Tisdagsfönstret ...

.... kommer från Fru Grå i Ystad, som var på vift i Nora.

Västmanland torde leda fönsterlevererarligan stort, tror jag.

Apropå önskerubriken ..

Ruta Ett sa...

Jag skulle aldrig ha tänkt mig att jag nästan 60 år gammal skulle ha startat eget - men nu har jag gjort det!!!

Jag andades, var och skulle förbli lärare, men när det inte gick längre, så...vips kom STORARTAT! till.

Morgon i ett annat land ...

... nämligen i landet Västra Götaland.

Ja, vi kan ju säga att vi är i Bohuslän också, det låter bra mycket trevligare.

Och fastän bara tolv mil hemifrån, är ljuden annorlunda.

Hela morgonen har jag hört fiskmåseskrin .., men nu, helt plötsligt, är det alldeles tyst.

Fönstret står på vid gavel, rummet är varmt.

Den lilla hotell-tv:n visar fotbollsfinalen från igårkväll .., pv halvslumrar och jag funderar på att ta en morgonpromenad.

Inget regn.

Himlen är grå, men det finns hopp.

Första match idag är klockan 13.00, då är det Emma som spelar och kanske ska pv åka och titta på en segelbåt - men bara kanske - och ikväll är det stor invigning på Ullevi, med svenska fotbollstjejerna som ska få hyllningar för sitt brons.

Ungefär så.

//Bilden: nej, det är inte någon ny man som ligger intill mig i sängen, det är pv med sina - i mina ögon - så vackra händer.

Dagens fönster ...

Eva på Frösön har varit på lillsemester till Röros i Norge och det är därifrån bilden kommer.

Så här skriver hon:

"Skickar dig en bild med flera fönster från Röros, den gamla gruvstaden nära svenska gränsen vid Härjedalen.

En stad som vimlar av gamla hus (och fönster) och hantverkare.

En underbar liten stad att semestra i för en dag."

På hotellet.

Om man är van Stensjö och knappt ett pip om kvällarna, är det som att slungas in i en centrifug, ja, när man går till O´Leary´s som är knökfullt med gäster ..., och vi äter middag och jag räknar till femton tv-skärmar och många hejar på USA.

Vid bordet bakom oss sitter Emil och kompisen Isak.

Nu är vi hemma igen.

Eller i rummet på femte våningen.

Utsikt mot ett p-garage där vi har bilen.

Och nu ...., börjar jag hosta igen!

Scandic Hotell, Kungsportsavenyn i rikets andra stad ....

Och det kan jag säga er, att köra bil i den här stan, tänker jag aldrig i mitt liv göra!

När vi skulle svänga vänster på avenyn, hade vi plötsligt spårvagnar sprutande från tre håll och detta var på gränsen till värre än rondellen i Galway!

Nåväl.

Vi har installerat oss i det rätt enkla rummet (men dyra .... och ska nu invänta dr Böhlander med son och dennes kompis och sedan blir det väl middag.

Regnet v r ä k t e ner på väg hit .., vi tittade in på Ikea i Kållered och handlade lite smått och gott (läs: ljus ... och handdukar och annat, jo, världens längsta gardinstång!), åt en korv för 5:- och väntade på att regnet skulle upphöra.

Det gjorde det också.

Så småningom.

Ajöken, sa fröken.

Och så en önskerubrik igen ...

"Det här skulle jag aldrig kunnat tänka mig att göra för trettio år sedan ...".

Det är mossfolk som undrar.

Ja, du madame .., egentligen kan jag inte komma på något som jag gör nu, men som jag inte skulle ha gjort för trettio år sedan?

Möjligen detta med att befinna sig (läs: mig) i en liten segelbåt, men det beror nog mera på att hemma i Malå såg man inte ens skymten av sådana.

Tyvärr .., det är inte mycket till svar, men så är det nog.

Och ni andra ...?

S e m e s t e r ...

En annan semester: Samos med Emil, som då var åtta år.

Ack, hur ljufvligt det är, att inte en enda gång behöva titta på arbetsschemat, ty under hela vecka 29 finns inte mitt namn med bland de övrigas!

Likväl vaknar jag punktligt vid halv sex och ligger där under täcket och lyssnar till morgonljuden.

Enstaka fågelkvitter .., vinden i träden.

En pensionatsvärd som sover gott.

Himlen är gråmulen.

Och senare; nyheter i P1 och - naturligtvis -, annalkande låtryck från väster.

Intill mig: pElle.

Så gott som varje natt ligger han nära-nära och det händer att jag stoppar min vänstra hand under hans mage och jag hör hur han börjar spinna och jag tänker .., ååå, så tomt det blir den dagen vi inte längre har honom!

Jag satt vid banankartongen som var förlossningsavdelning när han föddes och hans mamma, den så fina Bodil, jaaaamade högt .., hon var alltid orolig när det var dags att föda .., och ännu några år ska han kanske orka med, men sexton, sjutton år som han är nu, är mycket även för en katt.

Idag bär det iväg till "Lilla London" för att titta på när Emmas lag spelar i Gothia Cup.

Inalles 35 200 unga fotbollsspelare från 73 länder, är det inte fantastiskt!!

Och sigge och pElle får sällskap här hemma av H & P, som - hopefully - får njuta av i alla fall liiiiite sol.

Ungefär så.

En hel svärm med söndagsfönster ...

... kommer här susande genom rymden - från England - och landar i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Så här skriver avsändaren:

"Hej Elisabet!

Här kommer några kort som är tagna från mitt pendeltåg in till Victoriastationen i London.

Även om man inte precis ser några fönster så är de tagna från ett fönster. Hoppas det går bra också.

Hann tyvärr inte fota några tjusiga fönster i själva London när jag var där på snabblunch sist.

Sprang från tåget, åt lunch och snackade som bara den med min kompis varpå jag sprang tillbaks till Victoria för att ta tåget hem igen.

Men nästa gång kanske...

Hälsningar Ulrika i England."

Och titta ...!

... herr och fru Prickigt Djur har fått lämna ensamheten i gästrummet!

Nu sitter dom på bokhyllan och får vara med hela tiden.

Å, det känns så bra!

Och några av älsklingsböckerna har också kommit på plats.

Alla mina Frank McCourt, t.ex.

Och en kustflora.

Men snart är det klart ...

Åja, det tar sig!

Tänk nu bort det gula på altanen, där ska bli vitt trätak.

Och inga böcker har kommit på plats.

Och ingen klämlampa längst till vänster, så där så man kan ligga och läsa en härlig bok även åt andra hållet i soffan.

Men ska där inte vara någon gardin?

Egentligen är jag ingen vän av gardiner, så nja, jag vet inte.

Kanske på ömse sidor om fönstret bakom soffan?

Dom korsettfärgade lampskärmarna tillhörande "kristallkronan" (som inte är kristall, utan slipat glas), ska bytas ut mot annan färg.

Och har jag inga ord för hur glad jag är över hur det blir .., så gäller det även hur tacksam jag är mot pv!

Detta att få känna att man sätter prägel på sitt boende, det betyder hur mycket som helst!

Att man inte bara är en hyresgäst som flyttar in.

Liiite måste den kapas ...

Det finns nästan inga ord för hur lycklig och förväntansfull jag är över hyllorna vid fönstret.

Jo, så är det.

Den längsta, den som går från vägg till vägg, ska nu sättas på plats.

Ååå, någon millimeter för lång är den!

Nu hör jag pv slipa kortsidan .., snart ska den på plats!

(Det gula som skymtar i taket utanför fönstret, på altanen, är rockwool. Där ska det - vad det lider - bli ett stort varmbonat vardagsrum.)

Lördagmorgon ...

Den allra första semesterdagen.

Jag bakar scones och fixar frukost .., pv tar båten och vittjar nätet, fast allt i omvänd ordning.



Vid åttatiden kommer han hem igen, nöjd och belåten.

Tre makrillar, några flundror, en tunga, några krabbor och minst två slemmiga brännmaneter .., allt detta har fastnat i nätet.

Stor glädje!

Nu vankas fisk till middag!

Med posten ....

... kommer ett hjärtevärmarpaket!

En inte alldeles purfärsk bok, skriven av "Lappmarksdoktorn" Einar Wallquist.

Handstilen på kortet som följer med, är mer än bekant.

Den tillhör Solbritt Hansson - denna underbart rara och omtänksamma kvinna - kund i affären i Ystad!


Och med ljuvliga teckningar av författaren ....



På sista sidan sitter detta.

Den här boken (ja, inte denna, den här är utgallrad från biblioteket i Glemminge) fanns i mitt barndomshem och nu ska jag läsa den om igen.

U n d e r b a r t!

Tack du snälla, rara Solveig!!

Önskerubriken ....

Ja, den där när ni berättade vad ni skulle vilja arbeta med, om ni finge välja fritt.

Nu har hemifrån-Ingela sagt sitt.

Här kan ni få en ledtråd.

Och om hon vann 1 miljon kronor?

Ja, då skulle detta hända.

Ett lördagsfönster från ...

... jo, från Portugal!

Vilken rikedom med fönster som kommer susande överallt ifrån!

Tack till Anna som fick så många fönster i håven.

Det här är det första.

Flera brev från Nelly ...

"Hej igen!

Det var ganska kul att skriva brev, så jag skickar ett till, så får ni se hur härligt vi har det, Bosse och jag själv.

Här ligger vi i soffan, ja, det är så att Bosse är på kollo hos oss i helgen.

Å, så snygg han är!

Men vet ni, att mattes mamma - hon som bloggar ihjäl sig nästan -, hon tycker att Bosse är .., ja, i alla fall inte särskilt snygg.

Det tycker jag är trist.

På kvällarna hoppar Bosse och jag upp i soffan och sover nära varandra.

När jag var liten valp och nyss hade kommit till matte och husse, då fick jag a b s o l u t inte vara i soffan.

Efter någon vecka, då sa matte att jag FICK hoppa upp i soffan, för hon tyckte det var så jobbigt att jämt sitta på golvet.

Ibland får jag följa henne till stallet, till Taurus, hästen..
Om ni tror att jag är rädd för hästar, så har ni fel.

Jag brukar skälla om dom stampar och har sig i spiltan.
Det är häftigt.
Faktiskt tror jag att dom är lite rädda för mig.

Här, där vi bor, finns massor av katter.

Matte säger att jag absolut inte får jaga dem, men det gör jag ändå.

Hälsningar från Nelly."

Nio dagar i frihet ...

Det är nog arton år sedan jag senast hade så få semesterdagar, men så är det ju när man har sagt upp sig och därefter vandrat i Utanförskapet under sex månader, då får man vara tacksam för dessa nio dagar och så ytterligare sju dagar om några veckor.

Ja, egentligen är det sju dagar nu också, men jag räknar in lördag och söndag så känns det bättre.

Lite längre.

Fortfarande är hostan eländig, men det ska nog fixa sig.

I morgon blir det - hopefully - montering av fönsterbokhylleskivorna, vilka nu är målade såväl första som andra varvet och nu återstår att hitta en fin liten lampa, kanske en klämlampa eller nåt sånt .., och det ska bli fint, det har jag lovat mig själv.

Och pv.

Han har susat iväg med båten för att lägga ut det nya nätet med större maskor.

Om fem dagar kommer den rare Gunnar från Jämtland på besök.

Och om tolv timmar ska ni få se vad som kom med posten idag.

Ett hjärtevärmarpaket från Ystad.

På väg till jobbet ...

... passerar jag alltid en hästhage.

Där finns ett sto och hennes föl, samt ytterligare ett sto.

Alltid, alltid håller dom vuxna sig runt det lilla fölet!

Imorse när jag kom körande, upptäckte jag att fölet och stoet som inte är mamman, låg och sov i gröngräset.

Åååå, som den stora snarrrrrkkkade!



Och fast jag körde in på sidovägen, parkerade och gick mot stängslet, fortsatte den stora att snarka och sova, ja, först efter en stund tittade hon upp, så där förfärligt yrvaket.

Så där som tänkte hon ..."oj då, vad är det nu som står på ...?"


På andra sidan vägen .., såg det ut så här.


Allt detta gjorde att solen började stråla, fastän det var mulet ute.

I hjärtat blev det varmt!

Så här är det ...

Jag fullkomligt ä l s k a r P1.

Och när jag - den här sista arbetsdagsmorgonen före semestern - (och första natten utan hosta!) ligger i sängen och lyssnar lite förstrött på morgonsändningen och till reportaget som handlar om myndigheter som går på semester och vad det kan ställa till med .., då tänker jag att ååå, vilket bra reportage!

Omväxlande .., ja, helt enkelt bra gjort!

Reportern heter Mikael Sjödell.

Rubriken är "Myndigheter på autoreply drabbar enskilda."