Ett vilsamt tisdagsfönster ...

Vem som höll i kameran ...?

Jo, den här madamen.

Kväller ....

utsikt från säng 13:1 på ortopedavdelningen.

Och det är blåst ute ..., den vanliga telefonlinjen är fortfarande stendöd ("ska åtgärdas inom fem dagar", svarar Optimal Telecom .., ja, här kan vi verkligen tala om optimal service ...) .., så jag ligger på soffan Ektorp och beslutar mig för att titta på tv .., på ett intressant naturprogram som handlar om fossiler.

Då faller bilden i små, små, små delar.

Mr Attenboroughs ansikte förvrids och pratet hackas upp.

Jaha, ja.

Men sms-meddelanden går fortfarande fram, till huset nära havet, i landet Halland.

Sonen ber om ett recept.

Och pensionatsvärden har givit sig av in till stan, till middag med kollegor.

När klockan är sju - pip -, injicerar jag punktligt min mot-blodpropp-spruta och tar i så hårt att det börjar att blöda och så får man halta iväg till köket och stoppa flödet med lite hushållspapper.

Därefter vankas dusch i badkaret.

Lyfter försiktigt - försiktigt benet över kanten och håller andan.

Det funkar.

Sist av allt slår jag av tv:n .., hämtar en bok ur hyllan Billy och har nu börjat att läsa "Om så hela världen rasar" av holländaren Maarten ´t Hart.

Den verkar bra.

Härligt skriven.

Och det rister i huset av blåsten.

Två eftermiddagsfönster ...

... från sal 13 på Hässleholms sjukhus.

Och dagen går.

Vid tvåtiden hör jag brummet från en röd Volvo.

"Och hur har du haft idag ...?" säger jag .., precis som jag en gång i tiden gjorde när mina barns pappa hade ett arbete, men inte jag.

"Jo, men .., som vanligt ...", svarade han alltid.

Det är väl så det känns för den som är ute i själva vardagsbruset.

Och jag gör mig en filbryta och sitter vid köksbordet med högerbenet spretandes ut mot höger ..., allt medan pensionatsvärden börjar fixa med storkok av lasagne.

Mellan varven ligger jag på soffan Ektorp, denna min trogna följeslagare, och läser Dagens Industris fredagsupplaga .., eller fel .. den delen som heter Weekend och är ganska intressant och har vackra bilder.

Där är artiklar om Jan Stenbeck .., om Jonas Gardell ..., och en annons om glädjen i att äga eller köra en bil av märket Lexus.

Plus mycket annat.

På bordet ligger även tidningen Vi, denna pärlornas pärla och där är innehållet något annorlunda.

Jag känner mig mer hemma i Vi-Tidningen.

Just nu.


gråväder (läs: hällregn ...)

blåst (på tvären ...)

Malou på tv

värmefläkt (läs: iskall högerfot)

raggsocka

benvärk

Alladin chokladpralin (läs: trillingnöt)

sms-signal

bob dylans liv och leverne - i bokform - jag har läst tre rader ...

kryckor som ramlar hit och dit (läs: jäkligt irriterande!)

radioprogram

Dagens Industri (läs: ingen DN ....)

lockigt hår ... (läs: orkar inte sitta med plattången ...)

distriktsskötersketid för morgondagen (läs: underbar pensionatsvård fixar tid från jobbet)

Upplysningscentralen meddelar ...


Här, på pensionatet, är inte allt som hemma i Ystad.

Att idag skriva kommentarer hos er bloggvänner, är hart när omöjligt.

Bloggblad .., intressant läsning om din tågresa, men någon kommentar fick du inte, fast jag försökte.

Anna of Sweden ..., roligt att se unge herr Teen i fotbollsduell .., men samma sak där.

Och inte kunde jag skriva och berätta hur underbar den lilla svarta lurvtussen är heller!

Och alla ni andra som fick besök, men inte en endaste rad.

Men snart blir det bredband här (nu ler ellis ...) och det ska det väl bli bättre kontakt med yttervärlden!

Ajöken, sa fröken, som nu ska krycka sig ner till frukosten och tv:n och badrummet.

Med ett nytt knä blir tillvaron i alla fall åtskilligt mera spänningsfylld.

Tänk .,. om man halkar i badrummet .., tänk, om man faller på köksgolvet och så ingen telefon som fungerar!

Jo, jo.

Morgon på rehabcentret ...

Och livet med det nya knäet, det rullar på.

Allt är annorlunda.

Kryckorna finns nästan alltid på plats och det händer att man vaggar iväg utan, med resultat att man då känner sig som Bambi på hal is.

Man lär sig att ge sig själv sprutinjektioner mot blodpropp.

Tjopp bara, nyper man tag i mag-hullet och sedan in med sprutan .., ja, det är såna gånger man är tacksam för att det trots allt finns något hull att ta fatt i.

Och man lär sig att planera.

P l a n e r a.

Lämnar man det nedre planet, stoppar man helt sonika telefonen i kalasbyxan, ty några andra byxor, såna som har fickor, går inte i dagsläget att få på.

I pensionatets frys ligger nu inte enbart plommonmarmelad, grönsaksröror, gifflar och kokoskakor ..., nej, nu dom fått kamrater i form av två platta A4-paket med istärningar.

Så himla finurligt är det!

Om ni tittar på bilden, så ser ni kylbandaget .., på var sin sida om glipan i mitten, där stoppar man det platta ispaketet och så drar man igen med kardborrband och det här är för mig, minst lika bra som Citodon, men effekten varar förstås inte så länge.

Och inte blir man så trött heller!

Men allt är inte enkelt.

Plötsligt avlider pensionatets telefon och här finns ingen mobiltäckning, annat än för sms.

Jahapp .., och idag ska jag alltså ringa och boka tid för omläggning av såret .., och flytta fram tiden för rotfyllningen .., och ordna med sjukgymnast ..., begära eftersändning av DN ..., men icke, sa Nicke.

Så länge får man roa sig bäst man kan.

Morgon-tv ...., P1 .., Utbildningsradion och kanske någon bok att läsa?

Och ute råder novembermörker.

Dagens fönster ...

Fönsterfångerskan Monet har här riktat kameran uppåt.

Titta, så läckert!

Tur i oturen ....

Pensionatsvärden bakar gifflar lagom till lunchkaffet.

Det är tur att man har tappat aptiten.

Åtminstone en del av den.

En slags utsikt ... (från Soffan Ektorp).


Har man inget annat att göra och det har man inte, för det finns liksom ingen energi kvar, kan man lyssna på radio.

I morse t.ex det helt suveräna programmet "Miffo", där några utvecklingsstörda ungdomar tar upp sånt som dom tycker är problematiskt.

Ett f a n t a s t i s k t intresssant och framför allt: tankeväckande program!

Programmet sändes i P4 och kommer från Utbildningsradion.

Att sedan lyssna till Tengby & Mannheimer, där den senare, i alla fall i mina ögon, oftare gör sig dummare än hon är, känns som i n g e n t i n g.

Det är där vi får lära oss vad som går an och inte.

På eftermiddagen, när pensionatsvärden/vårdaren har givit sig av för att ännu en gång inspektera Huset i Småland ..., ligger jag på soffan Ektorp och tittar på tv.

Och sover.

Ljus brinner på bordet.

Inom räckhåll finns medikamenter och ett glas vatten.

Det är skidåkning och mera skidåkning och telefonprat och skalande av clementiner.

Och så ..,. mitt i alltihopa, upptäcker jag det här programmet och där sitter en trygg programledare, Lotta Jankell, som tar sig själv och sina gäster på allvar.

Helt suverän är hon!

Och programmet gör mig glad.

Tre vänsterhänder från sal 13 ...

Arbetarhänder.
Händer som har mjölkat kor.
"Jag har nog lätt till skratt ...", säger Margaretha när jag ber henne nämna en för henne typisk egenskap.

Mitt emot mig ligger Margaretha.

Som ett enda stort lugn är hon.

Före detta lantbrukarhustru.

Före detta sjuksköterska.

Född i Blekinge.

Påminner om Sonja Stjernqvist.

Kraftiga och vackra ögonbryn.

Det här är andra gången Margaretha får ett nytt knä .., i somras var det högerbenets tur.

Alldeles lugn sitter hon ofta i sjukhussängen och ägnar sig åt sudoko.

Eller tittar på bridgepapperen som hennes man har kommit med.

Margaretha är nummer två av sju syskon .., hon är Våg och har vänster tumme upp.

Och det är hon som skrattande berättar om den där kon med kalvförlamning, hon som reste sig som på beställning så snart hon hörde veterinärens röst.


"Får man verkligen inte köra bil på sex veckor ...? Men jag har ju automatlåda och använder inte högerfoten .., jag måste köra .., jag bor ju på landet och är beroende av bilen!" säger Christina till herr Ortopedläkaren.

Intill mig, så där så jag nästan aldrig ser henne på riktigt, för där är ett draperi emellan, ligger Christina.

Christina är lång och slank och varje gång hon promenerar med kryckorna, ser hon oerhört koncentrerad ut!

Hon är också den av oss som mår sämst efter operationen.

Christina är Vädur .., har arbetat som redovisningskonsult, är storasyster .., uppvuxen utanför Marieholm .., och är matte till en högt älskad dvärgpinscher som heter Filipa, med ett p.

"Filipa är 6 år .., och ååå, det är så härligt när hon hoppar upp i mitt knä och blir liggande där ...!" säger Christina.

När jag frågar henne om en för henne typisk egenskap .., tänker hon efter en stund.

"Ja .., kanske är det detta att jag har ett väldigt kontrollbehov över tillvaron ...?" säger hon.

Vad hon helst av allt sysslar med?

"Åååå, det är väl att vara i trädgården .., ja, hemmet överhuvud taget ..", säger hon.

Precis som bloggmadamen, har Christina höger tumme upp.


"Egenskap ...? Ja, det brukar sägas att jag är .., omtänksam ..", säger Hanna, som när hon är ledig gärna tillverkar smycken av pärlor.
När jag frågar henne hur bra hon trivs på sin arbetsplats, ni vet, på den där skalan från 1 - 10, då ler hennes man som är på besök och innan Hanna svarar, säger han smajlande: "tjugo!"

Intill Margaretha ligger Hanna.

Tänk er en rödhårig och kortvuxen kvinna, sprängfylld med energi.

Det är Hanna det.

Knappt har hon lämnat operationsbordet förrän hon vill ut i "friska luften" .., men jag anar nog .., jo, den där friska luften som lockar .., den kan också kallas för John Silver ,-)

Hanna, som om några år ska gå i pension, arbetar som spindeln i nätet på en vårdcentral, ja, det är Hanna som ansvarar för influensavaccinet och åååå, som hon längtar tillbaka till sitt skrivbord!

Ofta ringer hennes mobiltelefon och Hanna dirigerar elegant från landstingssängen.

Hon rör sig kvickt .., skuttar omkring med sina kryckor och berättar glatt att hon väntar sitt tolfte barnbarn.

Mellan varven delar hon ut Non Stop-godis i fyra små medicinburkar .., en till oss var.

"Ja, just det ja Elisabet .., du ville inte ha svarta och bruna ena ...", säger hon.

Hanna är yngst av fem syskon .., hon är uppvuxen i Lund .., är Jungfru .., och har, precis som sin sänggranne, vänster tumme upp.



Litet ps: att skriva detta tog mig halva dagen. I vanliga fall hade jag haft det klart på tio, femton minuter. Nu har jag gått upp och ner .., lagt mig på soffan och vilat .., torkat svetten ur pannan .., börjat om .., sparat .., gått och lagt mig .. och så allt från början igen. Det tar tydligen på att bli utsatt för kirurgens kniv .-) Ds.

Insikt nr 168 ..


På väg till röntgenavdelningen på Hässleholms sjukhus - det är några timmar innan det är dags för avresa -, väljer bloggmadamen hissen.

Hon är iklädd vit bomullssärk märkt "Region Skåne" ..., har en blå landstingskofta över denna fashionabla utstyrsel och på fötterna sitter ett par Ecco-sandaler.

Håret är lockrufsigt efter febersvett och alltför mycket sängliggande.

Men i hissen är hon helt ensam.

Ja, förutom spegelbilden som visar en kvinna i 70-årsåldern.

Ungefär.

På rätt våningsplan plingar hissklockan till och dörrarna går upp.

Ojdå, där står en tjusig taxichaufför och väntar på att få åka upp en våning.

"Hoppsan .., ja, så här tjusig är man när det har bytts knä ...", säger bloggmadamen lite urskuldande, allt medan hon försöker att rätta till den knälånga särken och få styr på lockarna.

Då tittar herr taxichauffören på den där skruttkvinnan med en sån ömsint och filurig blick och säger ..."det gör inget .., nästa gång vi träffas är det kanske fest och då är allt annorlunda ..?"

Och så säger vi hej och ha det så bra.

Tänk ..., en liten ynka mening.

Lite vardagshumor.

Mer behövdes inte.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Det här är ett fönster från ett gammalt hus i Akkavare som ligger vackert uppe på ett berg med milsvid utsikt.

Vännen Ellis tycker mycket om huset!

Kramar

Jom."

Och så tittar vi på ....

... nya Robinson.

Och väldigt ödmjuka och vänliga deltagare är där också.

Speciellt kvinnorna.

På agendan .....

Kortare biltur till vackra staden Falkenberg för inköp av Citodon.

Ååå, så fint där är!

Vackra gamla hus .., Ätran som rinner så stillsamt under Tullbron .., jo, en trivsam bekantskap.

Promenaden från bilen till Apoteket tog väl fem minuter.

Efteråt var bloggmadamen totalt däckad.

Resten av eftermiddagen har ägnats åt trivsamt prat med soffan Ektorp .., skidåkning från Norge .., handboll i Alingsås ..., (påminner om en dejt jag hade just därifrån, en man bördig från Kroatien .,. han hade, enligt egen utsago indigoblå ögon ...) och sedan har jag plockat bort lite .., tänt smålamporna vilka inhandlades på Ikea i Helsingborg ... (så mysigt här blev!) och nu ska skötaren ordna med middag och ikväll torde det väl vankas någon slags rehabträning.

Ja, det är ju lördag.

En skön kväll önskar jag er alla!

Insikt ner 167 ....

Några veckor innan det var dags för operation, fick varje patient sig tillsänd ett informationspaket från sjukhuset.

Det visade sig vara en liten broschyr, men även en cd-skiva där man kunde följa en äldre herre på väg till sjukhuset .., samt före och efter operationen.

Efter-bilden .., visar en rödrosig och nyopererad herre i 80-årsåldern .., en herre som ligger där i sin säng och tycks må så bra .., ja, nästan som hade han legat på hotell och nu vaknat av room-service-damen som står där intill i vit rock.

Åt denna bild gapskrattade vi fyra damer på sal 13!

"Man skulle lätt kunna halvera Skånes vårdköer för knäoperationer, om man visade hur det verkligen är ...!" sa Hanna snett mitt emot mig och skrattade gott.

Det gjorde vi andra också.

Ty, tänk .., om man på den lilla filmen hade fått se fyra våldsamt kräkande madamer .., alla högljutt ojande sig och skulle man ha intervjuat dem just då .., hade alla unisont sagt ..."åååååå, aldrig mera .., aldrig en sån här operation till, hellre rullator!"

Och nu, knappt fyra dagar senare .., har man nästan glömt hur det var.

Är det inte ett mirakel, så säg?

Morgon på vårdhemmet ...

Sänggrannen Christinas vänsterben.

Pensionatet i landet Halland, har plötsligt förvandlats till ett vårdboende och ni anar inte hur förnämligt här är!

Ledig tid får tillbringas i allrummet och där finns levande ljus och naturligtvis en tv-apparat till patientens förnöjelse och med ojämna mellanrum frågar personalen om man är sugen på något gott?

Det är man inte.

Inte just då.

På sjukhuset i Hässleholm, där delar fyra patienter på en sal.

Här, delar man rum och till och med dubbelsäng ..., med vårdpersonalen!

Jodå.

Man ligger nära vårdaren och när man vid tretiden om natten vaknar av svår smärta i det opererade benet, då studsar vårdaren upp som ett skott och hämtar "Strrrrong Pills".

Och vid sjutiden på morgonen, just som det börjar ljusna ute och "Naturmorgon i P1" hörs från radion .., undrar samme vårdare om patienten börjar tråna efter frukost?

"Ja, ohhhh ja, gärna!" svarar patienten lyckligt och tänker att detta är ju faktiskt nästan som på ett Alldeles Riktigt Sjukhus .., ja, så där som i Hässleholm.

Förutom på en punkt.

Det är det där ögonblicket innan vårdaren har givit sig av för att åstadkomma frukosten .., då, medan han fortfarande ligger nära patienten .., ja, då frågar han plötsligt med lite skrovlig röst om det inte vore ..., tja .., trevligt med lite rehab-övningar ..?"

Ajabaja!

Rehabövningar så tidigt på dagen!

Kommer aldrig på fråga!

Och nu väntar patienten bara på frukosten.

Ett lördagsfönster ....

... från Västergötland.

Åååå, från Mians underbara torp!

Hemma i landet Halland ...

Dr Sören Larsen, enligt någon på sjukhuset, en av världens främsta knäkirurger, pratar med min salsgranne.

Innan jag skriver en enda rad till, måste jag bara få säga T A C K för alla övermåttan vänliga kommentarer .., för de ljufvligaste sms-meddelanden som kommit när dom som bäst behövdes .., för telefonsamtal och för besök, ja, ni är så rara och goa och generösa så det är inte klokt!

Tack igen!

Och så kan jag berätta att nu är besöket i Hässleholm över.

Natten mot idag blev en orolig historia .., det liknande rena skyttegraven .., ja, det small både här och där och på morgonen sa jag till mina rumskamrater .,. att om det hade fattats ljud till filmen "Kanonerna på Navorone", hade det lätt kunnat åtgärdas med en bandspelare på sal 13.

På det hela taget har det varit intressant, hemskt, underbart, roligt, smärtsamt och hela alltet.

Första kvällen och efter operationen var jag fullkomligt övertygad om att mitt ben skulle sprängas .., och dom som opererats efter mig (jag stod först i kön ..) hade inte alls så ont och kvittrade glatt.

"Vänta ni bara ...", sa jag.

Efter några timmar voro vi fyra damer som med stor iver deltog i kräknings-mästerskapen och inte det minsta lilla kvitter hördes.

Och man är totalt dödens slut på.

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg .. men jag orkar inte.

Svetten lackar efter att ha gått uppför pv:s trappa och jag ska lägga mig på soffan Ektorp.

Och visst är PV en suverän skribent!

Förstår ni varför jag föll för den mannen . ...?

Humor, är en oerehört tilldragande egenskap!

Nu mot soffan och Skavlan!

Ha det så gott alla bloggvänner!

Dagens fönster ..

Den rara Monet har fångat mängder med sydfranska fönster!

Här är det första exemplaret.

Och så här skriver hon.

"Hej,.

Här får du ett antal fönsterbilder från min sydfranska by.

Bilden med tvätterskorna är rolig - det är en sk. trompe l'oeil (lura ögat) bild så det fönstret är fejkat!


Bilden är målad ovanför det stenkar där det fortfarande rinner det vatten byns kvinnor tvättade i förr.

Lycka till med operationen, Elisabet.

Det kommer att gå jättebra - som någon skrev, i Sverige är man duktig på ortopedi.
Största risken är faktiskt infektionsrisken eftersom man går in djupt i en led.
Du kommer därför att se sjukvårdspersonalen ordentligt "inplastad" på längden och tvären precis som du själv, väl desinficerade.

Du är ju väl påläst nu och vet att det är en lång konvalescenstid men då blir du ju också bra omhändertagen på pensionatet.

När det här är över kommer du att säga precis som mina väninnor gjort: det var väl värt det hela.

Och personligen så tror jag att det är bra med den här sortens pauser i livet också.

Du kommer inte ha långtråkigt heller, det ser du själv till!

Stor Lycka Till-kram och så ser vi fram mot berättelser från det hela.

Och tänk vad du ska träffa mycket trevliga människor där i Hässleholm!

Monica."

Återhämtning i dubbel bemärkelse

Rehabiliteringen går tydligen enligt plan, efter vad jag fått höra på telefon.

Dessutom kommer återhämtning att ske i morgon eftermiddag, d v s patienten ska hem igen.

Det är inte utan en viss skräck som jag kommer att få äran att härbärgera patienten framöver.
Tänk om hon ramlar, eller något annat händer. Vad kan då en simpel mattelärare göra för nytta?
Tänk om hon ramlar när jag är på jobbet. Huvva säger jag bara.

Men det får väl gå, förmodligen är riskerna väldigt små.

Fast trappan ner är ganska brant och de femton stegen kan minsann vara ganska hala.

Det ska bli skönt att få hem henne i alla fall. Snart börjar kanske alla renoveringar i huset i Småland och då behövs nog hennes insats också.
Kanske kan man skaffa en rullstol som hon kan sitta i och t ex måla eller utföra enklare spikarbete.

Men huset är inte köpt ännu, det blir en ny visning på söndag. Då ska jag försöka få med bror och brorson för att värdera skog och husets kvaliteter eller brist på sådana.

Från Hässleholm talas det om träning att gå i trappor med kryckorna och det har tydligen gått bra. Att gå på plan mark var en hel vetenskap igår kväll men idag har det tydligen också blivit en bagatell.

Flickan i sängen mittemot, Maggan ni vet, hon gick som en gasell redan i går. Fast hon hade ju tränat redan i somras när hon klippte det första knät.

Madamen liknade sig själv mer vid en bergsget efter sina övningar i trappan och det låter ju lovande med tanke på trappan här hemma.
Igår påminde hon nog mest om en sengångare om man nu ska leta djurliknelser.

Annars verkar det vara bra stämning på sal 13, alla verkar kunna besvara den viktigaste frågan med JA..

Nu undrar kanske de mindre sjukvårdskunniga vad detta kan vara för fråga, men det kan säkert Eva eller Turtlan eller Bettankax eller någon annan insider berätta om i kommentarer.

Sånt skulle i alla fall aldrig jag tala om i en blogg, så här offentligt

Ja lugnet lägger sig nu på sal 13, madamen var trött och skulle försöka hämta krafter till morgondagens bilfärd

Slut för idag
Tack för idag från madamen