Ett mitt-på-dagen-fönster från Lappland ...

Hej. här kommer ett fönster från vår fjällstuga där vi är den här helgen. Påskgardinerna hänger kvar och kaktusarna i fönstret är fulla med knoppar. Jag borde byta gardiner, men jag tycker om dom så dom får hänga ett tag till, och dessutom så blir det färglatt och fint med röda blommor till.

Kram från kusinen.

Om vikten av gemensamma minnen ...

Det är eftermiddag på jobbet .., i kassan står tre män som just har handlat och en av dem har frågat om vi har nånting hemma som jag inte har en aning om och jag säger då att ..."ja, men du får fråga han som har hand om det", fast jag säger det på Cederhöks-vis ..."han som har hann om et".

Då - plötsligt - ler vi allihopa, ja, vi är ungefär jämnåriga, någon är över sextio, de andra två i min ålder ungefär, för dom här herrarna förstår   p å   p r i c k e n  vad jag menar, ja, den är helt förlösande, den där lilla meningen och det blir varma leenden och prat om Sten-Åke Cederhöök och allt detta.

Och då tänker jag så här .., tänk, om man hade ett förhållande med en femton, tjugo år yngre man eller kvinna, då skulle sånt här inte fungera.

Man har liksom ingen gemensam nyckel till det som en gång hände i vårt land, eller i världen.

Och nej, jag tror inte att det är livsviktigt, men nog måste det väl ändå förenkla lite?

Jag minns precis vad jag gjorde den dagen Robert Kennedy mördades .. jag minns den första månlandningen och den första satelliten som snurrade runt vår jord och hur vi, mamma, pappa och jag själv, stod ute på grusvägen och tittade upp mot himlen .., jag minns - men mycket vagt - när Ingemar Johansson blev världsmästare i boxning och vi hade gått över till grannen Gunnar Persson för att lyssna på hans radio som kunde ta in den sändningen - det kunde inte vår -.



Jag minns Arne Thoréns röst i radion och rädslan att det hade hänt nånting allvarligt.

"Arne Thorén, Washington".

"Arne Thorén, FN-högkvarteret New York".

Sånt.

Och pv minns i stort sett samma sak.

För mig betyder det mycket!

Det är vad jag tänker.

Grattis, världens bästa Agnetha!

Idag fyller den här madamen jämna år.
Väldigt mycket jämna.

Det finns inte ord för hur mycket trevligt vi har haft tillsammans - vi har (med våra familjer) varit på semester i Grekland (och aldrig glömmer jag kommentaren vid poolen av den stroppige mannen ...), vi har bilat genom Norge med bilhaverie som mindre lyckat inslag (i Elverum, en lördagkväll ...) .., och jag undrar hur många tusentals kvällar som hon och dåvarande maken Jonny satt vid vårt köksbord i Malå ..., och det var personalfester i Byske och på hotellet hemma .., biobesök i Skellefteå då vi satt så nära - nära filmduken .., det var teaterresan till Stockholm, besöket på BB när Anders föddes .., ja, det tar liksom aldrig slut!

Under åren i Malå arbetade Agnetha på Sparbanken; hon satt i kassan och ååå, så vänlig och rar hon alltid var mot oss kunder!

Numera arbetar hon som läkarsekreterare på psykiatriska kliniken i Skellefteå.

Ja, hon är en av de allra mest underbara människor jag känner och jag tycker sååå mycket om henne!
Om någon skulle fråga mig vad som mest kännetecknar henne, då skulle jag säga att hon har en härlig självironi, en stor portion humor och världens härligaste skratt!

Dessutom är hon precis lika enjängd som undertecknad.
Jag minns att hon nästan alltid bar en blå tröja!

Jättestort grattis härifrån, Agnetha!

I love You!

Lördagsfönstret ...

... kommer från Frankrike och madame.Monet.

pElle ...

Sexton eller sjutton år.

Så noga är det ju inte.

Ligger nära matte varje natt .., helst bara någon deciemter ifrån.

Bryr sig inte i fåglar eller möss.

Sover mest.

Och tycker om nykokt fisk.

En liten påminnelse ...

.. ja, så där i all enkelhet.

Grattis herrn!

Häromkvällen hade vi kundkortsträff för våra kunder.

I foajén stod då en representant från Hembergs Frukt & Grönt och på bordet hade han lagt fram en stor pumpa och så skulle kunderna gissa vikten.

Igår kom Malin och lämnade en lapp till mig och ville att jag skulle skriva skylten, så där så vinnarna presenterades.

Jo, det gick ju bra.

 Döm om min förvåning (och glädje!) när jag upptäckte att en av vinnarna var Eva från Tyresös man!!

Här står han (dit-tvingad av mig ...) och håller upp vinsten.

Sååå roligt det var!

(Och som ni ser finns det pilar även på butiksskyltarna ,-)

En liten undran ....

När jag använder vanligt hårbalsam, typ inköpt på Hemköp eller Ica, så blir håret visserligen mjukt, men inte sååå mjukt.

Men om man tonar eller färgar håret hemma och då avslutar med en sån här liten tub "vårdande balsam" (se bilden) då blir håret så mjukt och lent så det är rent ofattbart!

Dessutom håller det sig så i ett par dagar.

En liten pyttetub kan man (läs: jag) använda säkert tre, fyra gånger och betänk då att jag har såväl tjockt som långt hår!!

Nu till min fråga: ni andra .., har ni något förslag på ett balsam som fyller samma funktion?

Som är lika bra?

Modiga människor ...

Bilden tagen av den som det hela handlar om.

Då jag själv tillhör den här sorten av människor som  - ja, visserligen kan bestämma mig för ett resmål inom loppet av tio minuter - men för övrigt är en slow starter .., blir jag alltid så fylld av beundran, eller kanske, fylld av förundran .,. över människor som är funtade precis på andra hållet.

Såna som inte velar och har sig.

När jag träffade pv, hade jag två längre förhållanden bakom mig.
Ett hade varat i trettiofyra år, det andra i tre.

Att för mig ta steget och lämna ett tryggt arbete i Ystad och lägenheten som jag tyckte så oerhört mycket om och närheten till sonen i Malmö, det tog lång tid.

Det tog även tid för mig att känna mig hemma i Halland.
Och det här att efter alla år inom Ica plötsligt arbeta för Hemköp, ja, det fick mig nästan att känna mig otrogen.

Men sen finns det andra sorters människor.

Ulrika i Västmanland är en sån.
Hon följer sitt hjärta rakt av.
Leina i Munkedal gjorde det också - lämnade Malå för Uddevalla och köpte sig ett litet hus som hon kämpar med så det bara osar om det - !
Min mamma - absolut - !
Min syster som emigrerade till Australien - hon också -!
Och min andra syster som flyttade från Luleå till Lund .., började ett helt nytt arbete inom sjukvården och sedan förverkligade en dröm och köpte sig ett hus på landet, alldeles på egen hand, ja, hon med!

Nu har jag räknat upp några kvinnor, men det finns förstås män som gör samma sak.
Som vågar språnget.

Den här mannen är en sån .., och ni som har varit med här på bloggen i några år, ni känner honom så väl.

Här är han med sin alldeles nya blogg.

Välkommen tillbaka! säger jag.

Och så ett grekiskt eftermiddagsfönster ...

Hej på dig!

Här kommer ett fönster från Rhodos och den lilla byn Lardos, som ligger på öns östkust.

Vi vandrade runt i byn och där fanns många vackra fönster i de små vita husen.

Jag undrar vad som finns bakom spetsgardinen? Kanske sitter där en svartklädd gammal kvinna och virkar. Kanhända rummet är tomt. Någon kanske sover.

Fantasin flödar när jag ser bilden.

Kram Eva.

Snart dags ...

I personalrummet. En halv Bodil, ketchup och Bregott. Och dödsannonsen för A-M:s getabock.

... för jobb igen och det är tio grader varmt ute och jag får nog ta på mig strumpor när jag moppar iväg till affären. Igår var det iskallt om fötterna!

Och sommarjobbarna börjar strömma till och det övas i kassan och blir svettigt och krångligt med alla plu-nummer och allt annat som man ska lära sig.

För många ungdomar kanske detta att sitta i kassan innebär just detta; att man sitter på en stol och drar varor fram och tillbaka längs ett band.

Och så är det ju också, om man arbetar som enbart kassörska på t.ex Ica-Maxi.

Men här ska man kunna så oändligt mycket mera!

Det är postärenden, spel, släpvagnsuthyrning, kreditköp, ja, det är hur mycket som helst och ååå, så jag lider med dom här ungdomarna när köerna växer och somliga kunder ibland byter kassa rakt av och säger "här går det så sakta, nä, jag går till den andra kassan!"

Hur hemskt känns det inte för den som är ny?
Och hur man än bär sig åt, så finns inget annat sätt än att få träna och träna och träna.

Tänk på det när ni bloggvänner möter osäkra sommarkassörskor runt om i vårt land!

Fredagsfönstret ...

"En inifrån-fönsterbild.

Lilla fröken Vivvi, 10 år, i vardagsrumsfönstret ... ", skriver Ulrika i Västmanland.

 

Och där utanför blommar syrénerna .., skriver bloggmadamen.

Och så några kvällsfönster ...

... från Grekland.

Det är Monica - i vanliga fall boendes i Lysekil - som varit och vandrat på Rhodos/Symi och då passade på att ta med sig fönsterhåven.

Ni är bara för underbara!! 

Tänk, att ni kommer ihåg sånt .., ååå, ni borde få medaljer av finaste den allra finaste valören!

Och vill ni vara med .....

... och berätta om det som gjorde er mest glad i veckan .., så är ni välkomna, det vet ni.

Mejla i så fall ert bidrag till bisse151@gmail.com och har ni bild till - underbart - !

Den här gången blir glädjepriset en dvd-film, sponsrad av den rara Barbro i Uppsala.



Så länge kan ni ju lyssna till en av mina absoluta favoriter.
Det här med ålder ..., det spelar ingen roll när det är känsla med i rösten.

Tacksamhet ...

... är att vakna och ta harry på promenad och upptäcka att det inte gör ont i knäna.

Att man kan gå lillrundan och plocka en slags ljuvligt, vackra gröna kvistar som växer - nästan som buskar - vid vägrenen och sen gå hem och fixa frukost och titta på NRK om thailändska kvinnor som gift sig med norska män och dessa underbara kvinnor med så mycket styrka och livsglädje gör mig så glad .., och att dricka nybryggt kaffe och göra sig en rostad macka och fortfarande ingen värk i knäna och att kunna röra sig nästan obehindrat!

Det är en sån glädje att man nästan börjar att gråta.

Ett litet tips ....

Och har ni inget annat för er, så tycker jag att ni ska läsa hos Sven om ettor och nollor.

Det är fångat precis på pricken, tycker jag.

Ja, samspelet mellan män och kvinnor.

Fredagsfönstret ...fast på torsdag.

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Om ni tittar noga, upptäcker ni nog en slags "grop" i soffdynan längst till vänster.
Där uppe.

Där brukar harry ligga och titta ut genom fönstret, ja, där ligger han och väntar och väntar på att husse ska komma hem .., för ingen är så älskad som just husse!

Och Guy, mossfolk (hurra, hurra, hurra, hurra! för Karin fyller trettio idag!) och Gunnar i Jämtland som tycker att hipstamatic-grejen är ett elände och förfular bilderna, till er ska jag skicka ögonbindlar, för här är en som faller pladask för känslan som blir i bilderna!

Är det nån fler som vill ha en ögonbindel hemskickad, så mejla mig bara er adress ,-)

Den här dagen ...

Fem timmar på jobbet, eller fem och en halv .., och sista timmen kan jag knappt gå.

Vaggar fram.

Väl hemma blir jag bjuden på nybakade scones och gott te (bryggt på pepparmyntebladen som växer i stora sjok här utanför dörren ..., med citron till blir det supergott!) och vi sitter i vardagsrummet och berättar hur våra arbetspass har varit.

Natten mot idag steg pv helt enkelt upp och arbetade i en timme vid datorn (skoljobb och ångest över att det är mycket nu ...) och själv drömde jag samma vanliga dröm; att jag står på en flygplats och har fel biljett eller har glömt biljetten - det är det som händer var gång -.
Stor lycka när jag vaknade och upptäckte att å, det var inte på riktigt!

Och husets herre har tittat på Uppdrag Granskning och är mäkta upprörd över internatskolan Lundbergs trixande med bidrag - om detta berättar han också -, och harry tigger av fikabrödet och får bannor och jag ska väl ta mig an Rumblandet, det är kvällens ständiga övning.

I morgon börjar min dag klockan 14.00.

Och roligt var det att ha Eva från Tyresö med maken som kunder i kassan!
Åååå, så välkomna ni är till Halland!

En timme kvar ...

... sen är det jobb till åtta.

Alltså blir det promenad med harry .., jag ropar på sigge nilsson (ingen kommer ...) och möter hamnkaptenen i sin vita pickup.

På hans vänstra kind finns avlånga, små plåster .., han behandlas för cancer och det är problem med lymfkörtlarna.

Ändå .., alltid denna glädje när man möts!
Alltid en vink och ett glatt leende!

Och harry viftar på svansen.

Idag har det var varit en bra dag.
Eller en bra morgon.

Först sov jag hela natten i sängen, mellan matte och pv (och harry låg där också, han är rätt jobbig och tar mycket plats ...), sen gjorde matte frukost och satte sig ute i solen och drack kaffe och pratade i sin fina telefon (mest spelar hon ett spel som heter Rumble ...) och läste morgontidningen.

Själv har jag legat i solen och putsat min päls och det är nästan det bästa jag vet.

När vi hade suttit ut en stund, kom sigge springande - jag har aldrig sett en katt springa så fort - och sigges ögon stod nästan rakt ut; man kunde tro att han hade sett ett spöke!

harry förstod genast att det var nåt underligt med sin bäste vän, så han sprang dit och nooooosade på honom och matte kom också och klappade sigge och pratade med honom .., hon frågade om han blivit stungen av en geting eller biten av en orm, men sigge svarade inte och matte blev lite orolig, tills sigge gick in och lade sig under köksbordet och vilade och då satt matte hos honom och strök honom över huvudet och frågade vad som hade hänt?

Sen gick sigge ut - då var han nästan som vanligt - och matte sa att vi får väl se vad som händer.

Det finns många ormar här.
Häromdagen såg husse en nära vedstapeln och ni ska veta att husse är dörädd för ormar!
Själv bryr jag mig inte så mycket om såna .., jag håller mig mest på altanen eller nära matte.

Hälsningar från er vän, pElle, sexton eller sjutton år.