.. har stått bakom kassan i nästan nio timmar rakt av.
Första delen av dagen är tre kassor i gång, därefter blir det bara den sååå duktiga Helena (sjukgymnast på Halmstad lasarett i vanliga fall, men har arbetat ofta i affären) och jag själv .., och köerna växer sig evighetslånga och somliga har brått och ska spela på Dagens Dubbel och har ingen lust att stå i kö och vänta och andra viftar med Lotto, - och Kenokuponger och det är system hit och dit och andra vill hyra eller återlämna släpvagnar och någon frågar om den marinerade lammsteken har tagit slut och finns det mera dill och någon vara saknar pris och det ska hämtas växel och cigaretter och den lilla fläkten, den som håller mig vid liv, går för högtryck.
Mitt i en paus upptäcker jag den här rara madamen bland hyllorna!
Stor glädje!
Och lite senare träffar jag pv:s kusin Mats och hans svåger Mattias, dom handlar också och det känns så himla trevligt att känna igen någon och se där, där är lilla Tyra, hon som handlade själv för första gången och hur kul är det inte att kunna några namn, om än det är få?
"Hur är hä i Malå då ...?" säger en man i min ålder, han som kommer från Sävar utanför Umeå och är gift med en kvinna från Sorsele.
Och så ler han.
Vid tretiden dyker plötsligt Helenas mamma Carina upp.
Det är Carina som ansvarar för mejeri, ost, juice, sill och bröd och fast hon egentligen är ledig kommer hon och säger att "Elisabet, nu tar du lite paus så du inte svimmar!" och jag sätter mig i fikarummet och drar djupa andetag och tänker på hur omtänksam hon ändå är, den kvinnan!
Innan vi stänger för dagen, är hon där igen .., nu med sin man.
Å, så dom jobbar ute på lagret .., hon i mejeriet och han pressar kartonger och röjer upp!
Det här påminner mycket om hur man arbetade i lilla kvartersbutiken i Ystad.
Nu är jag i alla fall ledig resten av helgen och benen är mindre ömma än igår .., kanske ändå att stödstrumporna gör sitt till, men just nu kan jag knappt gå upprätt.
Nåja, det ordnar sig.
Nu ska vi sätta upp fågelholken!
Ajöken, sa fröken.
