 |
| Spår av liv ... |
Och trött är jag.
Pratar med pv om oron för Alzheimer.
Tänk om ....
Funderar på att be om en undersökning, men tänk om man får ett besked som man inte vill ha?
Minns mamma.
Då har man kanske tio år kvar och blir allt sämre.
Kanske blir man så dålig så man inte ens klarar av att göra slut på det hela? säger jag.
Och jag minns mera .. , mamma liggandes på sin soffa och hur hon kräktes mest hela dagarna - det var när hon hade fått bromsmedicinen Aricept -.
Till slut skippade vi den helt.
Livskvalitet är också värt nånting.
Och precis som jag själv var hon så otroligt känslig för mediciner.
Men varför undrar jag?
Jo, för att ibland - men inte ofta - händer det att jag tycker mig få nån slags black-out.
Saker som jag vet att jag kan, kan plötsligt vara som utraderat och då blir jag såklart superstressad och det blir en ond cirkel och knyter sig förstås ännu mera.
Sånt funderar jag på.
Och blir bara oroligare, förstås.
Och inte blir det då ett dugg bättre av att Blogger ändrar hela rubbet.
11 kommentarer:
Det är ingen rolig oro. Kommer de där blackouterna vid något särskilt tillfälle, till exempel när du redan är stressad och spänd över något nytt, något viktigt? En kompis till mig hittade plötsligt inte hem en dag när hon bara var 35 och småbarnsmamma. Typiskt stressymptom.
Jag får också såna "blackouter" ibland, Elisabet. Glömmer koden till kortet när jag står i kassan på Ica. Såna saker.
:-/
Jag tänker ungefär som er båda. Tänk om det är Alzheimer?!
Men det är nog först och främst stressrelaterat.
När ord byts ut mot något som är ungefär lika långt eller tillhör samma genre eller bara har nån speciell bokstav gemensam ... då vet jag att det är dags att dra i bromsen (för ett tag sen). Och egentligen vet jag ju redan att jag har tagit i för mycket. Jag får liksom bara kvitto på det.
Men det rätar ju upp sig när livsbalansen rätat upp sig.
cruella, cecilia N och Ulrika: det kommer när det är stressigt - det är den enda trösten -.
Jag kommer ihåg alla fyrsiffriga plu-nummer, men kan plötsligt inte komma ihåg hur man det var man gjorde för att makulera en ATG-kupong och jag har ju gjort det femtio gånger, säkert! Och så blir jag stressad av detta och då knyter det sig ännu mera.
Förstås ,-)
Jäkla blogger! ;)
Å, vad jobbigt!
Säkert är det stressrelaterat!
Men det är ingen rolig känsla då man jagar upp sig och det bara blir värre av det.
Kram!
Det händer mig också, det kan komma i perioder. För några år sedan hade jag "glömt" hur man byter påslakan, ryggradsminnet av handgreppen var som bortblåst! Jag tror hårddisken i skallen helt enkelt blir för full och stänger av vissa funktioner, tills man har andats ut lite.
En bra prevention mot alzheimer är att hela tiden lära sig nya saker, har jag läst - inte bara intellektuellt, utan fysiskt också. Lära sig tango och cha-cha, till exempel, och spela piano. Och öva in nya sångtexter och melodier.
Jag tror vi alla är oroliga för att bli dementa, lite för oroliga ibland. Men tillfällig glömska behöver inte alls ha med demens att göra. I vår familj har alla varit disträa sedan rätt tidig ålder. ;)
Ibland händer det att jag säger fel ord, byter ut mot något med samma antal stavelser, ofta samma vokalföljd och samma betoning men helt fel innehåll.
Tror att det är åldern och att det ibland är trångt på hårddisken som någon här ovan skrev.
Det där med blackouter hände mig då och då för några år sedan. Dessutom var jag under den perioden väldigt trött. En gång när jag varit in till Bureå ochskulle fara hem igen kom jag inte på vilken väg jag skulle ta,trots att jag kört den sträckan tusentals gånger.
Då blev jag så ledsen att jag började gråta och tänkte-nu blir jag som pappa-dement.
Tog mig i alla fall ikragen och beställde tid på vårdcentralen där man konstaterade att jag led av hypothyreos,dvs. underfunktion hos sköldkörteln.
Blev alldeles jublande glad fast det dröjde innan levaxinet började verka.Den medicinen ska jag äta resten av livet ,men so what???
Numera mår jag hur bra som helst,men vet att det är en ganska vanlig åkomma. Kvarstår dina problem tycker jag du ska kolla upp sköldkörteln.
Känner igen mig. Jag glömmer så ofta namn och ord. Det skrämmer. Men ofta är det mycket annat som snurrar i huvudet så jag skyller på det.
Försökte ringa dig idag för att prata lite kring det här. Antingen var du på jobbet eller ute med Harry i de fantastiska omgivningarna runt det gula huset. Vill bara säga som alla andra: Don't worry, be happy!!
Skicka en kommentar