Förmiddag ...

... eller morgon, i landet Halland.

Och detta är den bästa dagen; det är dagen när man vet att tre lediga dagar ligger där som guldkorn framför en.

Återstår nu att arbeta till klockan tre och därefter är det bara att susa iväg hemåt!

Och alla ni som - liksom min australiensyrra -, heter Birgitta: grattis på namnsdagen!

Fredagsfönstret ...

... finns i f.d. smedens lilla hus - i byn Eftra -, som inte ligger så värst många kilometer från det gula huset på kullen.

Där stod jag och försökte titta in i en annan värld.

Ett annat liv.

Sen åkte jag hemåt.

Efteråt ...

Den trötta arbetskamraten "skor sig".

... när vi har handlat och gjort allt klart med tidningsreturerna och det övriga som ska tas om hand när vi stänger för dagen .., byter vi om i personalrummet.

Eller mer som omklädningsrummet.

Alexandra, som hela dagen varit så trött och berättar att hon inte sover bra om nätterna, har på eftermiddagen inmundigat en energidryck och när det väl är dags att säga hejdå, då börjar hon piggna till - men om man samtidigt som man arbetar pluggar på högskolan -, så är det kanske inte underligt att man blir utmattad? tänker jag.

I morgon är hon ledig och å, så jag hoppas att hon får sova gott i natt.

För ovanlighetens skull kör jag bil hem - pv har hämtat moppen -, och väl hemkommen bjuds jag på en himmelskt god fisksoppa, made by pv ..., och det är ungefär då som jag från tv:n i vardagsrummet hör att Tomas Tranströmer har tilldelats nobelpriset i litteratur och då blir man så lycklig så det rent spritter i själen!

Jysses, vilken glädje!

Hällregn ...

... och vi tar "fabrikörsrundan" och regnet vräker ner och jag har tagit fram vinterkappan med stor kapuschong och duschat och gjort mig klar innan det är dags att ge sig av till affären, men det var helt onödigt, för regnet kommer insusande från väster och rakt in i kapuschongen och inom loppet av en minut har jag lockig lugg och harry springer hit och dit och halkar på mossiga stenar och mest av allt vill han hem, till värmen.


Långt där borta till höger brukar man kunna skymta Falkenberg, men inte idag.

Det är grått och ännu mera grått.

Och nu ska jag ge mig av!

Torsdagsfönstret ...

... finns - just det - i det lilla gula huset i landet Halland.

Det här med hopplösa fall ...

Och apropå jobb, ska jag säga nånting annat.

Den som varit med här ett längre tag, vet hur hysteriskt orolig jag var när jag bytte arbetsplats i Ystad; från den lilla, lilla kvartersbutiken, till stora Ica Supermarket.

Och sen, något år senare, när jag skulle bli kassaansvarig och räkna och bokföra kassorna och allt vad därtill hörde.

Ny sväng igen .., och jag kräktes och var hemma i två dagar och chefen sa ..., när jag kom tillbaka: "har du haft maaagsjuuuke?" (han är gotlänning) och jag svarade ... "nä, mental härdsmälta!"

Men det gick ju bra allt det där och jag kände mig trygg i jobbet.

Och så fick jag arbete på Hemköp och nu var det ännu värre; nu var det spel på hästar, Lotto, Keno och gud-vet-allt och det var släpvagnsuthyrning och postärenden och jag ville bara försvinna från jordens yta och hade mardrömmar och ångest och att moppa till jobbet kändes som om jag vore på väg till slakthuset!

Och nu?

Men å, så roligt jag tycker att det är med postärenden och jag läser i Postens Handbok och försöker lära mig ännu mera och jag gör fel och lär mig av misstagen och nej, jag kan inte allt om spel på Lotto och inte har jag helkoll vilken dag som V65 går på, men det gör inget, allt löser sig och det är så väldigt kul alltsammans!

Min välkända enjängdhet och mitt behov av trygghet i vardagen, det är stort, det inser jag.

Men tänk .., att till och med för en sån människa, så löser det sig.

"Allt går i Västerbotten", brukade min modiga mamma säga.

Så även i Halland, tydligen.

Ja, det var lite uppmuntran till den som ibland känner just så här.

Jag kan väl knappast vara den enda människan i världen som reagerar så våldsamt på det som är nytt och främmande .., och mest av allt är - eller var - det förstås rädslan att göra fel .., att skämma ut sig.

Just så.

Igår ....

... kom den första flaskan med julmust seglande på kassabandet.

Idag ytterligare två flaskor.

Ja, lika bra att säga det på en gång: God Jul till er alla!

Kvart i nio till tre ...

Det absolut bästa jag har gjort i mitt liv - arbetsmässigt -, är att ha gått ner rejält i tid.

Under hela tiden i Malå arbetade jag kanske 80 % .., under tiden i Ystad var det ungefär något liknande, men mera tid när jag blev ensamseglare och det var då som blodtrycket sköt i höjden och jag började känna hur det susade i huvudet.

När jag i december förra året sökte arbete på Hemköp, meddelade jag på en gång att jag inte var intresserad av heltid. Det skulle aldrig fungera .., jag får för ont i knäet, i benen och i fötterna och blir alldeles stel som en pinne om kvällarna.
Allt detta kom som ett brev på posten efter knäledsoperationen.

Så nu arbetar jag oftast antingen förmiddag från 8.45 - 15.00, eller eftermiddag, från 13 - 19, eller 14 - 19. Det är helt u n d e r b a r t!

Söndagarna är längre; då är det 9.45 - 17.15, men det går det med.

Skulle jag klara mig på den lönen om jag hade bott kvar i Ystad och haft min lilla 1:a?
(Där fick jag ofta ut kanske två tusen kronor mera var månad och kände mig som miljonär och det är ändå löner som andra kanske gapskrattar åt.)

Ja, det skulle jag, allra helst som jag är så enjängd och går i samma anorak och blus stup i två, dvs, inte lägger särskilt mycket på klädinköp.

Och inget studielån finns som ska återbetalas, bara en sån sak.

Sen är det ju också så, att vill jag ha ett l i v och inte vara konstant trött, så är detta - för mig - ett perfekt alternativ.

Jag brukar ibland tänka på kvinnor i Indien eller andra ställen på vår jord; kvinnor som arbetar tolv, tretton timmar per dag och sju dagar i veckan, och kanske bor dom i plåtskjul utan rinnande vatten .., utan elektricitet .., där finns ingen tvättmaskin, ingen dammsugare, ingen spis att laga mat på.

Oj, vilken oerhörd gåva och förmån att vara född i den här delen av världen!

I morgon är en ny dag och då börjar mitt arbetspass klockan två och nu kan jag alltså ta vara på hela den här eftermiddagen och kvällen och halva morgondagen .., och bara njuta.

Ack, så ljufvligt!

Onsdagsfönstret ...

.... finns i det lilla gula huset nedanför kullen, allt uti landet Halland.

Huset, vars ägare (en av dem) är uppvuxen i Ystad.

Ägarens hustru är en av de absolut vackraste kvinnor jag vet och närmar sig nog 75-årsstrecket.

Uppdaterat: ojdå, här har jag råkat lägga in två dagens fönster, upptäcker jag, ja, så kan det bli när man lägger in dem i förtid och glömmer kolla datum ,-)

Dagens fönster ..

Här kommer fönster susande från när och fjärran!

Det här finns i Vadstena, nämligen i klostercaféet.

Fönsterfångerska: den alltid så flitiga Ulrika.

Olikheter ...

I tv:s 21-nyheter får vi veta att det har "hållts förhör" .
Hållts?

Det är vad pv också säger.

Hållts.

Jag, som i många andra stycken pratar helt galet, säger hållits.

Nu skulle det vara intressant att veta hur långt upp i landet det sägs "hållts"?

Vad säger ni?

Utläst ...

Såja.

Nu har jag läst ut boken som handlar om herr Persson.

Vad tycker jag?

Jo, en intressant början där man får följa författarens uppväxt, men sedan blir det mest en en enda lång redogörelse om den strålande karriären, om missbruk av olika slag .., om kärlekshistorier, föräldraskap och den omtalade Geijeraffären, inte minst, vilken jag nästan hade glömt bort.

Det känns som om den här boken är skriven för män; ja, för en viss sorts män.

Kanske författarens grabbkompisar?

Betyget?

Tjaaaa .., på den där tiogradiga skalan, så säger jag .... 4.

Egentligen gav den här boken mig - ingenting -.

// Jag är urusel på att "recensera" böcker, att få bokstäverna att säga vad jag egentligen menar.
Och så är jag så orolig att författaren ska googla på sitt namn och råka läsa det man har skrivit och hur roligt kan det vara att bli sågad jämns med fotknölarna, oavsett hur berömd man är?
(Minns när Johan Wester hade gjort just det och hamnat på min blogg! Nu var det ju tvärtom bara rosor, men ändå.)
Och vem är jag till att tro mig veta hur nånting ska skrivas?
Därtill vore det ju aningen penibelt om jag är den enda som tycker att en bok är urusel och den samfällda kritikerkåren hyllar samma bok till skyarna! (Jo, sån är jag).
Nåväl, när jag hade skrivit inlägget här ovan, googlade jag på recensioner av boken och det här var den första jag ramlade på.
Hon skriver e x a k t det jag själv tycker och jag är fylld av beundran för sättet hon formulerar sig på .., det är precis på pricken mina tankar!

Tre nya ....

Lycka ....

... för en avlång hundvalp: att gräva en grop eller två.

Lycka för hans matte: att kalasa på mjukt tunnbröd.

Apropå bysthållare ...

"Hej du!

Med tanke på ditt behå-inlägg som orsakade mängder av kommentarer, så kommer här en bild som visar på ett utmärkt sätt att bli av med en uttjänt bh!!

I oktober 2010 samlades 2000 behåar in i Trelleborg och hängdes upp i centrum som ett inslag i Rosa Bandet-kampanjen. Visst ser det helt galet ut?

/Kram Lena."


// Å, så läckert och påhittigt! hälsar Elisabet.

Bra reklam .....

.. det är nånting som jag gillar skarpt.

Sen är ju frågan vad som är "bra reklam", för allt är ju så oerhört subjektivt.

Ni vet .., såna här tävlingar som Marabou brukar ha, där man ombeds skriva en häftig slogan och så utses en vinnare som får åka till Maldiverna på holiday .., det känner ni ju till?

Har ni tänkt på att man ytterst sällan får se hur vinnarens slogan såg ut och får man någon gång göra det, så tänker man .., "jaha .., men det var väl inte så märkvärdigt?"

Nu är ju tanken säkerligen den - från företagets sida - att tusentals människor/kunder ska sitta hemma vid bordet och filura på en härlig reklamtext där man väver in hur fantastiskt bra den här varan är och därmed är ju saken biff.

Varunamnet har trummats in .., det är kunden själv som talar om hur bra varan är och gissa två gånger om det kommer att fastna någonstans bland hjärnvindlingarna!

I lilla affären där jag arbetar, finns förstås inte utrymme för såna annonskampanjer, men jag tycker ändå att det görs bra reklam för butiken.

Till exempel kom två byggjobbare igår in och handlade fikabröd, men så var frågan .., fanns det inget café i närheten, så där så dom kunde få sig en kopp kaffe?

"Nja, närmaste café ligger i Harplinge, så där fem kilometer härifrån ...", sa chefen.

Ja, det var ju inte så bra.

"Men jag kan hämta två koppar kaffe åt er, slå er ner vid tipshörnan, vi har ändå kaffe på gång ..", fortsatte chefen och bjöd dom två arbetarna på kaffe.

Det var inte första gången heller.

Sånt tycker jag om och det blir förstås också reklam, men på ett annat vis.

Men en reklamansvarig som verkligen borde få löneförhöjning, det är mannen eller kvinnan eller både och .., som har kommit på den fullkomligt geniala idén med körtävling (inte rally, Ulrika ...) inför Coop Forums jubileum.

Först övar mängder med körsångare på texten (i det gula huset övade pv ...) och så visades detta upp .., och så lyssnar släkt och vänner och kompisar på Facebook och nu skriver jag om det .., och hela tiden trummas budskapet in!

G e n i a l i s k t!

Här finns flera smakprov och fast jag är ombedd att rösa på pv:s kör Västanvind, så är jag nog benägen att tycka att den här är bland de bästa! (Det är själva överraskningsmomentet som jag tycker om).

Pv som handelsanställd hittar ni som kör nr 11 och LindaLottas kör som nr 5.

Så trevligt med nya kollegor!

Någon är pilsk i det gula huset ...

... och det är inte jag.

Det är harry.

Han är djupt förälskad i sigge nilsson, som är den söööötaste och finaste katt man kan tänka sig.

(Notera hur pElle får nog av denna hejdlösa uppvaktning - detta "snuskande" - ja, man vet aldrig var det slutar .., så han går helt enkelt och sätter sig i ett annat rum. På a v s t å n d.)

Dagens fönster ...

Ack, vilka vackra byggnader och vilka sagolikt vackra fönster det finns i Västmanland!

Tack Ulrika som alltid har kameran redo i fönsterfångarläge!

Och så var det slut ...

Det dyra exemplaret.
Bilden togs för flera år sedan.

Idag gick min behå i graven.

Ja, i alla fall närmade den sig graven.

Och den som har varit med på den här sidan under ett par års tid, minns kanske den här bysthållaren som kostade nästan en förmögenhet!

Den inhandlades hos den alltid så vänliga innehaverskan på underklädesbutiken Tätt Intill i Ystad och eftersom den passade perfekt vid första provningen, sa jag genast att "ja, den här blir bra!" och så tog jag fram betalkortet.

Nästan åttahundra kronor kostade den och det var inte långt ifrån att jag föll avsvimmad till golvet ... (ja, det är en fördel om man tittar på prislappen först ...), men jag höll god min och låtsades som om detta nu inte alls var ett högt pris för en, tja, inte så där våldsamt penningstinn kassörska.

Just därför - för att den var så okristligt dyr -, har jag använt behån flitigt, för att inte säga dagligdags.

Men nu är det slut på det roliga.

Nu är den i atomer och av den eleganta spetsen på sidorna återstår endast tunna trådar och någon tjusig form har minsann inte bysten fått under de senaste två åren - i alla fall inte med hjälp av den exklusiva behån -.

Under besöket i Stockholm häromsistens, inhandlades en långt mycket billigare variant.

Knappt 200 kr kostade den och oj, så skön och bekväm den är!

Den gamla uttjänta varianten, ska få en fin begravning i pannrummet.

Den ska kremeras.

Medan ägget kokar ...

Och medan frukosten fixas, lyssnar och slötittar jag lite på gomorron-tv.

En politiker med mustasch är inbjuden till soffan.

Det pratas skuggbudget.

Den mustaschprydde politikern må vara hur sympatisk som helst, men ibland låter han som en floskelmaskin.

Ja, det är han förstås inte ensam om.

Men just nu - i den här stunden -, tycker jag att han leder den tävlingen.