Facit ....

Sprängvärk i vänster knä - det blir nog väderomslag - och knappt att man kan gå i affären.
Treo och Voltaren Gel.
Suck och pust.
Stappelgång.
Man känner sig som hundra år.

Sista kvarten frågar vänlig kund var jag kommer ifrån?

"Norra Västerbotten", svarar jag.

Och han berättar om sonen som flyttat till Umeå, ja, sonen och hans fru/sambo fick båda arbete i Umeå - dom hade läst på Chalmers bägge två - och jag frågar om dom trivs och jovisst, jättebra!

Då klickar det till.

"Få se .., din sonhustru .., är det möjligen Inger och Olles dotter Kajsa det ...?" frågar jag.

Javisst, så är det!!

Och plötsligt blir vi som bekanta med varandra, Gunnar A och jag själv.

Så är det verkligen, att världen är liten.

I alla fall mindre än man tror.

När jag kommer hem, ringer jag till Inger och berättar om det här.

Jag hinner bara säga "hej, det är Elisabet ...", så utbrister Inger: "ååå, jag har tänkt på dig hela eftermiddagen!"

Antennvänskap.

Eller nåt sånt.

Är det nog?

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från madamen som tar så fina bilder av det som är aningen bedagat.

Bilden kom susande genom rymden igårkväll och så här skriver fönsterfångerskan.

"Go´ kväll!

Vid 15-tiden idag (måndag) så tog jag med mig kameran och gick bort till torpet som står öde, och som ligger bara ett par hundra meter från där vi bor.

Tänkte att jag skulle försöka fånga ett fönster åt dig.

Vet inte om du gillar det Elisabet - det kanske är för ruffigt, men jag skickar över bilden och så gör du som du vill (precis som vanligt alltså).

Varma hälsningar SoF."

Innan jobbet ...(eller EFIK = ett foto i kvarten)

(Ja, man kan ju undra om den här bloggmadamen inte har något Liv?
Tänker hon bara på bloggande?
Ja, nästan
Det är ett svårt tillstånd som heter Bloggusmalignusterminalus.)

Tar en dusch i badrummet.
Detta är utsikten ... och där är grannens stenmur, den som är så vacker.
Bloggblad berättade att hon i sin tur hade hört att ulltröjor (typ såna från Irland) kunde tvättas och med fördel sedan läggas ute i det fria, över just en stenmur.


Medan jag duschar, kommer harry promenerande från vardagsrummet.
Jaha .., sigge ligger i korgstolen, den som han tror är hans.
Här sover sigge varje natt .., och min fleecejacka har förvandlats till liggunderlag.


Förmiddagssol mot fotoväggen.
Emmas tavla som hon gjort .., där hon ritat av mormor.
Och AP som nygift brud.

Ännu en upphittad lapp ...

Det är inte ofta jag vet vem som har skrivit en inköpslista som jag sedan hittar, men så är det i det här fallet.

Och liiite ler jag när ser den .., ty den här är författad av en herre i 70-årsåldern som är ganska förtjust i damer och av honom har jag fått många rara komplimanger (ja, han kanske har dålig syn!).

Men, men .., man får vara glad och tacksam för allt som gör livet glatt och en vänlig hälsning från en man - om än aldrig så långt över åttio -, är precis lika mycket värd som nånting annat!

(Stenhårda feminister kanske tycker att man inte alls ska bry sig i komplimanger från det andra könet, att det bara är fånigt. Men se det tycker inte jag. )

Någon är förkyld ...

... och nu ser jag att det är min underbara arbetskamrat som har skrivit lappen.

Det är ju Lenas!

Det är den sjunde februari ...

... klockan är kvart över nio och jag står i köket och ordnar med frukost.

Det är då jag ser den.

Solen.

Nu .., äntligen .., dyker den upp ovanför kullen!

På morgonkvisten ...

... drömmer jag om mamma.

I drömmen ligger hon på en sal hemma på Malå sjukstuga .., på höger sida i korridoren om man kommer från ingången.

Hon är liten och smalare än jag någonsin sett henne .,. så tunn, så tunn!

Och jag borstar hennes tjocka hår och smörjer in hennes armar med Atrix salva .., huden är så len och jag säger att hon inte ska vara rädd, för nu är jag där hos henne.

Ute i korridoren går en äldre man .., han är omåttligt uppspelt och visar mig sin nya lägenhet; det är salen intill mammas och väggarna är gulmålade och solen lyser in!

"Titta, vilket välplanerat kök!" säger mannen.

Ingenting förstår jag.
Lägenheter och salar om vartannat!

Och så vaknar jag och känner mig bortkommen.

Lyssnar - så där till hälften i dvala - till P1-prat om Syrien ..., om granatattacker i staden Homs och till en man som vittnar om skräcken och fasan .., om krypskyttar på taken och människor som ingen vågar hjälpa ..., och sist av allt får jag veta att framtidens pensionsålder kan börja vid 75 års ålder och det är väl ungefär då som jag slår av radion och ägnar mig åt harry-gos i stället.

Tisdagsfönstret ...

Här kommer ett härligt fönster från Portugal!

Så här skriver avsändaren, som förstås är annannan.

"Från min söndagspromenad.
Så här ser man att det finns ett dagis på andra sidan - glada klistermärken.
Gallret är inte för att barnen inte ska rymma utan för att fönstret är på gatuplanet och ligger alldeles ut mot trottoaren.
Det är en säkerhetsåtgärd som antagligen inte är alldeles nödvändig för så mycket inbrott har vi inte i stan."

Kväll i det gula huset ...

Och så några eftermiddagsfönster ...

... från Västmanland!

Å, så jag älskar blandningen av era fönster!
Ena dagen S:t Thomas i Västindien, nästa i Västmanland!
Den här bilden kom igår och så här skriver vännen Ulrika, det var hon som höll i kameran.

"Utsikten från ett av köksfönstren i Striberg, just nu.
I det gula huset har vi just fått nya grannar.
Volvon som står här utanför är min. :-)

Det snöar rejält idag - det syns tyvärr inte på bilden hur mycket. -12 just nu, det var -26 inatt.
Marcus håller på och tänder i pannan.
Andreas sover fortfarande. Madde ser på nån skidtävling på tv.
Jag sitter och jobbar, med Vivvikatten i knät. Rallykatten far omkring som en tornado.

Kram kraaaam från oss i Striberg!"

Fikapaus på stentrappan ...

Och det där pipet som hörs .,. är en blå boll som harry leker med.
Han tror nog att det är en liten råtta och ibland försöker han gräva ner den.

I morgon ....

... åker vinsterna iväg med posten!

Om ni visste hur inutivarm jag blev när allt var inslaget och klart .., och jag tänkte att ..., å, det blir som ringar på vattnet det här.

Förstapriset kommer från Lisbeth på Tankevågor (dom vackra skrivböckerna, bokmärket och påsen med solrosfrön), tröstpriset - finurlig disktrasa - är skänkt av Anne i Mantorp (som jag inte alls känner, men som har funnits med här på bloggen i många år) och en påse solrosfrö åker även iväg till Skellefteå (Tankevågor igen) och portot är från madamen i Mantorp!

Allt jag behöver göra är ett slå in och posta!

Förra veckan var det så bedrövligt illa ställt med omslagspapper och stackars anna of sweden och bente fick tråkiga paket, men nu ska det bli bättre .., - jag tittade in på bokhandeln i Falkenberg nämligen - och så känns det mycket bättre att posta nånting som man tycker ser fint ut.

Sand och snäckor medföljer vinsterna, men inte mycket sand .., ty det är stenfruset där nere vid havet och jag fick verkligen gräva för att få upp lite-lite.

Tack igen nu Tankevågor och Anne i Mantorp!

Och nu några bilder på vad jag fyndade idag, till kommande dragningar:


En handbroderad löpare (jodå, den blir säkert fin i någon sommarstuga!) och ett stenhjärta.


Böcker .., fina kort som man kan sprida glädje med.
Ytterligare några disktrasor.
Den längst uppe till höger, kommer från Anne i Mantorp.


En vacker duk - även den handbroderad - som lämpligen borde gå till någon folkpartist.


Så här ser den ut i närbild ....
Och inte att förglömma - men inte på bild -, anna of swedens egendesignade örhängen!


Och så köpte jag en stoooooor, härligt somrig duk till mig själv.
Den är fyrkantig och täcker nästan hela bordet.
Kostnad: 49 kronor!
Allt utom korten inhandlades på Röda Korsets "Kupan" (återvinning) i Falkenberg!

Gott och Blandat ...

Ledig dag.
Vilket härligt ord!

Och jag tar bilen och kör till Falkenberg - där jag alltid känner mig hemma -, tvärtittar in på Kupans loppis (Röda Korset) och hittar finfina priser till Uppmuntringslotteriet.

På väg ut till bilen, ser jag en svansviftande krabat i bilen intill.


Men innan dess, upptäcker jag den här tallriken inne i själva butiken.
Vilket återseende!
Antingen var det vi själva som hade dem på 70-talet, eller så min mamma.

Sen en sväng in i centrum.
Tittar in på Törngrens Krukmakeri och fyller på med ytterligare små vinster.
För den vänliga expediten berättar jag om lotteriet och frågar om hon kan tänka sig att skicka en hälsning till bloggvännerna?


Det kan hon.
(Sånt imponerar alltid på mig! Jag, som konsekvent aktar mig för kameror).

Det blev lite hipp-som-happ den där hälsningen, men det beror på att andra kunder kom in i butiken och jag tänkte att Ann kanske skulle känna sig generad och så blev det lite brått.
(Vi fick göra om tagningen .,. först sa hon - leende - "lycka till med lyckeriet". Vi log båda.)


På väg hem igen.
Strax innan Eftra ser det ut så här .., sååå vackert i motljus!


Tänk, vad träd betyder mycket för ett landskap!
Och nästan överallt ser jag vinterraggiga hästar som står i klunga och äter hö.


Och Eftra kyrka lite på sniskan.

Den som gapar över mycket ...

Så här liten kändes han just då.
Eller efteråt.

I vanliga fall tar alltid harry en kort kiss-sväng vid femtiden på morgonen, då, när husse stiger upp och efter uträttat värv kommer harry upp och lägger sig - behagfullt utsträääckt - i husses säng som då är ledig.

Åååå, så skönt han tycker att det är!

Idag var harry alldeles förfärligt trött och ville inte alls stiga upp och när vi tre timmar senare ska ut på promenad, är han också lite "pömsig".

Det är en underbart härlig morgon, inte lika kylig som tidigare ..., och talgoxarna "pjuper" och jag hör det här ljudet .., det låter som signaturen till ett naturprogram i radio.

Harry springer av och an .., hämtar pinnar och kvistar .., noooosar på stenar och trädstammar .., och plötsligt hamnar han på efterkälken och jag själv går vidare och tänker att han kommer ju.

Men det gör han inte.

Och jag stannar till och tittar åt hans håll till .., vad är det han sysslar med ...?
Vad gör han ...?
Han krumbuktar och har sig ..., vrider och vänder sig på isiga marken och krafsar sig mot ansiktet!

Då förstår jag .., nånting är helt galet!

Så jag skyndar mig dit och räknar ut att nånting har fastnat i halsen på honom och jag stoppar in fingrarna och försöker gräva bäst jag kan .., hittar till slut en tvärställd pinne som fastnat i hans gom .., den sitter som i berget - är inte stor alls - passar precis .., som vore den måttbeställd!

Och så ä n t l i g e n .., får jag ut den!

Och harry slickar mig på handen och svansar runt mina ben ..., det är som om han förstod att nu har matte fixat det hela .., och hela vägen hem är han nära mig och jag blir så rörd och så glad och tänker på allt hemskt som kan hända och hur oändligt mycket jag tycker om den här krabaten!

Nu sover han på soffan ..., och jag ska göra frukost och bara n j u t a av en helt ledig dag .., av Dagens Nyheter och tv-repriser och snäckplockning i Ugglarp och sandhämtning här vid stranden och livet känns bra.

Just så.

Måndagsfönstret ...

"Hemma efter en helgtur till Sveriges framsida.
Efter besöket i Göteborg (Båtmässan) fortsatte vi lite norröver.

Körde över Tjörnbron och ut på ön.
Styrde mot havet och orten Klädesholmen.

Vi ville se havet och klipporna så här på vintern.
Lugnt, stilla och vackert.
En bitande vind och en sol som försökte tränga igenom.

En kort fotopromenad i båthamnen.
Där dök det också upp ett fönster till Dig.

Ute på havet låg isen en bit ut, men bortanför den gick vågorna.

Det var skönt för kroppen att komma in i en varm bil.
Själen var redan värmd av allt det vackra en söndag i februari vid havet.

Kram // Turtlan."


Och här en bild från Klädesholmen, år 1862.
Fotograf var Carl Burman.

Och så fyra kvällsfönster ...

... från S:t Thomas i Västindien och det kan jag garantera, att därifrån har det aldrig kommit några fönster tidigare.

Det är min kusin Barbro som har varit på kryssning och då passade på att vara framme med håven.

Så här skriver hon:

"Hej!

Här kommer några fönster från ett fort på St.Thomas som är en av jungfruöarna i östra karibien.

Kram från en frusen kusin som kommit hem från en underbar semester till ett kallt norden."

"Nu går skam på torra land" ....

.. är rubriken på en insändare i lördagens GP, författad av prästen Jan-Åke Karlsson i Brastad.

All heder åt den mannen!

Jag håller med i allt.

(Ska fotografera den i morgon, när jag hämtat kameran från jobbet - den blev kvarglömd -.)

Efteråt ...

Sju timmar på jobb går fort.
Ganska i alla fall.

Emmeline och jag själv löser av varandra med ojämna mellanrum.
Hon röjer i frysrummet (säg den livsmedelsbutik där frysrummet inte blir till ett enda kaos till slut - och det spelar ingen roll hur stort utrymme man har - !), gräddar bröd och putsar frysdiskarnas skjutbara glas-ovandelar och jag tar hand om frukten (rensar och fyller på), frontar och gör fint i mejeriet och juiceavdelningen, sätter ner ost med kort datum och plockar ner semlorna i därför avsedda påsar.
Och gör i ordning beställningen inför morgondagen.
Iprén är en storsäljare.

Ett par hundra semlor färdigställde chefen och hans dotter i morse!
Allt gick åt som smör i solsken!

Strax innan fem drar vi in allt som står utanför entrén; stället med skyfflar och pulkor, buren med vedsäckar, pallen med tösalt, ytterligare ett ställ .., två trottoarpratare .., och vi drar ut pallen med tulpaner - mängder med tulpaner! - och skriver in tidningsreturerna.

Fullt upp hela tiden.

Och Emmeline bjuder på lunch - en nötköttsgryta med syltlök -, plus ris ..., hur gott som helst!
Nästa helg som vi arbetar tillsammans, är det min tur att hålla maten.

Nu är jag hemma och är trött och slut på och ska njuta av ledig morgondag, ja, ända till klockan ett på tisdag .., sicken ofattbar lycka!

Här ska läsas DN och GP.

Vid köksbordet sitter pv och förbereder morgondagens mattelektioner.
Harry tuggar på ett ben och jag har pratat länge med sonen.

Visste man det inte förut, så vet jag i alla fall numera .., att man - utan att man har en susning om det -, säkerligen möter många drogpåverkade bilförare.

Upphittat ...

Bra reklam ...

Klicka gärna på bilden.

Igårkväll när vi fixade med kvällstidningarnas bilagor, råkade min blick falla på den här annonsen för hitta.se.

Det här är för mig rolig & bra reklam .., den är rak och enkel och sätter igång fantasin.

Åtminstone min.

(Läs: något övermodig man ger sig iväg nerför brant pist och hamnar med benet i högläge på ortopeden i Gällivare ,-)