Om jag säger som så ..., så vaknar jag rätt ofta om nätterna numera.
"Du kan väl följa med in till ortopedavdelningen på måndag .., ja, vi kan väl ta kaffe och nåt gott innan du åker ..?" säger jag till pensionatsvärden som ska skjutsa mig till
Jodå.
Inga problem.
Det är ungefär som när ens egna barn var små och skulle till doktorn.
Och bara tre arbetsdagar kvar.
Idag till ett.
Och ute är det mörkt, mörkt, mörkt.
Nästan som kring jul.
Och i Australien är det "stinking hot", 39 grader nu och det har det varit i mer än en månads tid, berättar min syster, hon som igår hade födelsedag och knappt med ett ord vittnade om vad hon och maken hade ätit till middag.
Men till kvällsfika hade det i alla fall blivit glass med färska hallon.
När hon och maken var hemma i våras, förärade jag henne en jättebunt med från kvällstidningarna utrivna korsord och jag meddelade att detta skulle gälla som såväl födelsedagspresent som julklapp, ja, minst det här året ut.
Vilket finurligt knep!
Helt övertygad om att hon delar denna min åsikt, är jag dock inte.
Det är nog bäst att börja riva ur tidningssidorna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar