"Menneskene er en del av en stor elv. Denne elven tiltar i styrke. Elven har et naturlig endested. Mange vil prøve å holde seg fast ved elvebredden. De vil bli revet i stykker. Det som nå er viktig er å komme seg inn på midten av elven, og la seg bli ledet. Se da hvem som er sammen med deg der. Og gled deg over det som er. Gled deg over livet".
Från ellem i Skellefteå (till Skellefteå åkte man på skolresa .., tolv mil enkel väg .., därefter det storslagna Äventyret att få åka rulltrappa på Domus eller hoppa i klorerat vatten i Skelleftehamns Badhus ...,och i Skellefteå på BB har jag fött två av mina tre barn, det äldsta och det yngsta ... och otaliga är de gånger jag fick följa pappa till "stan", på hunduställning .. och jag har som tonåring suttit tillsammans med skolkamraten och grannen Bosse i deras bil med en nyköpt undulat i bur i Bosses knä och gissa, vem som kom på den geniala idén att vi skulle ta ut fågeln och hålla i den .., - jag säger inga namn, men det börjar på E .... - och fågeln flög som en galning inne i bilen och pust, blev slutligen infångad innan Bosses mamma och pappa återvände ...!) , jo, från ellemkommer inga fönsterbilder, utan i stället istappsmotiv!
Så här skriver hon.
"Istapparna sitter på en elcentral eller dylikt här intill och orsakas av ventilerna på väggen.
Dagen därpå när vi gick förbi, hade de längsta rasat ner tillsammans med snösjoket ovanför!"
//Intressant läsning om "forkörning" finns här. Läsvärt!
Hon som på ett så härligt sätt berättade om sin skånske far och om hans katt och deras envig om köksstolen.
Annannan säger ...
"Mellan min pappa och katten L har det pågått en tyst kamp om en av köksstolarna i minst fem år. Stolen mitt emot fönstret är där pappa vill sitta så att han kan se ut över ägorna.
Varför katten L vill ligga på den vet jag inte.
Var gång pappa ska äta något (och det är ju rätt ofta med den matordning en skånsk hedersman håller sig med) har han tagit stolen och liksom hällt över katten L på stolen bredvid.
Men härom veckan rapporterade han en revolution.
Han hade kommit fram till att han ser ännu mer av ägorna från stolen bredvid, så nu sätter han sig alltid där.
Katten L fortsätter att ligga på den stol hon alltid valt.
Och hade detta varit Sverige och någon livsmedelsinspektör hade kommit på visit, då hade det nog, tämligen omgående, varit slut med den osttillverkningen. Aja, baja, där finns ju inget handfat inom 1 meters avstånd från bänken!! Och inte använder mannen några plasthandskar heller! Fy skäms! Man kan verkligen fråga sig hur det italienska folket överlever?
Varje gång jag sitter i soffan Ektorp och tittar på Solens Mat, detta övermåttan ljuvliga program som får snålvattnet att rinna och reslusten att ta fart .., då tänker jag att hälften eller mer än hälften av det som gör programmen så härliga, det är ju sättet som det hela filmas på.
Herr Hagströmer i all ära, men det är själva helheten .., alla människor som flimrar förbi .., som kommer cyklande eller promenerande .., alla små inblickar som man som tittare får i det italienska vardagslivet.
Just sånt.
Som här: en liten get som gärna vill ha godis.
Och inte att förglömma musiken!
Hur mycket gör inte den för programmet?
Fotograf i det här programmet och kanske i alla, är den här mannen och ååå, vad jag tycker att han är duktig!
Bilderna här ovanför har jag bara tagit rakt av från datorskärmen.
// Ojdå. Det var tänkt att dessa skulle bli morgondagens variant, men nu klickade jag fel. Det spelar ju heller ingen roll. Min kära svägerska i Alingsås, hon älskar alla fönsterbilder och blir nog lycklig. (NOT).
Ja, föga hjäper "Racing Special" när man har ont ...
Tanken var att pensionatsvärden, tillika vasaloppsåkaren, även idag skulle ge sig iväg på en träningsrunda här ute på åkern.
Det var tanken det.
Förmodligen har de nya skidskorna tryckt på nåt konstigt vis på höger fots ovansida och sååå ont har herr skidåkaren, att någon tränginsrunda, ja, det blir det inte.
I stället promenad med bloggmadamen.
Fyrtio minuter i snåblåst - och östlig vind som går genom såväl märg som yllekappa, fast i omvänd ordning - och efter halva tiden blir jag "strakbent" och börjar halt-gå .. men det fixar sig ändå.
Att promenera i busväder är ännu härligare än i solsken, det tycker jag.
Och nu stundar hembakade semlor med kaffe.
"Hälsa dina vänner att hur skulle man kunna äta semlor om man hela tiden skulle tänka på att utesluta kolhydrater, ja, en semla utan mandelmassa och bröd ...,, vad blir det ., bara grädde, näää, aldrig i livet!" säger pensionatsvärden och ser så lycklig ut när han ropar att kaffet är klart och att Oskar Svärd vann skidåkningen.
Ser ni den lilla träbiten på bordet? Den tog pv med sig från Villvattnet hemma i Västerbotten. Så här skrev jag om stunden där .., det var i somras.
"Det var i Villvattnet, den 28:e juni, som pv och bloggmadamen stannade till efter besöket i Kalvträsk. Och det var där, vid den lilla badstranden, som två elvaårspojkar försökte fånga fiskyngel med en håv och det var där och då, när pv lyckades (med fiskfångsten) i första försöket, som en av pojkarna utbrast: "men du är ju Guuud!" Själv låg jag raklång på en handduk i sanden och kände mig som den lyckligaste människan på jorden."
Igår målades hallväggarna vita .. ja, inte knallvita, utan lite mjukare.
Och äntligen fick jag upp min bildvägg, den som betyder så mycket!
I Malå .., i Bjäresjö och i lilla ettan i Ystad .,. överallt har jag haft såna här bilder-som-betyder-mycket-hörnor.
Några nya ramar ska inhandlas .., det blev lite provisoriskt igårkväll, men det kommer att bli bra.
Och pinnen som jag köpte på Hemslöjden här i stan, den är nu uppe.
Pv:s röda jacka åkte in i garderoben när bilden skulle tas, men min dyra och högt älskade halsduk, den fick minsann hänga kvar ....
Klicka på bilden, så får ni se ....
Alldeles helt bedårande är en liten, liten tavla som Hilda, pensionatvärdens dotter, har målat och förfärdigat i yngre dagar!
Åååå, jag tycker att den är ljuvlig och den hänger också på bildväggen.
Insikt nr 207 ....
Det finns sånt som är trevligare än att städa ett diskbänksskåp.
Speciellt som man då upptäcker att Familjen Mus med släktingar har detta som sitt vardagsrum.
Och toalett.
Insikt nr 206 ...
Vaknar tidigt.
Lyssnar till P1.
Vågskvalp och paussignal, men inte samtidigt.
"Dum, di, dum, di, duuuuum, dum, dum!"
Ligger under täcket och räknar ..."dum, di, dum, di, duuuum, dum, dum!"
Sju signaler.
Längtar efter Naturmorgon.
Fem i sex blir det sjörapport.
"Nordkoster .., Vinga .., Nidingen .., Hallands Väderö .,. Drogden .., Hanö .., Ölands södra udde .., Harstena .., Gustav Dahlén .., Arholma .., Härnö .., (hej Cecilia N) .., Kemi fyr .., Storön. Och det är kuling och lätt kuling över Kattegatt och södra Östersjön".
Sedan nyheter från Ekot.
Längtar ännu mera efter Naturmorgon.
Snart så.
Rättar till täcket.
Härligt!
Och nu är nyheterna tillända.
" ... ja, och nu blir det Andliga sånger", säger radioprataren.
Fullkomligt UNDERBAR är han, herr Malmberg och nog måtte han ha varit med på något väckelsemöte i sin uppväxt!
Då blir det ett par kilometers promenad rakt norrut, m0t Ugglarp till.
Halkigt vid vägkanten och lite nervöst när bilarna kommer farande.
Tanken är att jag ska gå en vid runda, först norrut, sen rakt mot havet och så vinkla in på den åkerväg där vi gick i somras, ja, vi bloggkamrater, men jag vågar inte .., tänk om åkervägen inte är plogad och jag måste vända .., nej, det blir för långt.
Så jag vänder efter kanske 25 minuters promenerande.
Och så hemåt igen.
Blir passerad av en cyklande pensionatsvärd som har varit och hämtat ägg.
Lite prat så där.
"Förlåt, är damen ensamstående ...?" säger han filurigt smajlande.
Och nästan vid det gula huset ser jag solen börja sänka sig lite borta vid havet till och segelbåten vilar stilla och jag är rätt slut på i högerbenet.
