Och ....

... så säger jag hej och tack till dom på jobbet som är helglediga.

Där är vår egen charmör Lasse med rå galghumor.., ("stå still nu Bettan så jag får se hur du ser ut .., ja, om det skulle gå på tok och jag inte får se dig mer ...!" säger han smajlande .) och där är Emelie som på måndag blir kassaansvarig och kommer att sköta det med den äran och där är Rickard som har ont i sin vänstra arm efter vaccineringen och Helene, nyklippt och fräsig; tolv kilo har hon tappat tack vare Viktväktarna, plus en hel del egen viljestyrka.

Tolv kilo.

Det motsvarar tjugofyra paket små Milda.
Eller åtta fyra, förstås ..., trekilos julskinkor.
Eller tolv liter mjölk att slippa kånka på.
Eller tjugofyra halvikilos paket med köttfärs.

Inne i kontoret sitter chefen som "prater gotlenske" och han får också en kram.

Återstår nu två arbetsdagar.

Lördag och söndag.

Ikväll kommer pensionatsvärden.

På golvet här hos mig, trängs bananlådor.

Mina pelargonior ska få flytta till landet Halland .., för inte kan jag begära att ovanpågrannen ska vattna dem i flera månader.

"Men var ska dom rymmas ...?" säger pensionatsvärden.

"Ja, dina småpjuttiga pelargonior får väl allt maka på sig lite, nu när dom får kamrater ...?" svarar jag.

Och soffan Ektorp som i sex år har bott i den lilla ettan, ska få åka släpvagn till Halland.

Tänk, så spännande för en soffa .., tänk, vilket äventyr!

Och fotografierna av mina barn och av Emil och Emma och breven från mamma och alla kläderna (dom ryms nog i en låda ..?) och duken som Bente har virkat och lite annat smått och gott .., ska också med.

Det gäller att göra sig ett rede, ty under en stor del av tiden på pensionatet, ska jag vara ensam hemma om dagarna.

Ja, förutom lilla kattungen, förstås.

Nu ska jag cykla iväg och fånga en vänsterhand!

Ajöken, sa fröken.

Ps. Och ni anar inte vilka fönster som har kommit idag!! Ett underbart finurligt ett med posten (tack du rara Solbritt!) och några härligt somriga från Västergötland och ett vackert vintrigt fönster från Norrbotten !

Flera fönster tas gärna emot! Och ni som redan har skickat .., å, ni får komma med fönster hela tiden om ni vill!

Adressen: elisabet.nilsson@comhem.se Ds.

Insikt nr 166 ...


Om jag säger som så ..., så vaknar jag rätt ofta om nätterna numera.

"Du kan väl följa med in till ortopedavdelningen på måndag .., ja, vi kan väl ta kaffe och nåt gott innan du åker ..?" säger jag till pensionatsvärden som ska skjutsa mig till avrättningen Hässleholm.

Jodå.

Inga problem.

Det är ungefär som när ens egna barn var små och skulle till doktorn.

Och bara tre arbetsdagar kvar.

Idag till ett.

Och ute är det mörkt, mörkt, mörkt.

Nästan som kring jul.

Och i Australien är det "stinking hot", 39 grader nu och det har det varit i mer än en månads tid, berättar min syster, hon som igår hade födelsedag och knappt med ett ord vittnade om vad hon och maken hade ätit till middag.

Men till kvällsfika hade det i alla fall blivit glass med färska hallon.

När hon och maken var hemma i våras, förärade jag henne en jättebunt med från kvällstidningarna utrivna korsord och jag meddelade att detta skulle gälla som såväl födelsedagspresent som julklapp, ja, minst det här året ut.

Vilket finurligt knep!

Helt övertygad om att hon delar denna min åsikt, är jag dock inte.

Det är nog bäst att börja riva ur tidningssidorna igen.

Fredagsfönstret ..

"Här är ett fönster som i sig kanske inte är det allra vackraste...
Men utsikten är desto vackrare, tycker jag!

Det är en väninna som genom flygplansfönstret fotat denna ö någonstans på väg till Australien. Jag kan inte riktigt se om det är Australien (jag tror inte det), men kanske någon
annan kan se vilken ö det är..?

Lycka till med operationen!

Hälsningar Smulan."

Kväller ...

... och sedvanligt småprat med sonen som idag har varit på jobb-intervju.

Och säg den mamma som önskar att hennes son ska bli polis i en storstad.

I Malmö eller Stockholm?

Kunde han inte ha valt skomakaryrket?

Tänker hon.

Och en kvällskatt från Houston ...

"Jag kanske kan roa med en bild på mitt katt Tristan under tiden (med lite av ett smutsigt fönster i bakgrunden).

Jag skickade ju aldrig någon bild på honom förra gången vi pratade katt utan bara på Sally och deras föregångare Alice.

Tristan är en bestämd gammal herre (vi tror han är 12-13 år) med en ordentlig spinnmotor.

Kram
Cecilia
i Houston."


/Vilken underbar må-bra-bild! säger bloggmadamen och ler förnöjsamt där hon sitter vid sin dator.

Ett kvällsfönster från Frankrike ...

Monet är avsändare.

Glädje i kubik ..

Ååå, jag säger bara en sak: vilka underbara fönster som har kommit susande genom rymden!!'

Och just nu sitter jag och lägger in dem .., så tjoppar dom upp när det är tänkt.

Snart är hela nästa vecka klar.

Vill ni, så fortsätt att ta fönsterbilder, även ni som redan har skickat.

Och glöm inte lite text till!

U n d e r b a r a är ni!

Önskas ... så väldigt mycket.

Sju fönster att få lägga in i förväg medan jag ligger på sjukhuset i Hässleholm.

Helst komna till min mail senast måndagmorgon.

Och gääärna med en liten text till, så där var fönstret befinner sig och sånt och vem som är avsändare och gärna en länk också, om ni har en blogg.

Adressen?

elisabet.nilsson@comhem.se

(Ja, egentligen önskar jag mig fönster hela tiden framöver .,. i alla fall så länge jag är nyopererad.)

Och här är lite vacker musik, som jag fann hos den här madamen.

OBS! Det vore underbart om fönsterbilderna inte blir ALLTFÖR stora ., men inte för små heller .-) Vet ni inte hur man gör för att förminska bilderna, så skicka dem stora, då fixar jag det själv.
Lagom storlek för mig är ungefär kring 700 - 800.
Bettankax .., fram med kameran nu!
Och ellem och Mimmi i Motala och Småländskan och Bente och alla andra raringar.
Emil och Emma också! (Dr Böhlander kan väl be dem ...?)
Och Anders kan också komma med ett fönster.

Lunch i England eller Sverige ...?

Om skillnader mellan människor i olika länder .., å, det tycker jag är hur intressant som helst att läsa om!

Från Australien berättar Matilda från sitt fikarum ..., och varje morgon har jag ett mail från min syster på samma kontinent.

Mest skriver hon om mat och vad dom har ätit till middag och det är alltid "skitgott!" skriver hon.

(Dessutom fyller hon år idag! Grattis Birgitta!)

Monet är makalös på att ta oss med på olika matställen.

Och skriver om mat så snålvattnet flödar hos läsaren ., det gör Christina ..., och i Portugal finns en annan madame, med rötter från Skåne .., och hon berättar minsann också lyriskt om mat.

Och Bert i Luleå ..., hans helgmiddagar är som menyn på Nobelfesten!

Sen har vi ju andra .., som inte bryr sig fullt lika mycket.

I Sheffield, i norra England, där bor Anna.

Och här berättar hon om sin matlåda och vad den gör med hennes arbetskamrater och det är helt klart hur intressant som helst!

(Och tänk ..., att nu vet jag äntligen vem "Annas mamma" är, som nu och då kommenterar här på sidan. Det är alltså Anna i Sheffilelds mamma ! Och jag är ju också Annas mamma.)

Ekonomisk hushållning för snart sjukskriven bloggmadame ...


Ibland, när jag kommer ihåg det, gör jag rårakor till lunch eller middag.

Jag bara river några potatisar, en zucchini, en halv lök och några morötter .., rör ihop .., tillsätter salt, svartpeppar och ett ägg och så rörs det ihop igen.

Sen steker jag i omgångar, ungefär som plättar.

Först på ena sidan, därefter den andra.

Bacon till.

Kvinnan som har fått mig att tänka till lite, vad beträffar mat .., berättar om en rårake-insikt.

Här.

Och lingonsylt.

Hur gott som helst blir det och jättebilligt!

(Utesluter man zucchinin blir det förstås ännu billigare).

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Här får du några fönster att pigga upp dig med innan operationen som jag hoppas blir riktigt riktigt bra och det är jag övertygad om. Ortopedi är vi bra på i detta land:-)

Abbeydale (Sheffield) är knivarnas och saxarnas vagga och mycket mer tillverkades där.

Det var en väldigt fridfull miljö och flera grupper satt i solen med sina lärare och målade i akvarell. Och sen drack de te i det vackra huset, det gjorde vi med.

Det sista fotot är från det huset.




Här, kanske det dracks te ..?






Med varma hälsningar från Annas mamma som läser din blogg och kommenterar ibland:-)

PS Förresten var det dotter Anna som fotade fönstren och sa: "De kan ju Elisabet få till sin blogg", så du hör den är vitt känd:-)

Pling-pling ...

Tidigare idag skickade jag ett mail till gitarrmannen och berättade att jag hade länkat till hans inlägg på youtube och att jag hoppades att det var okej.

Ikväll kom detta.

"Hello Elisabet!

I'm very glad with your message.

Thank you very much for visit me on Youtube.

I visited your blog. Although I don't understand the language, i liked images and videos.

Well done!

Very good.

All the best for you!
Wisley Vilela."

Det var väl vänligt av honom!

(Wasn´t that very kind of him!)

Lite senare på kvällen ... har jag googlat och funnit följande.

Herr Gitarristen är som jag har förstått det, från Brasilien.

Så här skriver han i en kommentar.

"I learned to play by myself.
Unhappily I has no classes (like my poor English).
When I was 15 I started to learn, even with many periods in no activity, like now.
But I love music and love classical guitar.
I listen with great joy a good presentation.
Thanks a lot!
You are wellcome allways!
Wisley Vilela."

Mer av herr Vilela finns här.

Här och nu.

Simning på tv.

Ett tänt ljus.

Utanför fönstret: mörker.

När det suger ...

Nä.

Nu går jag och inhandlar tio kokosprickar, två gröna gelégrodor (i godis kan färgämnen verkligen vara lockande ...) och kanske några kolabitar.

Sedan tänker jag ägna mig åt korsord.

När nyckelknippan inte är på plats ...

Fast detta var ju en annan lagård.

En av de egenskaper som jag tycker allra mest om, ja, när det gäller pensionatsvärden, det är att han har en sån inre "tåga".

Nån slags "jävlaranamma".

Man kan också säga att han är envis.

Så här skriver han bland annat i sitt senaste inlägg och jag tänker att detta är den mannen i ett nötskal.

"Kör i alla fall fram till bilen, stoppar klockan och börjar leta på allvar.

Samtidigt börjar insikten växa sig fast, de ligger i regnjackans ficka.

På jobbet.

17,3 km härifrån.

Vilka alternativ finns nu?"

Och när jag har läst klart, då inser jag att just den egenskapen, den värderar jag otroligt högt ifall det skulle vankas husrenovering.

Så där på allvar.

Mer om rullskideäventyret finns att läsa här.

Kanske en insikt ...?

" ... boningshus av det mer rustika genuina, för att inte säga lantliga slaget, med gammaldags charm och ursprunglig interiör.
Ett eldorado för Den Händige."


Ja, skulle det nu bli så att man hamnar ute på landet där man knappt inte kan ha minsta kontakt med yttervärlden, så är det väl lika så gott man bloggar friskt medan tid är.

Således kan jag meddela intresseföreningen att ett par kryckkäppar (ja, det heter så) äro införskaffade och står och vilar sig mot väggen.

Jag hämtade dem på vårdhemmet Bellevue (fick lift av underbara arbetskamraten som snart flyttar till egen lägenhet och även hon är nyopererad, fast av andra orsaker) och på hjälpmedelscentralen satt en man i min ålder med extremt håriga armar (ja, sånt är inte alldeles oväsentligt ...) och sa att för att hämta ut kryckor måste man ha beställt tid.

Jaså?

Men jag förklarade att jag i förra veckan telefonpratade med en kvinna som sa att jag "bara kunde komma och hämta dem."

"Hon har samma dialekt som jag själv ...", lade jag till.

Då log mannen.

"Jaha .., jaså Kajsa ..?"

Och så fick jag mina kryckkäppar.

Därefter fick jag skjuts hem och har nu druckit kaffe och ätit ur-goda mackor och ska plocka ihop lite.

"Plocka ihop lite" = flytta tidningshögar hit och dit .., sortera papper och mitt i allt detta: sitta försjunken med ett korsord.

Bloggmadamen är totalt okoncentrerad och har svårt att göra nånting vettigt.

Iklädd sin älsklingsanorak sitter hon vid datorn - anoraken ger en slags trygghet - och hon lyssnar till musik och tar sig påtår och hon längtar efter sina barn och barnbarn och tänker på att hon natten till idag för första gången på evigheter, drömde om sin, sedan länge, döda pappa.

Stackars lilla själen har fullt upp nu.

Det gäller att bearbeta och mota all oro i grind.

(Mannen som spelar gitarr så vackert, heter Wisley Vilela.)

Ingen insikt alls ..

Har man inget annat för sig ..., så.

Men inte för en miljon gjorde jag det.



Än mindre detta.

Pling-pling i mobilen ...!

Mellandottern befinner sig på resande fot i Thailand.

Just nu i Pattaya.

Och jag läser sms-meddelandet, som avslutas så här:

"..... här är galet mycket prostitution och äckliga gubbar!
Dock rätt nyttigt att se en annan verklighet."

Och plötsligt minns jag vår sista kväll i Bangkok.

Vi sitter runt ett litet bord på en uteservering; det är Anders, mitt ex och jag själv.

Vid bordet intill .., en otroligt tjockmagad herre i 55-årsåldern kanske .., och mitt emot honom en ung thailändska, kanske tjugo år?

Mannen slafsar i sig spaghetti .., det rinner nån slags sås på hans haka och mellan tuggorna pratar han engelska, men han är inte engelsman.

"Tomorrow we will go to the island ..., by boat ..", säger han.

Och så slafsäter han vidare.

Den unga kvinnan säger inte ett ord.

Hon bara sitter där tyst och tittar på ingenting.

Som en resväska är hon.

Ett Ingenting.

Och jag tänker på vad hon ska vara med om och jag säger till han som då är min man att hur kan den mannen ens i sin vildaste fantasi inbilla sig att den unga kvinnan vill tillbringa en vecka med honom .., hur kan någon människa ha sådan brist på empati .., eller bryr han sig inte det minsta .., struntar han blankt i vad hon känner eller tycker?

Så är det förstås.

(Men jag inbillar mig också att dylika män faktiskt tror sig vara Guds Gåva till Kvinnorna).

Och jag säger att åååå, vad jag har god lust att stega fram till bordet där mannen sitter och åå, så jag har lust att ösa all min mat och dryck över hans huvud, ja, det är precis vad jag har lust med!

Och ååå, så jag ångrar att jag inte gjorde det.

Apropå Herr Larsson ...

Och hur många av oss födda kring 50-talet .., har inte lyssnat till detta?

Ännu mera från skattkistan ...

Liten fröken i sängen och mamma (?) som sitter intill och stickar.

Bilden är tagen av den i mina ögon helt fantastiske fotografen Åke Sörlin.
(Hans bilder är ofta så påhittiga .., det är annorlunda bildvinklar och på något sätt så lyser det igenom ett äkta intresse för människor, särskilt för barn. Kanske kommer ni ihåg bilden av lillflickan som sitter på trottoaren och kämpar med ett skosnöre ..., jag hade lagt in den här för kanske två veckor sedan .., ja, det var just Åke Sörlin som tagit den bilden.)

Året är 1952.

Bildtexten lyder: "Interiörbild från gamla sjukstugan".

I Vilhelmina, alltså.

Och bilden hämtade jag härifrån.