onsdag 1 september 2010
Grattis Thomas!!!
Ett stort GRATTIS på födelsedagen !!
Är så otroligt glad att mamma träffade just dig & precis lika glad är jag att pappa träffat Karin!
Vilken förmån att ha fått er två till familjen!
Hoppas middagen var till belåtenhet !!
Många kramar Dr Böhlander
Falkenberg tur och retur ...
Några minuter i tio står jag utanför Systembolaget i Falkenberg.
Jag är inte ensam .., där står även några luggslitna herrar och alldeles intill, vid Arbetsförmedlingens entré, väntar ett tiotal damer och nästan alla är yngre än jag själv och alla håller dom ett orangefärgat häfte i sin hand.
Det slår mig att jag nu tillhör just den gruppen: vi som är ARBETSLÖSA.
Fast jag har ju sagt upp mig själv, tänker jag, som till tröst.
Och systembolagets dörr öppnas och jag tar sikte på en av de anställda; en ung man som plockar bland flaskorna och mannen hjälper mig att välja ett rött vin till kvällens lammstek.
Alldeles omåttligt trevlig och service-minded är han!
När jag ändå är i närheten, tittar jag in på Arbetsförmedlingen
Många av kvinnorna är nu försvunna .., jag ser dem sitta i små glasväggsförsedda bås och samtala med någon handläggare och jag anmäler mig hos en man som heter Jacques och har glada ögon och ber om min legitimation .., och så får jag slå mig ner och vänta på min tur och där kommer en man som är irriterad för att där inte finns någon display i taket, ja, det är så himla omodernt med kölappar på det här viset och någon som ska ropa upp numret, säger han och Jacques försöker förklara, men mannen bryr sig inte.
När han slår sig ner i fåtöljen intill, ser jag att den irriterade mannen bär en jacka av märket Gant.
Så småningom hamnar även jag hos en handläggare, i just ett sånt där litet bås, och jag förklarar hur min situation ser ut och mannen nickar och hummar och noterar och skriver och hela tiden skäms jag över den lila systembolagspåsen .., ååå, jag känner mig ..., inte som mig själv.., och jag undrar vad mannen ska tänka?
"Ja, det är till lammsteken ikväll ..", säger jag och avskyr mig själv som förklarar.
Mannen ler lite.
"Ja .., ja .., till lammsteken .., sure ..?" ser han ut att tänka.
Eller t r o r jag att han tänker.
Efteråt kör jag till tre olika butiker, utan att hitta det jag söker: nämligen schalottenlök.
Det blir till sist Ica, på Skrea Strand (då har jag lyckats köra fel och återigen hamna i Falkenberg) och där utanför står fiskbilen och av en pratglad försäljerska köper jag fyra hela sillar till pElle och sigge nilsson och sen kör jag hemåt.
Det är dom som är på bilden.
Sillarna, alltså.
Och nu sitter två kattherrar och stirrar mot spisen.
Just så.
Inga gladiolus här inte ...
"Helena, -82" står det under krukan.
Faktiskt vet jag inget vackrare, än blommor som plockats utanför husknuten.
Och i älsklingskrukan, den som inhandlades på hemslöjdsutställningen i Vormsele någon gång i förra årtusendet, hamnar således mynta, kaprifol, humle, pelargonia, lavendel och några små blåklockor.
Åååå, sicken doft!
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Först grattis till pensionatsvärden som idag fyller 55 år.
"Ja ..., det här blir första födelsedagen utan mor ...", sa han igårkväll vid sängdags.
Så är det.
Tiderna förändras.
Men här ska bakas tårta och göras lammstek i ugnen och så kommer hans morbror och moster - Gösta och Sonja - och så Hilda och Patrik och äter med oss, så det blir nog bra.
Och så grattis till min rödvitrandiga storasyster (den äldsta) som också fyller år, just idag.
Jag tycker att båda två är typiska Jungfrur.
En är lärare, den andra har arbetat som sjuksköterska.
Båda är omtänksamma, vårdande och lugna.
Äter man middag hos min storasyster, upptäcker man porslin från 60-talet .., dom röda Reijmyreglasen .., och där är grytlappen som hon fick i julklapp när man var själv var sex år .., allt tas vara på och allt är sig likt vid stora högtider.
Jag skulle nog vilja påstå att pv är precis likadan.
Och s n ä l l a är dom också.
tisdag 31 augusti 2010
På tv ...
... visas just nu det här programmet.
Och så trevligt upplagt det hela är.
Och ni må tro, att i soffan Ektorp sitter herr pv och smajlar och är lycklig när han ser bilderna.
Onsdag ...
I ett par timmars tid, blir jag ute på vift.
Storhandlar på Maxi.
(Lammstek .., djupfrysta musslor som ska vitlöksgratineras . Sånt.)
Köper present till pv på Bokia.
Strosar omkring och letar och letar och letar efter affären som säljer te!
Svänger förbi fiskhandlaren och får med mig ett paket med tio stora, färska räkor.
Gynnar mörkhåriga grönsakshandlare på torget och intill deras köpe-tält står Sverigedemokraterna och försöker värva sympatisörer.
"Tradition och trygghet", står det på deras affischer.
Och "Sverige".
Övriga partier har valstugor i olika färger.
I bilen på väg för att hämta pensionatsvärden, lyssnar jag till nyheterna.
Samma tjat om olika gallupundersökningar .., Sifo och Temo och Gud-vet-allt och på slutet får vi ändå veta att "skillnaderna ligger inom ramen för felmarginalen" och då undrar man ju vad det alls är för vits att ideligen meddela ställningen mellan blocken?
Och pv hämtas upp och vi åker hemåt och jag är totalt förbi av trötthet.
(Det är han också, men han har ju ändå cyklat 22 km enkel väg och därefter arbetat).
Varför?
Hur kan man tappa så mycket energi när man går hemma?
På köksbordet ligger röstkorten.
Vi ska rösta i Eftras församlingshem och jag tycker, helt ärligt, att det är lika högtidligt som att ta nattvarden.
Och jag har fullständigt klart för mig vem som får min röst.
Och inte.
I ett par timmars tid, blir jag ute på vift.
Storhandlar på Maxi.
(Lammstek .., djupfrysta musslor som ska vitlöksgratineras . Sånt.)
Köper present till pv på Bokia.
Strosar omkring och letar och letar och letar efter affären som säljer te!
Svänger förbi fiskhandlaren och får med mig ett paket med tio stora, färska räkor.
Gynnar mörkhåriga grönsakshandlare på torget och intill deras köpe-tält står Sverigedemokraterna och försöker värva sympatisörer.
"Tradition och trygghet", står det på deras affischer.
Och "Sverige".
Övriga partier har valstugor i olika färger.
I bilen på väg för att hämta pensionatsvärden, lyssnar jag till nyheterna.
Samma tjat om olika gallupundersökningar .., Sifo och Temo och Gud-vet-allt och på slutet får vi ändå veta att "skillnaderna ligger inom ramen för felmarginalen" och då undrar man ju vad det alls är för vits att ideligen meddela ställningen mellan blocken?
Och pv hämtas upp och vi åker hemåt och jag är totalt förbi av trötthet.
(Det är han också, men han har ju ändå cyklat 22 km enkel väg och därefter arbetat).
Varför?
Hur kan man tappa så mycket energi när man går hemma?
På köksbordet ligger röstkorten.
Vi ska rösta i Eftras församlingshem och jag tycker, helt ärligt, att det är lika högtidligt som att ta nattvarden.
Och jag har fullständigt klart för mig vem som får min röst.
Och inte.
Nästgårds ...
... finns bondgården där man köpa färska ägg
Ett flak kostar 45 kronor.
Där finns också honung från Ugglarps bigård, alldeles här i närheten.
På baksidan av flaskan kan man läsa att honungen slungades den 15:e juli.
Det är väl det som kallas för närproducerat.
(Och Gunnar i Jämtland, ja, jag vet att det kanske är mera hälsosamt med icke-flytande honung, men till naturell yoghurt är det ljuvligt smarrigt med den här varianten ..-)
Mirakel ...
All denna längtan ...
Det behövs inte mycket för att hjärtat ska bli glatt.
Längtansglatt.
På lördag ska jag nämligen ta bilen och först åka till Harplinge på stor Lionsloppis .., därefter susar jag söderut, till Ystad (och när jag skriver "Ystad", så ler jag stort ...) och jag ska göra ett besök hos Åbergs Trädgård och köpa färskt bröd från Söderberg & Sara .., och titta in i affären och se om allt är sig likt och på hemvägen blir det Ikea i Helsingborg.
(pv har kör-grejs hela dagen).
Och nästa helg, då åker vi till Blekinge, till pv:s bäste kompis och hans fru, som har stuga nära havet.
Kräftor står på menyn.
Och idag .,. en tur till bondgården för att köpa ett flak ägg och en burk honung från bin som kanske har flugit omkring bland fruktträden här på gården och sedan in till stan och handla present till morgondagens födelsedagsbarn.
Det finns två av dem.
Min störstasyster är den ena, pv den andra.
Och solen flödar och Lisa Nilsson sjunger vackert för mig.
Förklaring ...
Förmiddag i landet Halland ...
I bilen ....
vättern till höger om oss
pensionatsvärden tittar på segelbåtar och på vattnet och hur vinden blåser
själv håller jag koll på förbipasserande bilars registreringsskyltar
"titta, där står det UPP!" det har jag aldrig sett förut ., utbrister jag
och han ser reklamskyltar om kaminer
och jag såna som lockar med mat
olikheter berikar
och syns väldigt tydligt
under en biltur
vättern till höger om oss
pensionatsvärden tittar på segelbåtar och på vattnet och hur vinden blåser
själv håller jag koll på förbipasserande bilars registreringsskyltar
"titta, där står det UPP!" det har jag aldrig sett förut ., utbrister jag
och han ser reklamskyltar om kaminer
och jag såna som lockar med mat
olikheter berikar
och syns väldigt tydligt
under en biltur
Dagens fönster ...
måndag 30 augusti 2010
Måndagkväll ...
Den här krabaten ...
... mötte jag i tvättstugan.
Det blev till att hämta sop och sopskyffel och försöka få upp den på skyffeln, vilket inte var det enklaste, för herr Spindel visade sig vara oerhört lätt på foten.
Och rask.
Till sist fick jag fatt i honom.
Föste honom upp på skyffeln, såg noga till så han inte skulle trilla av och hamna på mina fötter .., och till sist tippade jag honom i rabatten.
Och jag kan lova er att det var en s t o r spindel.
(Någon som vet vad det är för sort ...? Eller art?)
Nån slags magisk förmåga ...
På lördagförmiddag säger äldsta dottern att det blir middag vid halvfem.
"Vad blir det för nånting ...?" undrar jag.
Kanske nåt med kyckling ..? svarar dottern svävande.
Först ska hon iväg och titta på två fotbollsmatcher; det är Emil som ska spela.
"Men vi är ju många .., hur ska du hinna med allt ..?" frågar jag igen.
"Det är lugnt .., ingen fara!" svarar hon.
Vid halv-sextiden på kvällen, när jag har återvänt från vernissagebesöket på Söder, är middagen i full gång.
Vi är sjutton personer allt som allt, sju barn och tio vuxna.
Maten är delikat: ugnsstekta och fyllda kycklingfiléer, därtill pasta och en alldeles ljuvlig sallad!
Och efterrätt med vispad grädde.
"Men hur hann du med allt ..?" frågar jag häpet.
Jag, som vill ha kontroll ..., och blir orolig att missa nånting om där är tio matgäster runt matbordet!
Skulle vi vara sjutton, hade jag garanterat börjat planera dagen innan!
Eller två dagar innan.
Minst.
Och kanske hade jag drabbats av migrän också och stått på knä och kräkts i badrummet timmarna innan maten skulle serveras.
Men hon, den äldsta, hinner a l l t i d.
Det måste vara en slags magisk förmåga, jo, så är det.
Någon fler som har fått den?
Gåvan?
Och detta bjöds vi på.
På lördagförmiddag säger äldsta dottern att det blir middag vid halvfem.
"Vad blir det för nånting ...?" undrar jag.
Kanske nåt med kyckling ..? svarar dottern svävande.
Först ska hon iväg och titta på två fotbollsmatcher; det är Emil som ska spela.
"Men vi är ju många .., hur ska du hinna med allt ..?" frågar jag igen.
"Det är lugnt .., ingen fara!" svarar hon.
Vid halv-sextiden på kvällen, när jag har återvänt från vernissagebesöket på Söder, är middagen i full gång.
Vi är sjutton personer allt som allt, sju barn och tio vuxna.
Maten är delikat: ugnsstekta och fyllda kycklingfiléer, därtill pasta och en alldeles ljuvlig sallad!
Och efterrätt med vispad grädde.
"Men hur hann du med allt ..?" frågar jag häpet.
Jag, som vill ha kontroll ..., och blir orolig att missa nånting om där är tio matgäster runt matbordet!
Skulle vi vara sjutton, hade jag garanterat börjat planera dagen innan!
Eller två dagar innan.
Minst.
Och kanske hade jag drabbats av migrän också och stått på knä och kräkts i badrummet timmarna innan maten skulle serveras.
Men hon, den äldsta, hinner a l l t i d.
Det måste vara en slags magisk förmåga, jo, så är det.
Någon fler som har fått den?
Gåvan?
Och detta bjöds vi på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)