Annorlunda ....
Tar bilen och kör till Haverdal och köper eftermiddagsfika, samt lunchmat till morgondagen.
Vänliga kassörskor sitter på rad.
Försöker mig på att småprata med tre helt obekanta människor, men se det går inte.
1.
Vid kylen för sallader. "Oj, här är så mycket att välja på så det är rent svårt att bestämma sig ...", säger jag till dam som är äldre än mig, men inte lastgammal. Om hon svarar? Glöm det.
2.
Vid bilen, jag ska packa in varorna. Dam i ungefär samma ålder, öppnar sin bildörr. "Hjälpas, så varmt .., det är som i Afrika när man sätter sig i bilen ...", säger jag. Damen tittar på mig som vore jag från vettet.
3.
I affären igen, jag har glömt att köpa smörgåsgurka och får vända tillbaka. Kvinna i min ålder står före mig vid en av de tre öppna kassorna. "Ja, nu gäller det att välja rätt kassa .., få se .., ja, den här kön ser nog kortast ut ...?" Om hon svarar? Nä.
Hade detta varit i Skåne, hade
garanterat alla svarat på tilltal.
Nåja, jag tänker inte ge mig.
Och jag vet vad det påminner mig om, jo, när vi hade flyttat från Västerbotten till Skåne, då var Anders sju år och han stod ute på balkongen och tittade i smyyyg ner på barnen som lekte på innergården.
Åååå, så han ville leka med dem!
Men i stället för att gå ner och fråga rakt av, så hukade han sig bakom balkongräcket och så sa han .."hallå!" - "hallå!" och så snart barnen tittade upp, gömde han sig igen.
Och så nya hallåanden.
Det var hans sätt att försöka ansluta sig.
Att få vara med.
Och
ungefär så är det med mitt småpratande i landet Halland.
(Jag minns ett besök hos Kent i Växjö .., det var lördagmorgon och vi gick till ett café alldeles vid ett torg och inne i caféet satt massor med människor i alla åldrar och SOM det pratades och skrattades och det byttes leenden och jag vet att jag tänkte att .., ååå, vilka öppna människor, här skulle jag kunna bo och trivas! Hur kan det vara så olika, det undrar jag verkligen. För den delen kanske det är turister jag försöker prata med .., dom kanske inte alls är från bygden?)
