Ett kvällsfönster från ...

... madamen som plötsligt får lust att lägga in nytt golv i köket.

Pensionatvärdens inköpslista ...

I love him!

Det är bara den mannen som kan skriva "bil" längst ner på inköpslistan .., så där som vore det en burk grönsåpa som skulle inhandlas.

Om det blev någon?
Nja.
Vi testade en Toyota Corolla T 1.8 ..., men den blir det inte.

På agendan ....


Idag är det mycket som ska hända .., här ska åkas in till Centralorten och titta på (ta nu fram luktsaltet alla ni som varit här ...!) BIL ..., ja, visserligen bara "titta på" .. , men ändå.

Och så ska det köpas vävtapeter till stora och lilla hallen ( ,-) och målarfärg i brutet vitt ( ,-) och så mat förstås och kanske ett besök på biblioteket, eller det kanske jag sparar tills Hedgrenskan kommer i morgon .., då kan vi strosa omkring på stan?

Helt ärligt tycker jag att det är underbart med Vanlig Vardag.

Och Louis Armstrong .,. han trumpetar så fint från cd-spelaren.

Helt obegripligt ...


Ni vet linnegardinerna som jag har pratat och skrivit om så mycket ..?

Dom som skulle upp här i det som kanske kan kallas för "matrummet".

Två längder är uppe.

Men två är försvunna.

Borta.

Helt borta.

Så nu sitter jag här vid bordet och har blommiga gardiner med "omtag" till höger om mig .,. och bakom ryggen hänger mina linnegardiner.

Samma rum.
Två fönster.
Men olika gardiner.

Synd att inte Saida - sierskan - är i livet.

Säger jag.

Deppigt.

Ett fångat ögonblick ...

Från annannan som bor och verkar i Portugal, kommer två bilder.

Det ena är ett fönster - det blir morgondagens bild det -, men den andra .., åååå, det är den här!

Så här är det: jag ä l s k a r ögonblicksbilder!

Jag ä l s k a r tvärsnitt från verkligheten .., små, små pjuttar bara.

Några ljud.

En gardin som fladdrar i vinden.

Fragment från samtal.

Så när den här bilden kommer och texten till .., blir jag alldeles varm och lycklig!

Så här skriver avsändaren.

"Den andra bilden är tagen genom glasväggen på en busshållplats.

En man står och fiskar i floden Douro i gråvädret, och har precis fått napp.

Bakom honom ser man floden rinna ut i Atlanten.

Bakom ryggen på fotografen står tre äldre män i livligt samspråk om vädret, politiken och pensionerna.

När bussen kommer ska de inte med.

De träffas antagligen i busskuren för att slänga käft en stund på söndagseftermiddagen

.Är det bättre väder står de i friska luften och betraktar floden.

Mobiltelefonsbilder, med kvalitet därefter, och ljuset allt annat än det bästa.

Men ibland är det motivet som räknas, tycker annannan."

Flera måndagsfönster ...

I ett snöigt Värmland har Turtlan agerat fönsterfångerska!



Och egentligen borde ni alla få fönstermedaljen av största storleken, alla ni som så troget pytsar iväg fönsterbilder genom rymden!

Änglar, det är just vad ni är!

Och dom här bilderna ska nog klickas på.

Jepp.

Måndagsfönstret ...

... finns hos Mymmel i Halmstad.

Mymmel är mamma till pensionatvärdens dotter och henne (M) mötte jag första gången vid Gunvors begravning.

En sååå rar och fin människa visade hon sig vara.

Lugn.

Mjuk.

Hennes lägenhet påminner om min i Ystad .., högt i tak .., höga fönster .., ljusa väggar.

En liten stund stod vi där, medan julklappar lämnades och hämtades.

Här, kan man läsa mera om Mymmel.

Ett sent kvällsfönster från ...

... vännen som bor i Västmanland.

Och i Norrbotten.

Hon som läser samiska och japanska.

Minsann.

Världens vackraste dokumentärfilm ....


En film som man blir jordad av.

Den går på SVT 2 nu ikväll.


// Och någon har sett den och skickar ett sms och berättar att hon har börjat gråta av längtan efter sina svartvita kor .., dom som hon inte längre har omkring sig.

sigge nilsson ...

.... aldrig i mitt femtiosexåriga liv att jag har haft en kattunge mer kelen än lille sigge nilsson!

Hela nätterna ligger han hos pv .., på baksidan av hans rygg ..., eller vid.

Annars uppe på soffan, nära elementet.

Och aldrig har jag haft en kattunge som är mer självständig.

Ibland går sigge och lägger sig uppe i hallen, alldeles ensam.

Eller i mörka pannrummet, bland ved och skräp.

Men .., det är klart .. har man vuxit upp i en jättestor syskonskara, då kanske en liten kattherre uppskattar lite ensamhet?

Så kan det också vara.

Första brevet från sigge nilsson ...

Det är jag som är på bilden. Lite snygg är jag väl?
Om jag får säga det själv.


"Hej!

Det här är sigge nilsson som skriver, ja, jag har sett hur pElle gör och nu har jag lärt mig, så nu ska jag berätta hur jag har det här i landet som heter Halland.

Jag har det bra.

Förut bodde jag tillsammans med nio andra kattungar och så tre vuxna, men så blev jag hämtad av pv och bloggmadamen och vi åkte i nåt som heter bil, till det gula huset på kullen.

Här bor också en stor, svartvit katt som heter pElle.

Från början var han bara jättesur och arg och vresig på mig, men nu har han blivit snäll och ibland händer det att han leker med mig.

Den bästa leken är när jag får jaga hans svans, då, när han viftar med den .. men den leken tycker inte pElle är så himla kul, nej, det brukar sluta med att han morrar åt mig.

Och så har jag fått börja gå ut lite.

Det är mest pv (han kallas så, pensionatsvärden) som släpper ut mig och då säger matte (vi kan kalla henne för det) att "ja, ja, du får skylla dig själv om nån rovfågel tar honom och tänk, om han ....!", men sånt bryr sig pv inte om .., utan han låter mig komma ut på gräsmattan och jag får följa honom och hämta ved och sånt.

En gång gömde jag mig under altanen och då blev pv ganska skraj och ropade på mig jättemycket, jag tror att han tänkte på vad matte skulle säga om jag var borta, det är vad jag tror.

Ibland får jag vara ute på altanen.
Den är jättestor och där finns mycket att titta på, det gillar jag.

Men allra, allra mest tycker jag om att ligga ovanpå soffan Ektorp, så där nära fönstret .., för där är det så varmt från elementet.

I eftermiddag har vi legat där alla fyra . matte, pv .., pElle och jag själv.

Pv läste en bok, men matte hon nästan sov.

Hejdå alla!

Från sigge nilsson."

Medan ....

.... pensionatsvärden sitter i fåtöljen (den som jag livligt uppmuntrar sigge nilsson att använda som klösbräda ...) och spelar på sin gitarr .., bläddrar bloggmadamen i DN.

Längst ner på sidan 44 finns en liten minnesruna .., en bild på en mamma, pappa och två små lintottar .., som alla är borta.

Säkerligen tsunamin ...? tänker jag.

Allt medan söndagslivet fortsätter.

Fru Ordförande ...

Ja .., ni vet, i pensionatvärdens fanclub, när det gäller detta med Vasaloppet ..,. hon förärade den mannen en egenhändigt stickad mössa, ämnad att bäras den första söndagen i mars.

Då, när det är dags för starten i Berga By.



"Vasaloppet 2010" står det i mitten .,. och så finns där en liten norsk och en svensk flagga på ömse sidor om texten.

När pensionatsvärden tar på sig mössan, ser han ut precis som en sån här man som har rastaflätor och sedan nästan har tuperat håret .., och jag blir så full i skratt.

Men mössan är helt underbar!

Tack Fru Ordförande Bente!

Intresserad ...?


Någon som vill låna Bodil Malmstens senaste bok ..."De från norr kommande leoparderna" ?

Jag har läst ut den och den ligger här på bordet och bara väntar.

Hör av dig med postadress i så fall, så skickar jag den.

Mera förmiddag ..

... och pElle .., han bara trampar och trampar.

Enkelhet ...

På soffan Ektorp ligger bloggmadamen och läser DN från första till sista sidan .., eller i alla fall det som hon tycker är intressant.

Om bra matställen i Kuala Lumpur, till exempel.

Sånt är intressant.

Och alla dödsannonserna.

Man undrar vad som har hänt alla människorna som inte längre finns?

Under tiden sitter pensionatsvärden och spelar lite på pianot ..., pelle, han trampar och trampar på en mjuk kudde ..., och sigge nilsson, han är en sån förfärligt morgontrött liten kattunge .., ååå, han ligger och sover på fönsterbrädan .., just ovanför elementet.

Varmt och gott är det.

Och söndagmorgon.

Livet känns bra.

Om någon ....

... hade förärat mig den allra mest dyrbara julklapp, kanske guld & glitter & diamanter så det gnistrar om det hela.., eller något annat som man Borde Ha för att vara en modern människa ...

så hade jag inte blivit så glad

som när jag öppnar paketen från barnbarnen

och i det ena hittar en liten guldig ljusstake - made by Kapten Lintott -

och i det andra: ett inramat fotografi av Emma Elisabet.

Just så är det.

Bara för att ....

... jag längtar efter just detta .., så får det bli ett fönster från den här madamens torp.

Ett reprisfönster .., men visst blir man glad bara vid åsynen av allt det gröna, sköna!

Glöm inte att klicka på bilden!

Två sena kvällsfönster från ...

.... Hedgrenskan, madamen i Trelleborg .., hon som ska komma hit på besök i veckan!

Å, så trevligt det ska bli!



Och ett fönster från min rara kusin Barbro.

Hon som på frågan vad hon helst vill ha på julbordet .., inte svarade med någon maträtt .., utan just röda tulpaner.

Minns ni ...?


Jag minns.

Och beundrade honom redan i min barndom.


(Jag minns andra också: Ib Thaning som ofta illustrerade i t.ex. Femina. Men han var annorlunda.)