Allt är relativt ...

Och titta, så nära landet Halland jag kommer att vara!


"Jaså, du ska opereras i Hässleholm, ja, det är ju för djääävligt att folk ska måsta åka land och rike runt för en operation!" säger kvinnan indignerat.

Riktigt upprörd är hon.

Med tåg och buss tar det två timmar och en kvart från Ystad till Hässleholm.

Med bil hade det kanske tagit en dryg timme?

Inte det minsta hemskt tycker jag att det är.

"Det är väl inte farligt .., hemma i Västerbotten var det tjugotvå mil enkel väg till lasarettet i Umeå och nio mil till Lycksele och tretton till Skellefteå .., (där, på BB födde jag den äldsta och den yngste .., man väntar inte tills det är fem minuter mellan värkarna, om man säger så ...) tänk dig där om någon får en hjärtinfarkt .., då kan man prata om avstånd ...!" säger jag.

Och jag kommer ihåg när mina barns pappa körde bil till Umeå .., ja, dom där tjugotvå milen enkel väg ..., satte sig i väntrummet på ortopedmottagningen, bläddrade i en tidning .., och fick efter en stund beskedet att "tyvärr, doktorn är sjuk .., tack och adjö .., men du får åka hem igen och får en ny tid senare."

Så .., för den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, då är skånska avstånd som små pjuttar bara!

Just så.

Nån slags insikt ...

Emma längst till vänster .,. fotbollstränaren Lunkan i mitten och Sabina till höger.

Visst var det väl alldeles nyss som jag blev mormor?

Alldeles nyss som Emma sov i sin mormors soffa och alldeles nyss som hon var så liten?

Och nu ..,. nu är hon längre än sin mormor och ingen lillflicka, utan snart en tonårstjej.

Ingenting begriper man.

Och själv fyller man sextio om fyra år.

Det begriper man inte heller.

Kväller ...

I morgon åker jag till sjukhuset i Hässleholm för undersökning.
Mätning av benen, röntgen, samt diverse prover inför vad som komma skall.
Ikväll känner jag mig ungefär som på bilden.
Avslappnad.

Idag på jobbet upptäcker jag en man i vad jag tror är min ålder, som kommer linkande med en promenadkäpp i ena handen och den röda handlingskorgen i den andra.

Han kommer till min kassa och jag frågar om han har problem med sitt knä?

"Nä, det är höften ...", säger mannen.

Och jag berättar om mitt knä, ja, att det var därför jag frågade .. jag tänkte kanske att han redan hade blivit opererad och så skulle jag höra hur det hela hade avlöpt.

"Ja, jag ska också bli opererad .., ja, få ny höftled helt enkelt .., ja, den artonde november, det är ju snart", säger mannen leende.

Den artonde november!

"Och jag den sjuttonde, tänk, vi kanske blir salskamrater!" säger jag och känner hur glad jag blir, för tänk, så roligt med en bekanting bland alla patienterna.

Det visar sig dock att mannen ska opereras i Lund och jag själv i Hässleholm.

När han lämnar fram sitt id-kort, upptäcker jag dessutom att mannen är åtta år yngre än bloggmadamen och då bara gapar jag .., jag som trodde att jag var den yngsta med ny led!

Och så önskar vi varandra lycka till, utifall att vi nu inte skulle ses innan det är dags.

Ååå, ett sånt härligt möte blev det!

Insikt nr 161 ...

Den sista timmen i frihet, innan arbetet ska ta sin början, tittar jag på DR 1, ett program typ Uppdrag Granskning som handlar om det svenska utrikesdepartementet och dess förfarande vid anställning av personal.

Ja, programmet är nog producerat i Sverige.

Och jag säger bara en sak. tack gode Gud att jag tog blodtryckssänkande medicin i morse!

Så här beskrivs programmet:

"Sverige har aldrig før uddannet så mange akademikere som i de seneste år, og mange af disse støder på forhindringer som nepotisme, skjulte krav og usynlige mure, når kampen om de mest attraktive job sætter ind efter endt uddannelse.

Det gælder om at have de rette venner og gerne fremgangsrige slægtninge, hvis man vil have et drømmejob.

Nordvision fra Sverige."


Uppdatering: jodå, det visar sig vara ett tre år gammalt program från Dokument Inifrån, som nu visades i danska 1:an.

Här finns mer att läsa.

"Om det gäller egen sjukdom, tryck 4.."

Eftersom jag är en sån människa som gärna vill ha lite koll på min tillvaro ., så ringer jag upp till den så omtalade Försäkringskassan, så där för att få veta vad som gäller, då, när jag har blivit opererad.

Helt enkelt hur det fungerar.

Vilket ansvar ligger på mig och vilket ligger hos arbetsgivaren?

Vilka papper ska skickas in, osv.

Och i andra luren svarar en så rar och vänlig kvinna och förklarar gången och jag sitter med pennan i handen och antecknar det som känns viktigt.

Perfektamente.

Nu vet jag.

Och den vänliga försäkringskassekvinnan förgyllde således min dag.

Träningsdagbok ... dag 14 ...

Idag blev det en runda från ytterdörren till spisen.

Med stavar.

Någonstans i trakten av sängen, blev det paus.

Självklart gick jag sedan tillbaka till ytterdörren.

Efteråt ska man s - t - r -e -t - c - h - a ..., säger den som vet.

Så det har jag gjort.

Godmorgon alla bloggvänner!

Hos min rara kusin Barbro hittar jag nånting som får mungiporna att nå öron-läge.

Och Barbro i sin tur har fått detta av sin kusin.

Så .., här får ni nånting som gör er glada en liten stund.

Eller länge.

(Ljudet på ..!)

Dagens fönster ..

... kommer från Prag.

I Prag, som jag så ofta har hört talas om, har jag aldrig satt min fot och det är ju bedrövligt.

Bilden togs av Catarina Bernhardtz, hon som tillbringade ett äventyrligt friår i Marocko.

Hos herrn i norr ...


Vill ni se en alldeles helt ..., mmmmm .., helt ljuvlig bild?

Jaså, det vill ni?

Okej.

Det är den översta.

Och glöm inte att klicka på den.

Liten trailer ...

Jag vill bara meddela att hos herr Vasaloppsamatören har det varit dramatiskt idag.

En utförlig beskrivning av morgonens vådliga händelse kommer - hopefully - ikväll.

Med bildbevis och allt.

Jo, jo.

Från Kävlinge till Ystad ...

Och så kommer Annika på besök.

"Virriga Annie", kallade hon sig när hon kommenterade här på sidan, då, för ett par år sedan.

Nu är hon bara sig själv.

Annika.

Hon är Skorpion (fyller år nästa söndag ...), har vänster tumme upp och är lång och reslig.

"Vad då ...? Min mest framträdande egenskap .., som jag själv ser det ..?" säger hon.

Det blir en stunds funderande.

"Tja .., det är nog min livsglädje .., det tror jag", säger hon.

Jag håller med.

Plust att hon i mina ögon är så otroligt moderlig.

Omtänksam, är ett annat ord som jag förknippar med henne.


Titta, så fin loppisskeden är, den som jag köpte i somras.
Fyra stycken för 40:-, tror jag att det var.

Annika har vuxit upp i Tyskland, men man skulle kunna tro att hon kommer från Spanien eller Italien .., för hennes kroppsspråk är livligt; som lärkvingar flyger hennes händer i luftgen .., och hon skrattar ofta och mycket.

Vad pratar vi om den här dagen i slutet av oktober, då, när vi går längs kajen?

Jo, vi pratar om vad vi tror att vi gör om tio år .., hur ser tillvaron ut då?

Och det blir surr om att trivas med sin ålder .., om att möta män som är annorlunda .., om att bo i kollektiv .., ja, sånt.

På väg hem till soffan Ektorp som då har varit utan sällskap i någon timme eller två, slinker vi in på Lisas Skafferi och köper lite gott bröd och två bitar morotskaka.

Och sen fortsätter pratet.

En alltigenom fin tillsammansdag blir det.

Just så är det.

Loppisfynd ...

Suddig bild, jag vet. Men det var mörkt där nere.


Tillsammans med Annika från Kävlinge, blir det promenad ner mot hamnen, där Lions har sin stora loppis.

Å, vad man kan fynda där!

Två välhållna rottingfåtöljer för totalt 300 kronor, faller jag pladask för.

Tänk er ett härligt fårskinn i vardera fåtöljen och tänk er detta på pv:s stora, inglasade altan.

Tänk er levande ljus ., ett litet bord intill .., en läslampa eller två .., var sitt glas vin eller varför inte vatten eller Martini (ja!) och tänk er en katt och hund (ja, det med!) vid fötterna.

Det ni.



Ett alldeles helt UNDERBART gammalt brödfat från 1954, mitt födelseår, fick också följa med hem.

"Kivik 1954" står det på brickan .., så där fint mellan de målade blommorna.

Upphittat ...

"Mycket väsen för lite ull ...", tänker jag på.



Och här kan man tro att den här madamen har varit och handlat i affären!
Nästan likadan handstil.



Och här är det Ordning & Reda.

Minsann.

Pling-pling!

Foto: Catarina Bernhardtz.


"Hej Elisabet!

Nu har jag varit ute och rest lite igen - den här gången till Prag.

Lämnade ett soligt Malmö, körde igenom ett soligt Danmark men ju längre söderut jag kom desto molnigare och kallare blev det.

Vid den tjeckiska gränsen var det ett par dm snö och nu pratar jag om helgen som gick!

I själva Prag höll jag på att frysa ihjäl - spöregn, blåsigt och +1 grad.

Uppe i bergen talades det om att det låg 1 m snö!

Trots eländigt väder är Prag en LJUVLIG stad men ännu bättre är den väl i strålande sol och man kan sitta ute på alla dessa fantastiska utekaféer.

Nu blev det mest att sitta inne på en ölstuga och värma sig med en varm soppa.
Som tur var fanns det varmt vin i vartenda gathörn som också slank ned hur lätt som helst.

Du får några fönster att glädja dig med samt en bild från en lugnare del av Prag kallad Prags Rive Gauche där det också fanns ett härligt konstmuseum.

Visst är bebisen söt?

Hälsningar från Catarina i Trelleborg."


// Och bloggmadamen hälsar att fönsterna kommer så småningom.

Annorlunda och ändå lika ..


Sedan drygt trettio år tillbaka bor min ena syster i Australien.

Punktligt var morgon har jag ett mail i min inkorg från henne.

Inte ett dugg lika är vi, men på en punkt (eller rättare sagt två ...) ser jag ett klart släktskap ..., vi skriver båda om mat och väder och vind.

Och nu är det höst här.

Och vår där, ja, nästan sommar.

Så här skriver hon.


"Hej, här är det nu onsdag em och solen flödar från en molnfri himmel och det är ca 23C.
I går var det 30C, vilket var ännu skönare.

Vi har nu fått klart utomhus och det är så fint - rosor och pelargonior och annat, som jag inte vet namnet på, blommar för fullt och citronträdet dignar av frukt.

Så nu kan jag verkligen vara ute och bara njuta i stället för att se allt skräp man måste ta hand om efter vintern. SKÖNT!!

Veckohandlade på förmiddagen och var på biblioteket där jag för en gångs skull lyckades få tag på några nyutkomna böcker.
Annars skyltar bokaffärerna här nu med Stieg Larsson och hans böcker, men de har vi ju redan läst.
Jag har alla i bokhyllan och de har gått runt hos svenskgänget. Synd att han dog och inte kan skriva fler böcker.

I går var jag till optikern för ögonundersökning och utprovning av nya glasögon. det blev naturligtvis ingen billig historia, ja, trots att jag hade ett presentkort på 150 dollar, så gick kalaset för min del på 595 dollar, då bara linserna kostade 500.

kram
Birgitta."

Lediga-dags-fönstret ...

... det finns här hos mig.

Fast utan gardiner ., dom ska få åka till landet Halland och förgylla någons vardagsrum.

Är det tänkt.

P l a n e n ...

Just så där ska pElle ligga och vila i det lilla rödmålade huset.


I morgon tänker jag köpa mig en Trisslott eller två.

Eller en dubbeltriss.

Om jag vinner ett ansenligt antal miljoner, ämnar jag ringa min snälle chef och meddela honom att "tack och adjö!", men nu har jag arbetat som affärsbiträde det jag ska.

Och så packar jag ihop mina pinaler ., köper ett litet rödmålat hus på landet och slår en signal till pv och säger att där finns nog plats till honom också.

Och till pElle.

Och en hund, förstås.

Kanske blir jag hemmafröken.

Ligger på soffan Ektorp och läser böcker och vickar på tårna och när jag blir less, åker jag till Grekland till mitt lilla vitkalkade hus alldeles vid havet och med olivträd utanför husknuten och det blir grekisk sallad till såväl lunch som middag och massor med grillat lammkött (ja, jag förtränger att det är små, söta lamm som fått sätta livet till ...) och tzatziki förstås och jag ska simma i havet varje dag om det är möjligt.

Å, det ska minsann bli en härlig tillvaro!

Ajöken, sa fröken ....


Till frukostfikat på jobbet, har vi ofta haft Euroshoppers färdigskivade ost.

Gouda eller Edamer.

Det är det slut med nu, i alla fall för min del.

Till min förvåning berättade Hanna E att den osten innehåller ett färgämne .., såklart för att göra den gulare och få den att se mer aptitlig ut.

Mer lockande.

Mer naturlig, kanske.

Och ja, man äter gladeligen godis i alla de färger och bryr sig inte alls.

Men i osten ...!

Nä.

Där går gränsen för mig.

Verkligen en insikt.


Det finns så otroligt många bloggar som jag tycker om.

Det finns dom som tar bilder så jag nästan ramlar baklänges, så härliga är dom!

Bloggare med vardagsbilder.

Bloggare som har lekt med orden när dom namngivit sin blogg.

Där finns bloggare födda i Jämtland.

Och där finns bloggare uppvuxna i Småland!

Det finns dansanta bloggare.

Och bloggare som är journalister.

Där finns terrierägarbloggar.

För att inte tala om mössbloggarna!

Och getostbloggar! Jodå, såna finns!

Det finns även "nu-har-jag-slutat-blogga-bloggar!"

Färgglada bloggar ...

Och drömbloggar.

Det finns bloggare som är otroligt engagerade!

Fantomenbloggar!

Uppe i norr finns även vävstolsbloggen.

Och så finns förstås stolta-mormors-bloggarna!

Och där finns mängder med lärare som bloggar. En av dem hittar man här.

Och det finns såna som berättar och visar bilder av sin familj .., så där så man tycker sig känna dem.

Och det finns såna som skriver så där så att orden spatserar rakt in i ens hjärta.

Och såna som är totalt oförutsägbara och helt unika i sitt slag.

Och såna som är så himla roliga!

det finns bloggare som skriver lite hipp som happ och aldrig använder komma och alltid bara små bokstäver och en av dem är brorson till pv och om träning och renlevnad finns platt intet att läsa på hannes blogg men jag älskar den!

Sen finns det bloggar som är som små dokumentärfilmer.

Och andra som påminner om Mitt i naturen!

Det finns även snålvattenframkallande mat-orgiebloggar.

Och bloggar där man läser ett inlägg och sedan skrattar i veckor bara man tänker på just det inlägget och det k a n ju bero på .., att det finns viss igenkänningsfaktor i det hela.

Och det finns bloggare med husdjur som är hur filuriga som helst.

Och bloggar där man får veta allt om hur en 54-årig smålänning tränar .., men det blev inte så värst mycket med det bloggandet skulle jag vilja påstå inför nästa års Vasalopp.

Och som om det inte vore tillräckligt, så finns det även bloggar där själva bloggaren är så otroligt kreativ.

Det finns bloggar som stämmer till eftertanke.

Bloggar som väcker ens reslust och påminner om Packat och Klart.

Och bloggar som bland annat handlar om glädjen i att vinna.

Och såna som tittar bakåt i tiden.

Och heminredningsbloggar!

I Västmanland finns vackra-vyer-bloggen!

Och småbarnsbloggar!

Och en underbar, underbar soffblogg!

Det finns bloggar från Portugal.

Från Australien.

Och från Amerika.

Och Frankrike!

Och inte minst fra Norge!

Jomenvisst! Det finns minsann flickfotografer också.

Bloggare som bor nära Ystad.

Och ganska långt ifrån.

Och såna som är hemifrån.

Och andra som har flyttat hemifrån.

Det finns bloggare med de allra mest underliga intressen.

Och såna som älskar London!

Och såna som man saknar alldeles omåttligt.

Ja, det finns hur många som helst och nu har jag bara tagit med ett litet, litet axplock.

Och så finns det bloggar som är så vackra att man nästan tappar andan.

Det var egentligen den jag hade tänkt blogga om.

Nu, alltså.

Men så kom jag ju på alla andra.

Ack, vilken härlig bloggvärld! tänker bloggmadamen.

Men tisdag ...

... är Bästa Dagen.

Då cyklar bloggmadamen hemåt klockan tre och stämplar inte in igen förrän torsdag klockan elva.

Det är minsann också en slags lycka.

pElle ...?

Han är kvar hos pv:s mamma i landet Småland.

Men när hans matte har blivit opererad och ska tillbringa tre månader på pensionatet, dåååå .., ska pElle få göra henne sällskap!

Matte, alltså.