Bild: en flitig Anna-Panna, som minsann har håven med sig.... står Nilagubben och spanar ut över världen.
Det är brant på den sidan av berget, ja, det stupar rätt ner mot sjukstugan.
En gång i min barndom satt vi - mamma, pappa och några goda vänner - och fikade just vid klippkanten, då kaffetermosen råkade rulla iväg och mamma glömde bort sig och rusade fram .., jag minns ännu hur pappa skrek av någon slags fasa, ja, vi såg förstås för vår inre syn hur mamma skulle falla rakt ner och slå ihjäl sig.
Nilagubben är snidad i trä, bara så ni vet.
Mer att läsa om denna skulptur
finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar