Här går han den sjuke mannen.I ryggsäcken har han en bok av Joe Nesbö, tandborsten och rena kallingar.Och så blir det färd till akutmottagningen.
Här sitter hon och tar emot.
Två gånger har jag varit på akuten i Halmstad och blivit sååå vänligt bemött!
I Ystad fungerar det så här, att man
först får man leta reda på en ledig p-plats och sedan är det bara att lägga i p-avgift, därefter kommer man in i ett stort väntrum för akuta patienter och man ser
inte till någon personal, utan den sjuke får ta en kölapp och vänta på sin tur, dvs, om man kommer själv, och inte i ambulans.
I Halmstad är det precis tvärtom.
Det första ser man ser när man kommer in, är en
sköterskeexpedition där man får tala om vad man har för bekymmer (har man egen bil, får man samtidigt en p-lapp att lägga i framrutan, ja, så behöver man inte betala ett enda öre!) och så får man sitta ner alldeles intill och där finns platt-tv på väggen (visar just då simning från Budapest) och där finns en kaffeautomat och hela tiden har sköterskan i den lilla expedtionen lite koll på patienterna som väntar.
Och till vår förvåning ropas pv in nästan först av alla och hamnar i ett undersökningsrum och en sköterska kommer och tar prover och pv, som har feber och fryser, får två gula landstingsfiltar ovanpå sig och i armen har han en nål som är fasttejpad och jag tänker att det är nog utifall-att.
Så småningom uppenbarar sig en läkare med svårstavat namn och han klämmer pv på magen och säger, efter en stund, att han tror att det rör sig om en inflammerad blindtarm, men säker är han inte, så han vill nog kalla på bakjouren.
Patienten somnar .., jag sitter i ett hörn och läser Femina och tidningen M - där Amelia Adamo blir sminkad - och jag bläddrar lite förstrött i Hemmets Journal bland tusen olika pajrecept .., och där är en tidskrift från Länkarna, där f.d. alkoholister berättar om sitt nya, nyktra liv .., och på flera sidor finns bilder på medlemmar som har avlidit och det skrivs snälla saker om dem alla.
I smyyyg öppnar jag en skåpdörr i det lilla undersökningsrummet, men där är inget intressant, bara en hög med gula filtar .., några blodtrycksmanschetter .., munskydd och lite annat.
På väggen hänger kräkpåsar i vit plast.
Så här sitter jag och väntar och väntar.
Ovanför dörren finns en väggklocka och var gång visaren rör sig, tickar det till.
Tick.
Tick.
Tick.
Och så småningom kommer en stressad jourläkare; en kvinna i 35-årsåldern som är kirurg och vet vad hon vill, och hon klämmer på pv:s mage och nu har han
verkligt ont på höger sida och "aaaaj, aaaj!" säger han .., och jourläkaren, som talar stockholmsdialekt, förklarar att hon
också tror på detta med blindtarmen och hon säger att snabbsänkan var riktigt hög och troligen blir det operation, ja, det är hon som ska operera i så fall.
"När åt du senast idag .., jaha, vid tolvtiden?", säger hon.
Hur som helst blir han kvar över natten.
Och jag pussar patienten på heta kinden och stryker honom över håret och säger "å, I love You!" och då ler han som har så ont i magen och påminner om att jag
inte på några villkor får glömma att koka krusbären som han har plockat in, ja, det ska bli krusbärsmarmelad ,och jag säger att det ska jag verkligen inte.
Och sen åker jag hemåt.
Ensam.
