Mannen, vars namn jag inte kommer på.

På väg hem från Stockholm ....

... blir jag nästan galen.

Jag letar namnet på en av mina absoluta favoritförfattare och jag säger till pv att jag tror att namnet börjar på L?

Kanske.

"Och jag tror att han är britt och han skrev ofta om andra världskriget, där han själv deltagit", säger jag.

S o m vi funderar!

Ett tag funderar jag på att ringa 118 118 och be om hjälp.

Och jag går igenom hela alfabetet .., försöker komma på ett engelskt namn.

Icke, sa Nicke.

"Kommer du inte ihåg att jag berättade om den författaren .., ja, jag låg på stranden på Samos och läste en bok av honom, den var översatt till danska, men det var inga problem ...?" fortsätter jag.

Och jag ringer till Växjö, till Kent, som var med på den resan och kanske skulle han komma ihåg?
Njet.
Inget svar.

Men tänk, alldeles nyss föll poletten ner.

Ahaaaaa!

Nevil Shute var namnet.

I en artikel om honom kan man läsa följande:

Nevil Shutes stil är lågmäld och utan stora åthävor, trots ofta andlöst spännande intriger. Hans huvudpersoner är udda och obetydliga figurer, inte så sällan flygare eller ingenjörer i krigets skugga, som när det verkligen gäller visar en stor moralisk resning.

- Det vimlar av hjältar i krig, säger Nevil Shute i sin självbiografi "Slide Rule" (Mitt liv), men mycket få människor vågar visa mod och civilkurage på kontoret.

Dessutom var han Stenbock, hade födelsedag två dagar efter undertecknad och eftersom han konstruerade flygplan, så hade han säkerligen vänster tumme upp.
Jag tycker att mr Shute såg ut att vara en himla trevlig prick.

(Just nu läser jag Joyce Carol Oates senaste - Änkans bok -. Jag tycker om hennes sätt att skriva, men ...., nja. )

Herr Grovens och jag ...

Och så tar jag moppen och kör till Heberg, till den stora byggnaden där auktionerna håller hus.
Det är ju där - fast via nätet -, som jag har köpt tavlan, den som jag inte alls ville ha.

Auktionsförrättaren ler stort när jag berättar om misstaget, att jag bara råkat klicka på fel nummer .., ja, att det var tavlan av Sven Ljungberg som var målet.

"Ja, men den här är rätt fin ...", säger han leende.


På tavlans baksida finns information om konstnären, herr Harald Grovens.



Född i Melbourne, Australien, år 1917.

Plötsligt börjar jag nästan (men bara nästan ...) fatta tycke för tavlan och tro det eller ej, men nu hänger den i lillhallen, den mellan vardagsrummet och köket.

Så slutade mitt äventyr med mr Harald Grovens.

Älskar jag honom ...?

Svar: ja, det gör jag.

Omåttligt!

Hemma igen ...

Och sigge är keligare än på länge och hoppar ut och in genom fönstret .., på-gränsen-till-kelar med harry ..., och får till frukost en nyöppnad burk med Whiskas kattmat.

Sånt gillar han.

(Grannarna såg efter sigge och pElle när vi var borta .., dom - katterna - kan nämligen gå ut och in som dom vill och det är helt perfekt.)


Oj då!

Helt ärligt tog jag ett steg bakåt när jag skulle ta ner min blus från galgen.

Och spindeln, som var av den större modellen, fick resa i papperskasse till rabatten.

Dagens fönster ....

"Här får du några fönster från ett övergivet boningshus med vissna växter och gammal spargris i Skåne.

Och likaledes övergiven lagård med visst ljus till kritterna från fönstren.


Allt är rivet idag och ska lämna plats för nytt och ljust!

Min syster ska bo här så småningom med man och hästar och utsikt mot havet!

Hälsningar Monet."

Överraskning som hette duga ...

Det var den här jag skulle bjuda på.

Sven Ljungberg från Ljungby.

Ja, det var vad jag hade tänkt.

Så det gjorde jag.

Men det visade sig att jag hade klickat på fel nummer, 1070, i stället för 1069, ja, när jag lade bud via nätet.



Och nu visar det sig att den här tavlan är min.

Konstnären heter Harald Grovens.

I morgon ska jag hämta den.

Djurvänner ...? Ja, det kan nog säga.

"Ja, ja .., du kanske är större än mig, men jag är äldre och Det Är Jag Som Bestämmer!", säger Nelly inte.
Men det är vad hon menar.

Hos AP och Micke får gästerna (dvs, pv och jag själv) ligga i nya dubbelsängen som är tämligen nyinköpt och hög (i alla fall högre än vår), så där så man känner sig som prinsessan på ärten.

En av oss hostar mest hela natten, den andra har ont i sin vänstra fot och i ett knä.
Det kan bero på att den senare, ja, tidigare på dagen, har sprungit tre mil.

Och hon har p o n d u s och sätter harry på plats, nästan så han får hål i öronen.


När Nellys matte var väldigt ung, berättade jag för henne om ekorren Kurre och hans öden och äventyr .., ja, hur han fick lifta med en älgtjur och hur han på det sättet tog sig över Malån.

Kurre, som annars bodde i en gran uppe i Tjamstanberget, satt i älgkronan och fick på så sätt skjuts över vattnet.

Det fanns gånger när Anna knappt visste om det bara var påhitt, eller om det hade hänt På Riktigt.

Nu fick Kurre lämna landet Halland och flytta till landet Uppland.

Men se .., det var inte länge den fick stå i fönsterkarmen .., en svansviftande hundvalp tyckte nämligen att ekorre, det vore ju toppen att äta till middag!


Alla är morgonpigga och det blir frukost (bilden visar frukostpersonalen) med äggröra, bacon, sill och resterna av gårdagkvällens hjältetårta och sen promenad i skogen.

Nu var det pv:s tur att få se hur det går till att lära en hundvalp gå fot och lite annat.


Vid tiotiden säger vi hej och tack och åker ut till färjeläget vid Ekerö.
En anslagstavla finns nära den lilla kiosken.


Och på ett bord intill ligger en kvarglömd cigarettask.

Eller så var det nån som plötsligt bestämde sig för att sluta röka, eller ..., att börja ett mer hälsosamt leverne .., eller nån som - precis som jag själv - upptäckte hur äckligt det doftar av hår och annat när man röker.

I ett års tid - mellan 49 och 50 - rökte jag ..., och råkade en kväll släppa ut håret och böjde mig samtidigt framåt .., det var då jag kände hur äckligt mitt hår luktade!

Samma kväll kastade jag mina Blend Ultra Menthol.


Att pv är "Vår Hjälte" .., det förstår ni nog.

Jag tycker att han har gjort det så himla bra.

Vid femtiosex års ålder avslutar han Klassikern .., dvs, att under ett års tid ha åkt Vasaloppet, cyklat Vätternrundan, simmat Vansbrosimmet och nu sprungit tre mil på Lidingö.

Jättegrattis från mig!

Dagens fönster och lite till ...

Ja, nu har jag lånat AP:s dator och här fixar jag inte bildred.programmet,så det får bli en gammal fönsterbild,tagen i Ystad.

Så här är det.

Igår var det alltså Lidingöloppet och pv skulle avsluta sin Klassiker (Vasaloppet, Vätternrundan,Vansbrosimmet och så löpningen då på lite dryga tre mil).

Att köra bil ut till Lidingö var inte ens att tänka på, så han hoppade av vid Brommaplan och tog tunnelbana och buss ut till startområdet, medan Anna och Micke hämtade upp harry och mig, för vidare befordran till Ekerö.

Vid femtiden eller lite senare ringde telefonen; jo, då hade pv kommit i mål på tiden 3 timmar och 21 minuter ("bara en halvtimme efter Anders tid i fjol .., ja, det var inte dåligt!" sa pv lyckligt ...) och pv hämtade honom i Bromma och så blev det underbart god middag (till förrätt förvällda rödbetor, lägg därtill chevréost i smulor, rostade pinjenötter och honung ...,därefter grillade lammfärsbiffar med bulgursallad och ett mjukt vin /Conde Valdemar eller nåt sånt, ett Riojavin) och sedan tårta (bild kommer) garnerad med texten "Vår Hjälte".

När vi sedan gick i säng (någon var väldigt trött, men lycklig ...) suckade pv och sa .., "men ååå, vilka snälla barn du har!"

Då blev någon annan v ä l d i g t glad.

Hur hade det gått då för honom?
Jo, bättre än förväntat, sa pv.
Han tog det lugnt i backarna och säger sig ha haft "krafter kvar" på slutet.

Jo, jo.

Och idag stundar hemresa till landet Halland .., men ännu är det tidig morgon och harry och nelly ligger tillsammans hos Anna och Micke på en stoooor madrass på golvet .., det tittas på Engelska Auktionsrundan och pv vilar sina något stela ben ..., ja, så är det här i landet Uppland.

Ajöken, sa fröken.

Ps. Det är alltid roligt att få en röst till en bloggvän. Igår fick jag telefonsurra med Fourmum. Såååå trevligt och tack som hörde av dig! Ds.

Ny dag ..., ny giv.

Och då blir det avresa till Ekerö, där vi ska hälsa på hos AP, Micke och så lilla Nelly förstås.

Och Taurus.

Den Klassiker-jagande pv släpps av på Brommaplan, medan Anna visar runt i omgivningarna .., det är så vackert så man nästan ramlar baklänges - gamla och nybyggda hus - vidunderlig utsikt över vattnet och en klarblå himmel.

Och höstfärger!

Så blir det ett besök på Gustavshills handelsträdgård, där det dessutom blir fika.

Nelly och harry sitter i gröngräset .., två hästar står bundna en bit ifrån och då tittar harry bort.

I handelsträdgården.

Där hänger pinnar med text om vilken sort det är - himla finurligt -.

Syns det alls ...?

Detta är gps enligt pv.

Annars fixar jag till bilden när jag kommer hem.

En skogspromenad blir det också.

Och så landar vi i nya huset som är så fint, så fint!

Det bjuds på kaffe ute på trädäcket som mågen förfärdigat och solen värmer.

"Här kommer ni att höra många talgoxar i vår ...", säger jag.

Ny promenad (ja, här promeneras det friskt!).

Vi brukar skoja om attd Anna kan få pli på vilken hund som helst - ja, vi har minsann sett hur hon fått vår cocker att gå fot som en väldrillad soldat - och nu tar hon sig an harry och jag lovar .., det tar inte tio minuter så går han hur fint som helst!!!

Detta är på gränsen till knäckande ,-)

"Såja, duktig hund!" säger hon och harry sitter fint.

På altanen .., Nelly vilar ut på mattes ben.

Anna tar fram ett gammalt album.

Ååå, där är bilder från hennes studentexamen och där är en liten Emil - nej, Anders -, men det hade kunnat vara Emil och där är min mamma som är fräsch och fin och jag vill nästan pussa henne, så glad blir jag över att se en sån bild!

Och där är en bild av Anna - den tog jag med min Canonkamera -!

Båda döttrarna måtte ha fått gener från någon annan i släkten, ty vare sig deras pappa eller mamma har sådan ordning!

Jag begriper det inte!!

På alla mina bänkar har det alltid varit små eller större högar.
Ofta både-och.

Här är det bara det nödvändigaste.

Lördagsfönstret ...

.... hittade jag i Upplands Väsby.

Eller rättare sagt i Bollstanäs.

Skillnader ....

Emil som spelar fotbollsmatch hemma på "Bippens idrottsplats".
BSK pojkar födda -99 mot Djurgårdens IF.
Hemmalaget vinner med 4 - 2.
Här står Emil och väntar på att hoppa in i matchen.
Själv står jag just bakom nätet och hör hur tränarna peppar BSK-spelarna.
Hela tiden uppmuntran och beröm!
Till sist - i pausen - kan jag inte hålla mig längre.
"Gud, så underbara tränare ni är!" säger jag till de två männen som står alldeles bara någon meter ifrån mig.
Emil blir illröd om kinderna ...., ja, han vill nog sjunka genom jorden.
Efteråt säger han - snällt -, att det inte gjorde nånting.


På väg hem ser jag hus byggda med liggande panel.
Det tycker jag är snyggt.
Och jag ser även urläckra lyktstolpar.
Husen ligger tätt, tätt och jag tänker att om jag bodde här, skulle jag nog inte kunna spela cd-skivorna så högt som jag gör i landet Halland.
Men å andra sidan .., hur skulle man annars bygga?


Det är betydligt kyligare i luften här, än i landet Halland.
"Ja, men det är för att havet ännu värmer ..." säger pv.

Och höstfärgerna märks tydligare.

Nu är det kväller och pv har redan gjort natt.
Nervositeten inför morgondagens tremilalopp märks tydligt.
"På en skala från ett till tio ..., hur nervös är du?" frågar jag.
"Sju ....", svarar han.

Liten hälsning från harry nilsson ...

"Hej på er!

Nu är jag i ett annat land, ett som heter Uppland.
Här är nästan allt annorlunda; här finns inget hav och inga klippor, men en massa annat som är ganska trevligt.

I morse när jag var ute och rastade husse, då träffade vi t.ex en liten fin hundtös, jag har glömt vad hon hette, men hon var himla fin .., och när jag sen var ute med matte, då upptäckte jag massor med lyktstolpar där andra hundar hade pinkat, - ja, jag har inte lärt mig att lyfta på benet ännu - men det blir nog senare, säger matte.

Det längtar jag till.

Och jag såg ett hål i marken och där nosade jag också.



Matte är ganska glad.

Hon har köpt sig en ny behå och nu har hon fått en annan profil, säger hon.
Och ja, hon har t.om visat pv.

"Titta här, det blir som en springa i mitten, är det inte tjusigt, så säg ..?" sa hon.
Då nästan skämdes jag .. men husse, han såg glad ut, nästan lycklig.

Snart ska vi iväg och titta när Emil spelar fotboll.
Han är mittfältare och han säger att jag är hans näst bästa vän, ja, Meja kommer före.
Det gör inget att han säger så, jag tycker ändå om honom.

När inte Emils pappa är hemma, får jag hoppa upp och sova i soffan, men inte annars.

Nu ska jag se om Emil har tappat nånting under bordet .., pastafjärilar, till exempel.

Hej svejs från harry."

På semester ...

pv kämpar för att få full pott på nästa veckas nutidstest ...

Efter ett snabbt besök nere i Väsby Centrum, tar vi siesta på balkongen.

Ja,alltså ..., om man med siesta menar en kopp nybryggt kaffe, en chokladfylld croissant och dagens tidning.

Ingen är så snabb som Harry när det gäller att hitta en skön fåtölj.

Jaha, där åkte min plats ....

Det är underbart varmt och skönt ute .., jag tänker ägna mig åt bokläsning och sedan blir det räkgryteproduktion till den upptagna familjen.

Emil har fotbollsmatch klockan fem .., Emma klockan åtta, mamman och pappan är på respektive arbete ("hur bra trivs du på jobbet .., detta att arbeta med barn inom autism-spektrat.?" frågar jag doktor Böhlander, som säger att ..."ååå, jag ÄLSKAR mitt jobb!") och just nu hör jag ett "hallåååå mormor!!", det är Emil som har kommit hem från skolan.

L y c k a.

Nutidstestet vecka 38 ....

Och fortfarande kan jag inte klistra in som vanligt.

Här blev det deppigt värre .

Jag fick 4 rätt av 10.

Och pv 6 rätt av 10.

Här är testet.

En förklaring ...

På besök i landet Uppland, får jag låna Emmas dator.
Den som står på det svarta skrivbordet i hennes rum.
En bärbar och modern dator, där jag aldrig kommer rätt på tangenterna.
a blir till s.
Alltid.

Om blogginläggen därför ser annorlunda ut, beror det på oträning.
Jag, som i vanliga fall skriver jättesnabbt, får leta mig fram.

Så här blir det.

Hej, jag heter elisabet nilsson och ska nu visa hur svårt det är med det asnnortlunda tasngentbordet, ja, titta bara, man snubblar och har sig och nej, nu går det ju plötsligt riktigt brsa, vad kan det bero på?
Men nu då? Nej, det blir fortfarande ganska rätt.

>Nu skas jag be att pv gört nutidstestet.

ahlöjkebm sa fröken.

Resan norrut och Emils vänstra hand ...

Dagens fönster ...

"Häromveckan fångade jag de här fönstren från utsidan.

Nu är de fångade från insidan också.

Där ute skymtar strandängarna.
Där inne på Naturum går jag och lilla E på upptäcksfärd.

Kalasgod fika finns det också!

Turtlan."

Nutidstestet v.37.

8 rätt av 10 möjliga.

Av de 27390 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 15629 (57%

Ja, fast detta säger inte mycket.

Det var det helt klart enklaste testet hittills.

Pv får säkerligen tio.

Senare: Jag försöker att klistra in en kommentar här (Emmas dator), men se det går inte. Hittills har i alla fall Guy & SoF rekordet med alla rätt!! GRATTIS!

PV fick samma poäng som Bloggblad, Tankevågor och jag själv, dvs, 8 av 10.

Mossfolk kommer på andra plats med 9 rätt.

Innan vi åker ...

... blir det långprommis - ja, såklart den vanliga rundan -.
Det eviga regnandet har upphört och plötsligt blir det solsken och klarblå himmel!
Ååå, det känns som en enda stor gåva!
I som en liten "ö" av högt gräs ute på åkern, där fullkomligt "våldkvittrar" det.
Mängder med småfåglar som flyger just dit och blir osynliga.
Men dom hörs ...


Vid "polska ambassaden" är gräset lika grönt .., nja, kanske att det börjar ljusna en aning?

Min kamera är totalt värdelös när det gäller motljusbilder, himlen blir kritvit.

Det är väl så här det blir förstås, när lågtrycken har stått i kö för att komma inseglande från väster och sedan landar så där effektivt i trakten av Halland.
Inte undra på att det är grönt på Irland!


Väldigt glad hund.

Och harry - denne vår lille glädjespridare -, han lullar på lite som han vill.
Nu utökas svängarna ..., han gör stora lovar runt åkern .., jagar sädesärlor .., ramlar i en dypöl .., och så börjar allt om igen.

Men han kommer när man säger till och han sätter sig fint på min vänstra sida.


Nere vid båthamnen är det lugnt och fridfullt.
En äldre man spankulerar omkring, rökandes en cigarett.
Det "klingar" av kedjor.
Båtljud.
Inga hästar ser vi till och jag tänker att nu kanske det är slut på säsongen .., nu är dom nog hemma i sina stall ..?


Men inte då!

Alldeles vid parkeringen, just där den där lilla bäcken rinner, där står dom i klunga.

Harry sätter sig en bit ifrån och tittar åt ett annat håll.
(Om man inte ser dom, så finns dom inte ...).

Själv river jag loss lite gräs och bjuder pållarna att smaka.

Efteråt känns det så här: om man tänker sig en luggsliten och trött liten själ som man hänger ut på tork eller i alla fall i friska luften .., och där hänger den i vinden och plötsligt kommer ett stilla vårregn och själen blir alldeles som ny och lycklig blir den också .., ja, precis så känns det när jag har gått på såna här promenader.

Det är som att man får ett nytt liv.

Och när vi kommer hem sätter jag på LP-skivan där Jussi Björling sjunger, men det blir inte långvarigt, ty harry blir förfärad och sitter och stirrar - närapå skräckslaget -, mot högtalaren .., och han gnyr och gnäller.

Jaså, det duger inte med Jussi?

Då spelar jag den här i stället och tänk, då somnar han bums.

(Och ja, jag inser att detta är så smörigt så det är inte sant, men det struntar jag i. Då är jag smörig.)

Här och nu ...

... och fem dagars ledighet har just tagit sin början.

En skön morgon är det.

Friska vindar utomhus och regnstänk mot fönstret.

Och i ett fängelse i Georgia i USA har en man - som in i det sista sade sig vara oskyldig - ingen morgondag.