Mitt emot varandra sitter vi vid köksbordet.
Ring-så-spelar-vi från radion.
Stillsamt prat.
Jag berättar om min pappa som dog i början av december för snart trettiotre år sedan och hur oändligt mycket jag har saknat honom .., ja, att jag tänker på honom
nästan varje dag, små, små pjutt-tankar, men ändå .., och pensionatsvärden berättar om sin pappa, Viking, som fick ett betydligt längre liv .., vi pratar om sorg och saknad och om pv:s vän Janne, som inte heller finns längre.
Mellan varven lyssnar vi till frågorna som Lisa Syrén ställer.
"Glada Änkan ...!" säger pv, som just har satt två degar på jäsning.
"Amman ...", säger jag som svar på Jordaniens huvudstad.
Ett ljus brinner.
Jag har mitt eländes-ben upplagt på en pall och telefonen som igår fungerade, har
återigen tackat för sig.
Ute på gräsmattan ser jag skator som hoppar omkring.
Och snart ska elslingan upp i lilla eken.
Det känns som en bra dag.