måndag 5 april 2010

Ja, inte i min bokhylla, i varje fall ..


I min bokhylla finns titlar som "Europas fåglar" och "Blombok" av Sune Jonsson.
Ingen erotisk litteratur så långt ögat når.


På eftermiddagen ringer pensionatsvärden
och berättar att hela dagen har varit fylld av röjningsarbete, ja, i hans föräldrars sommarhus i landet Halland.

Alla tre bröderna har hjälpts åt.

Den yngste - musikern - har kommit från Lund .., den äldste - energispararen nummer 1 - har kört från Fallnaveka utanför Ljungby och herr pv själv bor ju alldeles i närheten.

I höst ska sommarhuset säljas och nu finns precis hur mycket som helst att ta hand om och vad ska vara kvar och vad ska slängas?

Och bokhyllor töms och ser man på .,. bland alla böckerna hittar bröderna ett vältummat och förfärligt slitet exemplar av en välläst bok, ja, det visar sig att alla tre bröderna har ägnat just den här boken ett osedvanligt stort intresse, i alla fall när dom var yngre, typ ..., i tonåren.

Ja, det är knappt att den håller ihop.

Man kanske inbillar sig att tre småländska arbetarklasspojkar ska ligga i sitt rum och med allra största intresse sträckläsa skönlitteratur av Vilhelm Moberg eller Ivar Lo-Johansson, men icke.

Nej, den vällästa bokens titel är "Mitt liv i lust" och visar sig vara en erotisk skildring av en ung mans fantasier.

"Du förstår, att vi alla tre har läst den i smyyyyg!" säger pensionatsvärden och skrattar så innerligt gott.

Jo, jo.

Jag undrar jag var den hamnar till slut ....?

Ett kvällsfönster från Norrbotten ..



"Hej Elisabet!

Solnedgången efter en strålande vacker Påskdag speglar sig i fönsterrutan till stugan vid Storavan.

Hälsningar från Jom."
I tv-rutan.


"Tusentals tjejer slåss om rollen som Julia", säger den kvinnliga spekaerrösten.

Och så ser man männen som tydligen ska utse henne, ja, till musicalen.

Morgan .., Måns och herr Wester.

Jaha, ja.

Nu gäller det att bli v a l d.

Det är inte långt ifrån att jag blir illamående.
En annan liten pojke.


Fyra år, kanske?

Han sitter i kundvagnen och jag småpratar lite med honom.

Och så tittar han på mig med allvarsam blick och säger ..."jag kan räkna till ö."

"Nej, det heter inte att räkna till ö ...!" tillrättavisar pappan aningen generat.

Jag säger att det går hur bra som, man kan visst räkna till ö om man vill.

Precis lika lätt är det, ja, som att lilla Alicia nu i april vill ha pepparkakeklänningen, den hon hade i julas.

"Fast det får hon inte ...", säger hennes pappa som för övrigt kommer från Norrbotten och är sambo med Sigge Nilssons före detta matte.

Då frågar jag honom var den lagen finns .., pepparkakeklänningslagen?

Men se, det vet han inte.

Avtryck ....



Han sitter i kundvagnen och tittar på mig, den lille gossen.

Jag lägger huvudet på sned och försöker uppskatta hans ålder.

"Hmm ..,. jag tror nog att du är ..., kanske tre år ...?" säger jag.

Näää, det är han inte alls.

"Jag är så här många år!" säger lillkillen och håller upp tre fingrar.

Just det.

Tre fingrar.

Och jag frågar vad han heter?

"Jag heter Love ...", svarar han.

Och så undrar jag om han har någon katt?

Jodå, han har en katt.

"Den heter Tiger och är randig."

En gång hade Love en annan katt, som hette Panter.

"Men den är uppe i luften ...,", förklarar han bedrövat.

Och mamman ler och jag ler och jag tänker att småttingarna, åååå, dom är minsann dom allra, allra bästa kunderna.

Och nu ....



... bär det iväg mot jobb, igen.

Sju till fem.

Vid halvfyratiden nu på morgonen, vaknade jag av herr Koltrasts flöjtande.

Så helt ljuvligt var det och jag låg där under täcket och tänkte att nog är livet generöst som låter en lyssna till sånt här, alldeles gratis, dessutom.

Och jag somnade om och drömde att min mamma och pappa återuppstod från de döda och mamma berättade att jag hade tumörer i min mage och jag blev rosenrasande på henne för att hon inte hade sagt nånting förut ...., och pappa - som jag inte har drömt om på evigheter - han stod där trygg och varm som förr om åren, då, i ett annat liv.

Och plötsligt befinner jag mig vid en hög mur och pensionatsvärden är där och håller i sigge nilsson och vi klättrar upp för en stege och längst där uppe kurar en uteliggare som helt sonika blir skjuten.

Det är väl ungefär då som jag vaknar och tänker att det är lika så gott att man stiger upp.

Så det gör jag.

Och nu iväg på cykeln.

Ajöken, sa fröken.

Annandagpåskfönstret ....



.... fångades av madame Hedgren under sin vistelse i Dublin.

Det var i förra veckan det.

söndag 4 april 2010

En stilla undran ....


Ju äldre jag blir, desto mer känner jag av när det blir lågtryck.

Jag får värk i lederna och sjunker som en sten psykiskt.

Jag blir omåttligt trött.

Det var likadant med min mamma.

Nu undrar jag: finns det bloggvänner som har det på samma sätt?

Förslag på botemedel?

Frisk luft .., det inser jag redan, så det är avprickat.

Men mera ..?

Någon som har kommit på något knep ...?
Kl. 19.00

Kunskapskanalen.

Världen: På väg till skolan

Vi följer nyutexaminerade Emre Aydin under hans år bland elever som inte är vana att det finns någon lärare i skolan. De kurdiska barnen blir så småningom bra på att läsa, skriva och räkna. Men allt sker på turkiska då den officiella policyn är att aktivt förhindra användandet av det kurdiska språket.

Detta har jag tittat på.

Hur intressant som helst!

På jakt efter kraft ...


Rosa pil = sothöna.

Så snart jag kommer hem från affären, är det som en förlamande trötthet bara väller över mig.

Och in i mig.

Det är som om den där tröttheten letar sig in i minsta por och skrymsle .., som om den puttar undan allt vad kraft och ork heter.

Jag lägger mig på soffan Ektorp och tänker att kanske man skulle vila?

Det är då som dottern som är på hemväg, ringer.

Och därefter pensionatsvärden.

Han har, i ett par dagars tid, ägnat sig åt att lägga reglar och råspont på det som ska bli den inglasade altanens nya tak och han är ledbruten ("lämmen" är ordet som gäller för mig ...) och ojar sig när han böjer sig ner för att leta efter rivjärnet.

"Aj och oj ...! Det här är värre än efter Vasaloppet!" säger han.

Efter allt pratet tar jag cykeln och susar iväg mot regementet till, ja, i ett försök att hitta kraften.

Vid skridskodammen parkerar jag cykeln och kliver av.

Om en månad kanske ska den dammen k r y l l a, ja, fullkomligt koka av kärlekskranka grodor och på lilla slingervägen ska man hitta grodherrar som totalt har glömt bort att se sig för och så ligger dom där - platta som pannkakor med spretande ben - överkörda av bilar.

Döda.

Men nu är där lugnt.

Allt jag ser är en Sothöna som simmar lite fram och tillbaka och i vassruggen kurar herr och fru Gräsand.



Och så cyklar jag någon kilometer eller två och vänder åter .., stannar till vid det gamla logementet ..., nu är där inte en endaste värnpliktig, nej, allt är förvandlat till rymliga lägenheter med högt i tak och de allra ljuvligaste fönster!

Det är här Fru Grå bor.

En bra stund står jag där med kameran redo, ja, tanken är att fånga den allra vackraste skönsång av en för mig helt okänd liten fågel, men se, så snart jag närmar mig talldungen där den sitter så osynlig för mig, tystnar sången.

Alldeles tyst blir det.

Sista biten hem ...., hör jag hela tiden koltastens flöjtande.

Det går det med.

Och någon kraft hittade jag inte.

Intryck och avtryck och resor hit och dit ...


Tjamstanberget hemma.


Arbetskamraten packar för sin resa till Paris.

Och Fru Grå, kund i affären, susar idag iväg till London!

"Glöm inte fönsterhåven!" säger jag innan hon försvinner ut ur affären.

"Jag lovar!" säger hon leende.

Och yngsta dottern ringer från bilen .., nu på väg från Malå till Stockholm.

"Nu passerar vi Vormsele ..", säger hon och vi pratar om kärngrädde med tunt kornbröd och hemslöjdsutställningen varje sommar.

Alldeles lyrisk är hon .., ååå, så underbart det har varit att komma "hem" och hon bubbelpratarberättar om alla mänskliga möten som har gjort henne så lycklig.

Glädjen smittar.

Nej, absolut inte!


AP i snön. AP är lika med AnnaPanna.

Från dottern som är på besök hemma i Malå, kommer den här bilden.

Och så texten till: "Nej, jag vill inte åka hem (hem = Stockholm) igen! Jag vill stanna!"
Det låter bra det.

Uthärdbart.

Faktiskt.

Söndagsfönstret ...



... finns på en badhytt vid stranden i Ystad.

lördag 3 april 2010

Och en hälsning från ...


En isig sjö hittade hon också...


"Glad Påsk Elisabet!

Här i södra delen av stockholmstrakten är det vintrigt fortfarande men idag var det en vacker dag med sol som värmde.

Så otroligt skönt!



Skickar några foton från promenaden idag, letade vårtecken och fann en blåsippa, den är tyvärr lite suddig ...



.... och så hittade jag sälg mot himlen.

Må så gott och kram från Annas mamma.

Monica."

Hälsning hemifrån ...



"Man kan göra mycket under påsken, trots 120 cm snö.

Igår först fisketävling och på kvällen knytkalas i byalokalen med över 40 personer och idag det mest spännande: hundslädesutflykt med Pelle Renlings från Lövberg, samt släkt från Malta och andra släktingar och vänner där även jag får räknas in.




Skickar några foton.
Så du kan längta hemåt.



Även jag fick åka hundspann och satt främst så jag kunde fota.

Det var jättekul.

Kram Kerstin."

Efter påskalammet ...


I det som en gång var mitt hem, sitter jag nu och äter tårta.


... frågar jag sonen om vi ska ta en promenad vid havet, ja, innan efterrätten?

Jo, det vill han gärna, men först vill han hem och hämta Meja, hunden.

Så jag gör honom sällskap och väl framme tittar jag in till mina barns pappa och hans fru och det blir en längre paus än vad vi har tänkt oss, för Karin bjuder på en jättegod tårta som hon plockat fram ur frysen och så sitter vi där och småpratar och det blir mycket skratt.



Det finns människor - jag säger inga namn - som har tur när det gäller hästar och spel.

Men ingen vinst idag.



I soffan sitter Karins mamma Ingrid.

Det är hennes hand ni ser här ovanför.

"Å, vilken vacker hand du har!" säger jag och stryker lite försiktigt över den.

Alldeles len och mjuk är den.

(Ingrid är för övrigt nummer tre bland fyra syskon, höger tumme upp och Kräfta.)

"Är du från Västerbotten ..?" frågar hon leende när jag har surrat en stund och så är det ju.

Och det visar sig att Ingrid är född i Håsjö, Jämtland, men har tillbringat många år i Kiruna.

Ingrid fyller snart 90 år och har ett krånglande hjärta.

Snart, om Ingrid vill, vankas operation, men helt riskfritt är det inte och om det pratar vi också.


Vid en av alla badhytterna ligger en röd borste.

Sen blir det promenad längs havet och Anders kastar pinnar åt Meja (läs: en stock ...) och Meja skuttar hit och dit och vi möter en man som kommer cyklande och han hejar och säger att ..."ja, nu är det väl bara att göra upp eld ...", han menar att Meja har ordnat med veden.



Det är en helt underbar kväll.

Alldeles helt underbar.

Påskaftonsmiddag med sonen ...



Och mammahjärtat blir alldeles varmt.



Från innergården plockas vintergäck och snödroppar.



Och i fönstret ett så fint litet påskkort.

Här och nu ....




Doft av vitlöksspäckad lammstek.

Påskliljor.

En fläkt som surrar.

Fotsteg mot trottoaren.

Förbisusande bilar utan tak.

Sommarkänsla.

Och två av tre fönster i mitt vardagsrum står på vid gavel.

På Tjamstanbergets topp ...


Bild: en flitig Anna-Panna, som minsann har håven med sig.


... står Nilagubben och spanar ut över världen.

Det är brant på den sidan av berget, ja, det stupar rätt ner mot sjukstugan.

En gång i min barndom satt vi - mamma, pappa och några goda vänner - och fikade just vid klippkanten, då kaffetermosen råkade rulla iväg och mamma glömde bort sig och rusade fram .., jag minns ännu hur pappa skrek av någon slags fasa, ja, vi såg förstås för vår inre syn hur mamma skulle falla rakt ner och slå ihjäl sig.

Nilagubben är snidad i trä, bara så ni vet.

Mer att läsa om denna skulptur finns här.