Det här ...

.... är i mina ögon en helt suverän programledare.

Johar Bendjelloul är namnet.

Alltid vänlig och artig mot sina gäster, utan att bli mesig och underdånig.

Hans intervju med Pål Hollender i Gomorron Sverige, var inget annat än excellent! 

På kvällen ...

telefonprat

förfäran

massiv hjärtinfarkt

femtio år bara

nedsövd

respirator

skräck

fru och barn

ena stunden frisk

i nästa sekund

poff bara!

brister allt

på tv visas sport

Dagens fönster ...

"Hej!

Det här fönstret fick Du för några veckor sedan av mig.

Då lyste höstfärgerna för fullt runt om fönstret.




Nu lite senare är det bara några löv kvar.

Hösten skrider på mot november.

Turtlan."

Ännu en ....

Utedass, med betoning på "ute".

.... bild från Närpes i Finland och från Sture.

Sture har, by the way, vänster tumme upp och är Lejon.

Villan ...

Så här ser det ut, fabrikör Johanssons bygge.

Jag antar att det är garaget vi ser till höger.

Boningsdelen.

Med hiss mellan våningarna, sju toaletter och fem duschar.
Eller om det var tvärtom.

Grannhuset

 

Och här är ena grannen till fabrikör Johansson.
Längst t.v. skymtar den ena av sju byggbodar.

Den andra grannen.

Och så lilla huset som ligger ännu närmare havet, men som inte är nybyggt.

Den giraffliknande byggkranen skymtar där bakom.

Fabrikör Johanssons "hus" kommer säkerligen inte att störa några grannar.

Inte heller kommer den att skymma utsikten från det gula huset på kullen.

Det jag däremot funderar över, det är om sjuksköterskan Ulla Andersson eller sopköraren Helmer Lindqvist hade fått ja från byggnadsnämnden i Falkenberg för ett liknande bygge.

Det är vad jag grunnar på.

Den där osten Skipper ....

.... dansk och doftande (påminner om surströmming ..), den må vara hur god som helst, men särskilt lätt att hyvla den, det är det inte.

Kan man ju säga.

Bra reklam ...

Det här tycker jag är jättebra reklam!

En rubrik som gör att man hajar till lite och tänker efter.

Fortsättningen lyder:

- Hos oss är det intresset som styr, inte lönen. Det blir en helt annan glöd när man ställer upp frivilligt.

Viktor Töllefsen jobbar som stuveriarbetare och lastar fraktbåtar. Ulla (till höger på bilden) är skeppare och säljer fritidsbåtar. Torbjörn (med ryggen mot kameran) är navigatör och jobbar som ekonom.

Bland de frivilliga på räddningsstationen finns också ingenjörer, projektledare, montörer, maskinbefäl, studenter och en vd."

Det hela handlar om Sjöräddningssällskapet.

Vid åtttatiden ...

... låter det så här när jag är på väg hem från stranden.

Småfågelkvitter.

Och jag önskar att Mian och Jan hade varit här och kunnat berätta vilka fåglar det är som kvittrar.

Söndagmorgon ...

Ligger vaken hur länge som helst under natten ..., lyssnar på nattprat i P4 .., somnar till slut .., drömmer att jag arbetar inom vården, men arbetskamraterna är dom från Ica i Ystad och plötsligt står jag i kassan .., allt är hullerombuller.

Vaknar till disig morgon.

pv åker för att hämta spillvirke (att elda med) från en container här i närheten.

Själv slänger på mig kappan - bara den vita särken under - och på med sandalerna, kameran i kappfickan .., sen raka spåret till havet.

Inte en människa syns till!

Och luften är comfortmjuk och helt underbar och jag tänker på alla gånger jag som barn gick ner till stranden och satte mig på sommarstugeräcket (stugan tillhörde Marklunds, men pappa lyckades köpa den för att komma åt stranden ..) och så satt jag där och tittade ut över sjön och hörde rasslet från asparna i backen.

E x a k t   den känslan kommer seglande till mig den här morgonen.

Dagens fönster ….

I systerlandet i österlandet i öster, i Finland, bor Sture.

Närmare bestämt i Närpes, i Österbotten. 

Tvärs över Kvarken bara! 


Det är Sture som - under en promenad med hunden -, tar fram fönsterhåven och fångar dessa helt ljuvliga fönster!




Så här skriver han:

"Hej!
 
De här bilderna är av ett ödehus som ligger mitt bland oss i detta villa-radhusområde där jag nu bor.
Jag vet inget om det, men det har säkert en historia det vill berätta.

I synnerhet den där skon på trappan.
Jag har inte arrangerat det utan den bara fanns där. Vems är skon? Den är väldigt gammal, och varför bara en sko. Den är sliten o trött som också dess ägare säkert också var när han steg ur sin sko.

Det finns också ett uthus på gården som nog varit ett fähus med plats för några kor, en häst, kanske nåt får, så jag antar att det är en småbrukarfamilj som bott där. Men troligtvis inte på 30-50 år. ¨
Huset kan vara ca 100 år gammalt.
 



Och skon på trappan ...




 Jag går rätt ofta förbi där när jag är ute med vovven och ibland går jag in på gården. Står och funderar en stund. Tänker på hur slitsamt det var att vara småbrukare för 70-80 år sen. Tänker på mina förfäder.

Blir litet vemodig och sentimental.
Tur att jycken vill gå vidare, annars skulle jag väl stå där än och grubbla.”

På bio ...

... fast i vardagsrummet och detta är filmen som vi såg.

Efter en minut kände jag igen mig; jahaja, den har jag sett förut.

Och nu har jag sett den ännu en gång och den blev inte ett dugg bättre, alla stjärnor till trots.

En film som spretar hit och dit .., korta klipp .., ett par som, enligt mitt sätt att se det, inte alls är synkroniserade (Ulrich Thomsen på bilden ovanför och svenska skådespelerskan Lisa Werlinder, hon kunde vara hans dotter i verkliga livet, känns det som ..) och på det hela taget en seg och trist historia.

Gita Nörby (danskt y hittar jag inte) bra som alltid och det är ju alla danska skådisar, som har en förmåga att föra en dialog utan att det låter som stod dom på Dramatens stora scen.

Betyget blir 2 av 5.

Och ...

.... så tar vi bilen och susar in till Halmstad - först till återvinningsstationen -, därefter blir det inköp av färsk sill till sigge och pElle .., plus två burkar "hemlagad" soppa (fisk, resp. kräftsoppa) till kvällsmiddag.

En sak är säker: trevligare försäljare än i fiskbilar, det finns inte!

Och så blir det ett besök på K-rauta där pv inhandlar en avfuktare till Gunvors hus och sist av allt: raka spåret in till de centrala delarna av stan, där det blir lunchbesök på Börje Olssons Skafferi.

Slottsparkeringen är absolut packad (långlördag .., det borde man ha tänkt på ..), så medan pv kör vidare och letar p-plats, skyndar jag mig till lunchrestaurangen (som inte är en restaurang i den bemärkelsen, mer som en liten, liten, liten butik med några runda bord), där vi ska träffa herr och fru Pehrson.

Av Sonja och Gösta har vi nämligen fått ett presentkort just där (hos B.Olsson) och nu sammanstrålar vi alla fyra för att äta lunch tillsammans.


U n d e r b a r t!

Där finns flera olika sorters pajer ., där är pastasallad, ostar, skinkor, nån slags steka avlånga köttbullar, bönor, cous-cous, vanlig sallad, ja, allt möjligt gott!

Och trångt är där, nästan så att man inte får plats och hela tiden kommer människor in .., ser sig omkring .., konstaterar att där inte finns några lediga bord och traskar besvikna därifrån.

Innan vi lämnar stället, köper jag en bit stark Skipperost, att ha till hårt bröd - vilket jag naturligtvis glömde att köpa -.

Besök i stan ...

Dagens fönster, men lite större ...

Frida sover ...

Nu testar jag, bara för att se om den här bilden går att klicka upp.

Lördagsfönstret ...

.... fanns och finns förstås ännu ..., i Ystad.

På det som var min innergård.

På menyn ...

Pepparbiff (rosafärgad inuti ...), potatisgratäng, en härlig sallad och det här vinet som är sååå gott!

Å, så smarrigt!

Herr pensionatsvärden pratar om att göra en äppelkaka till kvällens äventyr, det vill säga, till Skavlan.

Present från pv ...

Ja, jag har väl gett honom en och annan vink (läs: ett oräkneligt antal ...), det ska erkännas.

Och nu äntligen .., kan man dofta gott igen!

Den bästa parfymen jag vet!

Helgglädje ...

Men egentligen har jag inte råd ...

Tidningen Vi  som kommer med posten.

Och med hur många läsvärda artiklar som helst!

Hopefully.

Direktör Johansson och huset vid havet, akt.1.

Inte alls långt från det gula huset på kullen, pågår ett enormt bygge.

Promenerar man längs lilla grusvägen, den som går vid havet, ser man en giraffliknande byggkran som strävar mot himlen och man tänker att det är ju omöjligt .., detta är alldeles, alldeles intill ett naturreservat, vad i fridens dagar byggs där?

Jo, en villa, av det inte så vanliga slaget.

Så här skriver Hallands Nyheter:

"Ännu är bara källarvåningen till nybygget klar. Bara är kanske fel uttryck - på ritningarna mäter den cirka 600 kvm, en ordinär villatomt -, vilka ska rymma garage, gym, bibliotek, vinkällare och diverse annat.
De två bostadsvåningarna, till vilka man lämpligen tar hissen, mäter sammanlagt 375 kvm,vilket räcker till ett tiotal rum, sju toaletter och fem duschar."

Ägare till huset är direktör A.Johansson.

När huset planerades, sade såväl dåvarande stadsarkitekten som länsstyrelsen nej.

Bygglovsnämnden däremot sade ja, på villkor att huset skulle vara högst 100 kvm stort och maximalt 6 meter högt.

Men direktör Johansson överklagade och kom med nya förslag och ser man på ..., nu blir det plötsligt "ja" från bygglovsnämnden och det pratas om att detta beror på att direktör Johansson skulle förlägga AJ-produkters nya anläggning i Falkenberg, vilket inte blev fallet, den byggs nu i Halmstad.

Usch och fy!
Sådana antydningar är förstås bara illvilligt prat, det förstår ju alla.

Nämndens ordförande, Ulla Rickardsson, menar också att detta bara är nonsens, tvärtom, "villan är ett exempel på djärv och spännande arkitektur" och tacka för det, det är arkitekten Abelardo Gonzales som har stått för ritningarna.

Naturvårdsverket anser att beslutet är obegripligt.

Om inte en alltför avlägsen framtid tänker pv kontakta byggnadsnämnden i Falkenbergs kommun.

Han ska söka bygglov för betydligt mindre skapelser än direktör Johanssons villa.

Det ska bli verkligt intressant att invänta nämndens svar.