"Jordärtskockor? Det har jag aldrig ätit förut!"

Med bloggvänner är det alldeles fantastiskt!

Eva från Tyresö som brukar kommentera här, hon och maken (som har stuga i Haverdal, alldeles vid havet) bjuder på lunch och vi susar iväg hemifrån och harry får följa med och blir glad när han ser dem .., här pratar vi igenkänning ..., och vi bjuds på jättegod köttfärspudding med jordärtskockor i det hela - det är första gången jag smakar såna - (hemskt, jag är snart femtionio år och gör jordärtskockdebut!) och till efterrätt får vi färska jordgubbar och nån slags pistageglass från Slöinge.

Titta på bordstabletten!
Är inte  den som  g j o r d   till Mian, då vet inte jag!

På vanligt vis halshugger jag människorna, ja, nån vill kanske inte vara med på bild.
Pv har på sig sin svarta polo som han är så fin i.

Vi har inte lång tid på oss .., en timme precis innan jag ska vara på jobbet, så vi tar en promenad ner till havet och går genom en djungel, ja, just det .., en riktig djungel är det .., och jag hör näktergalsknäppande och här där vi går, hörs dånet från havet, som för övrigt känns större än i Stensjö, som liksom är mer som en bukt.

"Å, här skulle jag nog kunna tänka mig att bo som pensionär ...", säger jag till pv och tänker kanske mest på huset som är litet, men tillräckligt ändå för två personer. 

Sen väntar jobb i fem timmar och det är väl ungefär vad en värkbruten bloggmadamen mäktar med.

Och nu fotboll - Irland mot Spanien -, det första målet har redan trillat in och det är kyligt ute, bara tolv grader .., och sigge har, till harrys oerhörda glädje, uppenbarat sig.

Allt är som det ska. 

Och tänk, i helgen är jag  f r i.

Nu ska jag lyssna till den portugisiska sången som är så vemodsfylld och som skuttade rakt in i mitt hjärta.

På frukostbrickan ...

I England har Steel City Anna lärt sin man ett nytt svenskt ord.

En skånska i förskringingen har haft födelsedag och förärats den allra ljufvligaste musik av sin man.

Och den rödhåriga vinkar glatt åt oss!

Och mannen i norr skriver så klokt, så klokt!

Och i Västergötland bor en kvinna som inte tänker sig en framtid som stenläggare.

Dag 1 ...

Första sommarlovsdagen för pv och då vaknar hans käresta vid fyratiden och är pigg som en lärka och vid halv fem lyssnar hon på P4 och radioprataren låter vanvettigt trött och less, så där som om han bara längtar efter att få stänga studiodörren och ge sig av hemåt (jag tänkte likadant igårmorse .., funderade om han kanske har krångel i äktenskapet .., ja, det är sånt - såna grubblerier - man kan ägna sig åt om man har livlig fantasi ..) och sängkammarfönstret står på glänt och nerifrån skogsdungen nära Eckes hörs kråkor och kajor kivas nåt hemskt, så där så jag kliver upp och kollar vad som är på gång?

Men harry är lycklig!

Tänk, husse cyklar inte iväg klockan sex på morgonen, han är hemma och sitter i lugn och ro vid köksbordet och läser dagens tidning.

I morgon bär det iväg till Motala och Vätternrundan för pv och Anders.

"Men jag ska ta en golfrunda på morgonen .., jodå, jag har frågat, man får ha hund med sig och sist sov han ju i nio timmar rakt av, ja, när vi väl kom hem, det blir bra eftersom du jobbar kväll och vi då har kört iväg", säger pv.

Tänk, att man ska arbeta när Sverige spelar match!
Jag meddelade chefen att jag då kommer att ta med mig en radio och så får tv:n i spelhörnan visa matchen i stället för olika odds.

Och nya sommarlovsjobbare dyker upp; igår var tre av dem på plats.
Josefine, Lina och Madeleine.
Alla tre så otroligt duktiga! 

Och ett finurligt sätt att lära upp dem .., i stället för att stå hela dagar i kassan, får dom tretimmarspass och på så sätt hinner allt det nya sätta sig.
Igårkväll var det t.ex. melonträning med två av dem .,. alldeles enkelt är det inte att veta skillnaden på Galia eller Cantaloupe.

Dagens fönster ...

Från Grekland kommer två luckförsedda fönster och den som var framme med håven, det var Monica, vanligtvis boende i Lysekil, i Bohuslän.

Aldrig att jag upphör att förvånas över att ni alls kommer ihåg detta med fönster, när ni vandrar omkring och har det lugnt och skönt på era semestrar!!

Ni är bara helt  . . . . . . . . a!

Just det!

U n d e r b a r a!

Från Gotland ...

.... kommer ett vindsfönster.

Så här skriver hon som hade håven redo:

"Hej Elisabet, de här fina fönstren, nästan som små kyrkfönster, fotograferade jag idag på en rar liten vind från 1909 med nästan ingen ståhöjd alls.

Men de ansträngde sig att göra vackra fönster, som skulle se fina ut utifrån.

Hälsningar Annika!"

Sista svängen ..

Nere vid postlåderaden, inte långt från till-saluhuset, möter jag den här mannen.

Han bor granne med huset som ska säljas och om detta pratar vi en stund.
Och så frågar han hur det gick med harry häromdagen .., ja, han hörde ju harrys vettskrämda skrik när två andra hundar rusade emot honom, det var när pv var ute på cykeltur.

Om det pratar vi också och mannen säger att han ska prata med kvinnan som hade hundarna lösa; hur enkelt är det inte att dom tar en liten harpalt eller något annat djur.

När jag är på väg att vända, frågar jag om vänsterhanden.

Jodå, det går bra.

Mannens hand är stor och kraftfull; i formen påminner den om Kents hand, ni vet, Kent i Växjö.
Kent som följde Emil och hans mormor till Samos.
 Den påminner också liiiite om Rexxies hand, men den här är äldre och har varit med ett tag.

Mannen är nr tre i en syskonskara om fem.
Han är Skorpion och har, det gissade jag rätt på, vänster tumme upp.

(Innan mannen ska knäppa händerna blundar jag och frågar om han är praktiskt lagd, eller mera analytisk?

Definitivt det sistnämnda, svarar han. Då gissar jag på vänster tumme.)

Nästan vid parkeringen, där naturreservatet tar sin början, ser jag hur flädern nu närmar sig blomning. 

Snart vankas flädersaft!

Upphittat ...

Den här listan skrevs av en nybliven pensionär, en pratglad herre som tidigare arbetat åt räddningstjänsten.

Han heter Thomas och är Vattuman.

Det lilla livet ...

Under mina sju år som ensamseglare på livets ocean, hände hur mycket som helst! 

Jag träffade mängder med människor .., hyrde bil och gjorde utflykter till Göteborg, Alingsås, Varberg, tog en heldag i Karlskrona .., jag hälsade på en god vän i ett rött hus i mörkaste Småland .., jag varannanhelgspendlade till Helsingborg och lärde känna nya människor .., gick på krogen och lyssnade till bluesmusik och rock fast jag helst av allt bara ville sitta i soffan och titta på På Spåret.

Och jag simmade i sjön Sävelången och kände mig som den lyckligaste människan på jorden.

Jag tog tåget till Stockholm ., tog barnbarnen med mig, åkte båt ut till skärgården och bodde på vandrarhem och det blev utomlandsresor med Emil eller Emma och nya möten och intryck.

Nu, lever jag ett helt annorlunda liv.

Det är som att befinna sig i en liten bubbla.

Ytterst sällan åker jag tåg, jag hyr inte bil längre och gör sällan några längre utflykter. 

Det som skrivs här på bloggen handlar mest om promenader, hundkäx och en hund och två katter.

Det får anses som närapå ett mirakel att någon människa fortfarande tittar in och hälsar på! 

Nu .., bor jag i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Havet är nära, men inte inom synhåll. 

Mina dagar består mest av arbete i den lilla affären åtta kilometer bort. 

Dit åker jag med moped.

Sällan, alldeles oerhört sällan, besöker jag Halmstad - någon gång tar jag bilen och susar iväg till Falkenberg som känns mindre och vänligare -.

Jag är en huskatt.

Aldrig vill jag sova borta, ja, om det nu är möjligt att undvika det, alltså. 

Helst av allt vill jag sitta på altanen eller nere vid havet och ha de mina omkring mig.

Bristen på utifrånintryck gör - tror jag - att allt det lilla blir till något större. 

När jag nu på morgonen tar en bakvänd promenad med harry, är det som om själ och hjärta står på vid gavel, det är som om alla intryck förstärks.

I dikesrenen växer prästkragar och lupiner .., och jag böjer mig fram och känner doften av hundkäx.

Draaar med handen genom allt det vita.

Upptäcker smörblommor och små sällskap av styvmorsvioler.

Syrénerna är sedan någon vecka tillbaka helt utblommade.

Och hela tiden hör jag lärkan.

På grusvägen som går mellan åkrarna, möter jag en kvinna som är ute och stavgår.

Jag kopplar harry, men kvinnan säger att ..."det behövs inte, jag är inte rädd för hundar och han ser ju så glad och snäll ut ...".

Vi pratar om vädret - detta ständiga väderprat som är som Sesam-öppna-dig -, och om värmen som är så ljuvlig. Och om lärkorna.

"Det sägs ju att lärkorna hela tiden minskar i antal, men inte här i alla fall .., hör, så vackert!" säger kvinnan.
Och så står vi där och lyssnar.

Kvinnan är liten och späd.
Rak i ryggen.

Och vi småpratar lite .., jag får veta att hon har tillbringat tjugo år i Oslo, hon är från Halland från början, maken är tysk och arbetade en gång inom oljeindustrin, nu har familjen sommarhus inte långt härifrån och vi pratar om skillnaden mellan våra grannländer .., om hur oändligt vackert det är i Norge .., om svenskarnas oförmåga att fira nationaldagen ("vi visste liksom inte vad vi skulle göra, så vi klippte helt enkelt gräsmattan .., det var minsann annorlunda i Oslo", säger hon leende) och om glädjen i att få vara frisk ("ja, tänk att ligga i en sjukhussäng veckovis när det är så här fint ute, eller tänk, alla gamla på äldreboenden som aldrig får komma ut!" säger jag), ja, sånt prat.

Innan vi skiljs åt, frågar jag om det är möjligt att få fånga hennes vänstra hand?

Det är det.

Och jag får veta att den här vänliga kvinnan är Kräfta och storasyster och född 1936.

På den där skalan från 1 - 10 om hur hon trivs med tillvaron just nu, svarar hon - efter en stunds tvekan -:  "ja, en sån här morgon måste man väl ändå säga .., ja, nio ...!"

Sen går jag hemåt.

Onsdagsfönstret ...

Från Västergötland och från SoF  kommer det här ljuvliga fönstret!

Ett husvagnsfönster, fångat på Vårgårda Nostalgifestival.

Med SoF är det ungefär som att "skala lök".

Från att ha varit totalt anonym, lättas allt mer på förlåten.

Snart tar jag henne i hand och hälsar.

Och så hade jag ...

... den här mannen i kassan idag.

Intill honom stod en yngre man och plötsligt sa han ..."bara så du vet, så har du just haft Little Gerhard i kassan".

Jaså, det hade jag ingen aning om!

Så jag hojtade lite till herr Gerhard och det blev småprat hit och dit (den yngre mannen spelar i samma band, dom kallar sig Cadillac) och i kön bakom stod en kvinna i 70-årsåldern kanske .., och när jag säger att .."ja, ni hörde väl, vi har självaste Little Gerhard här", då säger kvinnan ...."då ska jag berätta en sak för dig Gerhard, att du var min store idol och jag döpte min son efter dig!"

Vilken slump!!

Sen kom en kvinna till postkassan och jag frågade om hon var från Gävle, nej, hon var från Vansbro, men tillbringar nu sommaren på Haverdals camping.

Ahhhhaaaa!

"Där var jag i vintras och hälsade på en bloggvän, ja, inte i Vansbro, lite utanför .., men ändå .., hon heter Solveig Granström!", sa jag.

Tror ni inte att kvinnan precis visste vem Solveig var.

"Solveig, det är ju den där trevliga som brukar arbeta på biblioteket!" sa hon leende.

Sen tog dagen slut.
Och jag med.

Nästan som Lego ...

Nästan när jag ska gå hem, upptäcker jag sommarjobbaren Johannes som bygger en "stört" av ölförpackningar.

Är det nånting jag verkligen är uschlig på .., då är det just sånt.

I bakgrunden hörs butikschefen Mattias diskutera med butiksägaren Magnus.

 Titta, så fint det blev!

Här och då ...

Förmiddagspromenad med harry och det tycks bli en fin dag.
Det är varmt ute.
En mjuk och len värme.

Tornsvalorna skriiiiikflyger - ljud som påminner om Regementsgatan i Ystad -.
Humlor surrar.
Och havet ligger alldeles lugnt och stilla.

Hitom lilla bäcken får harry som ström i sig! 

Det blir tvärstopp!

Men ser man på ..., där, i en grop i gräset ligger nämligen sigge och tar morgonsiesta. 

Sen gör han oss sällskap .., jaaamar och har sig och stryker sig runt harrys ben.

Men harry ger sig av ut på ängen där gräset är meterhögt och sigge, som blir kvar, står och spanar och undrar förstås var bäste kompisen tog vägen ...?

"Hallå där!! Kommer du tillbaka snart!"

Och på väg hem igen, hör vi Ecke pyssla med fiskeredskapen, så vi går runt knuten och nu börjar harry känna sig trygg med den här härlige mannen som haltar lite ..., och han springer runt-runt-runt i racerfart - harry, alltså -, och upp på en enorm komposthög som mest liknar Hattstugan och kommer tillbaka med en trädgren i munnen och Ecke lockar och harry vill leka .., ååå, så roligt att känna sig hemma här hos den här snälle skåningen!

En stunds småprat blir det.
Bara lite.
Mest om vädret.

Dagens fönster ...

Bild 1.

Det är lika bra att jag säger det på en gång: det händer ofta att jag tar mig friheten och beskär fönsterbilder som kommer susande genom rymden och landar i min dator.

Nästan alltid förminskar jag bilderna och lika ofta skuggar jag dem.

Det händer också att jag rätar upp dem eller förstärker kontrasten.

Bild 2. (tyckte jag om ..., jag tycker öht om bokstäver blandat med text).

Idag kom dom här bilderna från vännen Guy i Arvidsjaur.

Den kom i två versioner och jag gjorde som vanligt och beskar och skuggade och skrev sedan till Guy att nu var det gjort, var det okej?

Jodå.
Bara jag berättade att jag hade gjort det ,-)

Bild 3.

Då förstod jag att Guy tyckte bättre om sin version (1 och 2 ) och jag log för mig själv.

Alltså får alla tre versionerna komma med.

Jooo, du herr Guy, det enda stället i världen där man får vara chef, det är på sin egen blogg ,-)

Bildtexten är däremot heeeelt oredigerad och lyder som följer:

"I mitt kvarter finns ett nyöppnat café. Förra ägaren höll ut i ett par månader innan konkursen var ett faktum. Nu får vi önska nya ägaren bättre lycka.
Fönsterbilden tog jag när jag precis hade parkerat utanför fönstret och höll på att stiga ur bilen.Den här gången får du välja mellan två beskärningar av samma bild."

Jaså, du har parkerat utanför fönstret?
Jag tycker nog att skylten talar ett annat språk ,-)

Och så ett bonusfönster ...

... från Västmanland.

Det är Max och kompiskatten Rally som hoppat in i bilen och väntar på avfärd.

Matte tog bilden.

Och här är dom ...

Och grattis till er båda som vann!

Vinsterna kommer med posten.

Och vinnarna är ...

... det får ni veta om någon timme, för filmen laddas som bäst upp.

Men vi vet ,-)

Ett litet tips ....

Vilken bild han har tagit .., mannen i norr! 

Och så vackert det är hemmavid!!

Säger jag bara.

(Glöm bara inte att klicka på bilden!)

När matklockan ringer ....

När barnen var små fanns det en sak som jag tyckte så oändligt mycket om: det var att ropa in dem för kvällen .., låta dem bada i badkaret/alt. duscha .., ta på pyjamasen och sen blev det kvällsfika.

Då blev det nyponsoppa och macka, eller tomtegröt med macka .., eller varm choklad och smörgås.

Lite sånt.

 Sen borsta tänderna och så åkte sagoboken fram.

En tid i livet fick dom lyssna till LP-skivor - det var Lotta på Bråkmakargatan - (mest Lotta ..) eller så läste jag själv sagor för dem, eller satte i en kasett (jag minns en, den var röd och där var bland annat Askungen ...).

Ungefär samma känsla av "ta-hand-om" får jag när det är dags att ge harry, sigge och pElle mat.

Jag blir rent av lycklig.

För en stund sedan var det harry som skulle få middag, men såväl sigge som pElle anslöt och alla tre stod och åt från samma tallrik.

// Och i förebyggande syfte: ja, jag vet att katter inte ska äta hundmat eller vice versa, men nu är det så att just så blir det här .., dom går mellan och smygäter och pElle har, detta till trots, blivit sjutton år (kom ihåg att han bodde mig i Ystad när jag hade herr Cocker och innan deess det på landet, med samma cocker och tretton höns) och det är ingen idé att jag får uppläxning av Vän av Ordning .., det är så här det är. Här.

Jag hade kunnat fatta mig oerhört mycket kortare angående middagen till hund och katter. 
Så här: 
 "Å, vad jag älskar att ha djur omkring mig!"

Gapa stort!

Drygt en timme tar det att köra från Stensjö till Helsingborg och mest hela tiden regnar det.
Ja, regnet  v r ä k e r  ner .., vindrutetorkarna åker som lärkvingar över bilrutan!

Hittar parkering på en gång - nere vid båtterminalen -, sneddar över gatan och är snart framme hos min tandläkare.
En stunds väntan bland andra patienter (mest danskar som kommit från Helsingör, det är ju så oändligt mycket billigare här) och så är det min tur.

Trettio minuter och tusen kronor senare är jag klar och tackar för mig.

Då har regnet upphört.

Vid rådhuset (som liknar ett pepparkakshus) stannar jag till och tittar på reliefen, den här ovanför.
"Rest år 1945 av danska flyktingar som i Hälsingborg fann fristad och vänner", står det, men på danska.

Danmark är nära .., bara rakt över sundet.
Broderfolk.
Eller systerfolk.

Tittar in i lilla butiken som ligger på tvärgatan, när lilla torget.
Köper ännu flera kylskåpsmagneter och några kort, även dessa designade Anne Taintor.

Butiksinnehavaren kämpar med att skylta om i fönstret och står framåtböjd som när man skurar golvet .., rumpan i vädret och hela hon i skyltfönstret .., och jag vill inte störa, utan tittar mig omkring lite .., så där tills hon verkar vara någorlunda klar.

Här är två av korten som inhandlades.
Kvinnan till höger .., det är ju ingen mindre än den här madamen!! 
Helst sanslöst vilken likhet!
(Ja, bara munnen som är aningen annorlunda!)

Butiksinnehaverskan ser trött ut.
Sliten.

Det gjorde tandläkaren också och jag frågade rakt ut .., "är du trött, Birgitta?" och hon sa .."ja, faktiskt .., det har varit studentfirande och sånt ..".

Tänk, jag kände det direkt jag kom in i behandlingsrummet.

Sist av allt slår jag mig ner på den gröna bänken, den som är på bilden, och tittar ut över världen.
Människor ilar förbi .., fingrar på sina smarta telefoner .., där är cyklister på språng .., det pratas danska och skånska och i mitt knä har jag brödpåsen från Tores Bageri, det som ligger en trappa ner från gatuplanet, mitt emot Tivolit.

Sen kör jag hemåt.
Hundkäx, lupiner och högrest gulmåra pryder vägrenen .., och med ojämna mellanrum ser jag överkörda och döda fåglar, där är tillplattade minkar, en kattunge och två igelkottar.

En röd liten bil vinglar hit och dit och jag tänker att chauffören är onykter.
Det är hon kanske, men mest av allt håller hon på att kolla sin smarta telefon.

I närheten av Halmstad kör jag om en långtradare från Aneby Hus.
En stor reklamskylt längs sidan säger ..."vi bygger på kunskap" och så en bild av en trave böcker.
Finurligt, tänker jag.

Och nu är jag hemma.

Och Anna i Portugal om sin glädje ...

Och katten har också tagit siesta ....

 Hej Elisabeth,

Bäst den här veckan var att sova middag i hängmattan, två eftermiddagar till och med: i torsdags som var helgdag och idag söndag. Det är en matta som P köpte i Brasilien och som är vid och med spetskant på, så att man kan vika upp den och skugga ansiktet, eller till och med stoppa om sig riktigt om det är lite kyligt.

Bilden visar utsikten från hängmattan, om man häver sig upp och tittar över kanten.

Hängmattor och tupplurar are some of my favourite things!

Hälsn Anna (annannan).