måndag 1 februari 2010

Om solens mat ....


Och hade detta varit Sverige och någon livsmedelsinspektör hade kommit på visit, då hade det nog, tämligen omgående, varit slut med den osttillverkningen.
Aja, baja, där finns ju inget handfat inom 1 meters avstånd från bänken!!
Och inte använder mannen några plasthandskar heller!
Fy skäms!
Man kan verkligen fråga sig hur det italienska folket överlever?


Varje gång jag sitter i soffan Ektorp
och tittar på Solens Mat, detta övermåttan ljuvliga program som får snålvattnet att rinna och reslusten att ta fart .., då tänker jag att hälften eller mer än hälften av det som gör programmen så härliga, det är ju sättet som det hela filmas på.

Herr Hagströmer i all ära, men det är själva helheten .., alla människor som flimrar förbi .., som kommer cyklande eller promenerande .., alla små inblickar som man som tittare får i det italienska vardagslivet.

Just sånt.


Som här: en liten get som gärna vill ha godis.

Och inte att förglömma musiken!

Hur mycket gör inte den för programmet?



Fotograf i det här programmet och kanske i alla, är den här mannen och ååå, vad jag tycker att han är duktig!

Bilderna här ovanför har jag bara tagit rakt av från datorskärmen.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Köp senaste kokboken Bo Hagström skrivit.Alla hans böcker är ljuvliga.Maken vill inte ha mig med till Italien,han vill åka med BO!!!!/Babsan

Elisabet. sa...

Babsan: ja, vem skulle inte vilja åka med Bo .., om man finge smaka på så mycket god mat? Det vore väl enda gången kalasbyxor - med streeetch - vore önskvärt .-)

Christina sa...

Jag håller helt med dig, fotografen är en stor del av succén. Bilderna betyder väldigt mycket, och han är så lyhörd.

Elisabet. sa...

Christina: ja, så synd egentligen om fotograferna .., eller dom som sköter klippningen .., det är ju lika viktigt det! Namn som bara flimrar förbi, medan huvudpersonen får all credit!

Christina sa...

Det är många yrkesgrupper som har det så, jag tänker t ex på översättarna. Ibland får jag en illa översatt bok i händerna, och jag reagerar direkt.
Så lyhörda de måste vara, tassa i en annan människas ordspår och kunna bägge språken väl...