Vilken intressant sommarpratare!!

När jag kokar kaffe och brer mackor till pv, gör jag det så tyst jag bara kan, rädd att missa något, ja, från radioprataren, alltså.

Takmålandet får vänta en stund.

Andäktigt sitter vi i soffan Ektorp och lyssnar till herr Lans.

Bilder från en promenad i slutet av juli ...

Den är klickbar.

Innan arbetet med det som ska bli "det lilla gästrummet" tar sin början (här ska spacklas, slipas, tvättas och så småningom målas ..., allt medan pv ägnar sig åt takisolering av den f.d. inglasade altanen ...), går vi på promenad.

Det blir den vanliga rundan.

Fyrtiofem minuter tar den, ja, om man inte ideligen stannar och tar fram kameran, förstås.

Och tänk, det spelar ingen roll hur man mår före (eller innan ..? nu vet jag inte vilket som är rätt ...?) promenaden .., efteråt är man lycklig.

(Har nu läst här .., det går lika bra med båda orden. Inte illa.)

Här, finns fler bilder.

På samma sätt ...

... som att jag ibland får brev där någon skriver att ... "numera, när jag ser ett fönster .., då tänker jag på dig ..", så blir det så att var gång min blick fastnar på något rostigt .., då tänker jag på den här madamen.

Ja, eller inte på henne, men på hennes vackra bilder.

Bäst i tv just nu ....


... tycker jag att den här madamen är.

Chosefri och ..., rolig .., och vinklar inte allt ljus på sig själv.

Helt underbar!

Namnet: Klara Zimmergren.

Och i radio klarar Hans Rosenfeldt vikarierandet för Lisa Syrén alldeles galant, tycker jag.

Lördagsfönstret ...

.... finns i Gallejaur, i Norrbotten.

Vännen Ulrika tog bilden.

Inkonsekvensanalys ....

Mest hela tiden knorrar jag över att pv kommer hem med prylar och ännu mera prylar från sin mammas dödsbo.

Nej, men titta nu, ännu flera kaffekoppar!!

Och titta, bagageluckan fylld med ännu mera glas och köksskåpen bågnar redan!!

Men se idag .., då besökte vi Röda Korsets loppis ""Kupan", inne i Halmstad.

Och där hände något .., ty när vi åkte hemåt igen, då fanns i min ryggsäck fem styck LP-skivor med enbart religiös musik ( 2 kronor stycket), jodå .,. där var medryckande sånger med Artur Eriksson, västerbottningen Göran Stenlund .., och inte att förglömma: Jan Sparring.

Plus en tjock bok av irländskan Maeve Binchy.
Jaså, är det så här hon låter?
Jag gillar henne.

Samt en urläcker tekanna.

Ekorrsamlarviruset kanske smittar?

Halleluja!

Ett stycke skrivare är härmed installerad.

Och tänk .., det funkar!

Nu ska här skrivas jobbansökningar i parti och minut.

I alla fall i minut.

"Vad får det lov att vara ...?"

Sitter och surfar runt på Arbetsförmedlingens sida över lediga arbeten i landet Halland.

Främst butiksarbeten.

Jamen, titta här .., här är ju ett!

Ja, man kan t.om. bli butikschef.

Så här står det:


"Kort beskrivning av företaget:

Martinshop är ledande inom affärsområdet erotiska produkter med försäljning i Sverige, Norge och Danmark . Vi har i dag 5 st butiker, Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Ullared, Oslo .

Vår butik i Ullared söker nu ny butikschef .

Vi erbjuder nordens största sortiment när det gäller erotik, lust och vellnesprodukter .

Martinshop Ullared är vår största butik med inriktning Outlet.

Arbetsplats: Handelshuset i Ullared
Postnummer: 31060
Ort: Ullared"

Och till frukost ..

... bjuder Kerstin på nybakade croissanter.

Det är nästan som vore vi i Frankrike.

Denna ...

... spelar vi om och om och om och om igen.

"Den får du allt spela på min begravning, ja, om jag dör före dig", säger jag till pv.

Vad än bilden visar, så är det Staffan Percy som skrivit text och musik och sjunger.

Också en insikt ...

Efter tre veckors ledighet, det som jag kallar min "semester", men som ju - egentligen - är en slags arbetslöshet, har kropp och själ liksom kommit i jämvikt.

Nån slags underbar balans.

Och när pv på torsdagkväll kollar mitt blodtryck, är det lägre än någonsin.

114/88

Och pulsen är för första gången på flera år under 70.

"Ja, men det visste jag .., det känns .., jag är totalt avslappnad!" säger jag.

Senare, långt in på natten, drömmer jag återigen om min mamma.

Vi står utanför Dungers konditori hemma i Malå och mamma ramlar från en trottoarkant och faller handlöst till marken och blir liggande, alldeles raklång .., och till synes död.

Så jag kramar om henne, jag håller henne mot mitt bröst och säger att det var ju så synd, nu när hon har återvänt till livet.

Då slår hon upp sina blå ögon och tittar på mig med filurig blick.

"Jag bara skojade ...", säger hon leende.

När jag vaknar ..,när drömmen sakta har seglat sin väg .., vet jag knappt vad som är dröm eller verklighet.

Det spelar heller ingen roll.

Dagens fönster ...

... kommer från Bohuslän.

Det är den här madamen som hivat upp håven och så här skriver hon, bland annat:

.... "ett hus som säkert tusentals passerar varje sommar på väg ner till Bryggan.

Tittar man noga så är ett fönster lite på låtsas.

Undrar varför man gjorde så....?"

Och när ..

... tog jag mig senast tid att skriva ett brev för hand senast?

Det måste ha varit flera år sedan?

Kan det bero på att jag nu känner mig fullkomligt avslappnad?

Ja, det tror jag.

Här och nu .....


Skriver ett brev - för hand - .., ser regnet falla där ute .., småpratar med Kerstin och lyssnar till ljuvlig musik.

Den här, t.ex.

Småprat .....

När solen flödar som allra mest, förpassas pElle till badkaret där jag duschar honom i svalt vatten.

Om han tycker att det är skönt ..?

Nja, kanske inte skönt direkt .., men liiiite behagligt .., jo, det tror jag absolut.

Men se det tror minsann inte Gunnar.

"Saki-jaki ..." ...

Och så är det dags för underbare vännen Gunnar att tacka för sig.

Precis som dom andra två morgnarna, så kommer Gunnar promenerande i sin kimono och vi hälsar på det vi tror är japanskt vis .., å, vi böjer oss ner och har händerna ihoppressade och så skojpratar vi på låtsas-japanska ..."saki-jaki-bla-bla-bla" ..., säger vi och tycker att det är så himla roligt.

(Ja, man har faktiskt inte roligare än man gör sig ....).



Resvägen utstakad.
Nu ska han vidare mot Västergötland, till den här madamen.



Och pElle kommer att sakna herr Jämtlänning.
(Det kommer vi också att göra.)

Det tog en halv dag .., sedan blev Gunnar pElles bäste vän.

Torsdagsfönstret ...

.... hittade fönsterfångerskan ellem i systerlandet i öster, nämligen i Finland.

I Suomi.

Det är nog nästan det allra första finska fönstret på den här sidan .., ja, kanske där har varit några andra också, men inte har det varit många?

Vackert ..., visst?

Och humlen som strävar uppåt ..., ljuvligt.

På förmiddagen ...

... paddlar Gunnar iväg norrut och sedan vänder han igen och ger sig av mot Steninge.

Efter ett par timmars tid ringer herr paddlaren och meddelar att nu minsann är han framme i Steninge, nu kan vi komma med kaffet som vi har utlovat.

Så vi åker dit.

I ryggsäcken finns inte bara kaffe, nej, även nybakade kanelbullar och hemkokt jordgubbs/rabarbersaft.

En härlig fikastund blir det.

Och sen tar pv över paddeln och tar kajaken hem till Stensjö igen.

Då är vi på plats och möter.

Jag ligger i havet som är ljummet och överjordiskt himmelskt skönt och plaskar och frågar hur det har gått och jotack, jättebra! säger pv.

Och tänk .., stranden, som i morse vid morgondoppet var helt öde, är nu packad med turister.

Onsdagmorgon i landet Halland ..

Gunnar ska ut med sin kajak.

Det är vindstilla.

Himlen är ljust blå.



Det tycks bli en helt ljuvlig dag.

Och pv testar detta med att befinna sig i en röd kajak på havet.

Men pElle .. han sover i alla fall gott.
Han och matte.


Förut skar jag tänder.

I julklapp eller födelsedagspresent (ja, jysses .., alltid det man har önskat sig ...) fick jag då en bettskena av herr pensionatsvärden.

En liten vink, så där.

Ja, ni förstår.

Allt frid och fröjd.

Men nu ...., nu har jag börjat snarka så att den arme mannen inte kan sova!

"Det här är jävlar i mig falsk marknadsföring ..., du lät aldrig så här förut .., ja, innan du flyttade hit!" säger han vid frukosten.

Jag säger att det säkerligen beror på att jag numera är så totalt avslappnad .., ja, jag mår ju som en prinsessa och sover såååå gott.

"Men det var bättre när du var lite spänd ..., jag får ju inte sova!" säger pv bedrövat.

Jämtlands-Gunnar ler plirigt .., säkerligen oerhört belåten över att leva som ensamseglare.