
Ååå, så ljuvligt med ledighet!
Då blir det frukost ute på altanen .., och regnet som utlovats, det lyser med sin frånvaro!
På bordet står pv:s kaktus; i vanliga fall en anskrämlig histora, men titta .., är det inte som ett
enda stort mirakel!!? Hur kan en stickig kaktus förvandlas till en sån här väldoftande skönhet?
För mig är det inget annat än ett rent under.

Hur många av er har ätit salmbärssylt?
Inte jag.
Men
nu, nu har jag.
Ja, jag visste helt ärligt inte ens att det fanns något som heter
salmbär.Och det ska jag säga er, att detta slår hjortronsylt!
Som en gänglig kalv är han.Och medan vi läser DN och GP, springer lille Harry hit och dit och roar sig bäst han kan.
Pinnar, en svart strumpa, en gammal sko, en gul boll, en petflaska .., och så vinrankan .., allt hinner han med!
Glatt viftande kommer han och hälsar på mellan varven.
"Jaaa, du är fiiiin du sigge, pElle,
nej, Harry !" säger jag.
Det är precis som min pappa - som -, när han ropade på någon av oss döttrar, hann med alla våra namn.
Och så kämpar vi med ett knivigt korsord från igår.
"Elisabet! Tegelstenar .., vet du vad det blev? Jo, romaner!" hojtar pv utifrån altanen.
Såna korsordsklurigheter gillar jag.
S k a r p t.

En stund senare ligger en gammal katt och en tonårig hund och tar igen sig.
Tidigare på morgonen har hunden skällt och haft sig mot pElle .., åååå, så han vill ha igång honom och få leka och jaga honom runt gräsmattan .. men det räcker med att pElle bara
tittar upp, så hoppar den ystra hunden minst en halvmeter bakåt!
pElle ..,
han vet minsann hur man får r e s p e k t.