Hilda och Patriks vänsterhänder ...

Det här är Hildas vänstra hand.

Hilda är Oxe (fast ibland Vädur, född alldeles på gränsen ..) endabarn och dotter till pv.

När jag frågar henne vad hon skulle vilja arbeta med (Hilda har tillbringat ett år på skrivarlinjen på Svalövs folkhögskola i Skåne), så får hon svårt att rent konkret säga vad det skulle vara.

"Men jag kan däremot säga vad jag inte vill arbeta med .., ja, vare sig ekonomisk analytiker eller datatekniker vore något för mig ...", säger hon smajlande.

När jag frågar pv vad han tycker är mest typiskt för Hilda, säger han ..., "ja, hon är försiktig .., när hon var yngre ville hon aldrig göra nånting som hon inte hade provat på ..".

Och han har berättat om när Hilda var yngre och dom besökte leksaksaffärer, hur hon nästan timmavis kunde gå och titta på alla leksaker, för att till slut ändå inte kunna välja, och så gick hon ut tomhänt från butiken.

"Ja, så var det .., och när jag någon gång verkligen köpte något, då tyckte jag så synd om den eller det som inte blev vald ..", säger hon leende.

Patrik, hennes pojkvän, han tycker att det mest typiska för Hilda är att hon är .., ja, rolig.

Och själv skulle jag säga att hon är ko-lugn och ..., empatisk.

På den där skalan över hur bra man - just för tillfället - trivs med tillvaron, så svarar hon, efter en lång stunds funderande ...,"sju" .., för att sedan ångra sig och säga .."nä, det får bli sex i stället".



"Vilken glass jag föredrar ..? Tjaa, Calippo, den tycker jag om", säger Hilda, som är vegan. och har vänster tumme upp.


Vi diskuterar vykort, hur tråkiga och enjängda många vykort är.
Där är bilder av rådhus och torg och i Malå hade vykortsmakaren tagit en bild av minigolfbanan och med skuggan av sig själv på en av banorna!


Och så Patriks hand.

Patrik är också Oxe, han är storebror och arbetar på reklambyrå.

Fotografering är Patriks passion och just idag ska han ta bilder för HBK:s hemsida, ja, han ska intervjua och ta bilder av deras fans inför matchen mot Elfsborg i eftermiddag.

"Det mest typiska för Patrik ..? Ja, han är påhittig och klurig, alltså .., rolig på ett klurigt sätt", säger Hilda.

Och jag tycker att han är snäll och omtänksam.

På den där skalan .., så svarar han "sju .., ja, jag är på god väg ., på det stora hela så .., ja, en sjua", säger han.

Patrik har vänster tumme upp och tycker om lakritsglass.

På ronden ...

"I natt har den stora blåsan bytt plats .., den har liksom flyttat uppåt och bytt lägenhet .., ja, det har läckt ut .., nu är det slätt och fint på magen ...", säger den brännskadade Hilda vid frukosten.

Hon som tar allt med ro.

"Anonym sa...: Haha Hilda, jag bara skrattar, så typiskt dig!
Men gå och kolla upp för säkerhetsskull. Glömmer aldrig när du trillade av båten och bara låg och guppade i din flytväst utan att göra ett ljud av dig, och så låg du med händerna i luften för däri hade du våra tablettaskar (lördagsgodiset!) J."

Jaha, ja.

"Dags för IDOMIN-salva!" säger hennes far leende, han, som har en benhård tro på Idominets saliggörande verkan.

gunnar i vaplan sa...

Håller med PV.

Idomin är bra till allt, skulle tro att det även kan funka som smörgåspålägg...

Anita sa...

På färska brännskadeblåsor är Opsite (en tunn plasthinna som läggs på brännskadan) det allra bästa. Skadan skyddas men "andas". Finns på apotek.

Salvor skulle jag inte rekommendera på brännblåsor.

Mot övriga sår rekommenderar jag gärna den gamla hederliga salvan Jukon. Den är suverän tycker jag!

Mian sa... En sen kommentar kommer här.
Min vän Jan hävdar att Jukon-salva är det enda man behöver i sitt medicinskåp för allehanda sår och krämpor ;)

// Ett härligt inlägg om salvor i allmänhet hittade jag för övrigt här ...

Frukostprat ...

"Tänk, vad hemskt .., dom var gifta så lite länge .., bara sex månader ...", säger jag till pv vid frukostbordet.

Ja, apropå ett program i morgonens P1.

"Lite länge ..?" säger han då leende.

Jepp.

Just det - lite länge.

Fler som använder det uttrycket? undrar madamen i landet Halland.

Söndagsfönstret ...

... hittade lundafarmor i Vallåkra.

På krukmakeriet.

Idag ...

Dublin.
Jag orkar inte leta reda på nån mer passande bild.

... har vi grillat för första gången i sommar och egentligen är det väl snart höst, men det gick bra det med.

Och på grillen låg lite förkokta majskolvar i bitar, av vilka jag åt ett par stycken ..., och det skulle jag inte ha gjort .., det är som hade jag en atombomb i magen.

Senare blev det promenad tillsammans med pv:s dotter med pojkvän ..., samma runda som alltid .., och en makalös solnedgång hann vi se också.

"Synd att jag inte tog med kameran ...", sa jag bedrövat.

"Jodå, den är med, jag tog med den ..!" svarade pv.

Visst var den med .., men minneskortet satt i kortläsaren.

Nåja, ni kan ju tänka er en apeslinfärgad sol på väg att försvinna i havet och i detta badade vi - länge -!

Och nu blir det sängen!

Ajöken, sa fröken.

Tack till ALLA raringar för brännskade-tipsen!

Det var väl det jag visste .., er kan man lita på!

Sjukvårdskunnig .., någon ..?

Som vill vara "lördags-jour"?

Så här är det.

PV:s 22-åriga dotter brände sig i måndags på hett te-vatten som forsade ner över magen.

Det har hon berättat om ..., lugnt och stilla så där som hon är själv.

Idag kom hon hit och jag såg henne ta av kompressen som hon gjort själv .., och jag hade väl trott att det var en liten blåsa .., och höll på att ramla baklänges när jag såg hur det såg ut!

Hon har inte ont .., men vi undrar nu .., ska hon uppsöka vårdcentral för det på måndag?

Någon ...?

Lördagmorgon ...

"Ååå, husse .., nog är du allt snäll som kliar mig på huvudet!"


... blir alldeles ljufvlig.

Frukost ute på altanen .., sigge och pElle som gör oss sällskap .., Ring-så-spelar-vi .., solsken ..., ett grönt parasoll som skänker glädje .., humlan som kämpar och kryper längre och längre in i den rosa stockrosen och till slut nästan försvinner helt!

Nu vankas Melodikrysset .., pv har målat andra varvet i gästrummet .., själv ska jag diska och plocka bort.

Lördagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Jag skickar en fönsterbild med en båt med tre generationer, kvinnor, på väg ut på Storavan.

Jag tog fotot genom fönstret i stugan.

Hälsningar Guy."

Första varvet målat i lilla gästrummet.

När jag är nästan klar med mitt "finmålande", druttar jag på rumpan, får högerbenet i underlig vinkel och tänker att nu är det kört!

Jag fastnar nästan .., bland golvlister, det bruna skåpet och en pall!

Och pv är inte där just då.

Att gå i ett par timmars tid i raskt tempo, det är inga som helst problem med ett nytt knä .., men att ta sig upp från golvet när benet inte är i rätt vinkel, det är helt enkelt nästan stört omöjligt.

Nåja.

Det ordnade sig.

Och rummet blir så fint, så fint!

DN-galan på SVT.

Himmel, så roligt!

I ett annat årtusende,den 1:a juli 1975, satt jag själv på Stockholms Stadion och var med om nånting så underbart härligt, nämligen detta.

Hejaropen gick från sektion till sektion: "An-ders! An-ders! An-ders!"

Det blev ett av mitt livs största idrottsupplevelser (läs: upplevelser öht ...).

Vilken stämning!

Vilken glädje och eufori!

Från operationssalen ...

Skåpet.
Numera nästan älskat.

... meddelas att nu är såväl taket målat (aldrig mera! säger vi unisont ..) och glasfiberväven på plats och nu återstår bara att måla väggarna.

Det blir i morgon det.

Och tänk, så underligt det ändå kan vara.

Innan jag - På Riktigt - flyttar till pensionatet, då vet jag precis hur det ska vara.

Eller inte vara.

Gardinerna med blommor på .., nej, dom vill jag absolut inte ha uppe .., och dom här stora skåpen som finns i åtminstone två rum .., nej, men ååå, jag vill ju ha vitt och lättsamt, så där som i Sköna Hem och Lantliv!

Men det underliga är .., att allt eftersom jag bor in mig i det gula huset, så känns det så mycket enklare allting.

"Tja, men det där skåpet blir ju riktigt fint mot vita väggar .., det kan stå kvar .., och det lilla nattduksbordet med glasskiva - säkert 40 eller 50-tal -, ja, men det kan också bli kvar .., och sänglampan med det vackra skenet .., jo, men gärna!"

Man kan undra hur det kommer sig att tyckandet förändras så till den milda grad?



Och takeländet som vi kämpade med .., ja, men ååå, så fint det blev!


Del av bilden på affischen.

Och i det här rummet ska den fina affischen som inhandlades på Akvarellmuseet, sättas upp.

Jo, det här blir nog bra .., tänker jag, allt medan dom här - till åren komna herrarna - spelar ljuvlig musik för mig.

Och minsann, sjunger inte herrarna om förändringens vindar ..?

Ytterligare en insikt ...

I början av 90-talet fick jag äran att genomgå en ett test där man på ett finurligt sätt skulle få veta vilka yrken som vore passande för ens personlighet.

För min del blev florist, journalist, trädgårdsmästare, psykolog och så att arbeta inom vården.

Jag undrar jag om inte prästyrket också anbefalldes?


Trädgårdsmästare, jomenvisst!

Inget av detta har jag kunnat titulera mig som.

Nej, i alla år har jag stått bakom kassan på Ica.

Och nu, när vi gör fint i lilla gästrummet, ja, då har jag även kunnat utesluta vissa yrken som jag nu vet absolut inte passar mig.

Takmålare är ett.

Tapetsera väggar ska jag inte heller ägna mig åt.

Men ..., i takt med att jag servar pv .., ja, jag sätter lim på väggen och dammsuger och räcker honom små vassa knivar .., tapetserarborsten .., håller i breda tapetvåden och annat .,. ja, det är då jag kommer på vad som vore som bäst: jag skulle passa alldeles utmärkt som operationssköterska!

"Kniv!" säger pv och vips, räcker jag honom kniven.

"Håll här ..!" säger han och då rycker jag genast in och håller våden.

Ja, men det är ju precis som vid operationer!

Och det ska jag säga er, att samarbetet med Doktor Göransson, det fungerar alldeles utmärkt!

// Medan vi kämpar med den näst sista våden, berättar jag om detta för pv.
Han börjar att gapskratta.

"Ja, tänk när du står där i operationssalen och patienten ännu är vaken och då säger du .."hör du .., kan du hålla händerna som till bön .., ja, sätt ihop dem som när du ber ..,så får jag se vilken tumme du har längst upp ..?" .., då kommer den arme patienten att tro att livet närmar sig slutet.

Fredag ...

.. och vi kör in till stan och köper regelvirke, glasfiberväv och tapetserarborste, plus lite annat förstås ..., och så svänger vi förbi Willys, ty där utanför, i en slags husvagn, står fiskförsäljaren.

Tanken är att jag ska köpa två färska sillar till pElle och sigge nilsson.

"Nja, sillen var inte så fin .., så vi avstod helt enkelt ..", säger den unge försäljaren bakom disken, men rekommenderar i stället vitling, det blir inte så dyrt.

Okej, säger jag.

Två vitlingar kostar 14 kronor och det blir festmåltid för två kattherrar, det kan jag lova.

Nu sitter sigge och pElle och stirrar upp mot spisen ..,mot kastrullen med fiskarna.

Snart ..., vankas lunch.

Egentligen ...

... har jag inte råd att prenumera på tidningen Vi.

Men ännu mera ... har jag inte råd att vara utan densamma.

För så är det, att en enda artikel i den tidningen, uppväger åtminstone halva prenumerationskostnaden.

En sån artikel läste jag häromdagen.

Den är skriven av Ingrid Carlberg, journalist och författare, för övrigt gift med Per Nuder.

Artikeln upptar två sidor.

När jag hade läst den, var jag alldeles tagen och alldeles uppfylld och så rörd, så rörd.

Har ni inte tidningen .., läs den på biblioteket .., köp den på Pressbyrån .., låna av någon god vän!

Det är augustinumret, nr 8.

Morgon i landet Halland ..

Kl. 8.00.
sigge och pElle har varit ute hela natten.
Nu är det vila och återhämtning som gäller.


På soffan Ektorp ligger sigge nilsson och sover som bäst, medan pElle har fått ta loppisfåtöljen.

Det är sigge som bestämmer.

Där kommer dom att bli liggande några timmar .., allt medan vi tar bilen och susar iväg till stan för att köpa glasfiberväv till lilla gästrummet.

Det finns faktiskt inte ord för den tacksamhet jag känner över två kattherrar.

Att ha djur omkring sig, berikar livet.

Att sitta i soffan och titta på tv och plötsligt ha en stor, tjock katt i sitt knä .., en som vill bli masserad i nacken eller bara pillad på så där i största allmänhet .., ååå, vilken lycka!

Nu fattas bara en hund.

I nordvästra Skåne har lundafarmor varit på vift, bland annat har hon besökt Borgeby slott där konstnären Ernst Norlind bodde.

Mer om Borgeby slott finns att läsa här.
(Himla intressant läsning om paret Hanna och Ernst!)

Bild av slottet finns här.

Kvällsdopp ...

Och vis av ko-filmseländet .., där vinden var det enda som hördes, försöker jag här att vara aningen tystare ...

Visst är det vackert!

Man får gå kanske 30 meter ut för att kunna simma lite .., fullt med decimetertjockt lager av tång från land .., och när jag låg och simmade som bäst, upptäckte pv en brännmanet.

Då tyckte jag att det var lika så gott att gå upp.

På båtköparresa ...

Mitt på dagen åker vi norrut, mot Varberg.

Där, på Getterön, ska vi titta på den båt som pv har hittat på nätet.

Under resans gång ser vi massor med vindkraftverk.

Ja, så är det, att Falkenberg och Laholm - enligt pv -, är suveräna när det gäller vindkraftverk, medan Halmstad ligger långt efter.

"Ser du den som det står Liseberg på? Den ägde vår vindkraftsförening, men så ville Liseberg gärna ha en som var väl synlig, så vi sålde den till dem ...", säger chauffören.

När vi passerar det här fältet, räknar vi till nitton stycken!

Dom här danska Vestas är gracila ..., med vingblad, som åtminstone på långt håll, ser ut att nå nästan till marken!

Ändå, det ska jag villigt erkänna, skulle jag inte vilja ha dem alldeles vid stugknuten.


"Men såå sjösjuk blir man väl inte i en sån här liten krabat ..?" frågar jag.
Jo du, det kan man verkligen bli, säger pv.
Ojdå.

Och så framme på Getterön och småbåtshamnen.

Båten är nog fin .., men masten finns inte på plats - det tycks för övrigt lite osäkert om den alls går att få fatt i ? - och likadant är det med seglet.

Ägaren, som har haft en stroke och går med stavar, ber flera gånger om förlåtelse för att det blev lite galet.

"Ja, men det är inga bekymmer .., vi tar det som en utflykt ...", säger pv.

Det är såna gånger jag vet varför jag tycker så mycket om pv .., han är så otroligt vänlig mot andra människor!

Dagens fönster ...

... finns i ett litet, litet hus beläget nästan vid havet, i landet Halland.

Och när man står med näsan mot fönstret och tittar in .., upptäcker man att detta har nog varit ett Riktigt Hus.

Där inne finns en liten öppenspis .., en bäddsoffa - modell sliten -..., och på en hylla står ett svartvitt fotografi av en fiskare.

Det är väldigt lågt i tak och där finns grova takbjälkar.

Utanför växer röllekor .., blåklockor .., och trift.