Tänk ...

... om exakt en månad, så vänder det.

Då har vi passerat den längsta dagen!

//Kläderna på tork .., ja, dom fanns i mörkaste Småland, alldeles intill Carl von Linnés barndomshem.

Idag ....

... är sista dagen som Elvis är hos oss, i alla fall för den här gången.

Oj, så långtråkigt det ska bli för harry, för mest hela dagarna leker dom hejvilt eller ligger nära-nära-nära varandra.

Och ingen finns där då att dra pinne med och ingen som sitter och väntar på att jag ska säga "varsågod" när maten är serverad i hundskålen och ingen som kommer med nosen och buffar lite på låtsasmatte när hon ligger i sängen ..., och ingen som kurar intill pv om nätterna.

Men pElle blir nog glad.

Han är mest irriterad på den där typen som kommit hit och tagit hans plats i soffan.

Dagens fönster ...

Ååå, dessa härliga skuggor!

Fönstret finns i Rydals museum, beläget mellan Borås och Kinna och fönsterfångerska var den här duktiga fotografen.

Och så ett kvällsfönster från ...

Hej!

Här kommer två (det andra kommer senare) fönster till din samling.

Det första visade Bureå Hembygdsförening upp på Buredagen.

De efterlyste folk som ville adoptera ett fönster ;-)

Dvs, man skulle ”adoptera” ett fönster och måla det. Fönstren hörde till någon byggnad på hembygdsgården.

Hälsningar Anitha."

"Taxi, var god dröj ...!"

Tänk tanken att ni bor i ett inlandssamhälle och att ni vaknar en natt med fruktansvärda bröstsmärtor.

Tänk sedan tanken att det till närmaste lasarett är nio eller tolv mil och så vet ni att drabbas man av hjärtinfarkt så är det bråttom att komma till läkare .., och nästa tanke är då att ojdå, här finns ingen ambulans, den är nämligen indragen!

Det är helt enkelt inte klokt.

I södra Sverige gallskriks det om man får tre mil till BB .., jag kan tänka mig tanken om ambulanserna plötsligt försvann.

Men just så är det i många inlandskommuner.

Malå är en av dem.

Och här är länken till det reportaget från kvällens Rapport.

15.57 in i sändningen börjar det hela.

Och gissa om han testade "controllern" ....

Om pv hade fått välja, så hade det blivit en säng som man kan höja och sänka.

Ni vet .., en sån där som man ligger där och manövrerar med en fjärrkontroll.

Men .., så har han ju en (enjängd) sambo som har begåvats med livlig fantasi .., och det kan jag lova er, att jag för min inre syn såg allt som kunde hända med den sängen!

Jo, jo .., tänk om strömmen går bäst som man sitter där och läser en bok och sen får man tillbringa resten av natten i hjärinfarkt-läge och nog såg det väl aningen "rappligt" ut det är underredet .., nej, "jag vill ha en vanlig säng!" sa jag.

Så blev det också.

Men madrassen fick han minsann bestämma.

Och så här blev det ...

Nästan hela dagen har vi tillbringat på det stora möbelvarhuset i Helsingborg.
Ja, på Ikea.

En inköpslista hade vi minsann tagit med oss, men den blev kvar i bilen och redan efter några minuter bara, så hade jag gjort mitt första - men inte sista - avsteg från listan.

I kundvagnen hamnade då tre stoooora kuddöverdrag i linne, helt i min smak!!
Det är ett av dessa ni skymtar på bilden här ovanför.
Snyggast var den där lilla randiga infodringen, den gjorde hela alltet nästan!


Gardiner i nån slags sandfärg inhandlades också.

Nu måste gardinstång upp och tanken är att gardinen ska gå hela vägen mot väggen, liksom för att bredda fönstret, då jag avskyr smala gardiner, i alla fall hos mig själv.

Till pv:s oerhörda lycka visade sig just dessa gardiner vara utrustade med Guds gåva till mänskligheten: nämligen o m t a g!

"Ååå, jag får nästan stå ... päls!" utbrast herr pensionatsvärden saligt vid åsynen av de två banden.
(Nåja, dessa kommer inte att användas ..-).


Icke allenast kuddöverdrag inhandlades, nej, även tre jättelika kuddar, vilka är så stora så det mest troliga är att vi nu hädanefter får sitta på stolar och titta på tv.

Vi ryms helt enkelt inte i soffan Ektorp.


Människor som tycker om färg .., tycker nog att pensionatet är grått och trist.

Jaaa, men det slog mig när jag tittade igenom mina bilder på bildbloggen, jo, att jag verkligen tycker om den här färgskalan .., den som är på bilden här ovanför.

Den ger mig lugn och ro.

Men nu undrar kanske någon nyfiken stackare om vi bara köpte detta .., kuddöverdrag och kuddar?

Nej, nej.

En dubbelsäng med ljuvlig madrass till inhandlades .., diverse överdrag .., underlakan .., kronljus och värmeljus (jag), blockljus (pv) .., en jättelik blå badhandduk (till mig ...), ja, det var nog allt.

Lunch blev det också; en helt bedrövlig stekt spätta för min del och fläskytterfilé med pommes till pv (han var nöjd) och nu är vi hemma och pv tycker att detta att fylla golvsprickor/glepor med latex är en pina och själv ska jag värma gulaschsoppan.

Den nya sängen kommer - hopefully - att kunna invigas nästa helg, till första advent.

Apropå advent: sämre jultillbehör än på Ikea är svårt att uppbringa!
Inget utbud alls att tala om.

B e d r ö v l i g t.

För övrigt var allt bra och alla människor (kunder) såg trötta ut och småbarn grät och en amerikansk man uttryckte sin förtjusning över en stor rislampa, men fick snabbt en åthutning av sin hustru och sen blev det inget lampköp .., och så där var det nog för det mesta.

Att göra större inköp på Ikea, ja, det är nog en prövning för äktenskapet.

Nåja, ännu är vi sams!
(Det blir väl omtagen som sätter allt på prov ,-)

Om Kerstin, Nisse, Tora, Arne och Solbritt.

När vi 1993 flyttade från Malå till Ystad, kom jag att häpna över hur underlig tillvaron är.

Människor som man minst av allt förväntade sig att höra nånting från, dom hörde av sig.

Grannfrun Kerstin Granwall skickade varje vecka ett stort, brunt kuvert fyllt med tidningsklipp hemifrån. Troget .., varje vecka under flera års tid!

Nisse Lundqvist, som vi aldrig umgicks med, skrev humoristiska brev!
Arne och Tora Hellsten - kunder från affären - hörde av sig med julkort!

Allt var så totalt oväntat.

Och när jag i fjol flyttade från Ystad, så hände samma sak.

Solbritt, som jag bara träffade i affären - hon är som en solstråle - och med ojämna mellanrum kommer hjärtevärmarhälsningar med hennes handstil som igenkänningstecken.

Tänk, vi har a l d r i g råkats, annat än i affären!!

Och på elisabetdagen .., då kom detta (bilden) med posten.

T a c k snälla! säger jag.

Mot nya djärfva mål ...

Ja, idag bär det av till Ikea i Helsingborg!

(Vi har ungefär lika långt till Helsingborg som till Ikea i Kållered utanför Göteborg, men av någon anledning väljer vi ofta att åka söderut).

Här ska inhandlas ett stycke säng + sängbotten och så alla ljusen inför advent, förstås.

Och kanske lite till.

Gardiner, till exempel.

Dagens fönster ...

.... speglar sig i disken på Möllers Bageri i Ystad.

Hur många gånger under mina sju år på den gatan, har jag stått där och tvekat mellan vilket bröd som såg godast ut ...?

Hur många gånger hamnade en Milanokaka i en liten påse och fick göra mig sällskap hem?

Att ha femtio meter till ett bageri, är förvisso mer än ljufvligt.

Men farligt .., farligt.

Om Lisbet och lite annat ...

Från vänster i övre raden: moster Margit - som var synsk och i sin ungdom arbetade som hembiträde hos den här mannen och hans familj -, därefter Ivan som var blind och dog endast 21 år gammal .., och så en trind mamma, som så småningom skulle bli slank.
Mormor gifte alltså om sig efter makens död och fick ytterligare tre barn; Gunvor (mamma till Barbro som har bloggen Mellansystern), Lisbet och Olaf - alla på den nedre raden -.
Och Haqvin blev mammas styvfar och hon tyckte så oerhört mycket om honom.
"!Aldrig kunde vi ha fått en bättre styvfar!" sa hon ofta.

Idag har jag pratat länge med moster Lisbet i Vilhelmina.
Det är hon som sitter i mitten på den främre raden, inklämd mellan mormor Betty, moster Gunvor, Haqwin och morbror Olaf.

Moster Lisbet är den enda av mammas syskon som är kvar i livet.

I många, många år trodde jag att Haqwin var min morfar och förvåningen var total när jag insåg att så inte alls var fallet! Min morfar, han dog endast trettio år ung.

På samma sätt var det med moster Tyra och morbror Alfons i Bjurträsk, med morbror Sigurd och moster Rut i Risliden .., och morbror Oliver och moster Erna i Talliden.

Jag trodde verkligen att dom var just detta till mig; mostrar och morbröder .., tills jag förstod att nähäpp, så var det inte alls .., dom var mina systrars mostrar och morbröder!

På ett sätt tror jag att såna upptäcker sätter spår, men jag är inte riktigt säker på hur och på vilket sätt. (Jo, det är jag .., jag tror att man i den åldern då kan jag känna sig lite vilsekommen .., lite "utanför".)

Men på samma sätt som mormor Betty verkligen var min riktiga mormor, så är moster Lisbet min moster - även om hon är halvsyster till min mamma -.

Moster Lisbet, hon låter precis som mamma .., dom har samma dialekt och samma sätt att säga "Men heeej Eliza!" och jag får alltid svälja några gånger extra när jag hör dom orden.

Min mamma avgudade sin lillasyster.

"Du förstår Eliza, jag var tretton år när hon föddes, Lisbet blev nästan som min egen dotter!"brukade mamma säga.

Och idag på förmiddagen .., då sitter jag på stentrappan och pratar med moster Lisbet och gratulerar på namnsdagen och vi surrar om allt möjligt .,. om depression och att bli änka och om hur livet kan förändras och om att jag ska ta flyget upp i vår och hälsa på och skriva ner allt som är viktigt och som ingen annan kan berätta om.

Sånt.

På slutet säger vi "I love You!" och berättar hur mycket vi tycker om varandra.

"Ja, ja .., jag kan väl också gräva ..!"

Efter en vecka tillsammans, har harry blivit betydligt morskare.
Nu mooooorrrrrar han ibland, när Elvis tar sig friheter.
För den som inte känner igen dem, så har harry vit svanstipp.

Fördelen med två hundar är förstås att dom rastar sig själva.

Det är helt enkelt bara att gå ner mot havet till och sen roar dom sig själva, ja, nästan hur länge som helst.

Och själv står jag där och smajlar och tänker att livet är så härligt.

Anne-Marie gör en tomatros ...

Ååå, dessa underbara arbetskamrater på Ankaret i Haverdal!

Tänk, att Anne-Marie så där utan knot ställer upp och visar hur man gör den där tjusiga rosen!

Intill står den alltid så rara Malin, bara tjugo år, men sååå duktig.


"Titta här Bettan .., så här blev laxtårtan ...!" säger Anne-Marie .., hon som har minst sju rävar bakom varje öra.

En gång kom jag in i omklädningsrummet och där stod Anne-Marie i bara behån och arbetsbyxorna och samtidigt kom Peter in. (Vi har gemensamt omklädningsrum).

Hade det varit jag som stått där, hade jag väl svimmat av blygsel, men A-M, hon bara filur-loooog och sa ..."jaa, du Peter, det är inte vackert, men det är m y c k e t!"

Just sån är hon.

Ledig lördag ...

Efter besöket i affären kör jag till Annies Gård, bara ett stenkast därifrån.
Där är i helgen julmarknad och ååå, så roligt detta var!

"Nej, men är du här ...? Nu är det väl ändå på fel sida av disken ...?" säger några av besökarna och vid ett av borden står en glad kvinna, å, det är ju också en kund från affären och hon berättar om sin biodling (en hel drös med samhällen har hon!!) och "varsågod och smaka!" säger hon och jag testar och köper till slut en liten burk med en etikett med texten: "Tomat & Vitkök med honung från Haverdal".

"Vilket snyggt förkläde du har!" säger jag.
"Det har jag köpt på nätet ...", svarar kvinnan leende.


I ett annat litet hus bakas det bröd i stenugn.

Men åååå, där är ju också kunder från affären och det är roligt att möta människor i ett annat sammanhang än det vanliga .., och under filtar ligger drösvis med bröd som nyss tagits ut ur ugnen och i det som en gång var drängstugan, där ligger andra bröd på jäsning.

Ser ni den vita soffan nedanför fönstret?

"Du förstår, igår kom där in en kvinna för att köpa bröd och så fick hon syn på kökssoffan och hon blev så förundrad och sa att ... en sån där soffa, ja, precis en sån kökssoffa hade vi i mitt barndomshem i Norrland .., och så tog hon sig en närmare titt och lyfte på locket och så .., där stod ju skrivet vem som gjort soffan och hon blev alldeles till sig, det var ju verkligen den soffan som hon tänkte på!" säger en av männen som har ett mjöligt förkläde på sig och vi som fått lyssna till detta tar oss en närmare titt på soffan och jag tänker på kvinnan som upptäckte den och hur många känslor som kanske väckts till liv, ja, genom besöket i bagarstugan?

Ett stort kummindoftande bröd får göra mig sällskap hem.


"Här Elisabet .., här ser du ugnen .., vi eldar i den i en veckas tid innan det ska bakas .., sen går det in 40 bröd åt gången ..., du må tro att vi har det vi gör ..!" säger en av bagarna.


Annies Gård ägs nu av kommunen, men tillhörde förut verkligen Annie och hennes familj (men där fanns inga barn).

Ett lördagsfönster från landet Halland ...

Ja, närmare bestämt från Varbergs kurhotell.

Där har den här madamen varit på besök och passade då på att ta fram fönsterhåven och det tackar man ödmjukast för.

Varberg är en av de pluttigaste städer jag någonsin har besökt och är väl värd ett besök.

Det tyckte emellertid inte Esaias Tegnér som efter ett besök i just Varberg, skrev följande:
"Varberg utan all fråga är det fulaste ställe i Sverige; det är Nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott flintskalliga berg, och salt vatten och skrivsand."

Enligt Wikipedia skrevs brevet den 19:e juli 1826.

Att Varberg är ett paradis för windsurfing, (rent av ett av Europas främsta), det visste jag inte heller.

Kväller i det gula huset ...

Skavlan på tv (bäst-bäst är han på att intervjua och våga ställa frågor som man kanske skulle tveka att ställa själv ...!) och pv som har installerat den nya tvättmaskinen.

Jo, det är inga större problem att handtvätta kläder för två personer, men vilken lycka att nu få köra en omgång sängkläder i maskinen .., och inte att förglömma min hundtassiga anorak!

På soffan Ektorp ligger harry och Elvis och sover.
Harry med ett av sina ben rakt ut, som alltid.


Nu är det bara lördag och söndag kvar, sen ska Elvis hem till sig.
Till stan, till matte och husse, som då har kommit hem från Egyptens land.
Åååå, så tomt det ska bli!
Efter snart en vecka här, känner han sig nog hemma.

I skoaffären ...

Makten framför allt ...

"Och vem ska leda (s) inför nästa valrörelse?" frågar reportern herr Juholt.

"Det ska jag göra!" svarar herr Juholt tvärsäkert.

Tänk, så bra det vore med lite ödmjukhet hos herrar politiker.

Detta gäller icke allenast (s)-märkta herrar eller damer.

"Hopp och lek ..!!"

Autosvar från Mitt-i-naturens redaktion ...

Hej! Tack för ditt mejl. Det är viktigt för oss att få dina synpunkter!
Vi läser alla brev, men hinner bara svara på en del, och ibland kan det dröja ett tag på grund av att vi ofta är ute på inspelning.
Se oss torsdagar kl 20.30 SVT1.
Programmen finns också på vår hemsida svt.se/mittinaturen och på SVTplay 30 dagar efter sändning.
Den 20/11-2011 är sista dag att skicka in bidrag till tittarfilmstävlingen.
Stort tack till alla som skickat in sina bidrag under hösten!
Vänliga hälsningar, Mitt i Naturen redaktionen