Ingen duvunge, direkt ....
Vi möttes vid mejerikylen, den där försynte mannen och jag själv.
Det var i förra veckan.
"Ja, du ser ju ut som om du inte har gjort annat", sa mannen och log så varmt.
Jag frågade vad han själv hade sysslat med, ja, apropå jobb.
"Tja ..., ja, jag har arbetat som riksdagsstenograf och varit redaktör för en tidning och skrivit lite ...", sa mannen blygsamt och jag ville väl inte vara sämre jag och sa att jag minsann också skriver lite, ja, i vår facktidning och så.
Just det.
Det pratade vi om en stund.
När jag kom hem, googlade jag på mannens namn.
Jag tänkte att det vore väl trevligt att veta vad han egentligen hade skrivit för nånting.
Hoppsan!
Det var inte långt ifrån att jag trillade av stolen!
tisdag 1 februari 2011
Besök ....
Och så, helt överraskande kommer Sonja och Gösta på besök.
Det blir ett par timmars småprat vid köksbordet ..., och kaffe och kaka som den omtänksamma Sonja har tagit med, ja, t.om kaffemuggar!
Och en underbar bukett tulpaner följer också med.
Det är sånt som kallas för vardagsglädje.
Då och nu ....
Den tredje september 2006.
Emma och hennes mormor - som är jag - är på väg till Kreta.
Januari 2011.
Fem år senare.
Emma, 14 år, gör seniordebut.
Och i helgen som var deltog Emma och hennes fotbollskamrater - BSK flickor -97 - i en cup i Enköping ..., går till final och spelar mot flickor födda -96.
Det blir straffläggning - arton straffar - innan BSK vinner och tar guld!
Och hon som är mormor tittar på bilden och tänker att åren går alldeles för fort!
En knapp timmes ....
...rask stavgångspromenad, från Stensjö upp till Ugglarp och Västergård där vi alltid köper våra ägg och så tillbaka igen.
Snålblåst .., snöglopp .., regnstänk!
I hagen - då är jag nästan hemma -, låg i somras ulliga får och gonade sig i solen.
Nu är där alldeles tomt.
Fotoutmaning ...
Emma studerar allsångshäftet. Hon är 9 år.
Bild nr 14. En bild från "gamla tider".
Ja, allt är ju relativt .., det får bli två bilder, båda från sommaren 2005.
Det är sommar .., jag är på besök i Stockholm och har övernattat med Emil och Emma ute i Stockholms skärgård och så blir det Allsång på Skansen.
I flera timmar sitter jag där och väntar och väntar .., Emma kommer vid tvåtiden och vi har med oss fikabröd och allt är bara så underbart härligt!
Det är knappt att jag minns vilka som uppträdde .., Peps Persson och Robert Gustavsson var i alla fall där, så mycket kommer jag ihåg.
Men allra mest minns jag g l ä d j e n.
Tillsammansglädjen.
Och när jag tänker på hur mycket av sånt som just Allsång på Skansen har givit mig, så blir jag alldeles inutivarm.
Allra mest kommer jag ihåg detta, (ni kan börja på 5:25 ) men då var jag inte där.
Titta noga på lilla filmen .., ser ni en enda människa som inte ler?
Tisdagsfönstret ....
...fanns hos herr Vesterlund i Dikanäs.
Bildtexten lyder:
"Egen grädde till jordgubbarna är gott!
Erik August Vesterlund född: 1897 död: 1974.
August serverar sina kollegor Bror Bodefors och Fritz Karlsson ur eget lager, separerat i egen separator sedan mejeriet slogs igen."
Erik August - längst till vänster på bilden - fjärdingsman i Dikanäs, var bror till min morfar och gift med Hanna, som för övrigt var syster till min mormor.
(Två bröder som gifte sig med var sin syster. Hanna blev alltså såväl moster, som faster, till min mamma).
Dessutom var han en innerligt älskad farbror till min mamma.
Under sina sista år i livet, då mamma bodde på Ejderns gruppboende, sa hon ofta att ..., "tänk, så snäll farbror August var som målade mitt rum så fint i grönt!"
Hon menade rummet på gruppboendet.
Då hade denne snälle farbror varit död i mer än tjugo år.
Bilden togs 1961 av fotograf Lennart Sehlin.
Erik Lindahl har kommenterat bilden och skriver så här:
"Jordgubbarna var säkert odlade av farbror Fritz.
Han var den ende i byn som odlade jordgubbar vad jag vet och han vaktade dem väldigt noga!"
Och bilden lånade jag från skattkistan nr 1.
måndag 31 januari 2011
Lite praktiskt ....
... är det med gipset.
Som en liten bricka blir det, perfekt att ställa skärbrädan på.
Äppelskivorna är till dagens gäster: sidensvansarna!
Resväskesyndromet ...
Klicka er fram till 55 sekunder .., då ska ni få se på minst fem tomma väskor!
Till vänster i bild (vid 1:03) står då en herre i hatt ..,. notera den mannens luftfyllda väska.
(Angående inlägget en bit ner).
Knep & Knåp med gipsad hand ...
Knepigt; för att inte säga rent av omöjligt .... är att ta av eller på en behå.
Nu är det fritt fall som gäller!
Att använda en sax och få ett riktigt bra grepp, är också svårt.
Att knyta skosnören ...., krångligt det också,
Men allra knepigast är ändå att sätta upp ett tjockt och långt hår.
Måndagsfönstret ...
... finns i Västergötland.
Där, ute på landet, kan man stifta bekantskap med den påhittige fönsterfångaren.
Eller "pippirazzin" himself.
söndag 30 januari 2011
Det handlar väl om framåtanda kanske ....
För fem år sedan började jag med "Dagens fönster" här på bloggen.
En ren slump var det och det var en man vid namn Martin G som liksom kom med idén, ja,vi hade mejlledes diskuterat detta med vackra fönster och hur oändligt mycket det betyder för utseendet på ett hus och så föreslog han detta med ett fönster om dagen.
Det fanns säkert någon fönsterfångare före mig också -vad vet jag ? - och nu finns även "Veckans fönster" hos någon annan bloggare.
Inköpslistor har jag samlat på i flera år.
Hade man varit aningen mer driven, hade man kunnat ställa ut dem.
Så här, t.ex.
Så himla filurigt!
För fem år sedan började jag med "Dagens fönster" här på bloggen.
En ren slump var det och det var en man vid namn Martin G som liksom kom med idén, ja,vi hade mejlledes diskuterat detta med vackra fönster och hur oändligt mycket det betyder för utseendet på ett hus och så föreslog han detta med ett fönster om dagen.
Det fanns säkert någon fönsterfångare före mig också -vad vet jag ? - och nu finns även "Veckans fönster" hos någon annan bloggare.
Inköpslistor har jag samlat på i flera år.
Hade man varit aningen mer driven, hade man kunnat ställa ut dem.
Så här, t.ex.
Så himla filurigt!
sigge-nilsson-liv ....
I trädet, ungefär vid kl.11, dinglar den glittrande ängeln Gabriel, en present från den rara Kerstin.
Ja, hon köpte den när vi var i London.
Gabriel tillbringade den första tiden utomlands i köksfönstret, men hur kul är det att bara ha en och samma utsikt hela tiden ..., så jag lät honom få komma ut lite.
Först vässar man klorna på lilla ekens stam .....
... sen hälsar man på matte som sitter i solgasset mot söderväggen.
Sist av allt sätter man sig och tittar ut över världen.
"Världen" är slilla slingervägen nedanför kullen och där kommer människor försiktigt promenerande och sigge sitter b l i c k s t i l l a och spanar på allt det där främmande.
När människorna passerat, smyyyyger sig sigge fram, så där så han får lite bättre koll.
Söndagmorgon ....
Ringer - efter viss ångestfylld tvekan - till chefen.
Säger som det är, att nää, det här går inte, jag kan ju knappt göra nånting med den gipsade armen och lyfta tungt får jag inte heller göra.
Jag vill be om förlåtelse för vad detta strul orsakar affären - två veckors sjukskrivning som arbetsgivaren måste betala - samtidigt som man kanske måste ta in en vikarie .., sånt blir kännbart för mindre butiker ..., men jag gör det inte; man ramlar inte med flit.
"Ja du Magnus, det här är en risk man kan få ta när man anställer fruntimmer över femtio ...", säger jag.
Han är vänlig och förstående och det känns bra ändå.
//Efter 2 veckor ska gipsen av och så ny röntgen och nytt beslut ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)