Jag åt en tårtbit på jobbet ...

Från Anita Nilssons bok som jag har glömt namnet på.

Jo, den heter "All denna pussbrist".

På loppis ...

... någonstans utanför Helsingborg - det var flera år sedan - upptäcker jag det här fatet och faller pladask.

Mest för den vackra glasyren.

På undersidan står det Höganäs och så SO eller OS.

Jag tror att jag betalade 15 kronor för fatet.

Tänk er en limefrukt och någon citron som ligger där ...

Om att leva i nuet. Ja, ja.

Kefalonia.

Det är inte mycket här i livet som har berett mig sådan glädje, som att resa tillsammans med Emma och Emil.

En anledning är förstås att dom alls har kunnat t ä n k a sig att vara tillsammans bara med mormor.

Några vandrarhemsnätter de första åren då min ekonomi var skral .., och så småningom ..., resor till Kreta, Samos och Kefalonia .., först med Emma, sedan Emil och så Emma igen.


Samos. Fika på balkongen. Emil och hans mormor.

Den här sommaren blir det ingen resa, i alla fall inte med mormor, nu är det annat på gång, tillsammans med mamma och pappa.

Men nästa ....

Och alldeles nyss hörde Emma av sig via Facebook och meddelade att nu, nu hade hon bestämt var hon gärna vill åka, då sommaren 2011.

Då blir det annorlunda, nu ska hon spara ihop till sin del alldeles själv.

Vad hon önskade?

Jo, sommaren 2011, om allt är som det ska, då vill Emma Elisabet återigen resa till Grekland med sin mormor, och hon som är mormor, hon blir så lycklig över ynnesten att en trettonårig tös alls kan t ä n k a sig att resa med en snart 60-årig mormor .., så det är inte långt ifrån att mungiporna (mina, alltså ...) möts i nacken!

Sååå roligt ska det bli!

(PV? Ja, men han ska säkert ut och segla och då passar det ju som bäst att jag susar iväg med Emma och man behöver inte göra allting i livet tillsammans. Han ringde precis och jag berättade för honom om äventyret med Emma. "Och jag får inte följa med?" sade han. "Nä, det här är bara för Emma och hennes mormor", svarade jag. Ja, det är hårda bud i Mellerud.)

Ps. Det är det bästa med PV, att man kan vara sig själv. Att han inte surar över att jag verkligen VILL åka med Emma, att jag inte alltid vill vara i bara tvåsamhet. Ds.

Till frukosten ....


Via fönsterfångerskan i Portugal .., via en länk hos henne och nedslag hos en vidunderligt vackert skrivande man i Viby .., hittar jag detta.

Lilla Fridolf och Fado.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Kristi Himmelsfärdsdag ....


Regnet har upphört ....

Kaffebryggaren sörplar ...

Och SVT visar långfilmen "Fridolf sticker upp!"

Om jag tittar?

Svar: absolut!

Säger detta något om min höga intellektuella/kulturella bildning?

Svar: garanterat, men när kamraterna läste MAD, prenumerade jag på Lilla Fridolf.

I love him!

Torsdagsfönstret ...

.... hittade Elisabeth i Frankrike.

Och man undrar i sitt stilla sinne, ja, hur livet ser ut innanför den lilla spetsgardinen ...?

Ett kvällsfönster från ...

... Portugal, det också.

Från madamen som reste till Tavira på liten holiday.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet,

Jag såg att du hade ont om fönsterfångartid - men du har ju korrespondenter!

Jag var i Tavira på Portugals sydkust för två veckor sedan och där var det gott om fönster.

Några kommer i bilaga.

Det här var vårt sovrumsfönster på Quinta do Caracol där vi bodde."

Jaså, ni vill gärna lyssna till den där härliga musiken igen?

Det ska bli det.

Jag skrev en gång ...

... en "Dagens-Ros-insändare" till lokaltidningen, ja, den var ämnad till Herr Koltrast som så förgyller mina vårkvällar.

Den publicerades så klart inte, insändaren.

Men jag har god lust att göra det igen.

Kväller ....


Öppet fönster.

Koltrastflöjt.

Och underbara tv-programmet Kobra, ikväll från Pakistan.

Det passar bra.

Jag har idag nämligen ätit en delikat lunch tillagad av en pakistansk kvinna.

Lite senare: Dessutom påminner programmet om tidningen VI. Jo, det är sant.

Diagnosen ställd ...

I tre timmar rakt av har jag sovit på soffan Ektorp.

Totalt orkeslös.

Lååångt nere i den mentala brunnen.

Men jag borde ha förstått, ååå, att jag borde ha förstått!

Det är lågtrycket!

Möjligen ett I-landsproblem ....


Nu har jag skrivit tre långa kommentarer hos Eva på Frösön och en hos Anna of Sweden.

"Tyvärr, vi kan inte fullborda din begäran ...", skriver Blogger.

Jaha, på det viset.

Det måste vara fullmånen ...

Ett elände med det nya knäet, det är den där hopplösa svullnaden.

Alldeles tydligt syns det genom byxorna också .., tyget straaaaamar och man ser hur gropigt det blir och att gå i shorts eller knäkort kjol i sommar .., njet.

Det får bli nån slags tunike-klänning-variant under mina linnejackor.

"Så typiskt dina färger ...!" sa Tygtokig-innehaverskan Maggan, när jag hade gjort mitt val.
(Maggan, denna härliga madame som ursprungligen kommer från Glada Hudik.)

Puderrosa, limegrönt (va? har jag köpt något limegrönt ...?!!) och så nåt fuchsiaaktigt.

Tygbit nummer 2 uppifrån är min jacka.

Och som ni ser är madame Nilsson inte någon vän av stora mönster.

Inte små heller, för den delen.

Och ja, just det .. , enjängd är ordet.



En ny fåtölj har jag förresten också fått.

By the way.

Är inte tyget bara helt ljuvligt!

Sannerligen en insikt ...


Grått och kyligt ute.

Telefonprat med Norge.

"Det är snart fullmåne ...?" säger Bente, med tanke på min sömnlösa natt.

Och all den där ångesten.

Efteråt, efter pratet, ligger jag på soffan Ektorp och tittar på detta.

Och tänker att livet är ett mirakel.

På bageriet ...

Suddig bild, jag vet.
Hur mycket betyder inte ett leende ...? tänker jag.

... möter jag Rolf.

Efter tio veckor i Spanien är han rejält solbränd och nu ska han minsann köpa nybakat bröd.



"Ja, där nere är det ju så ofta Bake Off .., det är hur tråkigt som helst, du skulle kunna öppna ett bageri där nere, det skulle gå bra!" säger han till herr Bagaren som för dagen är expedit, i alla fall i den här stunden.

"Och du kan ju ta anställning där, ja, om du nu ändå ska flytta, men Halland är fint .., det blir nog bra ..", säger Rolf och klappar snällt på min arm.

Rolf, han är en av alla dom här ystadborna som gör mitt hjärta så varmt.

Måste man ha en rubrik ...?

Ledig dag.

Grått och regnigt ute.

Asfaltplask från bilar som kör förbi.

Halv nio ringer det på ytterdörren.

Då har jag nyss vaknat, efter den något sömnbefriade natten.

Åååå, det är ovanpågrannen som kommer med en alldeles purfärsk wienerkaka, ja, han tycker förstås att bloggmadamen är så mager och eländig så här måste till varje pris gödas och sååå glad blir jag över detta hans goda omdöme, så jag tackar och tar emot med den allra största glädje.

Ja, ja , tänker jag jag ...man kan ju smaka bara en liiiiiten bit.

Självinsikten är, som ni märker, total.

Ett ledigt-dagsfönster ..

.. från Frankrike.

Så här skriver avsändaren/fönsterfångerskan, min namne Elisabeth.

"Bilderna togs under vår resa i området Languedoc i Sydfrankrike, sista veckan i april
Och du .., fönster är verkligen otroligt vackra ;-)"

Mer att läsa om deras resa finns här.

Klockan är 00.57 och jag kan inte sova ..

Utdrag från blogginlägg från den femte januari 2007

"Och så förklarar mannen ännu lite mera grundligt vad den där mackapären har för funktion.
Jahaja .., ja, just det ..., säger jag och låtsas som om jag begriper precis.
Just innan den här bilden togs, stod det: "Målet tappat" på displayen.
Tanken slog mig .., tänk, om vi människor vore utrustade med en sådan apparat .., så där så när vi har gått vilse i vårt eget liv, så piper det till och så står det just så: målet är borttappat.
Och helst skulle det förstås också finnas en pil som visade vilken riktning man ska ta.
Det hade varit finurligt."

´
Utdrag ur blogginlägg från den artonde juli 2006.

På väg till målet för husletarmannens drömmar.
En gps-grej ligger på instrumentbrädan och en kvinnlig röst säger: "om 200 meter ... sväng höger!"
Kanske borde man han en sådan för själva livet.
"Om en månad, sväng vänster.
Välj rätt väg!"

Nutid.

Det är väl så det är.
Jag menar, det är förstås därför sömnen inte kommer.

Alla tankar på själva livet och flytten till landet Halland och sonen som flyttar från Stockholm till Malmö.

Allt sånt.

Och nu är klockan 01.25.

Det är tyst och mörkt ute.

Gissa ....

"Kom du, jag tar emot dig ...!" säger pv lugnande.


... vem som fyller år idag?

Jo, Ulrika!

Och jag vet att den här bilden har visats här på min sida hur många gånger som helst, men jag tycker så mycket om den!

Det var den där dagen på Ven .., och Ulrika hade ramlat pladask på gatan i Landskrona (först hade vi blivit utskällda av Sveriges suraste busschaufför i samma stad ..) och sedan blev det färja över till Ven (och Ulrika som är eller var livrädd för just den biten ...) och sist av allt .., den där härliga dagen ombord på pv:s segelbåt!

Mycket har hänt sedan dess.


På väg till Köpenhamn.
Där har vi också varit.
Och nj, Ernst är inte hennes favorit.

Födelsedagsbarnet har tappat rädslan för att sitta i en båt och hon har tappat en hel drös med andra rädslor också ., hon har flyttat från Storskogen i Västmanland till Arvidsjaur i Norrbotten och hon har hittat och samlat på sig hur mycket mod som helst.


Utflykt till Kåseberga, där vi på toppen, möter en matador.


Hyrd bil och världsatlasen mellan oss i framsätet.
Ja, man vet aldrig var man hamnar ...?
Inte visste vi då, att en skulle hamna i Arvidsjaur och den andra i Halland.

Idag fyller hon år.

Jättegrattis och stor kram till en sååå rar vän, från mig!

Ord som används flitigt numera.

Transparens

&

Individ

Nästa sommar kanske ...

Sommaren 2009.
Kefalonia Grekland.
Två veckor tillsammans.

Av Emmas mamma, Dr Böhlander, får jag till min outsägliga glädje veta att Emma - ännu en gång - gärna vill resa utomlands med sin mormor.

Ja, det är hon själv som har pratat om det.

Inte i sommar, men nästa.

Så nu funderar vi lite på var sitt håll.

London, kanske?

Eller Paris ..?

Eller Dublin?

Eller Galway?

Amsterdam ...?

En solresa eller nånting helt annat?

Spännande blir det hur som helst.