.... strax efter att jag stämplat ut, gick jag in till chefen och tackade för dom här fyra åren.
(Varför idag? Jo, han går nämligen på semester nu.)
Hur det kändes?
Svårt.
Alldeles enkelt att hålla rösten stadig var det inte.
Det var nämligen så här, att när Ica Supermarket för sex år sedan skulle öppna i Ystad, mer eller mindre beordrade kvartersbutikens chef oss anställda att söka arbete just där - i den stora, nybyggda affären - ty han räknade med att själv tvingas lägga ner sin inom något år.
Så vi sökte.
Och min ansökan kom in för sent.
Jag minns att annonsen i tidningen var utformad så där som att .."Alla som vill arbeta på Ica Supermarket räcker upp en hand!" och jag stoppade ner ett A4 där mitt arbetsliv var nedskrivet och på baksidan ritade jag en hand som liksom stack upp och hamnade vid adressen.
Efter en tid blev det anställningsintervju på arbetsförmedlingen.
Där satt fyra personer, varav en var chefen (men det visste jag inte då) och det var frågor som jag aldrig hade hört tidigare .., vad skulle jag säga om jag vore frukt, - och gröntansvarig och hade semester och när jag återvände hade arbetskamraten som vikarierat på min avdelning ändrat helt i disken?
Jag sa att förmodligen vill ni att jag ska svara "men å, så underbart med en sån kreativ arbetskamrat!" .. men innerst inne skulle jag nog tänka ..."jäklar, att jag inte har kommit på det där själv!" och man skulle beskriva en bra chef och det förstod man ju .., men jag sa att för mig är ändå det allra viktigaste att han har ett gott humör, att han inte är nån "sur-pul", för det är nästan det värsta jag vet.
Och så, några dagar senare, fick jag meddelande att jo, jag skulle få jobbet och jag hade två dagar på mig att tacka ja, jag var ju som sagt var sent ute.
Lördag och söndag som betänketid.
På söndagkväll ringde jag till chefen och tackade nej. Jag sa som det var, att jag ville vara kvar i lilla kvartersbutiken, att det var där jag kände mig trygg och jag tyckte ju så mycket om alla kunderna.
Ett par år senare hade butiken såväl bytt ägare som gått i konkurs och då var det
Karina som tyckte att jag
också skulle söka på Ica Supermarket, för det hade minsann hon gjort.
Ååå, så pinsamt, att först tacka nej, och sedan, tre år senare, komma och be om arbete.
Men så blev det och chefen sa än en gång "javisst!" och tänk, jag fick ett nytt liv.
Ja, jag fick högre inkomst än jag någonsin har haft .., (alltså, jag fick arbeta heltid) vilket har inneburit att jag kunnat åka utomlands med barnbarnen .. jag har kunnat b j u d a dem på resa,
tänk, när man under flera år efter skilsmässan knappt hade ett öre över och så, plötsligt, känner man sig som den rikaste människan på jorden!Jag fick helt enkelt ett nytt liv.
För detta tackade jag chefen.
Och nu återstår bara fyra dagars arbete och i morgon tandläkarbesök i Helsingborg och från Halland kommer pv med tåget och så ses vi där, i Hbg, och så har exet och hans rara fru bjudit oss på kvällsmat i deras nyinskaffade segelbåt som ligger nere vid Marinan, och det ska bli sååå trevligt.
Så kan livet också vara.
Och den som orkade läsa ända hit ner, kan höra av sig, ja, så ska ni få ett tjusigt diplom för ert tålamod.
Ajöken, sa fröken.
