Att man kan gå lillrundan och plocka en slags ljuvligt, vackra gröna kvistar som växer - nästan som buskar - vid vägrenen och sen gå hem och fixa frukost och titta på NRK om thailändska kvinnor som gift sig med norska män och dessa underbara kvinnor med så mycket styrka och livsglädje gör mig så glad .., och att dricka nybryggt kaffe och göra sig en rostad macka och fortfarande ingen värk i knäna och att kunna röra sig nästan obehindrat!
Det är en sån glädje att man nästan börjar att gråta.
4 kommentarer:
Nu tror jag att jag vet PRECIS vad du menar.
Smärtfria stunder/dagar är en sådan gåva att man verkligen kan gråta av ren och skär tacksamhet.
Jag önskar dig många sådana!
Varma hälsningar!
SoF: ja, det önskar jag dig också - och alla andra förstås -!
Det är så lätt att förvänta sig att allt ska vara som det ska .., och när man en längre tid har haft sååå ont, så blir man överlycklig och ja, nästan gråtmild av tacksamhet!
Man glömmer hur det är att vara helt kurant!
Åååå, vilken glädje att kunna röra sig smärtfritt!!!
Ja, visst är det konstigt, att om man har ont länge så när man blir smärtfri så känner man en stor lycka och befrielse. Och under en period bli livet väldigt fint. Jag har varit med om det flera gånger (har varit rätt sjuklig en period). Men när tiden går och man kommer längre och längre ifrån det onda, så återgår man till vardagen, då det är svårt att uppskatta bara att man inte har ont. Att bara kunna röra sig glömmer man bort och så blir man missnöjd över andra saker.
Men du Elisabet är speciell, jag tycker att du lyckas ta tillvara livet i alla skeden, att du är närvarande i det som händer, oberoende om det är upp eller ner. Därför blir jag ofta så glad av att läsa din blogg, där du delar med dig av din livsglädje!
Sven: nej, inte ett dugg speciell är jag, men det ÄR verkligen ... gudomligt att känna sig någorlunda hel! Underbart! Bara att kunna gå längre promenader igen .. (som inte är världslånga, men ändå ..), å, sicken glädje!
Skicka en kommentar