Dagens fönster ....

.... finns i Portugal.

Det var den flitiga fönsterfångerskan madame annannan som höll i håven.

På jakt ....

Naturligt parasoll.

Lediga dagar, dom bara susar iväg!

Det gör i och för sig arbetsdagarna också, men guldstjärnedagar vill man liksom spara på.

Dra ut tiden.

Och vi åker in till stan och handlar isolering och annat byggjox och sedan blir det trerättersmiddag på Sturehof, som är hotell, - och restaurangelevernas område och pensionatsvärden har vunnit ett presentkort på fin middag just där, ja, han är den som samlat ihop flest motionspoäng och är jag förvånad, svar: inte det minsta!

Efteråt handlas det blomjord och gödsel och mat förstås och vi åker hemåt och väl i det gula huset på kullen, kommer jag ihåg vad det verkligt viktiga var, ja, att köpa i stan: ett parasoll till altanen!

Så jag åker in igen och allt jag hittar är superstora parasoller, somliga tre meter i diameter, ja, det är som hade alla människor uteplatser värdiga självaste kungens palats ..., men att hitta en alldeles vanlig parasoll i naturfärgat tyg, som helst också ska vara i normal storlek (läs: lite större än den gamla varianten ..), det visar sig vara omöjligt.

På såväl Jysk som Harald Nyborg är det enorma schabrak till parasoller och dyra är dom!

Nix.

Nu blir det till att bege sig ut på jakt igen, men inte idag, för nu är jag förbi av trötthet.

Ungefär såna här, hittade jag mängder av.
Nej tack.

Språkligt .....


När svägerskan från Alingsås ringer, kommer vi att prata om dialektala underligheter.

Så där som när jag säger ..."värst vad vi är lite många idag" och då menar att vi är ovanligt få runt bordet.

Och så kommer svägerskan med ett annat exempel.

"Ja, eller som när jag sa till Hasse att .., vad du pratade lite länge i telefonen ..?!" säger hon.

Just det.

Så säger vi ju också.

Mera Cornwall ...

Den rara Anna-Lena, hon är minsann på hugget när det gäller Cornwall!

Vips, har hon skickat några helt ljuvliga bilder från en semesterresa just där.

Titta bara!



I början av 90-talet åkte jag själv, tillsammans med dottern Anna, till sydvästra England.

Det här är min bild av hur det såg ut.

Nästan som att ha klivit rakt in i Beatrix-Potter-världen.



I kväll hoppas jag att Sonja och Gösta kommer hit (rabarberpaj kan väl locka ..?).

Då ska Sonja få titta på dom här bilderna.



Tjaaa .., inte så pjåkigt, tycker jag ....?

Och tack snälal Anna-Lena, som tog dig tid att skicka bilderna!

Förmiddag i landet Halland ...

Och nånting i solfångarsystemet krånglar.
Där uppe på taket klättrar pensionatsvärden och herr och fru Stare blir irriterade.



Jag dukar till frukost ute på altanen, den som var dansbana för fem år sedan.
Då, när herrn i huset fyllde femtio.

Där sitter vi och njuter av solsken och svarthättekvitter .., och brödet från Söderberg & Sara.



På bordet står gårdagens inköp från Åbergs Trädgård.

Allt ska i jorden idag.

Det här, t.ex, är den japanska skogsvallmon, - Hylomecon japonica -.

Den ska också planteras.

Dagens fönster ...

.... finns på Skånetrafikens biljettexpedition i Ystad.

Där, bakom luckan, sitter min arbetskamrat Malins pappa.

Vid åttatiden ...

... kommer tåget, aningen försenat, till stationen i Halmstad.

Jag går raka spåret till Sonja och Gösta för att invänta herr körsångaren, som ikväll har ordnat med fika till säsongsavslutningen för kören Västanvind.

Är man med i festkommittén så är man.


Gösta, lillebror till pv:s mamma, halvligger i fåtöljen.
Han känner sig trött och slut på.
När jag ger honom en hejdåkram, känner jag hur het han är på halsen.

Åååå, den rara Sonja har dukat i vardagsrummet och där finns tunnbröd som har fyllning av ost och hackad persilja och lite flingsalt och allt har gratinerats i ugnen - det är vansinnigt gott - och vi får var sitt glas öl till.

Sen kommer smörgåsar med delikat fyllning, samt kaffe.

I en och en halv timme blir vi sittandes och pratar om allt möjligt.

Om äktenskap och skilsmässor .., om Willys och Ica ..., om olika sorters blomster och om att vandra på hedmark i England.

Sånt.

Och alldeles på stört bestämmer vi att innan Sonja fyller åttio, det vill säga, inom tre års tid, ska vi tillsammans fotvandra i sydvästra England.

Typ Cornwall.

Mitt ressällskap ...

... ja, till landet Halland, det blir två bruna kassar med blomster från Åbergs Trädgård.

Arbetskamraten Lasse lånade ut sin bil och så körde jag - i busregnet och stormen - upp till plantskolan och samtidigt kom ett stort sällskap pensionärer från Baskemölla och alla hukade vi i vinden, men gick med bestämda steg mot allt det vackra.

Ååååå, har ni inte besökt Åbergs, så gör det!

Vad som hamnade i mina kassar?

Ja, säg det.

Några pytteplantor .., en porslinsveronika och några andra perenner.

Lite över fem går tåget.

I morgon ska det planteras!

I personalrummet ...


"Är vi inte liite många här i dag ..?" säger jag vid frukosten.

"Hahahahaha ....! Har ni hört ... lite många ...?!"

Ja, ja.

Det är inte allom givet att begripa västerbottniska.

Den saken är då säker.


(Till den som inte begriper: lite många .., betyder att man är ovanligt få.)

Tidagsfönstret ...

... finns minsann i södra Frankrike, där min namne har varit på semester.

Stor saknad ...

På Öresundstågen fanns - för något år sedan - den underbara tidningen Ud og Se.

Skriven på danska och svenska.



Intressanta reportage om människor i såväl systerlandet, som här hos oss.



Urläcker layout och ett bildredigerande som jag bara ÄLSKADE.

En enkelhet som gick rakt in i mitt hjärta.

Nu finns den inte längre .., och jag ska ta med ett exemplar och visa er vad som kom i stället.

Efteråt ...

Efter tio timmar på jobbet, är det detta som hägrar.

Eller egentligen soffan Ektorp, men jag tycker att loppisfåtöljen är så fin i sin nya dress, så det är den som får komma på bild.

Och helgens gräsklippning, promenad och ogräsrensning .., jo, just det .., nu är det straaamt i knäet, men det går ju över.

I morgon jobb till tre, därefter besök på Åbergs Trädgård och sedan tåg till landet Halland.

Nu dröjer det tills nästa gång.

I helgen är det arbete som gäller .., middag med bettankax .., och där nästa helg är det Marinan med arbetskamraterna.

Måndagsfönstret ...

... finns i Steninge.

Nära havet.

Och tänka sig ...

... att den där flyttångesten, den har helt och hållet seglat sin kos.

Sex veckor återstår för mig i Ystad.

Någonstans mellan Oxie och Svedala satt jag och räknade dagarna och på baksidan av en biljett antecknade jag vad som är på tapeten.

På det lilla papperet stod sådant som ...., "ledig helg", "avslutning polisskolan Sthlm" .., "på Marinan med arbetskamraterna" och "middag Bettankax, kul!" .

Det känns bra.

Debut ...

... blev det i eftermiddags på någorlunda närbelägna restaurangen, den som ligger bara några kilometer från pensionatet och alldeles nära havet.

En - som alltid - generös PV , bjöd schangdobelt på middag.

Jag var måttligt hungrig och valde helt enkelt en förrätt, nämligen vitlöksgratinerade sniglar, medan herrn själv beställde grillat lamm, aioli, klyftpotatis, samt grillade grönsaker.

Sniglarna var nog goda, men någon vitlök kände jag inte minsta smak av och på andra ställen har man fått vitt bröd att doppa i vitlökssmöret, här var det såna här små baguetter som finns precis överallt, på Statoil, Konsum eller Ica.

Nja.

Och lammet, då?

"Aiolin var himla god och potatisen och grönsakerna ..", sa PV och log.

Lammet var rejält segt.

Pris för det senare: 189 kronor.
Sniglarna: 68 kronor.


Och där, bakom allt det gröna, ett aningens vresigt hav.


Miljön var härlig och personalen ytterst vänlig.

Dom ska få fler chanser, innan jag skriver ut namnet på restaurangen.

(Om vi klagade? Nä.)

Om att lämna spår efter sig .

Läsvärt.

Just så.

På väg till Getinge ...

... för att slänga skräp från sommarhuset.
Fast den övre bilden visar tillbakavägen.

Efter bokskogstunneln öppnar sig allt och där framme ligger havet.

Ni må tro att den vägen är så vacker, så man får ont i magen.

Och tänk er att passera Steninge kyrka och alla små trähusen och bokskogen som står där i skiraste grönskan .., och överallt blommar fruktträd och där är hägg och jag säger till pv att "ååå, vi måste plantera en hägg, det finns inget som doftar så härligt!"



Det är pingstdagen år 2010.

Att man blir hänryckt, är bara förnamnet.

Apropå skohyllan ...

Ja, jag känner att jag kanske var lite orättvis mot herrarna Göransson i det förra inlägget.

Det finns ju bevars andra skohyllor också.

Efterlysning ....

Så här är det.

En dag får jag ett meddelande på facebook .., det visar sig vara en kvinna som heter Alick Mitchell som hör av sig och frågar om jag är den Elisabet Nilsson som hon letar efter?

Det är jag inte.

Nu ska jag försöka hjälpa henne.

Alick bor i Byron Bay i Australien, men har besökt Sverige och seglat i Bohuslän.

Det var då hon mötte denna Elisabet Nilsson - som hon nu letar efter - och Elisabet torde vara 45 år ung och är född den 9:e april.

Hon bodde i Halmstad, men hade, eller hennes föräldrar hade, sommarhus i Fiskebäckskil.

Någon klocka som klämtar ...?

Hör i så fall gärna av er, så ska jag vidarebefordra alla upplysningar.

bisse151@gmail.com

Kanske nånting genetiskt ..?

Vanlig skoposition i det gula huset på kullen.


Direkt till vänster om pensionatets ytterdörr, står en skohylla.

Den används flitigt .., men inte som skohylla.

Där trängs i stället en grön ryggsäck .., notpapper .., diverse verktyg och kanske en enda sko.

Och så här ser det ut när storebror och mellanbrorsan sent på kvällen har kommit hem från sommarhuset och allt målandet.

Skorna uppställda i perfekt snava-och-slå-ihjäl-sig-formation.