... finns på innergården i Ystad .., ja, den där innergården som kändes lite som "min".
Där hördes koltrastsång och t.om ljudet av mattpiskning.
Och idag åker vi just till Ystad för att lämna harry hos Tommy och Karin - mina barns pappa och hans fru - och oj, vad det känns i hjärtat att inte få harry hos sig hela nästa vecka, men jag vet också att så snart vi har klappat om honom och sagt "hej", så går det bra.
Han är i trygga händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar