Hemskt! På avstånd kan man undra över varför människor inte tar tag i sin hälsosituation, men det är inte så lätt alltid, för livet med alla måsten kommer i vägen. Många ändrar ju sitt förhållningssätt efter en infarkt, för det är först då INSIKTEN kommer eller drabbar en, om man överlever. Jag undrar varför vi, inte alla, men många är sådana?
Min pappa var det mest hälsosamma jag kan tänka mig .., sportade och gympade och rökte aldrig .., inte ett grams övervikt .., ytterst måttlig med sprit. Han dog nästan först av alla i sin ålder i byn!
Men den som festat och kedjerökt .. han levde nog tjugo år till, minst!
Usch, så fruktansvärt! Livet är skört... Upplever det på nära håll också just nu: min svåger har en tumör (tennisbollsstorlek) på sköldkörteln och metastaser i levern. Går inte att operera och vilken behandlingsform det blir vet vi först om några dagar...
Så oförutsägbart detta livet är...Inget kan man veta och tur är väl det. Det gäller ta vara på och njuta. Jag har redan haft en "guldstund" idag och den njuter jag av länge.
Anita: ja, det var den som hade ramlat ner från taket .., och pv klättrade upp, lyfte bort tolv, tretton tegelpannor och hittade boet, där en bror eller syster satt och funderade vart andra hälften tagit vägen ...? Slutet gott.
13 kommentarer:
Hemskt! På avstånd kan man undra över varför människor inte tar tag i sin hälsosituation, men det är inte så lätt alltid, för livet med alla måsten kommer i vägen. Många ändrar ju sitt förhållningssätt efter en infarkt, för det är först då INSIKTEN kommer eller drabbar en, om man överlever.
Jag undrar varför vi, inte alla, men många är sådana?
Usch, usch... livet, det så förgängliga...
Lena: men det är ju inte alltid så heller.
Min pappa var det mest hälsosamma jag kan tänka mig .., sportade och gympade och rökte aldrig .., inte ett grams övervikt .., ytterst måttlig med sprit.
Han dog nästan först av alla i sin ålder i byn!
Men den som festat och kedjerökt .. han levde nog tjugo år till, minst!
*P*: ja, så är det. Så lite vet man.
Lena: jag menar, han dog av en hjärtinfarkt. Pappa, alltså.
Usch, så fruktansvärt! Livet är skört... Upplever det på nära håll också just nu: min svåger har en tumör (tennisbollsstorlek) på sköldkörteln och metastaser i levern. Går inte att operera och vilken behandlingsform det blir vet vi först om några dagar...
Så oförutsägbart detta livet är...Inget kan man veta och tur är väl det. Det gäller ta vara på och njuta. Jag har redan haft en "guldstund" idag och den njuter jag av länge.
Annika och Bettankax: ja, men vet ju att så här är det, ändå så ....
Varma tankar till din svåger, Annika.
Tragiskt.
Är det du som tagit det underbara fotot av fågelungen?
Anita: ja, det var den som hade ramlat ner från taket .., och pv klättrade upp, lyfte bort tolv, tretton tegelpannor och hittade boet, där en bror eller syster satt och funderade vart andra hälften tagit vägen ...?
Slutet gott.
Ps. Det är en starunge ..... Ds
Ja det där Poff är jag ofta rädd för. Att det i livet ett tu tre ska hända något helt oväntat.
Hur hemskt det är när det händer, torrheten i mun och den där känslan av NEJ NEJ! Det får inte ha hänt!
Tyvärr kommer det att hända hur mycket vi än helst vill slippa.
å vad jag gillar Din bild på starungen! Mycket!
Turtlan: för evigheter sedan, 1977 kanske, hade jag gått och lagt mig och så ringde telefonen och mina barns pappa svarade.
Jag hörde hur färfärad han blev och utav pratet, som bara hade pågått några minuter, förstod jag att någon hade fått ett cancerbesked.
Det tog bara några sekunder - efter att jag hade förstått - så blev jag KRUT-TORR i munnen! Jag kunde knappt få ur mig ett enda ord.
Sedan dess är jag alltid så förundrad över hur detta med kropp och själ hänger ihop.
Apropå det du skriver om muntorrhet ,-)
Exakt så menar jag med muntorrheten och för min del så kan jag bli som illamående.
Det har väl att göra med det sympatiska nervsystemet om jag inte rör till det.
Oavsett....såna samtal är alltid hemska!
Kväller!
Skicka en kommentar