Utläst ...

Såja.

Nu har jag läst ut boken som handlar om herr Persson.

Vad tycker jag?

Jo, en intressant början där man får följa författarens uppväxt, men sedan blir det mest en en enda lång redogörelse om den strålande karriären, om missbruk av olika slag .., om kärlekshistorier, föräldraskap och den omtalade Geijeraffären, inte minst, vilken jag nästan hade glömt bort.

Det känns som om den här boken är skriven för män; ja, för en viss sorts män.

Kanske författarens grabbkompisar?

Betyget?

Tjaaaa .., på den där tiogradiga skalan, så säger jag .... 4.

Egentligen gav den här boken mig - ingenting -.

// Jag är urusel på att "recensera" böcker, att få bokstäverna att säga vad jag egentligen menar.
Och så är jag så orolig att författaren ska googla på sitt namn och råka läsa det man har skrivit och hur roligt kan det vara att bli sågad jämns med fotknölarna, oavsett hur berömd man är?
(Minns när Johan Wester hade gjort just det och hamnat på min blogg! Nu var det ju tvärtom bara rosor, men ändå.)
Och vem är jag till att tro mig veta hur nånting ska skrivas?
Därtill vore det ju aningen penibelt om jag är den enda som tycker att en bok är urusel och den samfällda kritikerkåren hyllar samma bok till skyarna! (Jo, sån är jag).
Nåväl, när jag hade skrivit inlägget här ovan, googlade jag på recensioner av boken och det här var den första jag ramlade på.
Hon skriver e x a k t det jag själv tycker och jag är fylld av beundran för sättet hon formulerar sig på .., det är precis på pricken mina tankar!

Tre nya ....

Lycka ....

... för en avlång hundvalp: att gräva en grop eller två.

Lycka för hans matte: att kalasa på mjukt tunnbröd.

Apropå bysthållare ...

"Hej du!

Med tanke på ditt behå-inlägg som orsakade mängder av kommentarer, så kommer här en bild som visar på ett utmärkt sätt att bli av med en uttjänt bh!!

I oktober 2010 samlades 2000 behåar in i Trelleborg och hängdes upp i centrum som ett inslag i Rosa Bandet-kampanjen. Visst ser det helt galet ut?

/Kram Lena."


// Å, så läckert och påhittigt! hälsar Elisabet.

Bra reklam .....

.. det är nånting som jag gillar skarpt.

Sen är ju frågan vad som är "bra reklam", för allt är ju så oerhört subjektivt.

Ni vet .., såna här tävlingar som Marabou brukar ha, där man ombeds skriva en häftig slogan och så utses en vinnare som får åka till Maldiverna på holiday .., det känner ni ju till?

Har ni tänkt på att man ytterst sällan får se hur vinnarens slogan såg ut och får man någon gång göra det, så tänker man .., "jaha .., men det var väl inte så märkvärdigt?"

Nu är ju tanken säkerligen den - från företagets sida - att tusentals människor/kunder ska sitta hemma vid bordet och filura på en härlig reklamtext där man väver in hur fantastiskt bra den här varan är och därmed är ju saken biff.

Varunamnet har trummats in .., det är kunden själv som talar om hur bra varan är och gissa två gånger om det kommer att fastna någonstans bland hjärnvindlingarna!

I lilla affären där jag arbetar, finns förstås inte utrymme för såna annonskampanjer, men jag tycker ändå att det görs bra reklam för butiken.

Till exempel kom två byggjobbare igår in och handlade fikabröd, men så var frågan .., fanns det inget café i närheten, så där så dom kunde få sig en kopp kaffe?

"Nja, närmaste café ligger i Harplinge, så där fem kilometer härifrån ...", sa chefen.

Ja, det var ju inte så bra.

"Men jag kan hämta två koppar kaffe åt er, slå er ner vid tipshörnan, vi har ändå kaffe på gång ..", fortsatte chefen och bjöd dom två arbetarna på kaffe.

Det var inte första gången heller.

Sånt tycker jag om och det blir förstås också reklam, men på ett annat vis.

Men en reklamansvarig som verkligen borde få löneförhöjning, det är mannen eller kvinnan eller både och .., som har kommit på den fullkomligt geniala idén med körtävling (inte rally, Ulrika ...) inför Coop Forums jubileum.

Först övar mängder med körsångare på texten (i det gula huset övade pv ...) och så visades detta upp .., och så lyssnar släkt och vänner och kompisar på Facebook och nu skriver jag om det .., och hela tiden trummas budskapet in!

G e n i a l i s k t!

Här finns flera smakprov och fast jag är ombedd att rösa på pv:s kör Västanvind, så är jag nog benägen att tycka att den här är bland de bästa! (Det är själva överraskningsmomentet som jag tycker om).

Pv som handelsanställd hittar ni som kör nr 11 och LindaLottas kör som nr 5.

Så trevligt med nya kollegor!

Någon är pilsk i det gula huset ...

... och det är inte jag.

Det är harry.

Han är djupt förälskad i sigge nilsson, som är den söööötaste och finaste katt man kan tänka sig.

(Notera hur pElle får nog av denna hejdlösa uppvaktning - detta "snuskande" - ja, man vet aldrig var det slutar .., så han går helt enkelt och sätter sig i ett annat rum. På a v s t å n d.)

Dagens fönster ...

Ack, vilka vackra byggnader och vilka sagolikt vackra fönster det finns i Västmanland!

Tack Ulrika som alltid har kameran redo i fönsterfångarläge!

Och så var det slut ...

Det dyra exemplaret.
Bilden togs för flera år sedan.

Idag gick min behå i graven.

Ja, i alla fall närmade den sig graven.

Och den som har varit med på den här sidan under ett par års tid, minns kanske den här bysthållaren som kostade nästan en förmögenhet!

Den inhandlades hos den alltid så vänliga innehaverskan på underklädesbutiken Tätt Intill i Ystad och eftersom den passade perfekt vid första provningen, sa jag genast att "ja, den här blir bra!" och så tog jag fram betalkortet.

Nästan åttahundra kronor kostade den och det var inte långt ifrån att jag föll avsvimmad till golvet ... (ja, det är en fördel om man tittar på prislappen först ...), men jag höll god min och låtsades som om detta nu inte alls var ett högt pris för en, tja, inte så där våldsamt penningstinn kassörska.

Just därför - för att den var så okristligt dyr -, har jag använt behån flitigt, för att inte säga dagligdags.

Men nu är det slut på det roliga.

Nu är den i atomer och av den eleganta spetsen på sidorna återstår endast tunna trådar och någon tjusig form har minsann inte bysten fått under de senaste två åren - i alla fall inte med hjälp av den exklusiva behån -.

Under besöket i Stockholm häromsistens, inhandlades en långt mycket billigare variant.

Knappt 200 kr kostade den och oj, så skön och bekväm den är!

Den gamla uttjänta varianten, ska få en fin begravning i pannrummet.

Den ska kremeras.

Medan ägget kokar ...

Och medan frukosten fixas, lyssnar och slötittar jag lite på gomorron-tv.

En politiker med mustasch är inbjuden till soffan.

Det pratas skuggbudget.

Den mustaschprydde politikern må vara hur sympatisk som helst, men ibland låter han som en floskelmaskin.

Ja, det är han förstås inte ensam om.

Men just nu - i den här stunden -, tycker jag att han leder den tävlingen.

Dagens fönster ...

"Börjar så smått återvända till världen utanför våra fyra väggar.

Under en hel veckas tid har vi stått på huvudet i kartonger och funderat på hur vi vill ha det.

Eftersom vi flyttat till ett hus som är nästan dubbelt så stort som vårt gamla så borde vi ha gott om plats, men vi undrar istället hur vi fick plats på förra stället..

Nu väntar vardagen imorgon med jobb och dagis igen.
På kvällen kommer vi hem till vårt nya hem och då är det den här utsikten som finns utanför köksfönstret.

Man kan vänja sig vid sämre saker.

Puss.

Linda."

Ett kvällsfönster från Närke ...

Ni tittar väl i bildens nedre kant ...?

Ser ni så fina får där är?

Fönsterfångerska var ingen mindre än Ulrika - rallymadamen -.

Och så några listor ...

Här pratar vi Ordning & Reda, tror jag.
Fint i garderoberna.


Och här .., en äldre kvinna som lärde sig att hålla samman orden när man skrev skrivstil.

Utekväll med jobbet ...

Utanför teatern.

Först jobb från halv tio till kvart över fem och sedan raka spåret till Halmstad, där vi slöt upp på puben Bull, där större delen av styrkan satt och väntade på mat. Och på oss.

Det var tre olika alternativ: räkbomb (den största räkbomb jag skådat!), Ceasarsallad och hamburgare. Dom flesta hade valt hamburgare och så var det vin eller öl eller vad man nu ville ha till.

Mycket prat blev det.

Och sen promenad till Halmstad Teater som verkligen är v a c k e r och en fullsatt salong välkomnade David Batra till en nittio minuter lång eller kort - eller helt perfekt lagom - föreställning!

Så himla bra det var!

Intill mig satt Carina och det ska jag säga; att förlänger ett gott skratt livet, då kommer Carina att leva i evighet! Det är precis en sån människa man ska ha vid sin sida när man tittar på nånting roligt.

Efteråt skjuts ända till husknuten - Carinas man Inge körde butiksbilen med röd text Ankaret Haverdal på långsidan - och då hade även Lena, som bor i Steninge, lämnats av.

En verkligt trevlig kväll blev det!!

In i dimman ...

När jag igårkväll skulle köra (läs: moppa) hem från jobbet, hade dimman återigen lagt sig som ett täcke över världen. I alla fall över landet Halland.

Sikten var m i n i m a l; ett tiotal meter kanske?

Inte långt från Steninge stannade jag till och tog upp kameran, väl medveten om att det var mörkt för att få en riktigt bra bild, men det var själva känslan jag ville bevara.

Trädsilhuetter i allt det dimmiga.
Ett landskap som liksom hade försvunnit.

Vissa stråk var helt öppna och så - lika plötsligt - låg dimman tät igen och just där kom höstkylan svepande.

Och väl hemkommen hade pv lyckats hitta näten ute på havet och till middag blev det nystekt skrubba (nån slags plattfisk) och våra egna potatisar och morötter (små och knubbiga, men ack, så goda!). Nu är han ute igen och tar upp nät och själv ska jag göra mig klar för att arbeta till klockan fem, därefter väntar David Batra på Halmstad Teater, tillsammans med den övriga personalen.

En skön söndag önskar jag er alla!

Upphittat ....

Framsidan.


Och där bak.
Eller tvärtom.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Har ni också sommar idag?

Första oktober och det är som en sommardag här i Jämtland.
Vi har tagit en promenad på Andersön, en ö som ligger några mil sydväst om Östersund.
Det är ett naturreservat, inga bofasta men några sommarhus finns det där.

Jag stannade till vid ett av dem, ett gammalt timmerhus precis vid vattnet.
Tänkte mig hur det skulle vara att vakna upp där en sommarmorgon, ta sitt kaffe och sätta sig vid sjön och se ut över fjällen.

När jag gick runt knuten på huset såg jag att i ett av fönstren var inte fönsterluckan ditsatt.
Och se där, ett litet kök. En Gevaliaburk i plåt, där färgerna hade bleknat av solen. En termos. Nog hade det kokats kaffe där allt.

Köket var pyttelitet, en bänk med en kokplatta på, var det hela.
Jag, som inte hade tagit med någon matsäck och var så kaffesugen, kände kaffedoften ända ut där jag stod.
En hägring mitt i det Jämtländska landskapet.

Sedan blev det hemfärd, för där fanns det kaffe.

Varma kramar Eva."

//Se det var väl ett härligt litet brev till fönstret? hälsar Elisabet.

Eländes, elände ...

Å, vilken klåda harry har!

Det blir värre och värre.

Till veckan blir det besök hos veterinären Karin.

Sist vi var där sa hon: "ja, det är ett stort bekymmer hos labbar och andra raser, det här med allergier ...".

Och jag tänker genast på Lurvig och dig Mossfolk.

Upphittat ...

Ingen säng i korridoren ...

Så ska sjukhusen få böta upp till 1 miljon kronor om man ställer sängar lite här och där, ja, där dom inte bör vara, typ i korridoren eller sköljrummet.

Då tänker jag så här: det måste finnas en anledning till denna trängsel?

Förmodligen för många allvarligt sjuka patienter och för få sängplatser på olika avdelningar?

Men vad blir då bättre av att man får enorma bötesbelopp?

Jag förstår det inte.

(Jo, jag fattar att detta ska sätta press på sjukhusledningen, men om jag kommer in allvarligt sjuk så ligger jag gärna på en säng i korrdoren, hellre än att skickas hem eller sitta i ett väntrum, bara jag har läkare/sköterskor inom någorlunda räckhåll. Och nya sängplatser är väl inte det enklaste att skaka fram? Och om patientantalet bara ökar och ökar ...? Och ja, jag inser också att det blir svårarbetat för personalen och om det skulle bli utrymning på grund av brand osv, men ändå .., jag tycker att det här resonemanget om skyhöga böter är helt obegripligt.)

Lördagsfönstret ...

... finns i smedens lilla hus (eller före detta ...) i Eftra, inte långt härifrån.

Där stod jag och kikade in genom små fönster och detta var - bland annat - vad jag såg.

Och alla dessa ljuvliga speglingar som blir utan att man tänker på det.

Som livet självt.