur det står till med bloggmadamepatienten och så vill hon berätta om resultatet från fredagens njurröntgen.

En läkare som vid sjutiden på kvällen ringer hem till en patient!!

Ja, inte är det långt ifrån att jag trillar rakt ner från soffan Ektorp!

Och jag får veta att där verkligen finns en liten, liten sten som så småningom nog kommer ut på naturligt sätt (det kan förklara att jag ofta har en molande värk, ungefär som mensvärk i början .... i ryggslutet) och hon frågar hur det känns för övrigt och blodtrycket är ju hur bra som helst, men måhända får jag ta det lilla pillret resten av mitt liv och det spelar ingen roll och hon frågar om jag använder inhalatorgrejset (jag säger att det slutade jag med på eget bevåg eftersom hostan försvann och det är helt okej, eller, det är som bäst, säger hon ...) och så får jag veta att nu behöver jag inte längre ha den där varannan-veckors-kollen på blodtrycket, nu räcker det med en gång per år, om jag inte mår sämre.

Vilken fantastisk läkare!

Aldrig har jag väl varit med om maken!!

Hos Berit ....


Distriktssköterskan är en vänlig madame .., rund och go och med ett så varmt leende.

Förra gången när jag kom dit för att kolla blodtrycket, kände jag mig så eländig .., så trött på mig själv och så ful och anskrämlig.

Men så slog jag mig ner i stolen intill henne och hon tog min högra arm och fäste blodtrycksmanchetten och så tittade hon rakt på mig .., loooooog med sitt allra varmaste leende och sa att ..."tänk, idag ser du ju ut som en liten prinsessa, det riktigt strålar om dig!"

När jag en stund senare cyklade hemåt, behövde jag knappast röra pedalerna .., så lätt var jag om hjärtat.

Och så glad.

Så där blir mötet även idag, med Berit.

En hel massa v ä r m e.

Det är väl helt enkelt så, att den rara distriktssköterskan Berit, hon har hamnat på rätt plats här i livet.

Just så.

På agendan ...

Jobb till klockan tre.

Sista blodtryckskontrollen hos syster Berit.

Fläskpannakemiddag tillsammans med sonen.

Och tänka sig .., solen strålar!

Verkligen en insikt ...


Den mest ultimata adressen i Ystad, det är i alla fall inte Regementsgatan.

Inte i studenttider.

När klockan var två natten mot idag, pågick skråååålandet för fullt utanför mitt fönster.

Länge, länge låg jag under blommiga täcket och funderade på såna saker som "vattenkanon" och "strömförande trottoarer".

Pelle, han sov glatt vidare.

Tisdagsfönstret ...

... finns i södra Lappland.

Min kusin Barbro skriver att "det här är den tråkiga fönsterutsikt som jag har från mitt enda fönster i mitt veckopendlarkyffe i Vilhelmina."

Men ett tisdagsfönster blir det ändå.

Mail från Catarina ...

Ni som har varit med ett tag här på bloggen, kanske kommer ihåg Catarina från Skåne, som tog ett friår och tillbringade det i Marocko.

Hon skrev och berättade om livet just där och det kom bilder och man insåg att detta med att bryta upp och göra nånting helt annat, det är kanske inte så farligt?

Ikväll plingade det till i min inkorg.

Så här skriver Catharina, som också har tagit bilden av dom glada danskarna.

"Sju dagar ....., har jag till en EFTERLÄNGTAD semester!

Så här års känns det tungt, det går lite på halvfart på jobbet, känns lite hopplöst att ha olika teman att jobba efter, både jag och eleverna känner att "slutet" är nära!

Då gäller det att hitta på andra saker som t ex att upptäcka att Malmö museum har en utställning om Nelson Mandela, att Slottsträdgården finns i Malmö, att Malmös alla parker står i sin fulla prakt just nu.

En härlig dag på Sibbarp med MAT, MAT, MAT i mängder är heller inte så dumt och ha elever som gillar kubb (egna regler skapades för inte kunde jag dem heller!), volleyboll, fotboll, badminton eller bara sitta och VARA!

Nationaldagen var jag i Stockholm där varenda kotte tycktes vara på benen och för att inte tala om alla DANSKAR som laddade upp inför MATCHEN (grattis Danmark).


Catarinas vänstra hand.
Vi satt vid vattnet i Malmö och solen gassade.

En och annan svensk fanns också och till och med Nallen hade svensktröja, fotbollsskor och boll!

Kvällen innan var jag på en BLÖT konsert på Stadion iklädd gummistövlar, raggsockor, regnställ, handskar, halsduk och mössa!

Såg mer ut som om jag skulle på fjällvandring än en konsert med Bossen - dvs Bruce Springsteen. 30 000 entusiastiska människor som trotsade regnet och kylan (5 grader) och gav sig hän åt Årets Konsert som dundrade på i drygt 3 timmar utan paus!

Man kan inte tro att karln är 60 år!

Trevlig semester på dig!

Själv drar jag till Marocko direkt när jag låst dörren till skolan och återkommer natten innan jag ska börja jobba igen!

Kram på dig!

Catarina."

Kväller ...

Ja, just det.
Man pratar på det viset med katter.

Och så har sonen kommit hem från pluggandet i Stockholm och hela sommaren blir han här i Ystad.

Han bor hos sin pappa ute på landet; i sitt gamla rum på ovanvåningen och hunden Meja blir förstås överlycklig över att lillhusse är på plats igen och det blir vi andra också.

Ikväll tittar han in, sonen.

Vi sitter i soffan Ektorp och tittar på nyheter och sport och det blir prat om Glenn Strömberg, piratpartiet, Marit Paulsen, fläskpannkaka imorgoneftermiddag ..,. och allt möjligt annat och pensionatsvärden ringer och småpratar lite och min australiensyrra och hennes underbare man tittar förbi, - dom har varit på middag hos exet och hans nya fru och är glada och spralliga - och det blir pussar och kramar och jag har räknat alldeles fel, det är i övermorgon dom lämnar Sverige och då blir det väldigt känslosamt och jag får svårt att hålla gråten, varför man nu ska göra det?

Janne fyller sextionio, min syster sextiofem.

Det är långt mellan gångerna vi ses .., åtta år sedan sist och före det: tjugoett år sedan!

Blir det någon fler gång?

När klockan är kring tio får Pelle sitt kvällsryck.

Det är då han sprallar omkring och har sig och jag kastar ett värmeljus på golvet och säger ..."Pelle, ta råttan nu!" Ja, ta den nu ...!" och då kastar sig Pelle över ljuset och han leker verkligen att detta är något som han har fångat och det lilla ljuset åker kors och tvärs över golvet, för att slutligen hamna under mattan.

Efteråt, lägger han sig uppe på loppisfåtöljen och pustar ut.

Kung Pelle.

Sju kvar ...

Jo, absolut .., att jag har fixat i bildprogrammet med bilden!

Den åttonde arbetsdagen innan det är semester, är härmed avklarad.

En ren fröjd var det att komma till jobbet, när den rara Emelie hade förberett så bra.

Ingen stress.

Bara roligt att vara där!

Och i morgon ska jag lära upp semestervikarien "Anna 2" (vi har nu två Annor, samt tre Hannor ... och en Johanna ..), så där hur man räknar kassorna, bokför kuponger och signaturkvitton, hur man skriver in och rapporterar tidningar .., och så blir det väl hur och var man beställer bärkassar och fryspåsar och hur man gör i månadsskiftet med alla kuponger och presentkort och inte att förglömma .., allt detta med Svenska Spel.

Man ska hålla koll på lotterna .., när dom ska returneras och när det ska fyllas på och varje måndag ska alla aktiverade lotter inventeras (dvs, alla som är ute i kassorna) och ja, det är ganska mycket man ska lära sig.

Den senaste i upplärningsraden var Emelie.

Nu ska vi vara tre som kan samma sak, så skulle nån av oss vara sjuk, så ska det inte fallera falera.
(Här blir jag rättad av magister PV ...).

Och medan jag stod i kassan försökte jag få ordning på kassaschemat för veckan.

Fyra tvåtimmarspass och ett på tre timmar, ska täckas upp och det ska finnas minst tre kassörskor till varje pass, ja, från och med nästa vecka ska det vara fyra.

Så gott det går försöker man variera schemat.

Den som går hem klockan fem får passet tre till fem .., den som slutar tre, får sitta mellan ett och tre, så frigör man dem som har kvällskassorna.

Och i morgon är det tisdag och då kommer veckotidningarna.

Förra veckan hann jag få in dem allesammans innan vi öppnade, men då var det racerfart och lite beror (mycket beror det ...) på när leveransen kommer.

Det brukar bli tre eller fyra bananlådor fyllda med returer, ibland fler.

Tungt är det. Och oerhört stressigt.

Men det är bara sju dagar kvar att arbeta och på onsdag är jag fri och sakta men säkert närmar man sig den där ljufvliga ledigheten.

Nu ska jag gosa med Pelle, allt medan det är nyheter på finska från min klockradio.

Ja, det går väl det med.

Ett måndagsfönster och en svart dörr ...

Min mamma, som i tjugo år arbetade oavlönad i Bolivia, - hon levde på pensionen och hjälpte människor tack vare insamlade medel hemifrån -, hon sa alltid t.ex att ..."ja, jag har beställt tid för ögonoperation till en svårt synskadad ung man och inga pengar har jag, men jag är helt övertygad om att det kommer att lösa sig .., jag har ju hjälp från Ovan och då behöver man inte vara orolig .., det kommer att ordna sig!"

Det gjorde det alltid.

Och precis på samma sätt är det med mina "dagens fönster".

Tjopp bara, kommer fönster singlande till min inkorg, just när dom som bäst behövs!

Vem som tog bilden?

Jo, den här madamen.