Nej, det spelade ingen roll ...

... att jag var dyblöt om benen när jag kom hem från jobbet.

Jag tog harry med mig och gick på liten kissrunda.

Stannade till.

Lyssnade till staren som satt på grannen tv-antenn.

L o g.

Söndag ....

På väg till affären.
Klockan är lite över 9.00.

Stannar till vid Backalyckan och tar en bild genom visiret.


Och som vanligt arbetar jag tillsammans med Emmeline.
Emmeline studerar till vardags till socionom och är en riktig pärla!

Har man dessutom kamperat länge sida vid sida, så vet man precis ..., man behöver liksom inte fundera över vad som ska göras.

Hon är mästerlig på att kolla datum på varorna och idag tog han dessutom fram allt inför påsken; ja, i alla fall pyntet ..., och det var m ä n g d e r med kartonger!


Här står hon nedhukad bakom alla tomkartonger!
En stund senare kom en ung man med sin lilla dotter och inhandlade 27 mindre påskägg!

Själv tog jag mig an mejerikylen .., fyllde på och frontade ., tog ut juicer och sill, gjorde fint i ostdisken och så var det kassan, förstås.

Och Emmeline tog hand om morgongräddningen av brödet.


Här står hon ute på lastbryggan och luftar sig när jag kommer körande med moppen.


Än en gång säger jag TACK till madamen i Portugal!
Den här bruna tejpen, den kommer verkligen till användning när uppmuntringspriserna ska läggas i postsäcken!
Här är det paketet till Ulrika som fått sig en duvning.


Detta är näst sista helgen som vi säljer semlor.

"Du kan väl fixa en skylt ...?" säger chefen som innan vi öppnat affären varit på plats och - tillsammans med äldsta dottern - gjort klart semlorna, dvs, klippt upp bullarna, vispat grädde, florsocker-pudrat och lagt i påsar.

Den röda lappen till höger, påminner om Bingolotto.


Det regnade i morse när jag körde till jobbet och det ösregnade när jag åkte hem igen!
I brådskan glömde jag regncapen och hade nu bara min blå regnjacka .., och det kan jag säga er ., att våta byxor i det här vädret .., det var ingen höjdare!

Men ååååå, så roligt det är att få köra igen!!
Dimman låg tidvis rejält tät och i Steninge kände jag lagårdsdoften och jag tänkte att om någon månad .., då kommer det att vara helt annorlunda när jag susar förbi.

Andra dofter.
Andra ljud.


Svängde upp på backen vid det gula huset och hörde harry tjuta av glädje över att höra matte komma hem!

En liten sväng ute blev det .., staren flöjtade från grannens antenn .., det doftade JORD och vår och våta byxor spelade ingen roll .., allt kändes så bra.

Nu är jag ledig i två och en halv dag.

På köksbordet ligger nybakade kanelbullar (pv:s förtjänst) och valnötsbröd .., och jag har duschat varmt, för att inte säga hett .., och nu ska jag bara strääääcka ut mig i soffan.

Söndagsfönstret ...

... finns i ett hus i Striberg, i Västmanland.

Där bor rally-Marcus och där bor väl nästan också Ulrika.

Tittar ut på världen gör rallykatten och Vivi, men den där Vivi, hon syns ju knappt.

Nja, det är nog dags att putsa fönstret .., jo, minsann!

Änglar, finns dom? Svar: ja.

Bilden togs i fjolvåras.

Igår hade jag i kassan en man och hans hustru - båda i pensionsåldern - och plötsligt frågar mannen - vänligt leende - om jag har börjat köra moped igen?

Det visar sig att han minns min glädje från i fjolsomras .., jag hade väl berättat för honom hur roligt jag tycker att det är att köra moped.

"Om jag kör moppe ..., nej, den startar inte, så vi får nog lämna in den på verkstan i Gullbrandstorp ..", säger jag och mannen ler filurigt och frågar vad som felas och jag förklarar att den inte vill starta, jo, den tänder liksom inte som den ska.

Då säger mannen, som jag alltså inte känner annat än som kund, att om jag vill, kan han ta sig en titt på mopeden, ja, han har arbetat som mekaniker och så får jag veta var han och hustrun bor - det är i Haverdal - och jo, det är bara att vi kommer med den!

Det är knappt att jag tror mina öron!

Och idag tog pv moppen på släpen och så iväg .., och tänk, några timmar senare hade mannen, som heter Lasse, fixat det hela - det var en slang som skulle bytas och så fixade han olja också - och nästan ingenting tog han betalt!!

Håll med om att det finns underbara människor!!

Så ..., i morgon, kära vänner, då ska den femtioåttaåriga madamen i landet Halland, hon som bor i ett gult hus på en kulle, då ska hon köra moppe till jobbet.

Åtta kilometer enkel väg.

Helt ärligt är jag nästan sjuk av längtan.

Friherren ...

Herrn i huset har - som alltid - ledig helg och här ligger han på soffan och funderar på vad han ska ägna sig åt idag?

"Kanske att jag ska dammsuga ...?" säger han efter en lång stunds grubblande.

Vad han tittar på?

Skidåkning, förstås.

För en tid sedan skickade jag en dvd-film till gruppboendet där min mamma tillbringade sju år.
Det var en naturfilm, där man får följa livet på en bondgård under ett års tid .., naturens växlingar och allt sånt, ja, så där så man kan tänka sig att många äldre känner igen sig.

Om pv hamnar på ett dylikt boende före mig, då ska jag låta klippa ihop en film med bara Vasaloppsbilder .,. ååå, så lycklig han då ska bli!

Som synes har såväl pElle som harry det avslappnat och skönt den här lördagen.



Och själv har jag, in i det sista, kämpat med manualen till min ajfån.

När jag vittnat om detta på Facebook, skrev barnbarnet Emma så här, ja, det var när jag funderade över om jag skulle skaffa mig "i-cloud", det var en fråga som kom upp och när jag berättat att jag ska åka till Anders i Malmö på kvällskurs i ajfån-hantering.

"hahahaha, ja du ska skaffa i cloud då kan vi smsa gratis till varandra om man har nätverk;) Stackars Anders haha :D

Fast först skrev hon så här: haha lycka till mormor ;)

And the winner is ...

Uppmuntringslotteriet ....

Dragning klockan 11.00 som vanligt.

I skålen är det nu gott om plats och där skvalpar följande omkring:

• Gunilla i Lidköping (!!! tänk, att nu kom jag ihåg var du bor ,-)

• Lena i Gävle

• Christina Berglund i Lycksele

• Cecilia N i Härnösand

• Ulrika i Kopparberg och lika ofta Striberg

När alla lotter är dragna, ska jag göra en stor dragning på någon riktigt fin vinst och där får flera vara med .., Annika B, din lott ska finnas där, det lovar jag!

Dagens fönster ...

'

Från "Fröken Blund slår dank" kommer här ett fönster från Vällingby.

Det är nog första gången jag inte skuggar en fönsterbild, men jag tyckte det här var så läckert, så det får vara som det är.

Tack och bock, säger jag.

Nio till nitton ...

... blir det idag och snart ska jag segla iväg till jobbet.

Medan jag skriver detta, har en liten rödhake hoppat upp på altanens vindskydd och tittar in rakt in .., ja, små, små pepparkaksögon möter blå människoögon och gör hjärtat glatt.

Och jag ser bofinken i den lilla eken!

Och vad har George från London med allt detta att göra?

Jo, jag tänkte på alla möten man får vara med om i en affär och snart kommer helgturisterna - alla som har sommarhus vid havet - och då blir jobbet helt annorlunda.

Nya möten.
Andra sorts möten.

Det var då jag kom att tänka på George, mannen som så generöst lät mig ta bilder av honom och hans arbetsplats i South Kensington i London.

Det var också ett slags möte.

Kl.07:27

Den kvinnliga programledaren i P1 avslutar nästan varje fråga med ett "då"?

För mig låter det himla nonchalant.

Och ja, det är förmodligen ett i-landsproblem.

Chocktillstånd ...

Den härliga hatten upptäckte jag på loppmarknaden på Portobello Road i London.

På samma sätt som att jag ofta drömmer att jag har glömt pass eller biljett inför någon resa, så drömmer pv om Vasaloppet eller Vätternrundan.

I vanliga fall brukar dessa drömmar uppenbara sig någon månad innan respektive lopp ska gå av stapeln (ja, eller några månader innan kanske ...), men se, nu är rekordet slaget!

Igår fick pv nämligen höra att Vasaloppet 2013 är fullbokat och enbart skräcken att han inte skulle få delta (jodå, han har anmält sig), har fått honom att vakna ett flertal gånger i natt, ja, säkerligen badande i ångest över att hans anmälan inte ska ha kommit fram som den ska.

Så här fortsätter det hela året.

I fjol var det Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet.

Och nu har det börjat om ..., ångesten ett år i förväg inför första helgen i mars 2013.

Ack Herre, hjälp mig!

Dagens fönster ...

Ett träd som speglar sig i ett fönster ..., och där skymtar även en trädgård, eller mer som ett grönsaksland - det var där vi i höstas erbjöds att plocka hallon -!

En bit därfrån rinner en liten bäck.
Kommer ni ihåg badbollen som i v e c k o r låg i bäcken och guppade?
Den är borta nu.
Bollen.

När jag står där vid fönstret och tar bilden, hör jag bofinken flöjta.
Det är premiär för i år.

Bloggare är sympatiska människor!

Jo, men så är det verkligen.

Ikväll telefonsurrade jag nämligen med Biggan B i Hudiksvall, hon som vann tröstpriset förra veckan och vilken härlig människa som uppenbarade sig i andra änden av luren!!

Om jag tänker efter .., har inte en enda av alla bloggare som man träffat i levande livet, varit annorlunda än jag hade förväntat mig .., och alla har varit sååå himla trevliga!

I Sälen fick jag sitta vid Solveigs matbord och titta ut på småfåglarna .., och känslan var densamma när jag åkte därifrån.

Tänk, så mycket värme som finns i bloggvärlden!

Äjmen.

Tillökning i familjen ...

Ja, idag kom paketet till Matöppet i Slöinge och nu ligger den - ajfånen - så fint i sitt fodral och väntar på att användas.

Till veckan ska jag åka ner till sonen i Malmö och få en kurs i hur denna mojäng ska användas.

Oj, oj, oj.

Det händer ibland att jag ångrar mitt tilltag.

Varför skulle jag ha så bråttom att beställa en?

Och behöver jag verkligen en sån här mackapär?

Återkommer med svar om exakt 1 månad.

Och stoooort grattis och lycka till ...!!

... säger jag till den här madamen.

Sååå glad jag blev när jag läste vad som hade hänt!

Och alla ville dom gifta sig ...

Idas vänstra hand.
För övrigt har hon vänster tumme upp.

Alldeles innan jag ska tacka för mig och köra hem, tvärtittar jag in i personalrummet.
Där sitter vad jag tror är någon nyanställd, men det visar sig ju vara Ida, dotter till Anne-Marie i charken!

Ida är nyss hemkommen från Uganda, där hon - tillsammans med klasskamrater och lärare - har tillbringat fyra hela veckor.

I vanliga fall läser Ida maskinentreprenad/teknik-linjen på Kattegattgymnasiet i Halmstad, men nu har hon och klasskamraterna (dom går sista året, Ida är 19 år) praktiserat på en Scaniaverkstad i Uganda av alla ställen på jorden.

Uganda!

(Själv praktiserade jag på Folktandvården i Malå!)

I verkstaden reparerades lastbilar och bussar.

"Men hur var det ...?" frågar jag häpet.

Jo, Ida är alldeles lyrisk över det vänliga bemötandet från kollegorna i Uganda.

"Dom var nästan sjuuukt vänliga och man kände sig sååå välkommen och omhändertagen!" säger hon leende.

På verkstaden arbetade endast två kvinnor (kontor och reception), ja, och så fanns där en kvinnlig städerska, de övriga var män och alla ville dom gifta sig med en blond, blåögd kvinna.

Ojdå, kära nån!

Jag frågar hur hon och de övriga bodde?

"Vi bodde på ett ställe för back-packers .., Red Chilli Hideaway och det var hur bra som helst!" säger Ida.

För övrigt är hon Stenbock, yngst av fem syskon och om hon själv ska säga vilken egenskap som är hennes mest typiska, så säger hon ..."jag är envis, det är nog efter morfar".


Den här arbetsdagen har bara susat iväg.
Säkerligen har jag bakat för mycket bröd .. men det må vara hänt.
Och jag har varnat Alex inför morgondagen, då det är hon som ska ta emot mejeribeställningen.


I fikarummet har Lena ställt en liten påskgrupp - som hon själv förfärdigat -.

Det är tur att det finns såna som Lena på olika arbetsplatser .., såna som kommer med hemkokt marmelad eller smarriga chokladkakor, som ställer en liten vas med snödroppar på bordet, eller som nu; pyntar lite, ja, bryr sig om, helt enkelt.

Ja, alla arbetsplatser borde ha en egen "Lena".

Lägenhet 2:a i Lund ....

Uthyres i andrahand.

Någon som är intresserad, så hojta!

Nån slags insikt ...

Semestrarna står som spön i backen på jobbet och det byts tider kors och tvärs.

Idag har jag för ovanlighetens skull ett förmiddagspass och slutar redan klockan tolv.

Innan dess ska jag ha fixat mejeriet och tagit emot och fyllt in bröd, löst Lena för rast och själv haft en kort sväng i fikarummet.

Mejeriordern gjorde jag igårkväll, allt för att inte känna sån stress - det är knepigt att beställa mjölk och annat när man inte har vanan inne och vet hur mycket som går - man får förlita sig på tidigare beställningar och hoppas att det blir bra.

I morgon är jag enligt schemat helt ledig, men det blir heldag i stället och sen väntar helgjobb.

Nåja.

Allt går i Västerbotten, brukade mamma säga.

Det gäller nog Halland också.

Torsdagsfönstret ...

... finns i ett kök i Lidköping och så här skriver fönsterfångerskan:

"Hej Elisabet!

Här kommer ett Marimekkofönster från mitt vilda kök.
Man blir pigg av de stora figurerna.
Egentligen så skall det väl hänga i ett barnrum men jag är tillräckligt barnslig för att gilla dom!

Hälsningar Marie-louise."

Innan jobbet ...

.. går vi Kvarntorpsrundan.

Det är varmt ute .., så där varmt så jag längtar efter att gå barbent!
Hela tiden hör vi lärkor och tofsvipor ..., och ute på åkern, mot kustvägen till, ser jag några strandskator.

Nere vid havet pågår pålning av stängselstolpar.
I sommar ska hästarna inte få härja fritt nere vid klipphällarna eller på grusvägen, vilket säkerligen tacksamt tas emot av dom flesta som brukar promenera där nere.

Det är underbart roligt med en flock islandshästar, men det finns säkert människor som inte uppskattar att tjugoåtta hästar kommer springande rakt emot en!

Mitt i det vi går hör ett schwoschande.
Just så låter det.
Schwosch - schwosch!

Och jag rycker upp kameran ur fickan och på bilden ovanför ser ni vad jag såg.


"Ursäkta, vet du vad klockan är ...?" frågar jag en av männen från "Farmartjänst"; det är dom som slår ner pålar till stängslet.

"Halv tolv ....", säger mannen som plockat upp sin mobil ur byxfickan.

Det är nya tider nu.
Ingen som tittar på sitt armbandsur.

Halv tolv.
Alltså har vi gott om tid på oss, harry och jag själv .. ,minst en och en halv timme kan vi vara nere på stranden, innan jag måste göra mig i ordning.

Så där sitter vi på en klipphäll och tittar ut över världen.


I Oskars Hamn finns två båtar vilka aldrig togs upp i höstas.
En av dem är pv:s.

Nu kan bara segla iväg om han vill, ja, lägga ut nät och kanske kan vi få färsk spätta till middag.


Och överallt prunkar snödropparna .., det är som en liten skog av vita blommor!
Tänk .., att nånting kan bli vara så vackert!