Svågern har köpt sig och hustrun var sin el-cykel och att höra honom vittna om glädjen med dessa, ja, det är ungefär som att höra en väckelsepredikant i Pingstkyrkan ...
Egentligen är jag ungefär lika hemkär som yngsta dottern, ja, med en skillnad: jag tycker oerhört mycket om att resa utomlands, men
här hemmavid vill jag helst bara avlägga snabba besök och det tog
många år innan jag övernattade hos min syster i Skåne.
Min mamma var likadan.
Hon kunde ta bilen och hinna med Dikanäs, Tresund och Vilhelmina - allt på en dag - och så hem igen på kvällen!
Man kan undra varför man är på det viset?
Nu var det emellertid bestämt att vi idag skulle åka till Småland, till pv:s bror och svägerska .., och jag sa att ..
."ja, ja, men inte hela dagen väl ..?" och det säger jag till en som glatt och till synes obesvärat följer med och hälsar på mina barn och goda vänner utan minsta knot!
Aldrig ett enda knorrande!
Ja, jag vet .., det är hemskt.
Vi åkte på förmiddagen och på väg till det röda huset i skogen, frågade jag pv hur långt det är mellan Ljungby och Växjö?
"Sex mil", svarade han.
Då bestämde jag mig - så där tjopp bara -, för att åka och hälsa på den nyligen hjärtopererade vännen, fast
först stannade jag till hos svägerskan och svågern och drack kaffe och småpratade lite.
För den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, ja, då är sex mil
ingenting och E25:an går mellan höga granar och tallar och det var dimma och hällregn och tack och lov för GPS (svågerns) som enkelt lotsade mig till rätt adress i Växjö.
Vilken underbar uppfinning!
Den gode vännen, han hade ingen aning om att jag skulle komma, så jag ringde lite försiktigt på dörren och efter en stund öppnades densamma och där stod han, i landstingets t-shirt och lite blek om nosen, men ändå, jo, det var ju han!
Ååå, det kändes bra!
En timme kanske var jag där .., tv:n var påslagen och visade backhoppning och vi pratade om hjärtat och operationen och hur länge han nu blir sjukskriven och jag frågade om ångest och rädsla och hur det var med hans barn och lite sånt.
Och i bokstavsordning står dom minsann.
Precis som pv:s cd-skivor - innan någon gjorde entré i hans hem -.
Jag vet nog ingen som har fler dvd-filmer än den opererade, och nästan alla filmer är såna som jag själv tycker om!
"Hörru .., du har inga till övers, tja, så där som du vill sponsra uppmuntringslotteriet med ..?" sa jag och försökte blinka lite så där *blink*blink* och tänk, det hade han!
Två stycken!!
Ja, så vände jag åter mot Ljungby och GPS:en hade plötsligt insomnat, men vaknade till liv efter en stund och jag tryckte världsvant på destinationen "Hem" och ser man på .., jag
kom verkligen tillbaka till utgångspunkten!
Ljuvligt god middag bjöds det på .. (hemodlade palsternackor, morötter och potatis utgjorde stommen i gratängen, lägg därtill julköttbullar som var sååå smarriga!) och därefter glass och kaffe till efterrätt och harry lekte timmavis med Mylta och mellan varven låg han i hennes fåtölj ..,. och dom där få timmarna vi skulle vara där, ja, det blev till hela dagen och
långt in på kvällen och det kändes också bra och jag fick en kram av svägerskan och sa att ..."men
nästa gång, då ska jag sova över!"
Det handlar väl förmodligen om nån slags trygghet.
Hemresan gick fint, förutom att vi höll på att bli galna när vi inte kom på vem det var som sjöng "When I´m cleaning windows" ..., och trots att vi gick alfabetet fram,- och baklänges, näää.
Sen sa radioprataren namnet (George Formby) och vi utbrast ..
"ja, men just ja!!"Nu är vi hemma.
Eld i pannan (femton grader varmt i huset) .., tända ljus .., och en film i svt 2 som är som gjord för mig .., den måste jag titta på om den finns på play.
Det är samme fotograf som har gjort Kokvinnorna och Hästmannen, tror jag.
Just innan vi ska åka, ja, på morgonen, anar harry oråd.
Utan att vi ens så mycket som nämner ordet "bil", förstår han vad som är på gång och plötsligt har han hoppat upp hos sigge nilsson och pElle som ligger nära varandra på gästsängen .., men det hjälper ju inte ett dugg ..., katterna åker ut på altanen (där dom kan gå ut och in som dom vill) och harry tvingas motvilligt ta ett skutt in i bilen och tänk, på alla milen kräks han inte en enda gång!
Det tar sig.
