Kväller ...

Ja, just det.
Man pratar på det viset med katter.

Och så har sonen kommit hem från pluggandet i Stockholm och hela sommaren blir han här i Ystad.

Han bor hos sin pappa ute på landet; i sitt gamla rum på ovanvåningen och hunden Meja blir förstås överlycklig över att lillhusse är på plats igen och det blir vi andra också.

Ikväll tittar han in, sonen.

Vi sitter i soffan Ektorp och tittar på nyheter och sport och det blir prat om Glenn Strömberg, piratpartiet, Marit Paulsen, fläskpannkaka imorgoneftermiddag ..,. och allt möjligt annat och pensionatsvärden ringer och småpratar lite och min australiensyrra och hennes underbare man tittar förbi, - dom har varit på middag hos exet och hans nya fru och är glada och spralliga - och det blir pussar och kramar och jag har räknat alldeles fel, det är i övermorgon dom lämnar Sverige och då blir det väldigt känslosamt och jag får svårt att hålla gråten, varför man nu ska göra det?

Janne fyller sextionio, min syster sextiofem.

Det är långt mellan gångerna vi ses .., åtta år sedan sist och före det: tjugoett år sedan!

Blir det någon fler gång?

När klockan är kring tio får Pelle sitt kvällsryck.

Det är då han sprallar omkring och har sig och jag kastar ett värmeljus på golvet och säger ..."Pelle, ta råttan nu!" Ja, ta den nu ...!" och då kastar sig Pelle över ljuset och han leker verkligen att detta är något som han har fångat och det lilla ljuset åker kors och tvärs över golvet, för att slutligen hamna under mattan.

Efteråt, lägger han sig uppe på loppisfåtöljen och pustar ut.

Kung Pelle.