Torsdagsfönstret ...

... finns här i närheten, ja, det är fönstret i Eckes lilla gula hus, förstås.

And I love them!

Ja, alla fönster i det huset, menar jag.

Och så ett kvällsfönster ....

"Hej, här kommer ett fönster från ön St. Maarten, som vi besökte under vår resa i östra Karibien.

Det var så ljuvligt att promenera bland de färglada husen och lyssna till karibisk musik som hördes överallt.

Kram från kusinen.

Överraskningspost ...

Nog undrar jag vad den alltid så vänlige lantbrevbäraren ska tänka, när han ser att jag har fått en ny "titel".

"Uppmuntringslotteriansvarig" ....?


Och jag öppnar kuvertet och blir alldeles varm i hjärtat!
Titta, vad Eva på Frösön har skickat!
Här har ni hennes hemsida ...


Hennes härliga målningar - nu på kort - vilka underbara vinster det blir!
Vill man, kan ju korten ramas in .., ni anar inte så fint det blir!

Tre kort är det, men det tredje vill inte låta sig publiceras och nu måste jag ila till jobbet!

Stort t a c k, du rara Eva i Jämtland!

Bara en bit ifrån bäcken ...

... där den där badbollen har legat och rullat runt, runt i månader .., finns en liten röd byggnad..

Alldeles utanför dörren ligger några begagnade hästskor och då förstår man ju att det där lilla huset, det har en gång varit ett stall.

Det har hänt att jag med kupade händer för ögonen kikat in genom fönstret .,. så där mer som i smyyyyg.

Idag kände jag på dörren .., tryckte ner handtaget lite försiktigt och till min förvåning var dörren inte låst.


Inga hästar finns där inne, men spåren av ett hästliv, jo, det finns kvar.
Och en klocka som stannat på tjugosju minuter över elva.


Kvarglömda vantar i ett fönster.
Och överallt damm.


Några boxar med halm på golvet.
Rep.
Kraftfoder i en säck.
Råttgift.


En gammal klockradio.
Genom fönstret skymtar harry, där längst nere till höger.
Och ännu längre bort .., vägen till Falkenberg .., åkrarna .., och bergen som är blå.

"När man gör som man vill ..."

Min mamma berättade ibland att hon, för att inte sömnlösa patienter skulle bli på tok för beroende av sömnpiller, gav dem vanliga sockerpiller inför natten.

På morgonen brukade patienten ifråga vara sååå nöjd över nattens ljuvliga sömn och tacka mamma för pillret.

"Ja, men Eliza, det spelar ingen roll, huvudsaken är att det fungerar .., tron gör så oerhört mycket!" sa mamma, när jag tyckte att detta var aningen bedrägligt.

Om människors tilltro till läkemedel och lite annat, kan man läsa i en artikel som Annas mamma har länkat till.

Alldeles oerhört intressant är det!

Resumé ....

Plötsligt har jag mardrömmar nästan varje natt.

Jag drömmer att harry sakta sjunker mot botten i en bassäng - det är i Malå - och jag drar i kopplet för att försöka få upp honom - utan att han ska bli strypt - och en stund senare arbetar jag i charken tillsammans med Anne-Marie från Hemköp - men vi befinner oss på Nilahallen i Malå - och jag har glömt alla mina arbetskläder och har på mig en gräsligt ful tröja med handmålad text på .., och på fötterna alldeles för stora skor .., och hela tiden tar jag upp beställningar från polacker som står i kö och har bråttom och vid ett bord inne i själva charkavdelningen sitter människor och proväter köttfärs, - det är hälsovårdsnämndens personal -!
Sen kör jag bil och blir åthutad av en äldre herre i trenchcoat; en riktig viktigpetter är han och pekar på vita strecken på asfalten och mannen säger att jag borde lära mig köra bil lite bättre och jag blir arg - men visar det inte -, och säger att han minsann inte har parkerat så fantastiskt själv.

Vad jag än drömmer om, förläggs handlingen till Malå, det är ju helt otroligt!

När jag vaknar är huvudet sprängfyllt av alla händelser.

Och jag ligger där i sängen och funderar över varför alla dessa drömmar kommer just nu?

Det enda som är annorlunda, ja, det är att jag har druckit en halv kopp kaffe de senaste kvällarna.

Kan det verkligen vara detta som spökar?

Och hur är det för er ...?

Mardrömmar ofta ...?

Dagens fönster ...

Februariljus i Stockholmsk söderförort.
Renoverat femtiotalsfönster.
Skön matplats,frukost, lunch och middag.

Från Monet

//Och inte var det igår man såg Svärmorstungor i ett fönster ....? hälsar bloggmadamen.

Facit ....

Sprängvärk i vänster knä - det blir nog väderomslag - och knappt att man kan gå i affären.
Treo och Voltaren Gel.
Suck och pust.
Stappelgång.
Man känner sig som hundra år.

Sista kvarten frågar vänlig kund var jag kommer ifrån?

"Norra Västerbotten", svarar jag.

Och han berättar om sonen som flyttat till Umeå, ja, sonen och hans fru/sambo fick båda arbete i Umeå - dom hade läst på Chalmers bägge två - och jag frågar om dom trivs och jovisst, jättebra!

Då klickar det till.

"Få se .., din sonhustru .., är det möjligen Inger och Olles dotter Kajsa det ...?" frågar jag.

Javisst, så är det!!

Och plötsligt blir vi som bekanta med varandra, Gunnar A och jag själv.

Så är det verkligen, att världen är liten.

I alla fall mindre än man tror.

När jag kommer hem, ringer jag till Inger och berättar om det här.

Jag hinner bara säga "hej, det är Elisabet ...", så utbrister Inger: "ååå, jag har tänkt på dig hela eftermiddagen!"

Antennvänskap.

Eller nåt sånt.

Är det nog?

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från madamen som tar så fina bilder av det som är aningen bedagat.

Bilden kom susande genom rymden igårkväll och så här skriver fönsterfångerskan.

"Go´ kväll!

Vid 15-tiden idag (måndag) så tog jag med mig kameran och gick bort till torpet som står öde, och som ligger bara ett par hundra meter från där vi bor.

Tänkte att jag skulle försöka fånga ett fönster åt dig.

Vet inte om du gillar det Elisabet - det kanske är för ruffigt, men jag skickar över bilden och så gör du som du vill (precis som vanligt alltså).

Varma hälsningar SoF."

Innan jobbet ...(eller EFIK = ett foto i kvarten)

(Ja, man kan ju undra om den här bloggmadamen inte har något Liv?
Tänker hon bara på bloggande?
Ja, nästan
Det är ett svårt tillstånd som heter Bloggusmalignusterminalus.)

Tar en dusch i badrummet.
Detta är utsikten ... och där är grannens stenmur, den som är så vacker.
Bloggblad berättade att hon i sin tur hade hört att ulltröjor (typ såna från Irland) kunde tvättas och med fördel sedan läggas ute i det fria, över just en stenmur.


Medan jag duschar, kommer harry promenerande från vardagsrummet.
Jaha .., sigge ligger i korgstolen, den som han tror är hans.
Här sover sigge varje natt .., och min fleecejacka har förvandlats till liggunderlag.


Förmiddagssol mot fotoväggen.
Emmas tavla som hon gjort .., där hon ritat av mormor.
Och AP som nygift brud.

Ännu en upphittad lapp ...

Det är inte ofta jag vet vem som har skrivit en inköpslista som jag sedan hittar, men så är det i det här fallet.

Och liiite ler jag när ser den .., ty den här är författad av en herre i 70-årsåldern som är ganska förtjust i damer och av honom har jag fått många rara komplimanger (ja, han kanske har dålig syn!).

Men, men .., man får vara glad och tacksam för allt som gör livet glatt och en vänlig hälsning från en man - om än aldrig så långt över åttio -, är precis lika mycket värd som nånting annat!

(Stenhårda feminister kanske tycker att man inte alls ska bry sig i komplimanger från det andra könet, att det bara är fånigt. Men se det tycker inte jag. )

Någon är förkyld ...

... och nu ser jag att det är min underbara arbetskamrat som har skrivit lappen.

Det är ju Lenas!

Det är den sjunde februari ...

... klockan är kvart över nio och jag står i köket och ordnar med frukost.

Det är då jag ser den.

Solen.

Nu .., äntligen .., dyker den upp ovanför kullen!

På morgonkvisten ...

... drömmer jag om mamma.

I drömmen ligger hon på en sal hemma på Malå sjukstuga .., på höger sida i korridoren om man kommer från ingången.

Hon är liten och smalare än jag någonsin sett henne .,. så tunn, så tunn!

Och jag borstar hennes tjocka hår och smörjer in hennes armar med Atrix salva .., huden är så len och jag säger att hon inte ska vara rädd, för nu är jag där hos henne.

Ute i korridoren går en äldre man .., han är omåttligt uppspelt och visar mig sin nya lägenhet; det är salen intill mammas och väggarna är gulmålade och solen lyser in!

"Titta, vilket välplanerat kök!" säger mannen.

Ingenting förstår jag.
Lägenheter och salar om vartannat!

Och så vaknar jag och känner mig bortkommen.

Lyssnar - så där till hälften i dvala - till P1-prat om Syrien ..., om granatattacker i staden Homs och till en man som vittnar om skräcken och fasan .., om krypskyttar på taken och människor som ingen vågar hjälpa ..., och sist av allt får jag veta att framtidens pensionsålder kan börja vid 75 års ålder och det är väl ungefär då som jag slår av radion och ägnar mig åt harry-gos i stället.

Tisdagsfönstret ...

Här kommer ett härligt fönster från Portugal!

Så här skriver avsändaren, som förstås är annannan.

"Från min söndagspromenad.
Så här ser man att det finns ett dagis på andra sidan - glada klistermärken.
Gallret är inte för att barnen inte ska rymma utan för att fönstret är på gatuplanet och ligger alldeles ut mot trottoaren.
Det är en säkerhetsåtgärd som antagligen inte är alldeles nödvändig för så mycket inbrott har vi inte i stan."

Kväll i det gula huset ...

Och så några eftermiddagsfönster ...

... från Västmanland!

Å, så jag älskar blandningen av era fönster!
Ena dagen S:t Thomas i Västindien, nästa i Västmanland!
Den här bilden kom igår och så här skriver vännen Ulrika, det var hon som höll i kameran.

"Utsikten från ett av köksfönstren i Striberg, just nu.
I det gula huset har vi just fått nya grannar.
Volvon som står här utanför är min. :-)

Det snöar rejält idag - det syns tyvärr inte på bilden hur mycket. -12 just nu, det var -26 inatt.
Marcus håller på och tänder i pannan.
Andreas sover fortfarande. Madde ser på nån skidtävling på tv.
Jag sitter och jobbar, med Vivvikatten i knät. Rallykatten far omkring som en tornado.

Kram kraaaam från oss i Striberg!"

Fikapaus på stentrappan ...

Och det där pipet som hörs .,. är en blå boll som harry leker med.
Han tror nog att det är en liten råtta och ibland försöker han gräva ner den.

I morgon ....

... åker vinsterna iväg med posten!

Om ni visste hur inutivarm jag blev när allt var inslaget och klart .., och jag tänkte att ..., å, det blir som ringar på vattnet det här.

Förstapriset kommer från Lisbeth på Tankevågor (dom vackra skrivböckerna, bokmärket och påsen med solrosfrön), tröstpriset - finurlig disktrasa - är skänkt av Anne i Mantorp (som jag inte alls känner, men som har funnits med här på bloggen i många år) och en påse solrosfrö åker även iväg till Skellefteå (Tankevågor igen) och portot är från madamen i Mantorp!

Allt jag behöver göra är ett slå in och posta!

Förra veckan var det så bedrövligt illa ställt med omslagspapper och stackars anna of sweden och bente fick tråkiga paket, men nu ska det bli bättre .., - jag tittade in på bokhandeln i Falkenberg nämligen - och så känns det mycket bättre att posta nånting som man tycker ser fint ut.

Sand och snäckor medföljer vinsterna, men inte mycket sand .., ty det är stenfruset där nere vid havet och jag fick verkligen gräva för att få upp lite-lite.

Tack igen nu Tankevågor och Anne i Mantorp!

Och nu några bilder på vad jag fyndade idag, till kommande dragningar:


En handbroderad löpare (jodå, den blir säkert fin i någon sommarstuga!) och ett stenhjärta.


Böcker .., fina kort som man kan sprida glädje med.
Ytterligare några disktrasor.
Den längst uppe till höger, kommer från Anne i Mantorp.


En vacker duk - även den handbroderad - som lämpligen borde gå till någon folkpartist.


Så här ser den ut i närbild ....
Och inte att förglömma - men inte på bild -, anna of swedens egendesignade örhängen!


Och så köpte jag en stoooooor, härligt somrig duk till mig själv.
Den är fyrkantig och täcker nästan hela bordet.
Kostnad: 49 kronor!
Allt utom korten inhandlades på Röda Korsets "Kupan" (återvinning) i Falkenberg!

Gott och Blandat ...

Ledig dag.
Vilket härligt ord!

Och jag tar bilen och kör till Falkenberg - där jag alltid känner mig hemma -, tvärtittar in på Kupans loppis (Röda Korset) och hittar finfina priser till Uppmuntringslotteriet.

På väg ut till bilen, ser jag en svansviftande krabat i bilen intill.


Men innan dess, upptäcker jag den här tallriken inne i själva butiken.
Vilket återseende!
Antingen var det vi själva som hade dem på 70-talet, eller så min mamma.

Sen en sväng in i centrum.
Tittar in på Törngrens Krukmakeri och fyller på med ytterligare små vinster.
För den vänliga expediten berättar jag om lotteriet och frågar om hon kan tänka sig att skicka en hälsning till bloggvännerna?


Det kan hon.
(Sånt imponerar alltid på mig! Jag, som konsekvent aktar mig för kameror).

Det blev lite hipp-som-happ den där hälsningen, men det beror på att andra kunder kom in i butiken och jag tänkte att Ann kanske skulle känna sig generad och så blev det lite brått.
(Vi fick göra om tagningen .,. först sa hon - leende - "lycka till med lyckeriet". Vi log båda.)


På väg hem igen.
Strax innan Eftra ser det ut så här .., sååå vackert i motljus!


Tänk, vad träd betyder mycket för ett landskap!
Och nästan överallt ser jag vinterraggiga hästar som står i klunga och äter hö.


Och Eftra kyrka lite på sniskan.