Januari i landet Halland.
... blir norsk dokumentär som handlar om en prat, - och skrattglad fiskare.
Hela tiden pratar mannen, ja, prick hela tiden.
Därefter stundar svensk dokumentär från Sarek .., filmen handlar om björnhonan Rapa och i en timmes tid blir vi sittandes i soffan Ektorp och följer Rapas öde.
Det slutar med Döden och är sorgligt värre.
Klockan sju: konsert från Berwaldhallen och då tänker man osökt på den eminente bloggaren som har sin arbetsplats just där.
Och i morgon är det arbetsdag för pensionatsvärden.
"Ja, helt ärligt skulle jag hellre vara hemma hos dig och sigge nilsson ..., gå och fixa lite och sånt ...", säger han som har haft tre veckors jullov.
Det är väl någon slags ångest inför vad som komma skall, förstås.
Ute har mörkret lagt sig.
Här är becksvart .., tittar jag till höger är allt jag ser min egen spegelbild i fönstret.
Jag tror att det är därför som jag ofta är så trött om kvällarna här i landet Halland.
Utan billysen och starka gatljus och utan skränande ungdomar som har fest .., så följer man på ett helt annat sätt med i dygnsrytmen och helt ärligt skulle jag - lätt som en plätt - kunna gå och lägga mig nu när klockan är 19.12, pip.
Från tv-rummet hörs Bryn Terfel sjunga på italienska.
Har jag sagt att jag gillar den mannen?
Inte.
Då säger jag det nu.
Och vi är flera som tycker om honom.
