tisdag 28 februari 2012
Andra lediga-dagsfönstret ..
.... finns i ett gårdsmejeri högt uppe på en kulle i landet Dalarna.
Ja, närmare bestämt i utkanten av Lima.
Och nu är det förmiddag .., det har varit lååångt telefonprat med AP och med en nyvaken dr Böhlander i Åre och pv är redo för inköp av valla och i dag kommer älsklingssonen med sin Josefine!
"Älsklingssonen ...?"'
Ja, jag har bara en.
Solen skiner ..., kaffet smakar gott och oj, så mjukt vattnet är här i norr .., håret blir mycket lockigare och lenare!
måndag 27 februari 2012
Ännu mera vifteri ....
Efter pv:s träningsrunda och en stunds vila, tar vi bilen och åker ut en sväng.
Igår, på väg till Sälen, upptäckte jag flera små gårdsbutiker; det var hantverk och kött och det var ost och inte att förglömma: skinn, förstås - ja, vi är ju i Malungland -!
Den lilla hantverksaffären som jag mest av allt vill titta in, fyra mil bort, den är förstås stängd.
Jaha, ja.
I stället tittar vi in i en skinnbutik där en pratglad man, tillika ägare, berättar om bilden av björnen ..., han visar tavlan där hans far och de tre bröderna sitter på en myr och har säkerligen tio hinkar fyllda med hjortron intill sig ., och han frågar var jag kommer ifrån .., "Kiruna ..? Jaha, Västerbotten!" och till sist tipsar han oss om att det finns varor även på våningen ovanför och där finns fina kuddar i fårskinn och vackra Lovvikavantar och jag köper ett par sådana, fodrade dessutom - det är väl nån nymodighet förstås -?
På väg hemåt igen (vi passerar Lima där statyn av Sixten Jernberg står för sig själv i snöyran och inte långt ifrån ser vi en stor skylt som gör reklam för Thaimat, ja, det är den nya tiden, tänker man ...) stannar vi till vid ett gårdsmejeri, beläget höööögt uppe på en backe.
Getter möter oss och det bräääks och hälsas!
Inne i själva butiken, som är mer som ett ostökigt rum bara .., där ligger grönmögelostar i vita plastkorgar och jag lovar att dom - ostarna, alltså - sannerligen gör skäl för namnet!
Det är husets dotter som expedierar oss.
I vanliga fall arbetar hon som bagare fyra mil bort, men nu råkar hon vara hemma och öppnar dörren åt oss och så får vi smaka på en ost som liknar vanlig Camenbert, den tar vi .., plus en annan variant som pv vägrar att befatta sig med .., i smaken påminner den om S:t Agur som är min favoritost alla kategorier, ja, av de jag smakat här i livet.
Albert Blå, heter den.
Och huset dotter, bagerskan, berättar att även hon ska delta i stafettvasan på fredag, jodå, hon och våra AP ska tampas mellan Hökberg och Mora!
Här är Fly i full aktion och på slutet kommer den stora, stora getabocken för att inspektera!
Och nu är pv ute på sin andra träningsrunda .., 15 km skulle det kanske bli .., och ikväll blir det nog dvd-film och i natt befinner sig Anders och Josefine på nattåget till Stockholm och så buss hit i morgon .., ååå, det ska bli så roligt, så roligt!
Och när vi betalat (pv betalat ..) får vi hälsa på getterna och där kommer vallhunden som heter Fly och är en engelsk border collie och vi skrattar och säger att ååå, vad vi känner igen beteendet från Harry i den här tiken .,. det här smyyyygandet och kryyypandet när han ser något spännande, om det så bara är sigge eller pElle!
1:a lediga-dagsfönstret .....
.... skymtar till höger uppe i bilden och är det lilla fönstret som vetter mot stora backen till.
Kaffekoppen är holländsk och inhandlades i Ystad i förrgår, ja, på bageriet Söderberg & Sara.
Det här med helhetstänk, det är nånting som jag tycker så mycket om!
På bageriet, som till en början endast sålde nybakat bröd och lite mjöl och müsli, där finns nu ett betydligt större utbud tillbehör och även några små bord och något som kallas för en "kaffebar" och på väggen, på ett slägs nät av stål eller nåt sånt, hänger såna här kaffekoppar med olikfärgade "öron"/handtag.
Jag valde som synes den röda varianten.
När vi igårkväll gjorde natt, upptäckte jag att herr pv hade ställt väckarklockan på 7.00 piiip.
"Ställer du väckarklockan när du har semester ...?" utbrast jag häpet.
Jodå, det här var minsann ingen vanlig semester, detta är ett träningsläger, menade han.
Jaha ja .., ja, det hade jag ju glömt.
I skrivande stund är klockan 07.40 och någon pv har ännu inte synts till ..., ingen annan heller för den delen.., och undertecknad, som inte befinner sig på något träningsläger, är den enda som är uppstigen.
Kaffekoppen är invigd ., termometern visar på minus fyra .., och jag hör småbarnsröster och tripp-tripp-fotsteg från stugan som sitter ihop med "vår" - å, sånt gör hjärtat glatt -!
På Hemköp är dom nu igång med charkförberedelserna ..., hej på dig Anne-Marie om du läser här!
Jag säger som vi brukar göra: "hello sweetheart!"
Ps. Under uppresans gång utbrast pv plötsligt: "äntligen!" Det visade sig då att han haft flimmerkänning sedan kvällen innan och under en stor del av uppresan, men vid trakten av Värmland släppte allt och sedan var det frid och fröjd. Helt övertygad är jag att det - till viss del - handlar om stress.
Första gången pv träffade min storasyster fick han läggas in på Ystad lasarett för elchock och vid tanken på detta har vi skrattat många gånger ...., nej, se där .., den Nilssonska släkten är minsann inte att leka med! Igårkväll, nästan innan vi ens installerat oss, tog han så en träningsrunda på sex kilometer och allt har varit bra ..., ja, kanske bäst att höra om han svarar på tilltal .., och det gjorde han nu. Allt väl, således. Ds.
söndag 26 februari 2012
På vift ...
Spegelblanka isar nästan överallt.
Vi ser människor som åker skridskor eller sitter och pimplar fisk.
Ja, det är förstås bara att invänta kvällstidningarnas anbud .., såna fantastiskt lockande rubriker som jag skriver, men har nu någon enda lockats hit, så grattis till mig!
Uppresan gick bara fint!
Strååålande sol och vårlikt ute .., bara åkrar och ängar och > formade sträck av gäss på väg norrut!
Norr om Karlstad började karavanen av mötande bilister, de flesta med skidboxar på taken och sen var det alla vi andra som var på väg norrut.
Två kaffekauser ., en söder om Mellerud och den andra vid trakten av Sunne.
Pratade med danska skidturister på väg till Hovfjället och fick våtservett av vänlig kvinna från Stockholm.
Vi turades om att köra .., först pv, sen jag själv och under tiden satt herrn intill mig och filurade på sångverser inför..., eller till den - hopefully - avklarade stafettvasan, och på detta är pv helt enkelt m ä s t e r l i g!
I baksätet halvsov Hilda som arbetat från åtta igårkväll till fem i morse .., Patrik var något piggare.
Dåligt med snö mest hela tiden .., det påminde mycket om april hemma i Malå.
Nu är vi i alla fall installerade i stugan och fjärrkontrollen är inte längre i våra händer .., nu ska det tittas på "Äkta människor" och hade vi haft riktigt otur, hade det blivit Simpsons också.
Från soff-fönstret skymtar stora backen här intill (vi bor i Lindvallen, nära Sälfjällstorget) och allt känns bara bra.
Söndagsfönstret ...
.... fångades i Ystad, men för flera år sedan.
Det var i den vevan som bageriet Söderberg & Sara skulle öppna och jag tycker att konceptet var så finurligt!
Och nu bär det snart av norröver.
Snälla grannen alldeles intill tar hand om hus och katter och själva tar vi sikte mot nordligare trakter.
Fungerar internet i stugan, lär vi
Annars .., ha det så gott!
lördag 25 februari 2012
Spridda skurar ...
Innan vi susar söderut, hämtar jag smörgåstårtebiten på Ankaret.
Här står den alltid, alltid, alltid så rara och vänliga Malin och visar upp den.
Och så iväg .., mulet, men barmark nästan överallt.
Den här bilden togs dock på hemvägen och då strålade solen!
Vid markslandet hitom Landskrona räknar jag till säkert femtio svanar samlade på ett ställe och överallt på åkrarna ser vi stora sällskap av gäss!
Ystad och Regementsgatan tar emot med gråmulen himmel och jag står utanför bageriet Söderberg & Sara och tänker att den här gatstumpen har betytt så mycket för mig i mitt liv.
Här bodde jag i sju år .., på 19 A fanns min första egna lägenhet .., min första egna nyckel till ett eget hem .., här hände så otroligt mycket.
Här känner jag mig hemma.
Och här bodde under en period AP och här bodde även mamma .., alla tre har vi haft samma lägenhet!
Inte en enda bekant ser jag och efter att ha köpt bröd, åker vi raka spåret till Bjäresjö, till mina barns pappa och hans fru, ja, det är där harry ska tillbringa den närmaste tiden.
Oj, en bild till från bageriet!
Där har byggts om .., eller man har flyttat disken och nu finns där några bord och stolar, en liten kaffebar, helt enkelt!
Inhandlar ett stycke fruktbröd, samt två valnötsdito.
Framme i Bjäresjö och Harry och Meja leker själva ute på tomten.
Efter en stund kommer Harry och tittar in genom altandörren .., men vart tog nu matte och husse vägen ...?
När vi åker därifrån har jag ont i magen och har exakt samma känsla inom mig, ja, som i min ungdom när vi hade åkt från Stockholm till Malå och hälsat på hemma i Malå ..., och i nästan tjugo mil brukade jag sitta alldeles tyst och titta ut genom sidorutan.
Exet sade inte ett pip - han förstod precis - och jag torkade alltid bort tårarna så ingen skulle se dem. Man kan undra varför?
Nu känner jag på precis samma sätt, ty just som vi ska ge oss iväg, sätter Harry sig vid dörren och gör sig klar för att åka med.
Ååå, jag känner mig som en s v i k a r e.
"Du vet, den där hundexperten Ceasar .., han från USA, han sa i ett program att hundar, dom lever i nuet .., inte tror du väl att Harry går och deppar för att vi har åkt ..?" säger pv.
Nej, det tror jag kanske inte .. , men han kanske undrar var vi är?
På nåt sätt.
Sen på kvällen, när vi kommit hem, upptäcker jag en bild på Facebook som gör hjärtat glatt.
Foto: Karin Eikedahl.
Den här!
Exet har varit ute på lång promenad med hundarna och nu ligger dom totalt utslagna och sover i vardagsrummet!
Harry har hoppat upp i Mejas fåtölj och Meja tar saccosäcken.
Och äntligen kan jag andas ut och känna att ååå, så roligt det ska bli med semester!
Sen blir det en sväng förbi hos Bettankax, där vi bjuds på hennes jättegoda kaka .., och vi sitter runt köksbordet och det blir många skratt och prat om allt möjligt, däribland lillprinsessans namn och vi pratar också om tapeter och röjning och lite annat.
Och nu tänker jag hoppa i bingen!
Reveljen går vid sex och stackars Hilda (pv:s dotter), arbetar 20.00 - 05.00 och får väl sova i bilen i morgon?
Adios companeros!
And the winner is ...
Sent om sider ..., men vi kom inte hem förrän vid sjutiden och nu, äntligen, är allt klart!
Grattis kära vinnare!
Ja, här är den vikarierande Notarius Publicus och hon gör det med den äran!
Om jag skulle beskriva den här madamen med några ord, så blir det ..., en omtänksam, rolig, självironisk och stilig kvinna!
Och nej, hon går inte med solglasögon inomhus i vanliga fall, men solen lyste rätt in genom köksfönstret och rakt på madame Publicus och då fick det bli så här.
Ser ni kakan i bildens nedre kant?
Det är Bettankax specialitet och gissa, vad vi ska kalasa på under uppresan till Sälen .., just det, kaffe och en kakbit!
Och på hennes köksbord står ett fång med de allra vackraste tulpaner!
Och ser man på .., förstapriset i Uppmuntringslotteriet, den ligger ovanpå mikron!
Nystruken och fin.
Och på kylskåpsdörren träffar vi kommisarie Montalbano.
Just det.
Dagens fönster ...
... finns på innergården i Ystad .., ja, den där innergården som kändes lite som "min".
Där hördes koltrastsång och t.om ljudet av mattpiskning.
Och idag åker vi just till Ystad för att lämna harry hos Tommy och Karin - mina barns pappa och hans fru - och oj, vad det känns i hjärtat att inte få harry hos sig hela nästa vecka, men jag vet också att så snart vi har klappat om honom och sagt "hej", så går det bra.
Han är i trygga händer.
Och kom ihåg ...
... ni som fortfarande skvalpar omkring i skålen, att idag blir det en senarelagd dragning.
Men innan sängdags så ska filmen vara på plats.
Följande finns kvar i byttan:
Tessan (finns du kvar Tessan ...?)
Fourmum
Inga i Vännänsby
Biggan i Hudiksvall
Max Matte i Kopparberg - dvs - Ulrika
Monica i Skellefteå
Cecilia N i Härnösand
Gunilla
Tankevågor i Stockholm
Lena från Gävle
samt
Christina Berglund i Lycksele
... ni som fortfarande skvalpar omkring i skålen, att idag blir det en senarelagd dragning.
Men innan sängdags så ska filmen vara på plats.
Följande finns kvar i byttan:
Tessan (finns du kvar Tessan ...?)
Fourmum
Inga i Vännänsby
Biggan i Hudiksvall
Max Matte i Kopparberg - dvs - Ulrika
Monica i Skellefteå
Cecilia N i Härnösand
Gunilla
Tankevågor i Stockholm
Lena från Gävle
samt
Christina Berglund i Lycksele
fredag 24 februari 2012
En slags frihet ...
Den lilla filmsnutten togs idag när vi var ute på prommis.
Numera nästan flyyyger han över A:et.
Vid halvtretiden ...
... tar jag harry och går på långprommis.
Solen flödar.
Ååå, så det doftar jord och vår!
Och kråkorna kraxar lika mycket idag som igår .., jag hör fiskmåseskrin nerifrån havet till .., och överallt ligger hästlortar från förra sommaren och jag har ett evigt sjå att hålla harry ifrån dem .., han är som besatt av dessa, ja, det är som han tycker att detta - hästskit - är rena delikatessen!
Å, så äckligt!
Men vackert är det och nu väntar jag bara på Tofsvipor och Starar och att herr Koltrast ska börja flöjta.
Och nu blir det middag .., renskav med skedpalt och lingonsylt!
H a l l e l u j a!
Smått och gott från jobbet ...
"Bettan, du skriver väl en hälsning som vanligt ..?" säger Sven-Åke.
Så det gör jag.
"Trevlig helg önskar kassörskan!" står det på kvittot som kunden får och en liten dit-ritad blomma brukar finns med också.
Förmiddag.
Sven-Åke - denne underbare och sprallige man - plockar ihop varor som ska köras ut.
Det är samma kund varje fredag och vi vet på pricken vad som står på listan!!
Om jag är enjängd, har jag min överman här.
Citronfyllda muffins och Lingongrova är två av sakerna som alltid hamnar i korgen.
Charkpersonalen är - enligt mitt sätt att se det - butikens hjärta.
Nu har Anne-Marie börjat att göra smörgåstårtor som säljs i lösvikt .., man väljer själv hur mycket man vill ha och detta tror jag kommer att bli dundersuccé!
Tänk, när turisterna kommer i påsk ... (Eva i Tyresö .., tänk, så gott till kvällskaffet!), så lättsamt att köpa var sin bit smörgåstårta!
Räkbomber är också nånting som vi planerar att börja med.
Härligt!
Syster Nilsson meddelar ...
.... att vid ronden nu på morgonen kunde konstateras att patienten - här kallad pv - inte längre uppvisar tecken på svår sjukdom.
Patienten är nu feberfri och ikläder sig vid sextiden sin fars bröllopskostym och en vit (nåja, den har varit vit ...) skjorta och är elegant värre när han en timme senare beger sig till landet Småland för att därstädes sjunga vid en begravning.
Herr pv förväntas återkomma till hemlandet under kvällen och ser med tillförsikt fram emot stafettvasan om exakt en vecka.
På bilden syns förra året lagupställning.
Bilden togs vid målet i Mora.
Vid protokollet: syster Nilsson.
Och snart dags igen ...
Förra veckans vinnare blev Ruta Ett (förstapriset) och Titti i Haverdal.
En liten Ruta Ett ...., så go så man vill äta upp henne!
Ruta Ett har jag träffat - en på alla sätt och vis färgstark madame från Skåne, men numera hemmahörande i Göteborg -.
Till den madamen åkte den lilla tavlan iväg, den som Eva på Frösön har gjort.
Titti har jag aldrig träffat, men det blir säkert, när hon alltså bor i Haverdal, där jag arbetar.
Här kan ni läsa mera om förstaprisvinnaren.
Titti befinner sig just nu i Spanien och därifrån kom igår den här bilden och Titti berättar lyriskt om hur underbart goda avocados är där nere!!! Och billiga: tre för en tia!!
Och prunkande grönska ..., tänk, så ljuvligt!
I morgon blir det också dragning .. men osäkert vilken tid, så ni får hålla ögonen öppna .,. kanske det blir en helt ny notarius publicus just i morgon - det är vad vi hoppas på -!
Ett sista-dagen-på-jobbet-fönster ...
"Hej igen!
Här kommer ännu ett soprumsfönster.
Och tänk, vi har papegojor i fönstret bland grovsoporna! Inte illa va?
Och i det rummet stod ett fint datorbord ( om man målar om det) och en kontorsstol.
Jag förundras över allt som människor slänger, saker som är helt användbara.
Vilket slöseri! Hade jag nu haft gott om plats hade jag släpat upp bordet och målat om det. Tyvärr finns inte det utrymmet och bordet får sälla sig bland sina kamrater på sopberget (om ingen annan tar det).
Men papegojorna står kvar och dem ska jag jag norpa och använda till lite bus i sommar.
Vad det blir?
et berättar jag kanske om till sommaren :)
Kram Eva.
Ha det nu så jättefint i Sälen! Och hälsa pv lycka till. Jag håller tummarna."
torsdag 23 februari 2012
Dagen idag ...
Igår vita gräsmattor och idag ....., så här!
Det doftar vår av jorden .., och kråkorna kivas om bästa bostaden!
Kra-kra-kra!! låter det.
Älskar jag affären där jag arbetar?
Svar: ja!
Och visst, jag tycker att detta att ärva ett ämbete är ett förfärligt system och stackars lilla prinsesstös om hon inte vill gå på bal eller bära tiara ..., jo, just så .., men å, vad jag blir glad när jag kommer till jobbet och möts av den här skylten!
Det är bondmoran och charkansvariga Anne-Marie, denna underbara människa, som varit i farten!
Och tala om att vara handlingskraftig!
Direkt hon kommer till jobbet dyker idén upp om att vi ska sälja prinsessbakelser, så hon ringer Östras Bageri och frågar om dom möjligen ..., (och bagarna har förstås legat i startgroparna en tid ...) och sedan till Peter (på bilden) som börjar lite senare och kan han tänka sig att vara bakelseleverantör tro .., och tänk, på så sätt får vi verkligen ett rejält antal bakelsekartonger med rosa bakverk och ni kan tro att kunderna (mest kvinnor) pratar om vad som hänt tidigare på morgonen!
"Hej Bettan, kommer du nu!" säger Peter.
Sånt gillar jag!
Det blir en levande butik där vi är med i vad som händer!
Och nu är jag hemma hos en sjuk pv som ligger däckad i soffan .., ja, där har han legat sedan rullskidturen och han har hög feber och är knappt pratbar.
Nu måste syster Nilsson bistå honom i hans nöd.
Adjö!
Ojdå, kära nån ....
När jag tar mig en närmare titt på Wilhelmina Charlotta Westerlund (ni vet, kvinnan på bilden lite här nedanför - min mammas mormor -), upptäcker jag intressanta saker.
Först och främst ser jag att denna Lotta var nummer två av totalt tretton syskon.
Hennes föräldrar hette Hans Jonsson och Anna Carolina Hansdotter.
Och Anna Carolinas pappa, ja .., nu kommer vi det intressanta .., hette Hans Matisson och kom från Åkrarna i Ockelbo socken.
Just det, ja.
Det kanske innebär att jag rent av är släkt med prins Daniel och därmed den nyfödda lilla prinsessan!
Jo, jo.
Det hade man ingen aning om.
Att det k u n d e vara så, menar jag.
Och när jag - aningen malligt - visar detta för pv, är allt han bryr sig om att jag även har släkt i Dalarna .., Mattias Hansson Bjur t.ex och hans hustru Elisabeth Andersdotter, från Orsa!
"Ja, ja ..,, prinsen hit och dit .., tänk om du är släkt med Mora-Nisse!" utbrister pv.
Han ser nästan lycklig ut.
Ps. Pv kom just förbi här i datorrummet och frågade om "hertiginnan önskar kaffe ..?"
Se där, ja .., nu tar det sig ,-)) Ds.
Grattis, grattis!
Ja, jag v e t ..., jag tycker ju egentligen förfärligt synd om den som föds till ett ämbete, men likväl säger jag stort grattis till Victoria och Daniel som nu på morgonen fått en liten tös!
En prinsessa.
Själv har jag under årens lopp förärats två prinsessor och en prins.
På bilden syns prins Anders i unga år.
Och SVT:s reporter som var på plats på Karolinska .., jag tycker nog att han borde gå till Arbetsförmedlingen och höra sig för om möjligheten till omskolning.
Sju och ett halvt onsdagsfönster från södra Lappland
Paus i arbetet hos mormor i Dikanäs.
Mormor i hilka .., och kanske är det morbror Olaf hon har i knäet och moster Lisbet som sitter framför?
Mormor Betty var en driftig kvinna (tidigt änka med tre småttingar) som hade lagården, blårävsfarm, affär ..., och under en period i livet drev hon även "Rum för resande".
Pigor hade hon också .., kanske är kvinnan i vitt förkläde just ett hembiträde?
Kan det vara samma hus, men från en annan vinkel?
Räfsorna mot husväggen.
Har det nyss varit slåtter, tro?
Och den blinde lille Ivan - mamma och Margits lillebror - som dog vid 21 års ålder .., här sitter han längst till vänster på bilden.
Alldeles säkert var det därför mamma kom att arbeta så mycket med blinda människor i Bolivia och jag minns hur hon berättade att Ivan en gång hade gått på dasset nere vid -eller i - lagården .., det var vinter och kallt och så kom han inte in och någon gick för att titta var han blev av .,. då stod han där, rödgråten i snödrivan .., och var gång mamma berättade detta, rann tårarna nerför hennes kinder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)