I bilen på väg söderut, mot Skåne, lyssnar vi till Sommar i P1.
Underbara danska skådespelerskan Ghita Nörby pratar (utan manus, och det hörs ...) om olika "kors" i livet och jag förmodar att hon menar vägskäl.
Just då ..., ser jag ett kors i form av ett kryss, på himlen och funderar samtidigt på mina egna vägskäl här i livet.
Ystad har ett alldeles eget rum i mitt hjärta.
Det känns verkligen som att "komma hem".
Och vi tar in på Ystads Saltsjöbad och får rum i två olika längor.
Pv och jag själv i den äldre, gula delen (pilen), och min syster längst till höger.
Båda har vi utsikt och balkong mot havet.
Och det blir middag på Marinan, tattoo-final, gin och tonic i hotellbaren och världens skönaste sängar att sova i.
Jag ställer upp balkongdörrarna på vid gavel.
Hela natten hör vi vågorna slå mot stranden!
Klockan 06.00 lämnar jag hotellrummet och går ner till stranden.
(Men bilden är tagen vid 5-tiden).
Solen på väg upp i öster.
Det är iskallt i vattnet och jag ser flera brännmaneter och går efter viss tvekan ut och doppar mig bara helt hastigt och väljer därefter hotellpoolen .., simmar länge ..., alldeles ensam är jag och det känns om om jag inte klarar av mera glädje och tacksamhet.
Det känns som om hjärtat ska brista.
Efter badet står jag i hotellrummet och tittar ut .., hänger liksom över den franska balkongen .., vinkar lite så där "hej-hej" till hundrastande damer och herrar.
Bryggan.
Under sjutton somrar badade jag här.
"Hej du harry .., dig mötte jag ju igår i Bjäresjö, kommer du ihåg det ...?"
Och vi träffar Anders som också är på besök i Ystad och tillsammans åker vi till Fritidsbaren.
Då har vi hämtat Harry som har övernattat hos mina barns pappa och hans fru Karin och inte att förglömma, labradoren Meja!
"Stackars lille Harry .., nog ska han bli förvånad (läs: bedröööövad ...) när han vaknar och upptäcker att vi inte är där ...?" säger jag på kvällen.
Såna tankar kan man glömma.
Harry lekte hela eftermiddagen och kvällen med Meja och somnade gott och tryggt uppe i sängkammaren, tillsammans med Meja, Karin och Tommy.
Lika glad och sprallig var han på morgonen, alltså i morse.
Så var det med den saken.
En skräckinjagande hund visar sig bakom ett staket, inte långt från caféet.
Jag kan lova att harry inte var så där värst morsk när vi passerade.
"Passa dig din lille skit så jag inte käkar upp dig till lunch!" såg det ut som om den tänkte.
Och vi kör längs Regementsgatan där jag bodde i sju år, det var när jag blivit ensamseglare.
Pilarna visar mitt köksfönster, samt två av de tre vardagsrumsfönsterna.
Inga pelargonior skymtar - vare sig i något fönster - eller på stentrappan.
Som dött .., är det.
Ica Supermarket får besök .., i kassan sitter Emelie och det blir lite småprat och jag skriver ett meddelande till den frånvarande chefen och lägger på hans skrivbord.
Och av en slump träffar vi ovanpågrannen Erik som nu är gift med Grazie från Brasilien och på gatan kommer två andra grannar och kramar om och är sååå rara och ..., ja, ni förstår!
Möllers får också besök.
Och jag tvärtittar in på Ejdern där mamma tillbringade så många år.
Lotten och Inger (som jobbade natt) är på plats.
Kramar och mera kramar.
Hjärtevärme.
Innan vi åker vidare, stannar vi till vid stranden, den där jag oftast låg och solade.
Den ligger lite väster om stan .., vid nya kyrkogården och där får även hundar vara.
Åååå, harry är dödens trött efter gårdagens lek och stoj och sover hela tiden, förutom när vi låter honom simma ett par gånger, mest för att svalka sig.
På väg norröver fortsätter sovandet.
Och tänk, inte en enda gång på vare sig dit, - eller hemresan -, kräks han!
En sväng till Svedala blir det också.
Åååå, så roligt!
Och vänsterhänder fångas på bild.
Från vänster pv, Micke, jag själv, bettankax, lindalotta och världens goaste lilla Ebba, som minsann kan cykla alldeles själv!
Ebba har fått en bok som handlar om Ellen och som vanligt när det är småbarn och djur med i bilden, är det pv som blir favoriten.
Jominsann .., i hans knä duger det att sitta och lyssna till Ellens öden och äventyr, men det blir även läsning om Emma och Totte, som nog alla 70-talsmammor (och pappor) känner igen.
Bettankax har bakat en underbar mjuk kaka .., och på bordet finns även Milanokakor från Möllers och morotskakor .., det är inte långt ifrån att magen spricker!
Vid femtiden ska vi åka norrut igen.
Till Halland.
I bilen ligger harry och ebba ska säga hejdå och klappa honom.
Ja, om hon törs, alltså .., för liiiiite pirrigt är det allt.
"Titta, där ligger han och är så snäll ...!" säger pv.
Tur att hon har hjälm när det ska klappas hund.
"Ja, men dååå vågar man nog klappa honom lite ...", tänker Ebba och böjer sig fram.
Åååå, denna övermåttan ljufvliga lilla tös!
//Och den som orkade läsa allt detta, tilldelas en stilig medalj av största storleken.
Tålamodsmedaljen.
