... finns i Gamla Stan i Stockholm .. närmare bestämt på Västerlånggatan.
Innehavaren heter Roberta och ser ut precis som en indian.
Sandalerna är mina.
Och alldeles oerhört ljuvliga att ha på sig, dvs, om man inte har besvär med sitt knä.
fredag 16 oktober 2009
Knappt någon insikt alls ....
Halv sex kom jag hem från jobbet.
Dödens trött.
Klockan sju hade jag allvarliga funderingar på att gå och lägga mig.
Halv åtta blev det dusch.
Och sedan telefonprat med sonen som ikväll och inatt arbetar som garderobsvakt i Stockholm och därefter surr med dr Böhlander som också arbetar natt - extra - inom den palliativa vården.
Och så blewv det facebook-chatt med mellandottern som var så himla rolig och fick mig att gapskratta.
Och trevligt surr med en träningsnöjd pv.
Och nu är klockan halv tolv.
Gissa, vem som är jättepigg!
Just det.
Bloggmadamen .., som ska upp klockan sex i morgonbitti.
Litet ps. Om någon läser här och undrar varför jag kallar äldsta dottern för Dr Böhlander, så är det inte för att malla mig på något vis över den titeln. Nej, det beror på att bloggmadamen i fjol halkade på golvet i affären och bröt handleden. Helt oförmögen (i alla fall under två dagar ...) att blogga, bad hon sin dotter att meddela bloggvännerna vad som hade hänt. Det gjorde hon också och kallade sig Dr Böhlander. Så var det. Och sen har hon fått heta Dr B. Egentligen heter hon Maria.)
Och jag kommer hem från affären och faller ihop i en hög på soffan Ektorp.
Hela dagen har det varit omåttligt med kunder och vi säger unisont att ..."men åååå, så många danskar!", men kommer sedan på att ..."jaha, ja .., dom har ju haft efterårsferie och halva Själlands befolkning tycks ha sommarhus på Bornholm och är nu på väg hem igen ....".
Det är alltså därför.
"Å, vad trevliga danskarna är .., alltid så glada och vänliga ..!" säger Emelie (som är precis likadan själv ..) och jag håller med.
"Ja, men så får du ha en god dag ..., farvel ...", säger många och ler filurigt.
Och min arbetskamrat från lilla affären, Karina, sitter också i kassan och hon är, precis som Emelie, en ängel.
Åååå, så roligt det är att arbeta såna dagar!
Och vid tretiden kommer underbara Maria Hansson och när man ringer på jourtelefonen och hon svarar, blir hjärtat glatt.
Nu stundar arbete lördag, söndag, måndag, tisdag och torsdag .., sen är det helg igen.
Fast ojdå, det var ju det här med att leva i nuet, ja.
Möte i kassan .....
"Jaha .., nytt knä .., ja, det ska jag också få .., kanske i november eller december ...?" säger kvinnan som är ett bekant ansikte här i stan.
Alltid glad och trevlig är hon.
"Men egentligen vill jag inte .., ja, du vet .., det här med operationen .., för .., ja, jag skulle kanske inte berätta det för dig ..., men att få ett nytt knä är ingen pjuttoperation direkt och själv drabbades jag av en hjärtinfarkt mitt i alltsammans .., ja, medan dom hamrade som mest i benet .., det var för två år sedan när mitt högra knä byttes ut .., nåja, det gick ju bra till sut .., ja, lycka till då!" säger kvinnan och ler vänligt.
Liten kisse som jamar på turkiska och var morgon, vid frukosten nära havet, hoppar upp i mitt knä och får sig några små skinkbitar .., tar sig en tupplur på solstolen. Året var 2005.
... och man vaknar kallsvettig och förskräckt och börjar att nysta baklänges i drömhärvan.
Åååå, så var det ja!
Jag skulle ut och promenera med tre stövarvalpar och plötsligt upptäcker jag att runt den enes hals har strypkopplet hakat upp sig och den lille krabaten håller på att kvävas och jag sliter i förtvivlan för att få valpen fri, så han får luft .., och mamma kommer rusande och hjälper till!
Vi befinner oss på gräsmattan hemma i Malå.
Och inte bara mamma, även pappa har återuppstått från det döda!
Alla dofter känns bekanta.
Doften av hundkoppel av läder .., och garagedoften ..., oljetråget .. och gräset där utanför.
... får bli en liten repris på gårdagens, då det krånglade med min blogg.
Så här skriver avsändaren:
"god förmiddag!
varit på gotland och i arvika och förstås hittat lite fönster åt dig. de två första fönsterna finns på gotland; det första vid ihre gård, på en ladugårdsbyggnad. där inne brukade jag med min barndomsvän alltid leta efter kattungar som gömde sig i höet, om somrarna. små och tussiga som kunde rymmas i ens kupade händer.
Lilla fröken Pelargonia vilar sig i eftermiddagsljuset. Bilden blir lite finare om man klickar på den.
Det är det som är det allra bästa med lediga dagar förstås.
Inga måsten.
Men på kylskåpsdörren sitter kom-ihåg-listan om vad som komma skall.
Annika-från-Kävlinge-besök .., benmätning i Hässleholm .., Hedgrenvisit till landet Halland .., gåsamiddag hos störstasyster .., rotrensning på Folktandvården .., och så diverse vardagligheter .., fram till operationen och vad som därefter komma skall.
Och där inne gömmer sig ..., en liten chokladask med "Melkehjerter" .., där är två vaniljdoftande små ljus och där är rökelsestickor och sist, men inte minst - det som ni ser på bilden - tovade "pulsvantar" eller muddar .., som Bente har stickat virkat, och sedan tovat.
... hittar man på lilla huvudgatan i Kokkari, på ön Samos i Grekland.
Det är väl detta som i husannonserna går under benämningen ..."ett hus för den händige" ..., "gott om ljusinsläpp ..." eller "visst renoveringsbehov föreligger".
Och vem kommer inte ihåg Luke i den här serien ...?
Jag gör.
Och precis som Annas svärfar, så satt min pappa trollbunden framför tv:n.
Pappa var född 1910 och min mamma sa alltid att ..." ... du förstår Eliza, att det absolut bästa hos pappa, det är att han har kvar så mycket av pojken inom sig!"
Åååå, som han levde sig in i nybyggarnas kamp mot illvilliga indianer vilka alltid låg tryckta bakom någon bergskam, (allt som stack upp var någon enstaka fjäder ..., och då visste man ju att .., jaha, snart är det kokta fläsket stekt ...!) för att i nästa sekund, i full galopp, kasta sig nerför branten under våldsamt tjoande!
Kolla den här totalt underbara reklamtrailern ...! Ungefär så var det, frånsett att här går det långsamt.
Under så gott som hela 60-talet fanns en enda tv-kanal i Sverige.
Först den 5:e december 1969, då var jag nästan femton år, presenterades en andra kanal, nämligen tv 2.
Ack, vilken händelse var nu inte detta! Två tv-kanaler!!
Allt i svart-vitt, förstås, ty färg-tv introducerades först några månader därefter.
Ja, men tänk, vad man har fått vara med om! hälsar en för stunden nostalgisk bloggmadame.
söndag 11 oktober 2009
Insikt nr 159 ....
Tack och lov att man inte arbetar i någon Lidl-butik.
Sämre och töntigare reklam har jag aldrig sett.
(Jo, Ö o B:s är lika fånig ..., HUR kan man betala en reklambyrå för nåt sånt? Eller är det verkligen så att även dålig reklam är bra ..?)