Eva på Frösöns bästa ....

Hej Elisabet!

Det bästa med veckan som gått:

1. Promenaden nedanför vår f d gård. Den gamla byvägen som bjuder på en underbar utsikt, den utsikt som var "min" under så många år.

2. Besöket hos en vän, som bakar tunnbröd och driver ett mysigt litet café. Köpte med mig två påsar nybakat och välsmakande tunnbröd.

3. Vilodagen i skogsbrynet.

4. Mitt fynd: fotriktiga och sköna skor på rea.

Och nya fotriktiga skor ...

 

5. Morgonens promenad vid sjön. Våraningar.

 

Veckans bästa för AP ....

Och harry som låg och sov hos lillmatte ....

Den trygghet som infann sig när jag liggandes på sängen läste en bok och hörde mamma slamra i köket i det gula huset på kullen. 

 

Svårslaget. 

 

Klart bästa.

Och Monet berättar om det bästa ...

Nybakad sockerkaka och en alldeles ljuvlig liten hund i famnen.

Du ville veta vad som gjort mig gladast i veckan? Jag kan med säkerhet säga att det var vårt roliga, slingrande och skrattande samtal idag på förmiddagen. Så mycket vi hann med att prata om och så glad och faktiskt upprymd jag kände mig efteråt. Det är så härligt med den här bloggvänskapen och det kändes redan sommaren 2009 när vi kom med husbilen och hälsade på er. Och fick underbar sockerkaka med vinbär och vispgrädde och rolig intervju av dig.

Då fanns inte Harry utan det är Dessi som så lugnt och avspänt sitter i både ditt och pv:s knä i det gula husets vackra och blomsterfyllda trädgård. Vi kommer gärna förbi i sommar igen på väg från Skåne norröver!

Kram och tack igen för en härlig pratstund!
Monet.
Ja, den här rosa randen var verkligen inte tänkt att den skulle komma här .., å, jag dör! hälsar Eliasbet.

Monet

Det bästa som hände Ulrika i veckan ...

Rallymannen tar sikte på kakburken ....

Veckans höjdpunkt för mig, så här långt, var utflykten till och promenaden längs den lilla kanalen i närheten av Pershyttan i måndags, tillsammans med Marcus och Max.

 

När vi satt där i skogen och drack kaffe kände jag mig så fullständigt närvarande. Så fri och lycklig. Inte ett bekymmer i världen, kändes det som. Inga tankar bakåt, inga tankar framåt. Bara ett underbart NU. Det är nästan alltid så tillsammans med Marcus.

Och idag kom det ett paket glädje med posten, från Mikaela i Finland: 2 förpackningar kaffeost! Lycka!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det bästa som hände min kusin Barbro ...

Den eviga plugghästen ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade nästan bestämt mig för att sluta studera, men så fick jag ett sms av dotter där hon tyckte att vi kunde läsa kursen vuxenpedagogik tillsammans. Ock gissa om jag blev glad, då jag fått  ett sting av studieabstinens. Så nu kan vi läsa kursen på distans via Linköpings universitet och jag blir åter i min vanliga fas som evig student.

Kram från kusinen

Det bästa som hände Eva i Tyresö ...

Mormor och barnbarnet ....

Det bästa den här veckan är nog Daniels goda humör.

Han är mitt äldsta barnbarn 13 år och har autism.

Livet är knepigt för honom.

Men han har varit så glad och haft mycket kul.

Bowling free-running och alla!! lektioner är roliga, säger han..

Idag kom han hem med en stor ballong till sin bror.

När han är som ett solsken njuter jag.

Från mormor eva

// Ja, jag gör så här, lägger in ett och ett .., det är ett komplett elände att få det på rätt köl när jag har flera bilder och det är säkerligen mitt fel, men .., ja, så får det bli, hälsar Elisabet.

Vill ni vara med igen ...?

Ja, och berätta om vad som var det allra bästa som hände er under veckan som gått?

Så där som vi gjorde förra veckan.

I så fall får ni mer än gärna skriva en kommentar, alternativt ett mejl (mer än gärna med bild som visar det som blev till glädje!), så lägger jag in det allt eftersom.

Nu är ju inte veckan slut ännu, men ni har fram till söndag på er, så sätter jag samman allt så snart jag hinner.

(Vill du mejla är adressen: bisse151@gmail.com)

Glädje smittar ...

Blommor från rabatten.

Ja, fast det var ju i fjol det.

Vill man bli varm i hjärtat, ja, jag har hakat upp mig på det idag (är så lycklig över att det fungerar med den nya bloggversionen och att jag, som verkligen är  t r ö g  när det gäller nånting nytt tekniskt, att jag - tack vare Anithas instruktion - begrep hur det här hänger ihop ,-) .., ja, nu kom jag nästan bort från ämnet, men vill man bli glad, då ska man titta in här hos Motvillig Blogg och därefter klicka sig vidare till Julia.

Ååå, ett sånt härligt inlägg!!

Och ni kan tro att jag är lycklig över att jag får till det som jag vill ha det här på sidan!
Tack igen, du underbara Anitha!

Anitha: I love You!

En hjärtevärmarbild så här på fredagmorgonen.
Lilla Vera som spretar med pekfingret.
Och titta, det  f u n g e r a r!
Nu får jag raderna där jag vill ha dem!

Har idag på morgonen fått en pdf-fil från underbara Anitha i Bureå, med tydlig anvisning om hur man ska skriva i den nya bloggerversionen.

Vad jag  i n t e   visste, var att man skulle klicka samtidigt på shift-tangenten (den ovanför ctrl) och den vanliga nya-stycket-tangenten, för att få bildtexten att hamna i prydliga rader ovanför eller under varandra.

Nu ska jag kolla om det här fungerar ...,-)

Ja, det gör det!

Fem fredagsfönster från ...

... Västmanland.

Just det.

Från stickmadamen.

Krabbspaning på bryggan i Bohuslän .... och helt omöjligt är det för mig att få tre ungefär lika långa rader ovanpå varandra.

Sista dagen innan en-och-en-halv-dags-ledighet tar sin början, ååå, så ljuvligt! Och nu blev det lite underligt här, jag testade med att bara lägga in en  d e l   av hela inlägget.

Nytt och Modernt ..

Nu ska jag förklara vad jag menar.

Med det vanliga programmet, där lade jag in bild, skrev bildtext - och det kunde vara flera rader just under bilder - och sen fortsatte jag med vanlig text.

Flytta bilderna gjorde genom att gå in i html-delen, markerade, klistrade och klippte in.
Jag ökade även storleken på bilderna där.
Att den biten är enklare här, att välja storlek, ja, men det inser jag.

Men .., när jag börjar skriva under bilden, då hamnar texten inte alls där JAG har tänkt mig, den flyter iväg lite hur som helst,.

Går jag in i html-programmet och tittar, får jag en mindre chock, där ser allt annorlunda ut .., det är som en enda lång gardin i Stadshuset!

Den här texten började längst till vänster, kanske tre cm under bilden av töserna på Sergels Torg.
Om jag nu klickar på publicera, så ser det ut så här....

Men nu blev det så som jag ville ha det...?
Nu förstår jag ingenting! 

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Kreta, 2006.

Idag fyller världens bästa Emma 15 år.

Femton år.

Det är inte klokt så fort tiden går!

Och det är inte klokt så lycklig man kan bli av barnbarn!

Torsdagsfönstret ...

Hej Elisabet!

 

Detta fönstret speglar sig i ett annat fönster på fyrhuset ytterst på "Stånge huvud".

Jag var där i går tillsammans med en väninna från Oslo.

 

Det var en fantastisk dag.

Vi hade smörgåsar och te med oss, och vi var där i flera timmar.

Hon skissade som förberedelse till en kurs på konstskolan i Gerlesborg,

och jag fotograferade och läste en bok.

 

Hälsningar från Monica i den fantastiska staden Lysekil!

Ajfån hit och dit ...

Orostankar ...

Spår av liv ...

Kväll.
Och trött är jag.
Pratar med pv om oron för Alzheimer.
Tänk om ....
Funderar på att be om en undersökning, men tänk om man får ett besked som man inte vill ha?
Minns mamma.
Då har man kanske tio år kvar och blir allt sämre.
Kanske blir man så dålig så man inte ens klarar av att göra slut på det hela? säger jag.

Och jag minns mera .. , mamma liggandes på sin soffa och hur hon kräktes mest hela dagarna - det var när hon hade fått bromsmedicinen Aricept -.
Till slut skippade vi den helt.
Livskvalitet är också värt nånting.
Och precis som jag själv var hon så otroligt känslig för mediciner.

Men varför undrar jag?
Jo, för att ibland - men inte ofta - händer det att jag tycker mig få nån slags black-out.
Saker som jag vet att jag kan, kan plötsligt vara som utraderat och då blir jag såklart superstressad och det blir en ond cirkel och knyter sig förstås ännu mera.

Sånt funderar jag på.
Och blir bara oroligare, förstås.

Och inte blir det då ett dugg bättre av att Blogger ändrar hela rubbet.

Ett extrafönster ...

.... så att jag kan lära mig hur detta fungerar.

Fönstret finns i en liten lekstuga längst uppe på en kulle, inte långt från havet.
 

Blogger har förändrats ...

Och jag avskyr det här nya!
Ingenting får någonsin vara som det har varit.
När man väl har lärt sig hur det fungerar .., ja, det måste det ändras.

Titta, nu åkte "och jag avskyr det här nya" till höger, helt plötsligt!

Åååå!

(Och varför klickade jag på länken där det stod att det skulle förändras i april?
Jag hade ju kunnat låta bli!! Nu hittar jag inte tillbaka till den gamla varianten!)

Här och Nu ...

Ett alldeles enkelt och vanligt hus - kan det vara nåt -?
Jo, det kan det.

Det här huset ligger bara hundra meter från fabrikörens nybygge.
Grinden står öppen - och jag går in på gården -.

Ett sommarhus är det.


I en liten glänta på tomten - två stolar och ett bord -.
Mer behövs inte.


Små klungor av världens mest bedårande blommor - Klosterliljor -, växer på gräsmattan.
Hur jag än bär mig åt, lyckas jag inte få till en fin bild.
Sicken tur att det finns andra som kan det här med närbildsfotograferande.


Inte här heller.
Förresten var dom nog lite väl utslagna.


Här är Fabrikörens hus.
Hittills har jag aldrig sett en enda människa i huset och inte på gården heller.


Vi tar vägen via stranden och harry får hämta pinnar som slängs ut i havet.
Från fågelön hörs hela tiden skränandet från hundratals fiskmåsar!

Och uppe på sluttningen, söderut till, ser jag en kvinna som går med två Salukis och jag tänker att det kanske är Titti från Haverdal?

Sist av allt hittar jag en inköpslista slängd - eller borttappad - i det nu alldeles torra gräset.

Och så en lista ...

Den här bilden togs med min ajfån.

Ja, man skulle kanske tro att den här listan har kommit seglande från Frankrike, men så är inte fallet .., nej, den hittades i lilla affären där jag arbetar.

Och där, i personalrummet, har vi haft möte nu på morgonen.

Vi ska få nya öppettider - förlängda -, vilket innebär att butiken stänger åtta under större delen av året och nio under sommaren.

Våra arbetstider liksom förskjuts då ..., och mitt två-till-sju-pass, blir tre-till-åtta, så här i början.

Ja, det är helt okej för mig.


Och den här med min vanliga Canon.

Att småbutiker tvingas hänga med i öppettidskriget är förstås logiskt; det är inte lätt att konkurrera med stormarknader och man får ta till alla tänkbara vapen.

Lite annat småprat blev det också och Lena - denna underbara Lena - erbjöd sig att vara påskkärring i butiken på Påskafton!

Ååå, men då är vi inte hemma och alltså får jag inte se henne!

Nu har jag fyra lediga timmar innan det är dags att ge sig av.

Således ska jag ta harry med mig och gå på lååååång promenad i solskenet och tänk, vindstilla är det också.